Är det någon mer än jag som har klimatångest?

Den varma sommaren har lämnat mig med inte bara solbränna utan också med en diffus känsla av obehag. Jag tror jag har klimatångest. Känner oro för vår planet. Uppvärmning, smältande isar, höjda havsnivåer och för att vi är för många här på jordklotet helt enkelt.

Det är svårt det där med vad som är bäst för miljön. Min dotter har skrivit en debattartikel som publicerades i Ny Teknik häromdagen, går att läsa här. Den handlar om upplevd avsaknad av tydliga miljömål på fordonsmarknaden. Inte ett lätt ämne att ge sig in i. Det finns många forskningsresultat som går åt olika håll.

Själv tänker jag mycket på konsumtionen och hur vi kan minska den. Jag är ingen förebild på något vis men anstränger mig att bli bättre. Försöker verkligen rannsaka mig själv inför varje eventuell köpinpuls. Behöver jag verkligen detta? Blir oerhört trött på influensers och bloggare som i varje inlägg  radar upp köplänkar på löpande band och sedan rättfärdigar sig med det är läsarens beslut att inhandla något eller inte. Jo, förvisso, men visst uppmuntrar det till konsumtion.

Fröställningar från blomstermorot. Alla bilderna är från en ljuvlig soluppgång på Fårö.

Förutom att ifrågasätta varje eventuellt inköp har jag även en annan strategi för att konsumera mindre.  Ett kanske lite annorlunda angreppssätt. Jag försöker handla kläder, skor, accessoarer mm så dyrt som möjligt, eller så dyrt som jag har råd till. Då blir det med automatik färre saker inköpta.  Dessutom blir jag ofta mer nöjd med inköpen och använder dem fler gånger. Kanske är det till och med så, eller förhoppningsvis i alla fall, att de är producerade på ett mer etiskt sätt också.

Jag äter inte kött så ofta, kanske en gång i veckan. Helst köper jag närproducerat naturbetat kött som lamm, vilt eller ekologiskt nötkött. Inhandlar kött här. Som bästa bonden Ulf skriver i månadsbrevet till sina kunder:  ”Så bra det känns att det endast behövs staket, vatten och mineraler för att få  kött från marker där vi bor.” Det känns så fint att äta kött som är producerat på det sättet.

Jag har tänkt att utmana mig själv under det närmaste dryga halvåret. Har bestämt mig för att inte köpa några snittblommor alls och inga och krukväxter fram till i vår när det går att plocka ängsblommor och andra blomster ute i naturen igen. Fram tills dess blir det mossa, kvistar från gran och tall och annat som kommer direkt från naturen. Inget som är odlat i växthus, ofta med konstgödsel och som är transporterat över halva jordklotet. Några veckor finns kvar att hitta blomster i naturen men sedan får jag plocka fram min kreativitet för att dekorera här hemma.

 

Att ha svårt för före-och-efter bilder

Ett gammalt kök och en bukett som består av kronärtskocka, rips, eukalyptus, hirs, fjädergräs, daggsalvia och fingerborgsblomma.

Vi renoverar en nergången lägenhet. Det är lite typiskt oss, vi lyckas aldrig köpa något som är fräscht från början. Ok, lite har det nog kliat i fingrarna också. Jag kan inte visa före-bilder, ni vet så där före-och-efter-bilder. Kan inte fotografera det som är fult- det går bara inte. Här hemma blundar jag och stänger av, längtar tills det nya köket är klart. Det gamla köket är i en klass för sig men på något sätt såg jag något i de gamla turkosa köksluckorna när buketten i gröna, silvriga och blå toner stod på diskbänken framför. Lite färgmatch så där.

Blommorna, de vackra, är från självplocket hos Slottsträdgården Ulriksdal. Köket, för mig det fula, ryker snart. Luckorna och den gamla skåpsinredningen åker ner i containern på återvinningen.

Keramik och skulptur på Gotland

Förutom att uppleva landskapet och den fantastiska naturen ville jag gärna besöka några konstnärer och keramiker. På norra Gotland utanför Slite finns Skulpturfabriken som är väl värt ett besök. Här finns Stins Lindholms design och skulpturer främst i betong. Visningsträdgården med de välkända betongbänkarna är stram och rogivande och här finns även en espressobar.

