Blommande kvistar från krikonträd.
Dagarna är annorlunda nu och jag inser att jag är en mycket social varelse. Att arbeta hemma utan personliga möten, jag är inne på fjärde veckan nu, är inte speciellt roligt i längden, det passar inte mig. Att sköta själva arbetsuppgifterna går förvånansvärt bra, åtminstone på kort sikt, men jag känner att jobbresor, samtal och förhandlingar ”face-to-face” som jag avstår nu gör att arbetsprocesserna tar längre tid och att vissa beslut kanske skjuts på framtiden vilket naturligtvis inte är bra. Jag arbetar med att utveckla både befintliga och nya kontorslokaler i en relativt stor myndighet. Det innebär normalt resor över hela landet, många kontakter och möten och projekt som skall drivas framåt.
På det privata planet har jag undvikit att gå i affärer in i det längsta. Det har gjort att jag nu storhandlar mat bara var fjortonde dag jämfört med var och varannan dag tidigare. Bättre koll på utgifterna är en positiv följd och kanske fortsätter jag att handla på det här viset hädanefter. Inga småinköp har heller skett, inga restaurangbesök, varken AW med arbetskamrater, uteluncher eller mysiga restaurangbesök med mannen. Jag förstår att många branscher är svårt sargade när säkerligen de flesta gör som vi, det vill säga vi gör absolut ingenting. Hela samhället bygger liksom på aktivitet och konsumtion.
Tavlan i bakgrunden är målad av fantastiska Emma Malm, Emma Artist.
I morgon skulle jag ha åkt tåg till Skåne till min barndomsvän, vi är som systrar, för att gå på blomsterkurs tillsammans hos Gouteva. Nu får min vän gå själv tillsammans med någon annan. Jag avstår förstås den resan vilket gör mig ledsen men jag sparar en del pengar och för klimatet gör det gott då jag kanske hade flugit hem på söndagen. Nu tänker jag också på vänner som är piloter och funderar på vilken framtid de går till mötes liksom många av oss. Vi hade även en konsert inbokad i Ystad kyrka med Tommy Nilsson och den är flyttad till hösten.
Min mamma som bor ensam med hjälp av hemtjänst är jag riktigt orolig för. Jag borde naturligtvis inte besöka henne men samtidigt kommer flera personer från hemtjänsten varje dag. Hon är ensam och lider stort av att känna sig så isolerad då jag i princip är den enda utifrån som i normala fall besöker henne ofta. Jag måste ändå träffa henne för att hjälpa med att betala räkningar och deklarera. Att det kan bli så här konstigt, hon är närmare 90 år och har aldrig upplevt något liknande under sitt långa liv.
Jag är ändå tacksam att vi ännu är friska i familjen. Det kan ändra sig i morgon. Jag är tacksam att jag har ett arbete och något efterlängtat att se fram emot även om det säkerligen kommer bli en annorlunda och svårare tid framöver för många av oss. Men det kommer att bli bra.
