Den gångna helgen var allt annat än grå även om molnen stod lågt och luften var mättad av fukt. Färgstarkt, laddat, energifyllt och kärt besök. Vad annat kan det bli när familjens kemist med vän är på besök. För ovanlighetens skull fick jag ta fram kameran.
Strax ut i skogen och leta svamp. Det är gråmulet men vädret bryr jag mig inte om. Den här underbara hortensiabuketten lyser upp i hallen. Saknar alla vackra parker och finaste blomsterbutiken Asplunds blomsterhandel i småstaden Enköping där jag arbetade tidigare. Som tur är passerar jag med bilen då och då. Har aldrig sett ett större utbud av snittblommor i en butik tidigare. Trevlig helg!
Vandrarhemmet i Haväng, Skåne.
Det finns en fråga som jag får oftare än andra frågor i min egenskap av fd fastighetsmäklare. Efter nästan tjugo år som aktiv fastighetsmäklare har jag varit med om eller rättare sagt hanterat hundratals med budgivningar. Idag är marknaden fortfarande het och många ser det som högsta vinsten att vinna budgivningen. Frågan är förstås hur gör jag för att vinna budgivningen?
Det är svårt att ge råd för varje budgivning är speciell och säljare, spekulanter och prisbilden på bostäderna är olika i varje enskilt fall. Några knep finns det i alla fall som jag har sett kan fungera.
Stockrosor och gathus i Kivik.
– Var snabb. Be om förhandsvisning, lämna ett bud över utgångspriset och försök få till en kontraktsskrivning innan den ordinarie första visningen. Denna strategi fungerar bäst om du är ensam på förhandsvisningen eller om det inte är fler än ett par stycken spekulanter där. I annat fall kan det ändå bli en rejäl budgivning precis som på vilken öppen visning som helst. Denna strategi fungerar oftast inte om säljaren är ett dödsbo. Det är oftast flera dödsbodelägare i ett dödsbo och de bestämmer tillsammans utan att ha en nära familjerelation vilket gör att de oftast vill ha alla visningar/ge alla chansen och låta det ”bli det pris det blir”.
Mäklarens uppgift är alltid att föra fram alla bud till säljaren och därefter är det säljaren som bestämmer om fler visningar skall hållas eller inte. Mäklaren vill oftast avsluta affären så snabbt som möjligt med en seriös spekulant (för att kunna fokusera på nästa affär) och inte som många tror dra ut på försäljningsprocessen och trissa upp budgivningen.
– Visa beslutsamhet och intresse direkt. Bestäm vilket pris du kan tänkas ge för bostaden och lämna det budet direkt. Det innebär kanske att du ger ett bud 300 000 kr över utgångspriset direkt istället för att ge ett första bud på 50 000 kr över utgångspriset. Att lämna ett riktigt lågt högre bud t ex att höja med 10 000 kr är oftast inte så bra. Ett lågt bud är väldigt lätt för någon annan att bjuda över, då bjuder man så att säga in fler budgivare. Strategin att beslutsamt komma med ett riktigt högt bud snabbt skrämmer vanligtvis bort några budgivare som antingen har måttligt intresse eller är osäkra hur högt de vill gå i budgivningen. Vissa spekulanter bli så överrumplade när det kommer ett rejält högt första bud att de inte lämnar bud överhuvudtaget då.
– Var ärlig, tydlig, snabb med besked och kör med öppna kort gentemot fastighetsmäklaren. Det är ingen ide att försöka spela något spel eller försöka lura fastighetsmäklaren. Det ser vi igenom efter många år av erfarenhet. Fastighetsmäklare är också människor som uppskattar ärlighet, att någon är schysst. Det för vi fram till säljaren som för det mesta vill sälja till någon som helt enkelt bara är ärlig och trevlig. Det kan göra att det blir du som bli köpare. Vi tycker inte om när någon ljuger. Använd vår kunskap istället – fråga oss om hur säljaren vill ha det, hur budgivningen går till, när besked önskas, om inflyttningsdag.
Två amiralfjärilar har gjort mig sällskap i solen ute på trappen under helgen. Först fladdrade de oroligt iväg när jag närmade mig med kameran men efter en stund tillät dem mig att vara närgången där mitt bland den tvåmeter höga jätteverbenans lila blommor. Varje stund under helgen har jag tillbringat utomhus. Likt fjärilarna, ivriga att suga nektarn ur de sista blommorna, har jag låtit de alltmer sällsynta solstrålarna fylla mig med ny kraft och energi.