Utanför Burgsvik på södra Gotland har Jan Sandblom sin keramikverkstad. Hans specialitet är brukskeramik som är gjuten. Det ger ett formspråk med stramare karaktär och jag vet att de här muggarna är väldigt sköna i handen för de finns hemma hos min bror.

Åsa Lindströms karaktäristiska keramikmuggar med den breda guldkanten blev jag förälskad i redan för över tjugo år sedan. Mina är enfärgade i olika vita nyanser med pastellfärgad insida. Jag inser att jag har en smärre förmögenhet där hemma. Hade svårt att slita mig från den slående utställningen i butiken. Intill finns gotländska institutionen Hablingbo Crêperie som är omnämnt i White Guide men det blev inget besök för oss där.

Sista stoppet blev hos Fide Fajans där Ingela Karlsson skapar bruksföremål i milda pastellfärger och flätade delikata skålar. Muggarna är formdrejade och jag åkte därifrån med två vita. Egentligen är det köpstopp för mig eftersom jag redan har många olika koppar och muggar hemma från olika favoritkeramiker men jag inhandlade dessa med förevändningen att det är miljövänlig att ha en egen mugg på arbetet istället för att använda pappersmuggar.

Furillen, Gotland

Återigen är jag som förflyttad till en annan världsdel och en annan tid. Som någon ödelagd gruva i ett annat tidevarv. Det är ensamt, varmt, dammigt, torrt och solen lyser med obarmhärtig styrka.

Vi har kommit till Furilden, eller Furillen, som är en ö utanför Gotlands nordöstra kust. Här bedrevs ett stort kalkbruk fram till 70-talet men idag är det gamla bruket förvandlat till eventverksamhet och hotell och ägs av en entreprenör och tillika fotograf. Här har otaliga modefotograferingar och reklamfilmer spelats in under de senaste åren.

Och jag förstår varför, miljön är helt enastående. En unik kombination av industrimiljö förfinad och grovt tillrättalagd av Sveriges mest namnkunniga arkitekter och designers. Varje detalj är noggrant uttänkt såsom vaserna av obehandlat stål som sitter fast i de grånade teakborden. Vackert, funktionellt.

Hotell och restaurang har öppet under några få sommarveckor. Det finns även en eremitkoja i skogen att hyra för den som söker total avskildhet. På något sett rör jag mig andäktigt i miljön. Vill inte störa. Här råder ett lugn som är påfallande. Utsmyckningen består av torkade grenar från enebuskar förutom några strama solrosor. Det är avskalat, eteriskt, estetiskt. Tillbakadraget. Osannolikt, osvenskt, eller kanske egentligen som den svenska själen, och hit vill jag komma igen. Snart.

Prima gård, Gotland

Vid Bunge Kyrka, några kilometer från Fårösund, ligger Prima gård som har restaurang och gårdsbutik. Det är fullspikat men vi har tur och får ett bord för middag fast vi inte har bokat. Här är all mat ekologisk och det allra mesta kommer från den egna gården. Till och med ölet är bryggt i eget bryggeri och kaffet är rostat på gården. Vi äter lamm med grönsaker, olika betor och kål, tryffelmajonäs och subtil hallonsås därtill. Bland det godaste jag har ätit.

Milön är ruff och rå med många roliga detaljer. De flesta borden finns på gårdsplanen men vi sitter inne i en liten loge. Maten serveras på keramik som är tillverkad på gården där även en butik finns med keramik, smycken och produkter från lamm.

Åh, vad jag älskar sådana här ställen där omsorgen om detaljerna och om själva råvaran utgör grunden. Därtill en miljö som är genuin och enkel. Det här får bli ett sista-minuten-tips från Gotland för restaurangen stänger för säsongen 12 augusti, därefter öppet endast för sällskap.

