Färska örtkryddor i köket

Tjuvstartar utesäsongen med två rejäla krukor med färska örtkryddor på fönsterbrädan, förhoppningsvis håller jag dem vid liv länge. Älskar färska örter i maten. Favoriterna är rosmarin, oregano och timjan och nu köpte jag rosmarin och oregano. Mynta är också en favorit men den växer så bra i mina utekrukor ute så den får jag vänta lite på.

I söndags gjorde jag en så god sås med färska örter som serverades till kycklingfärsbullar med ugnsbakade grönsaker. När jag ugnsbakar grönsaker brukar jag slänga på ett par rejäla kvistar rosmarin som får gå med i ugnen och de sprider en underbar doft i köket.

Örtsås

2 dl gräddfil
2 msk majonnäs
1 riven vitlöksklyfta
1 tsk finhackad färsk rosmarin
1 tsk finhackad färsk oregano
salt

Blanda allt och låt dra en stund. Gott till allt!

Kransinspiration inför påsk

Det börja bli dags att göra ett par kransar till påsk. Lådan med påskdekorationer är framtagen och jag plockar bland nogsamt sparade fjädrar. De här vackra kommer från guldfasan från gården Kullholen i södra Dalarna. Där sker försäljning av miljövänliga och etiska fjädrar. Virade långa kvistar av nyknipsad björk får utgöra kransstommen tillsammans med ett par videkvistar. Om jag hittar nedfallen lav från grenar dekorerar jag med den annars blir det spansk mossa.

Snöig hälsning från norr

En storpudelvalp, Tore, fick mig ända upp till Umeå. En fluffig glädjespridare likt en korsning mellan marshmallow och trasselsudd. Här är luften hög och frisk och vackra björkalléer leder in till stan. Det snöar och snöar och det är härligt vintrigt.

Att fotografera det här yrvädret i snöstormen är nästan omöjligt. I sonens starka armar är han stilla några sekunder. De där oproportionerligt stora valptassarna är ju för mysiga. I min famn slingrar han sig som en ål och mössan måste han ju så klart smaka på. Konstigt nog var även våra hästar lite tokiga i de här gosiga mössorna från isländska märket North 66!

Det dukade bordet

Helgens dukade bord till middag med goda vänner är som vanligt en blandning mellan arvegods och loppisfynd. Fiskbesticken ur Nobelserien är en kär bröllopsgåva. Fisktallrikarna från Rörstrand är lånade av min mamma och det påminner mig om att det är dags att lämna tillbaka dem. Hos min vän i Skåne har jag plockat strandgräs, murgröna och någon vintergrön växt som är hållbar i buketter. Citron och lime fick stå för färgklickarna. Blev osäker på ur dessertbesticken skulle vara placerade och hittade Magdalena Ribbings bok i bokhyllan som var rolig att bläddra i. Att duka och dekorera är lite som meditation för mig, en långsam och kreativ process där vägen är viktigare än målet.

Mina drömmars taklampa

Det är en lång historia eller rättare sagt kärlekshistoria.

Långt innan taklampan Heracleum, designad av Bertjan Pot, började synas i inredningstidningarna hade jag förälskat mig i den strama men luftiga designen.  I det lantliga rödvita lilla huset med låg takhöjd fick mina drömmars lampa förbli just en dröm. Några år passerade och det är ju onekligen en bra test om kärleken består. I 60-talslägenheten skulle den passa mycket bättre. I höstas var beställningen gjord och vi åkte in till välsorterade Norrmalms el för att titta på utställningsexemplaret. Döm om min förvåning var själva lampstommen svart eller åtminstone väldigt mörkt grå. Nickel är för mig en metall i dov silvernyans. (Tycker mig ha ganska bra koll på olika metaller då jag håller på med silversmide)! Lampan avbeställdes och min dröm fick återigen förbli en dröm, ni vet en sån där dröm som man vaknar upp ur och känner sig besviken. Jag kunde trots allt inte släppa lampan och när jag läste att mörka träslag gör sig bra till detaljer i svart så gav jag kärleken en ny chans. Nu var det slut på velandet och Vålamagasinet strax utanför Uppsala hade ett utställningsexemplar till salu som jag kunde hämta direkt. Och ja, nu hänger den här med underbart milt ljus av 45 ledlampor. Några ord om Vålamagasinet också. Vilken inredningsbutik, helt fantastiskt vacker utställning, gigantiskt sortiment och hjälpsam personal. Nu är jag ingen storkonsument av inredning men här blir det fler besök.

