Min herrbetjänt

Mitt senaste loppisfynd hos Röda Korset är ett av de bästa – en herrbetjänt. Det fina med den är själva avställningsytan som rymmer både handväska och smycken. Kan tänka mig att de små skålformade fördjupningarna tidigare var tänkta för manschettknappar och klocka. Funderar på om jag ska måla den vit för att passa övrig inredning i sovrummet eller om jag ska behålla den som den är. Alla kvinnor borde ha en herrbetjänt, det är väl tyvärr bara möbelvarianten vi får nöja oss med! Så mitt tips är att scrolla Blocket eller sök på närmaste loppis!

Firade bröllopsdagen i Cadierbaren

I måndags firade vi bröllopsdag. Tänk att det är 30 år sedan vi gifte oss i den moderna kyrkan med utsikt över Bråviken.

Det blev inget storlaget firande på en måndag men inramningen i Cadierbaren på Grand Hotell är alltid ståndsmässig. Det är något speciellt med hotellmiljöer. Stämningen är internationell och på Grand Hotell är servicen verkligen förstklassig. Utsikten över båtarna och Strömkajen mot Stockholms slott är slående. Här har mamma och jag haft som tradition att dricka Afternoon Tea varje år men nu fungerar det tyvärr inte längre för henne.

Diskret klirr av glas. Porlande champagne hälls upp. Sköna soffor och stora blomsterarrangemang som till och med matchar kuddarna. Grand Hotell har egen florist och i entrén välkomnas man alltid av ett fantastiska blommor. Ett besök här ger alltid lite guldkant på tillvaron.

Jag beställde en cocktail som serverades i specialdesignad keramikbägare signerad min favoritkeramiker. Hotellets logotype glimmade i guld genom den klara isbiten i botten. Mycket elegant och effektfullt. Jag fick berättat för mig av hovmästaren att keramikbägaren inte används längre eftersom alldeles för många gäster tog med sig den hem.

En Valborgshelg som svischade förbi

Helgen passerade i expressfart och det var dessutom en kort Valborgshelg. En grillad köttbit på fredagkvällen och efter det en liten ostbricka till dessert. Min nya favoritost heter Kaltbach (den till vänster) och är en schweizisk ost på komjöl. Lagom smakrik och mjuk fast det är en hårdost. Mmmm… Här på brickan dessutom en fransk ost gjord på fårmjölk som heter Betmale. Den är också god, lite salt och mild utan den karakteristiska smaken från fårmjölk.

Onsdagskvällarna i silversmedjan har tagit uppehåll och jag håller på med ett enkelt armband som skall prydas av en stor gul citrin. Den är så vackert slipad och gnistrar och strålar ikapp med solen. Silvret ändrar färg fler gånger under arbetets gång och när det har så här matt och vitt har det legat i citronsyrabad för att ta bort missfärgningar från lödning. I fredags fick det blivande armbandet en annan form när jag träffade en vän i hennes egen smedja. Mysigt att sitta och småprata, prova smycken, såga silver och gosa med hundvalp mellan varven.

Igår kväll var vi bortbjudna och då plockade jag året första trädgårdsbukett som förstärktes med köpta nejlikor. Så härligt att plocka blommor och kvistar i trädgården igen. Har ingen bild på den, det blev inte så.

Just nu är jag inne på att binda buketter i nivåer där varje blomstersort får en egen nivå som här. Det blir lyxigt höga buketter som gärna får stå på ett sidobord och betraktas på avstånd. Här är det vit gerbera längst ner, solbollar strax ovanför dem och till sist kvistar av syren som svävar högst upp. Lite kul. Hos den här floristen finns massor av inspiration för den typen av buketter.

Att beundra körsbärsblommornas skönhet

Utanför min arbetsplats är innergården täckt av ett rosa tak. Stegen över gatstenarna blir långsammare och blicken riktas upp mot de rosa blommorna. Alla ler och blickar utväxlas i samförstånd.

