Vårtecken och andra detaljer

Visst är det väl så att vi alla har våra egna vårtecken? Vi tolkar och ser saker på olika sätt. När slånbären blommar här brukar det vara löftesrikt om sommarvärme och lediga helger i maj. Igår var det sju grader hela dagen och vindarna var isande kalla. I år har jag hjälp några slånbärskvistar på traven genom att ta in dem i värmen. Lite motvilligt slog de ut till slut. Fårskinnen som jag brukar plocka undan efter vintern ligger kvar i tv-soffan. Djuren här på landet runt omkring tycks inte bry sig om vädret. I hagen på andra sidan vägen är hästarna utsläppta och nordsvensken surar som vanligt när de andra kommer för nära. Jag går mina rundor och tycker egentligen att det är ganska skönt innan sommarvärme och insekter kommer. Tänker på tiden som har varit med hästarna och saknar nog mest bara ridturerna med min vän med de båda hästarna och Elisabeth.

I hagen mittemot vårt köksfönster är våra sommarvänner tillbaka. I år är det några får och två åsnor. Lammen blir fler och fler och skuttar runt i halsbrytande språng och springer kors och tvärs. Det är rogivande att se hur de förflyttar sig hela tiden. Än är de här, än är de där.

Åsnorna är tillgivna och kommer gärna fram till staketet. Står blickstilla och lyssnar på min röst. Snart blir syrenhäcken grön och tät. När blommorna kommer ser vi knappt hagen på andra sidan grusvägen. Hur många gånger har jag inte hört Elisabeth fara fram i tölt där bakom häcken. Takten eller otakten i hovarnas klapper eller vilken häst som kommer har alltid varit lätt att lyssna sig till.

Jag tror att närheten till djur och natur tränar upp våra sinnen. Titta till exempel på de utsökta små detaljera i en liten slånbärsblomma eller de olika färgerna på åsnans huvud. Små saker, stora upplevelser.