Helgens blomsterbukett plockades direkt efter avslutat arbete på fredagen. Så rofyllt att gå och plocka blommor och blad och lite så där prata med naturen efter arbetsveckan. Hortensia, ett par vita rosor, blommande mynta, luktärtor, rödfärgade blad från spirea, aronia, funkia, slingrande bladrankor från den utblommade kaprifolen och den sista rosenskäran. Den vackra rosa blomman har precis som jag tyckt att sommaren har varit för kall.
Det här vackra mörkgröna keramikfatet har mina gamla vänner Camilla och Calle tillverkat för hand. De har byggt en keramikverkstad på slätten i Skåne. Bara så där. Och visar det ena fatet vackrare än det andra. De finns på Facebook under namnet Ateljé1030 eller instagram @atelje1030. Jag är alldeles säker på att något stort är på gång där.
Jag har testat chokladmousse på avokado. Helt ärligt var det ok, men inte mer. Konsistensen blev fin, silkeslen och krämig, men en liten smak av avokado finns ändå där. Nja. Två mogna avokado mixas med 100 smält mörk choklad och därefter blandas en vispad äggvita i. Inte svårare än så fast jag äter nog hellre avokadon för sig och chokladen för sig.
Lars Lerins undersköna, suggestiva bok Naturlära återkommer jag alltid till. Årstider, djur, färger, stämningar, detaljer.
Och eklöv. Så fina att göra en krans av. Hållbara och lätta att arbeta med. Här har jag blandat i ljung och blanksvarta aroniabär.
Mina luktärtor fortsätter att glädja mig. Den första blomman tittade fram strax innan midsommar och ända sedan dess har små buketter fyllt huset med underbar doft. Kanske som en följd av att det ekar tomt i stallet har jag vårdat dem ömt med mängder av vatten och näring hela sommaren. Några dagars bortavaro i Skåne höll nästan på att kosta dem livet. När jag kom hem var de översållade av bladlöss som nästan kvävde alla blommor och knoppar. Starkt såpvatten tog kål på ohyran och nästan på luktärtorna också men som repade sig efter en ordentlig nedklippning och rejält med regn.
Med inspiration från en av mina favoritbloggare Weronica, Living by W, som är en mästare på att komponera vackra buketter i passande vaser placerade jag mängder av luktärtor i låga växtkärlet Palissad design Signe Persson-Melin. Jag har länge trånat efter något från hennes trädgårdsserie i sandgjuten återvunnen aluminium och har haft en förkärlek för fågelbadet i form av en snäcka. Efter flera års längtan föll valet i stället på den kanske mer användbara ovala krukan. Jag har bestämt mig nu. När jag inhandlar något skall det vara så beständigt att det kan tänkas bli arvegods eller åtminstone ha ett andrahandsvärde. Allt annat går bort, undantaget är loppisfynd. Inköpen blir dyrare men mer sällan förekommande. Sparar tid, plats och energi.
På morgonen tassar jag ofta ut i morgonrocken. Daggdropparna glittrar i de försiktiga bleka solstrålarna. Faschineras av ytspänningen och hur stora dropparna är. På tal om arvegods, det är ofta något som brukar leda till just till det – ytspänning. Något som jag ofta har känt av i mitt tidigare arbete som fastighetsmäklare när bostad och bohag skall säljas och fördelas.
Jag har aldrig odlat luktärtor tidigare men fick fick även där inspiration från Weronika som tipsade här om hur luktärtor odlas. Jag följde guiden till punkt och pricka och lyckades över förväntan. För övrigt måste ni kika in på hennes blogg där hon tipsar om kultur, design och mode. Lite som att läsa Svenska Dagbladets helgbilaga kryddat med underbara blomsteruppsättningar och extravaganta loppisfynd. Trevlig helg!
Tänker ofta tillbaka på resorna till Island. Den karga men obeskrivligt vackra ön som får mig att känna mig så lycklig och levande, fri och lugn samtidigt. Häromdagen fick jag de här bilderna från Oscar som också tycker om att fotografera. Urban står och beundrar utsikten mot en bergstopp. Vi är högt upp på en högplatå på norra Island som heter Djúpavogshreppur, i närheten av staden Egilsstadir. Det är i mitten på juni men fortfarande snö kvar. Bland annat här, här och här går det att läsa mer om vår resa i somras. Jag har glömt att skriva om alla de fem stora vattenfallen som vi besökte. Hade tänkt göra ett eget inlägg om det och det kommer snart. Förra hösten var jag med om den stora häsinsamlingen som alltid sker i slutet av september, bilder här. Också det en oförglömlig resa.