Vi ser på blommor som det japanska ordet Hanami betyder. En djupare innebörd är att påminnas om det vackra men korta och förgängliga i livet. Kanske är stunden under blommorna ett tillfälle att reflektera över den mänskliga sårbarheten och att ingenting varar för evigt. Att våren för med sig en nystart.

Det är han som alltid inspirerar och gör det här möjligt

Nu har Oscar och hans lilla familj som består av Mathilda och storpudeln Tore åkt tillbaka till Umeå och som jag saknar dem redan. Oscar och jag delar intresset för design, fotografering, hundar, matlagning och formgivning. Han är den som får det tekniska med bloggen att fungera men så är han designer inom it också. Han hjälper mig dessutom att välja kamerautrustning och tekniken kring den. Ett barn av sin tid, it-nomad, som kan arbeta var som helst i Sverige och i hela världen med. Alltid glad, klok, lugn, balanserad, rolig, snäll och synnerligen behaglig att vara med. Ok, ett mammahjärta som pyser över lite här men så får det vara idag!

Nostalgiskt besök på historisk hästmark

Annandag påsk bjöd på en utflykt till Strömsholm och nu menar jag inte slottet utan området på höjden strax intill där den anrika ridskolan ligger. Ridskolan Strömsholm är tillsammans med Flyinge och Wången så kallade riksanläggningar och erbjuder utbildningar inom häst ända från gymnasienivå upp till högskola. Här finns också olika yrkesutbildningar för till exempel hovslagare och beridare. Strömsholm har en lång historia där hästar, ryttare och kuskar tidigare har utbildats för armén ända fram till 1970-talet. Idag utbildas hästarna för Beridna Högvakten här.

Kring området som kallas Stallbacken finns flera äldre byggnader kvar och de gamla ridhusen är vackra om än något bedagade. I det ljusa gula ridhuset med stora spröjsade fönster red jag några lektioner på min första islandshäst. Minns att hon var alldeles stissig i den nya miljön eftersom hon var ganska outbildad då hon hade varit avelssto innan jag köpte henne. Lite längre bort finns ett modernt och stort ridhus där jag har varit domare på islandshästtävlingar och i allaktivitetshuset har jag deltagit i domarseminarium. Det kändes lite märkligt att gå runt i den välbekanta miljön och samtidigt vara så långt borta från hästlivet som jag är idag.

Hoppryttaren Jens Fredricson är stallmästare på både Ridskolan Strömsholm och Flyinge och blev nyligen sensationellt trea i världscupen i hoppning tillsammans med hästen Markan Cosmopolit. Hästen var ursprungligen inköpt och tänkt som skolhäst på ridskolan men visade sig vara för reaktiv och köptes då av ägarna till stallcaféet Markan. Markan är ett klassiskt café med både eget bageri och konditori och ett välkänt utflyktsmål i Västeråstrakten. Både cyklister och motorcykelåkare samsas här med ryttare och hästar som har sina ridvägar i sinnrika gångar mellan stallar och ridhus alldeles intill caféborden.

Här på Markan skrev jag köpekontrakt på min tredje islandshäst som just var veterinärbesiktigad och röntgad på hästsjukhuset strax intill, tror det var ungefär femton år sedan. Alla mina hästar togs över av Elisabeth som jag tror har tävlat nästan alla utom min sista. Vår tävlingsplats för islandshästar finns också här på Strömsholmsområdet.

Elisabeth och jag blev inspirerade till utflykten av hopphästen med samma namn som caféet och hade hoppats på att världscupbakelserna med hästmotiv skulle finnas kvar men de var slut. Vi hade en härlig förmiddag tillsammans med många gemensamma minnen och jag lyckade till och med fånga henne på bild.