Vykort från Gotland

Det finns fördelar med att åka nattfärja till Gotland. Vid 3-tiden på morgonen körde vi direkt norrut mot Fårö och med soluppgången framför oss. Det vilda naturreservatet Bräntings Haid var osannolikt vackert i det bleka morgonljuset och de knotiga småväxta tallarna förflyttade mig nästan till Afrikas savanner.

Det var vår bil och en till på färjan över till Fårö. Annars kan det vara timslånga köer. Soluppgången strax norr om färjeläget var en sådan där som man bevarar i minnet. Lugnet, ljuset, färgerna, miljön. Det är gott att leva. Vi var ensamma på stranden vid Sudersand där ett par timmars sömn gjorde gott. Medelhavskänsla med kristallklart vatten och varma mjuka vindar redan klockan fem på morgonen. Vid sju på morgonen möter jag en man och hund och han gratulerar till en underbar morgon.

Det är tidig morgon då vi besöker Sveriges största raukfält, Digerhuvud. Det är ljust och den osannolika värmen gör det osvenskt på något vis.

Lite längre söderut, fortfarande på Fårö, blir jag helt betagen av de gamla fiskelägret vid Helgumannen. De gamla bodarna är grånade och allmogebåtarna doftar ännu av tjära.

Den tidiga morgonen gör dagen lång och innehållsrik. Vi tar färjan tillbaka över Fårösund och besöker nästa raukfältet vid Lergravsviken på väg till Bungenäs. Efter 1,5 kilometers promenad från parkeringen är det skönt att slå sig ner med kaffe och vatten vid Nyströms, säkert ett av Gotlands mest fotograferade hus. Det fläktar skönt ovanför havet vid det gamla kalkbrottet som var Gotlands största på 60-talet. I den gamla industrimiljön finns numera flera olika restauranger.

Efter lite letande på vita kalkstensvägar genom ett surrealistiskt landskap som är som insvept i ett vitt damm på grund av torkan kommer vi fram till det gamla kalkbrottet Smöjen vid Hellvi. Här går det att simma in i själva kalkbyggnaden vilken lockar många och så klart min man men inte mig direkt. Den långa klapperstranden intill är mera mitt signum.

Efter kalkbrottet fortsätter Gotlandsäventyret med ett besök som måste få ett eget inlägg, en miljö som är alldeles, alldeles osannolik, men först ett restaurangtips. Fortsättning följer…

Att plocka blommor

Zinnia, blomstermorot, någon slags slöja, rölleka, fjädergräs och mörka grässtrån från stranden i Skåne.

Det är skillnad på att plocka blommor och att plocka blommor har jag upptäckt. Jag har massor av blommor, grässtrån och träd runt omkring mig men finner ingen ro till blomsterplockning här strax utanför storstaden. Trafikleder susar på avstånd, jag är sällan helt ensam och marken är upptrampad. Kanske inbillar jag mig men blommorna känns dammiga och smutsiga. För mig är blomsterplockning en sinnlig upplevelse som inte bara handlar om att skapa ett vackert arrangemang. Det är någon slags meditation där medvetandet tar paus. Helst i ensamhet långt ute på landet utan störande ljud förutom de från naturen.

Det finns en fristad dock, bara några minuter bort med bil. Slottsträdgården Ulriksdal. Här på frilandet är det helt ljuvligt att ströva omkring bland blomsterraderna och plocka blommor, skapa en bukett. Valmöjligheterna är oändliga, jag kommer utforska många olika typer av arrangemang under sensommaren och hösten. Häromdagen blev det en spretig och sirlig bukett i aprikosa toner. Zinnian på Slottsträdgården är otroligt vacker i så många olika färger. Sann blomsterglädje.

Solnedgång och magiska kvällar

Det var några magiska kvällar där på söderslätten. Ljumma vindar och en sommar som på något sett aldrig tar slut. Nästan varje kväll vandrade jag upp från gården och ut på åkern, eller rättare sagt åkerkanten, där emellan mogen raps och vete. Några enstaka kvarvarande vallmo och blåklint lyste klart i det mjuka ljuset. Frökapslar som rasslar. Annars helt stilla.

Vingkraftverken  rör sig långsamt, nästan som i slowmotion. Jag har vant mig och kan nästa finna den monotona rörelsen avkopplande, åtminstone på så här långt avstånd.