En stor spånkorg i fint skick är mitt senaste loppisfynd. Tänk att en gammal pryl för 125 kronor kan ge så mycket glädje, förhoppningsvis åt båda håll. Användningsområdena är många. Alla filtar och fårskinn eller tio årgångar av tidningen Lantliv. Ja, vi får se vad det blir.
Det är intressant det där med loppis för välgörande ändamål. Myrorna, Röda korset, Brödet och Fiskarna och Läkarmissionen är de som jag besöker mest här i småstaden. Jag brukar se det som att vi egentligen bara har prylarna till låns för en liten peng, när vi tröttnar är det bara att lämna in, så får prylar en ny ägare som betalar en liten peng. Lite som ett självspelande piano för välgörenhet. Genialiskt. Numera lämnar jag in lika mycket som jag handlar.
Enklast möjliga krans på stalldörren. Några virade pilkvistar som är dekorerade med ett par grenar från aroniabuskar med de blanksvarta bären. Senare på hösten är aroniabuskens blad nästintill självlysande i olika gula och röda toner. Morgonen började med regn idag men nu skiner solen och den blå himlen nästan speglar sig i de svarta stalldörrarna.
Vad gör man i ett stall där tyvärr inga hästar bor längre? Jo, använder det som festlokal förstås, jag som älskar att duka frodigt med blomster och blad och använda miljön runt omkring. Kombinationen av rå stallmiljö och kristallglas gillade jag skarpt! I lördags var det dags igen för vårt matlagningsgäng att träffas.
Ok, här kommer en crazy old flower-lady. Naturen är generös som vanligt och bjuder på rikedom i överflöd. Jag har klättrat nerför slippriga dikeskanter för att plocka vass och kaveldun och upp på stenrösen för att nå grenar med mängder av små äpplen. Gullriset är nästan att betrakta som ett ogräs som sprider sig överallt. Solrosorna och alla grönsakerna kommer från Kärrbo Prästgård. Förresten är vass och solrosor en oslagbart enkel kombination. I blomsterkronan som har varit med några veckor finns torkade eklöv, solbollar (craspedia), lammöron och fjädergräs.
Dukningen gick i dova och mustiga färger med mörkgrå linneduk från HM, loppisfyndande assietter av okänt ursprung, mattallrikar från Nobelservisen, bestick Lagerhaus, ljuslyktor Iittala och diverse kristallglas där tulpanformen är absolut viktigast enligt våra vinroade vänner.
Temat för kvällen var skördfest med inspiration från Thanksgiving så huvudrätten bestod av helstekt kalkon med stuffing, citrusglaserad rotfrukter (senaste numret av Lantliv). Förrätten var en lite otippad jättegod pizza bianco med tunt skuren sötpotatis och getost (också senaste numret av lantliv). Den måste jag göra snart igen! Till dessert blev det annorlunda äppelkaka med rosmarin och pinjenötter täckt med toffésås, också den otroligt god men så kom receptet från stjärnbeströdda Karin Fransson på Hotel Borgholm. Meningen med våra träffar är förutom att ha trevligt (oj, vad vi skrattar!) att lära om mat och vin och vi konstaterade att det är rött portin som är godast till äppeldessert och inte vitt som vi även provade till.
September nu. Känns som om hösten kom tidigt. Det är mörkare på kvällarna och konturerna försvinner på något vis. Regndiset gör tillvaron oskarp men de vita elbanden runt hagarna lyser vita i skymningen. Inga mörka skuggor av hästar längre. Känns tomt och lite grann har jag förlorat kontakten med naturen utan hästarna. Det är lättare att stanna kvar inomhus istället och tända en brasa. Förut visste jag exakt vilken dag det fanns kantareller i skogen eller om blåbären var mogna. Som en skogsvaktmästare. Stigarna som vi alltid red håller på att växa igen. Men klara nätter är stjärnhimlen den samma, precis som förut, måste fortsätta att gå ut och blicka mot himlen.