Underbara påskdagar

De här två bilderna får symbolisera en underbar påskhelg som just har passerat. Elisabeth kom hem från Tyskland och hade köpt med sig ett lyxigt chokladägg från Schweiz. Hon vet hon vad jag uppskattar. Vi besökte min mamma på fredagen och det var trevligt och uppskattat. Oscar, Mathilda och Tore var hela helgen på hemmaplan och vi alla firade tillsammans på påskafton. Middagen serverades i växthuset och för mig var det premiärmåltiden där. Tyvärr inga bilder från det dukade bordet, jag hade helt enkelt inget fokus på fotografering. Vi har ätit ägg i alla former, kanske mest i godis och choklad men de här vackra pastellfärgade hönsäggen kommer från Kolmstahöjdens alpacka. Vädret tycktes säga förlåt för den bryska inledningen av april och återgäldade helgen med sol och värme utan blåst, helt vindstilla. Tidigare har en av enarna blåst sönder och resterna ligger snett bakom mig där på översta bilden.

En datorkrasch innan helgen resulterade i ny dator och jag har fortfarande lite problem med bilder och att få ordning på allt, därav snålt med bilder och uppdatering här.

Några dukade påskbord från tidigare år

En av fördelarna med att ha en blogg eller en fotodagbok som jag kallar det är att det är så enkelt att gå tillbaka och titta vad som hände vid ett visst tillfälle. Några dukade bord från tidigare påskfirande får inspirera mig inför den kommande helgen trots isande snöstorm utanför fönstren.

Dukningen i celadongrönt med keramik från Upsala Ekeby tillsammans med ljuvliga blåsippor är mitt favoritbord. Jag vill minnas att någon inte tyckte det var så fräscht att jag hämtade halm ute i stallet för att lägga under de kokta äggen! All grön keramik och vitvinsglasen är loppisfyndade och fortfarande favoriter här hemma.

Nästa påskbord går i vitt och guld med kortklippta påskliljor, vaktelägg och fjädrar på tallrikarna som är delar ur Nobelservisen. Den skapades av Karin Björqvist till Nobelprisets 90-årsjubileum 1991 och tillverkas inte längre. Jag är glad för alla delarna som vi fick när vi gifte oss.

Fjädrarna på servetterna skulle jag inte köpa idag men så tänkte man inte om fjädrar 2015.

Här är en färgsprakande och lekfull dukning med turkosfärgade uppläggningsskålar från Milla Keramik. Jag tycker det är fint med de ljusgula nejlikorna och de små godisäggen som ligger direkt på bordet. En skymt av maten också som tycks vara sparrispaj, små rösti tillsammans med löjrom och ägg med räkor. Servetterna är dekorerade med vackra etiska fjädrar beställda från gården Kullholen.

Det sista bordet är dekorerat med vintergrön murgröna och lagerhägg tillsammans med citroner och lime. Loppisfyndade både gröna glas och  fisktallrikar från Rörstrand. De guldfärgade fiskbesticken som också hör till Nobelservisen, design Gunnar Cyrén, blir utropstecken på bordet. Jag inser nu att jag har ytterligare en servis med tallrikar som passar till påskdukningen och i år måste jag ta fram den. Snart kommer bilder på årets dukning hoppas jag.

Helgen som just passerade

Den här ljuvliga buketten med små elegansnejlikor har hållit mig sällskap vid matbordet. Den ljust aprikosa färgen är ju alldeles underbar och påminner om att det så småningom kommer en vår och sommar även i år. Älskliga små blommor som håller sig fina läge för en liten peng.

När jag är ensam hemma känns det som om jag äter tomatsoppa mest hela tiden. Brukar toppa soppan med fetaost eller en bit krämig burrata och några frön eller rucolablad. Till det en bit mandelknäcke som är glutenfritt, ett enkelt och gott och receptet finns här. Grunden är alltid mandelmjöl och sedan tar jag nötter eller frön efter vad som finns hemma. Har bakat det flera gånger och receptet är jättebra som så många andra recept hos Tina. Här kommer mitt enkla recept på tomatsoppan:

Tomatsoppa för 2-3 personer

1 liten gul lök, hackad
1 msk olivolja
4-5 hela tomater i bitar
1 grönsaksbuljongtärning
3 dl vatten, ca
1 tsk honung
ev några soltorkade tomater
1/2 dl grädde el mjölk
Salt, peppar.

