Solnedgång och magiska kvällar

Det var några magiska kvällar där på söderslätten. Ljumma vindar och en sommar som på något sett aldrig tar slut. Nästan varje kväll vandrade jag upp från gården och ut på åkern, eller rättare sagt åkerkanten, där emellan mogen raps och vete. Några enstaka kvarvarande vallmo och blåklint lyste klart i det mjuka ljuset. Frökapslar som rasslar. Annars helt stilla.

Vingkraftverken  rör sig långsamt, nästan som i slowmotion. Jag har vant mig och kan nästa finna den monotona rörelsen avkopplande, åtminstone på så här långt avstånd.

Det är fler än jag som uppskattar lugnet och solnedgången. Både Cléo och Skrutte gör mig sällskap. Det är precis som om de känner hur mycket jag uppskattar de här stunderna, de bara finns där bredvid mig utan att pocka på uppmärksamhet.

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.