Idag innan arbetsdagen tog sin början mötte jag soluppgången igen på bron över sundet tillsammans med kaffetermos och kanelbulle. Fånga dagen liksom. Där borta på andra sidan bron ligger en stor gammal villa inbäddad i grönska. Lite hemlighetsfull så där i gryningen. Vattnet är svart och spegelblankt.
Framför vassen ligger dimman som rör sig i vågor upp och ner över vattnet. Älvorna dansar. Så sa alltid min mormor med lite spefull röst.
Den lilla lönnens blad är blodröda men ser svarta ut mot ljuset. Det är första morgonen med riktig frost. Åkrarna är alldeles vita mot den färgstarka omgivningen. Träden är nästan självlysande i det sneda morgonljuset.
Framför villorna där borta på grusvägen har jag haft en av mina bästa ridturer. Min vackra änglahäst som hade samma färg som den här morgonen. Fina minnen.
Jaaa, det var så galet vacker soluppgång i veckan. Om det nu var vid samma tillfälle du visar ifrån. Härligt att du kunde fånga stunden!
Kram Lena
Hej! Det här var i torsdags morse. Var uppe tidigt och tog bilen bort till bron. Kram