Fräs löken i oljan en stund och tillsätt därefter allt utom grädden. Koka några minuter, mixa och värm igen tillsammans med grädden. Smaka av med salt och peppar. Mmmm… varmt och gott!

Alla tjocka tröjor används just nu. Så ovanligt kallt det är ute för årstiden. Visserligen har det varit ovanligt soligt och regnfattigt för att vara mars månad men dessa kalla nätter med många minusgrader. Jag tänder ljus och får nöja mg med att bläddra i trädgårdstidningar inomhus. I lördags fick jag ett underbart doftljus med en så diskret doft att den bara är förnimbar. Perfekt!

Påskpyntet är på ingång och de här två keramikäggen har jag tummat på keramikkurs för några år sedan. Är riktigt nöjd med dem faktiskt. Nu är det bara att låta den här veckan rulla på innan påsken närmar sig.

Fd fastighetsmäklaren ryter ifrån

Dalarö, Stockholms skärgård. Fastigheterna på bilden har inget med texten att göra.

När man som jag har arbetat som fastighetsmäklare under många år tidigare är det omöjligt att inte bli tillfrågad om råd och ofrivilligt bli involverad i vänners och släktingars fastighetsaffärer. Det har fått till följd att jag har fått stor insikt i hur den så kallade marknaden fungerar i några delar av landet.

Det som slår mig idag är tyvärr fastighetsmäklarnas oförmåga eller ovilja att på ett ungefär sätta rätt utgångspris. Idag är det snarare regel än undantag att utgångspriset ökar med 10-40% vid budgivning. När jag arbetade som fastighetsmäklare för några år sedan var inte budgivningarna på långt när så våldsamma som idag.

Jag är medveten om att räntorna är låga (än så länge), efterfrågan stor och att utbudet av till exempel villor och fritidshus är lågt på flera orter. Trots det borde verksamma fastighetsmäklare känna sin marknad och kunna medverka till realistiska utgångspriser givet utgångsläget.

Nyligen såldes en mindre gård här i närheten där utgångspriset gick upp med 95%, det vill säga att slutpriset blev nästan dubbelt så högt som det utannonserade. Jag sa direkt när jag såg annonsen att utgångspriset var orimligt och att det borde bli ungefär det dubbla. Hur kan erfarna fastighetsmäklare pricka så fel, är det okunskap eller beror det på något annat? Visserligen har säljaren självklart rätt att bestämma utgångspriset men jag vet av egen erfarenhet att man som fastighetsmäklare har stor påverkan och att de flesta säljare litar på fastighetsmäklarens ord.

I en annan del av landet blev nyligen en mäklare varnad efter att utgångspriset på knappt 4 miljoner slutade med en köpeskilling på 13 miljoner, detta gällde en sjötomt.

Ett incitament för mäklare att gå ut med medvetet för lågt utgångspris kan vara möjligheten till bra förtjänst och högt mäklararvode. Arvodet läggs ofta upp som en ”trappa” där mäklarens förtjänst blir avsevärt högre när försäljningspriset överstiger en viss summa. Oftast kan arvodet ligga på till exempel 10% av köpeskilling över en visst bestämt försäljningspris. Det kan snabbt bli en obehaglig överraskning för säljaren som tvingas betala flera hundra tusen i mäklararvode om bostadens försäljningspris ökar med flera miljoner. Mäklaren har alltid en större kunskap om marknaden än säljaren.

En fråga jag ställer mig själv är om mekanismer och psykolog i budgivningssituationen påverkar marknaden så att det bidrar till en högre prisnivå generellt?

Tyvärr måste jag ge min före detta yrkeskategori en riktigt rejäl känga här, det är inte ok med lockpriser. Jag tror de allra flesta mäklare är så erfarna och kunniga att man vet ungefär var det verkliga slutpriset rimligtvis borde bli. Något enstaka fel i arbetet kan självklart ske men inte regelmässigt. Skärpning! Jag är förvånad över att inte branschen själv tar tag i detta oskick, belyser problemet och stävjar det. Det är nog tyvärr bara en sättning av marknaden som kan råda bot på fenomenet skenande budgivningar.