Den vackraste tiden är nu. Högt över vår tomt vajar ett flor i ljusaste grönt. Himlen skymtar fram och jag måste kisa mot solen. Alldeles för nära huset står flera resliga björkar. Stammarna är kraftiga, knotiga och ärgade i grönt längst ner. Högre upp stramt grafiskt svartvita. Jag har alltid älskat björkar, kanske just för kontrasten mellan grafiskt stramt och skir lätthet. De kraftiga grenarna övergår i mjuka och böjliga tunna kvistar som är formbara till kransar. Unga björkar skiftar färg flera gånger under året. Så många gånger tidigare som jag har studerat björkar på våra ridturer.
Livet är ändå bra märkligt. Tänk att jag till slut kom att bo i ett hus med utsikt över en äng med just björkar. Känner tacksamhet över de mäktiga träden som fyller mig med ro och trygghet där under det skira lövverket.
Även vårblommor som blåsippor, vitsippor, liljekonvalj och gullviva trivs under de höga träden. Krolliljornas små buskiga bladrosetter har just börjat titta upp och jag tror att min hjälpsamhet att sprida de torra fröställningar har gett resultat. Under björkarna är världen lite mer magisk och allt är möjligt där.
Det är en lycka att hitta sin plats på jorden. Tänk att ni hittade så rätt till slut. Det ser ut att vara en underbar plats
Tack. Ja, det är enkelt men speciellt här. Det blev bra till slut.