Några fler pics från Tällberg

Färgskalan är enhetlig och detaljrikedomen är imponerande på husen och byggnaderna. Jag kan inte gå många steg förrän jag måste stanna och ta några bilder till. På Tällbergsgården lånade jag en intressant bok som låg i receptionen ”I hemtrefnadens tid – Allmoge, nationalromantik och konstnärligt nyskapande i arkitektur, möbler och inredningar 1890-1930”. En stor del av vårt kulturarv, så lätt att glömma i den tid vi lever i nu, jag önskar jag kunde hitta den här boken på något antikvariat.

Bortglömda tankar i en bok

Häromdagen när jag öppnade en tjock kokbok föll några pressade penséer ut. Lövtunna och blekta i färgen. Det måste vara närmare två år sedan jag nogsamt la dem mellan bakplåtspapper i mitten av den imponerande kokboken och pressade in den i bokhyllan igen. I någon av alla lådorna i farfars gamla chiffonjé visste jag att jag stoppade undan ramen från Hemtex i höstas. Nu blickar jag från sängen mot penséer från hästgården och samtidigt vilar skira fuktiga kronblad från tulpan mellan sidorna i boken. Undrar när jag hittar dem?

Att njuta av det sparsmakade

Jag blickar ut över den vackraste av soluppgångar utanför köksfönstret. I fjärran skymtar vatten vid horisonten. Jag skulle inte köpa några snittblommor under vintern men kunde inte motstå några få tulpaner från självplocket på Slottsträdgården Ulriksdal. Som jag njuter av dessa fem tulpaner med doft av nytvättad tvätt som vajar i vinden, äpplen, citron och lavender. Njutningsfull sparsmakad konsumtion. Den gångna tidens frosseri av långväga snittblommor är över. Libretto Parrot är en utsökt tvåfärgad papegojtulpan som visar vägen till medveten måttfullhet.

I fäders spår eller historien om ett par oönskade skidor

Det är påfallande ofta som jag blir påmind om att någonting kan vara helt rätt vid en tidpunkt i livet men så totalt fel vid ett annat tillfälle. Det kan gälla allt från hus (boende), jobb till prylar.

På julafton 2012 ställde ett par skidor till riktigt dålig stämning hemma hos oss. Ja, jag säger skidorna, min man eller dotter skall inte lastas för detta. Vi hade inte bott så länge på hästgården och det var drömtillvaron för dottern vars enda intresse var hästar och ridning. Mannen ville överraska henne med en extra julklapp som var just ett par längdåkningsskidor. Mungiporna åkte ner, gråt och tandagnisslan, som min mormor hade sagt och skidorna åkte ut på logen och blev liggande där i närmare fem år. I lördags åkte hon tjejvasan på samma skidor och menade att det var en av hennes bästa dagar i livet. Som en rolig detalj är det fortfarande klassiska höga ridstrumpor som används i skidspåret 🙂 En gång hästtjej, kanske alltid hästtjej. Härlig dag och roligt åt skidorna hade både mannen, dottern och jag i Mora!

 

Sagolikt över Siljan

Helgen har tillbringats i Tällberg för att fira en jubilar i familjen. De var svårt att få en vackrare inramning till festligheterna än fredagseftermiddagens solnedgång över Siljan. Underbar hög och frisk luft, tystnad och ett alldeles otroligt färgspel över sjön.

Eftersom jag inte alls är ofta i Dalarna kunde jag inte låta bli att fascineras av alla höga midsommarstänger, fortfarande vackert dekorerade mitt i vintern. Konstnärligheten, kreativiteten och kärleken till naturen är påfallande i denna vackra del av Sverige.

Den grånade dalagården utgjorde enastående vacker utsikt från vårt norra fönster i rum 34 på Tällbergsgården. Det andra fönstret mot väster med hela Siljan som en tavla med utsikt från sängen. Jag tror jag aldrig har bott i ett hotellrum med vackrare läge. Balkongräckets snickarglädje kanske passar bäst just här. Känner stor tacksamhet att vädret var på jubilaren och vår sida trots tveksam prognos.

Lördagsmorgonen bjöd på ett fantastiskt ljus och samma fina utsikt över den grånade dalagården och Siljan.