”Religiös?” ”Jag?! Skojar du?”

”Skogen har ersatt kyrkan”
var en liten rubrik i Svenska Dagbladet för ett par veckor sedan.

Ja, så är det nog även för mig. Eller rättare sagt så har skogen inte ersatt kyrkan utan är kanske den kyrka jag hade besökt om jag levt för länge sedan. Kanske är jag ändå religiös med moderna mått mätt.

I skogen kan jag uppleva någon form av andlighet, att jag bara är en mikroskopisk del av någon större helhet. Det inger någon form av förtröstan, det vi kanske alla längtar efter och behöver.

bild (17)

Här är jag och Asi i Dystra Skogen som vi kallar den här granskogen. Det är egentligen ett orättvist namn men här är det alltid lite mörkt i sluttningen på norrsidan av ett berg och det växer knappt något under de höga granarna. Ljuset silar  vackert mellan stammarna och mossan lyser grön. Luften är syremättad, fuktig och doftar mylla. Det är alltid lugnt och stilla även när det blåser. Mitt kyrkorum.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.