Det är fler än jag som uppskattar lugnet och solnedgången. Både Cléo och Skrutte gör mig sällskap. Det är precis som om de känner hur mycket jag uppskattar de här stunderna, de bara finns där bredvid mig utan att pocka på uppmärksamhet.

Keramikkurs deluxe hos Ateljé 1030

På sydslätten, strax norr om Hörte, har Calle och Camilla sin fina keramikstudio, Ateljé 1030. Här har jag tillbringat några dagar på kurs tillsammans med ett härligt och kreativt gäng. Och inte vilken kurs som helst. Keramikkurs absolut deluxe. Förutom att dreja och kavla keramik har vi dessutom ätit och druckit gott, börjat dagen med yogapass i rosenträdgården och njutit av fantastiska solnedgångar.

Som om det inte vore nog så är Calle och Camilla verkliga trädgårdsentusiaster och har renoverat sin skånegård med tillhörande trädgård till ett riktigt paradis. Trädgården är uppdelad i olika rum och här finns växthus, rosenträdgård, kryddträdgård, kullerstensbelagd innergård och flera olika uteplatser med spännande dekorationer och utsmyckning. Vi börjar med att att ta en kik på trädgården innan vi går in i keramikverkstaden.

Den vackra bordsskivan i mosaik nedan har Camilla tillverkat av små handgjorda keramikplattor och utanför grinden njöt vi av solnedgången över det öppna landskapet. Bakom staketet med slingrande vinrankor döljer sig en liten oas i form av rosenträdgården där duktiga dottern Maria höll yogapass på morgonen.

Nu måste vi kliva in genom de blå dörrarna till den nybyggda ateljén som har ett underbart läge och stort fönster ut mot det öppna landskapet. Vi arbetade mest med att kavla lera för att göra fat och skålar. Ateljén är välutrustad och det finns måååånga olika kavlar med mönster för att dekorera godset. Det var fler än jag som hade svårt att välja.

Här har jag kavlat ut leran till en platta som är ca 6-7 mm tjock och sedan kavlat in ett mönster innan leran formas utanpå en gipsform. Därefter får leran torka några timmar innan formen försiktigt tas bort.

När skålen har torkat ytterligare några timmar kan kanten finputsas med till exempel en fuktig svamp. När skålen är helt torkad skall den skröjbrännas i ugn, därefter doppas i glasyr och brännas igen. Många moment innan ett keramikföremål är klart för användning.

Bränning och glasering har Calle och Camilla tagit hand om efter själva kursen så det skall bli spännande att se det färdiga resultatet.

Vi fick även prova på att dreja under pedagogisk instruktion av Calle. Jag har provat att dreja tidigare och för mig är det jättesvårt och något jag inte känner mig så där väldigt intresserad av att ens försöka utveckla. Är så imponerad av alla keramiker som på några få minuter trollar fram koppar och tallrikar på löpande band vid drejskivan. Har väldigt svårt att betala 200-300 kr för en maskintillverkad kaffemugg när det finns så fina handgjorda att köpa eller beställa hos en keramiker.

Under kursdagarna fick vi även en inblick i hur gjutning av lera och rakuteknik fungerar. De fina dalahästarna på översta bilden är gjutna. Raku är en form av bränning som bildar dekorativa sprickor i glasyren.
 
Nu skall det bli spännande att snart se det färdiga resultatet efter de här  roliga och innehållsrika dagarna.  Jag valde att glasera min keramik i mörkgröna och blåbeige toner.  Glasyrfärger är nyckfulla och kan bete sig lite hur som helst. Här gäller det att ha ett öppet sinnelag och inte vara fastlåst i en speciell förväntan efter sista bränningen.
 
Det går att nå Calle och Camilla via Facebook under namnet Ateljé 1030.

På sommarbete

Jag är på sommarbete. Semester. Vilar mestadels i skuggan likt de här ridskolehästarna. Har tillbringat några härliga dagar i Skåne och varit med på keramikkurs de luxe hos Ateljé 1030. Återkommer med bilder och tips på andra härligheter från sydkusten.