Vädret visar sig från sin bästa sida och jag tillbringar mer och mer tid i hästhagen på seneftermiddagarna. Det är skönt att försiktigt kunna gå runt utan kryckor. Igår återigen en fantastisk solnedgång. Krokur och Asi myser i solen och pälsen blir alldeles varm. Förstår att det är terapi att klappa ett djur. Asi, den vita, är en riktig kelgris och vi brukar skoja om att vi skulle vilja krympa honom till hundstorlek, lagom för att ha i knäet.
Idag har jag suttit på hästryggen igen efter benbrottet. Min vän S är sjukgymnast och har en mycket lugn och trygg islandshäst, en riktig gentleman, som jag fick rida med lite proffshjälp bredvid. Så underbart det var att komma ut och jag förstår inte förrän nu hur mycket jag har saknat att rida ut i naturen.
Solnedgången färgar ett av grannhusen orange och det ser ut som det brinner i fönstren. Morgonen startade lite drastiskt här i byn med eldsvåda i en mindre ladugård på en gård strax intill. Tursamt nog gick det bra efter omständigheterna, och ingen kom till skada, även om byggnaden brann ner.
Vilka härliga bilder på vår vackra natur. Solnedgångar och himlen som skapar olika konstverk kan man aldrig se för mycket av. Så njutbart!
Och vad mysigt att fira födelsedag med familj och släkt!
Kram Lena
Tack Lena! Ja, det är bara att ta sig ut nu så mycket man hinner och kan och lapa i sig av vårsolen 🙂