Djupt inne i skogen

En promenad på välbekanta stigar i skogen, ljuva minnen med ett uns av vemod. Så många gånger som vi har ridit här tidigare, varje gammalt nedfallet träd och den trånga passagen mellan stenblocken är välbekant. Lummern växer fortfarande på samma ställe. Den är först svår att upptäcka men sedan finns den överallt på något vis. Som att leta efter trattkantareller för att plötsligt vara omgiven av dem. Lummer är en form av mossa som påminner om kvistar av en men utan att vara stickig. Jag plockar mörkgrönt blankt lingonris och ett par tuvor av kuddmossa, den är grön och fin efter allt regn.

I skogen och vid havet fylls jag alltid av lyckokänslor. Kanske finner vi svenskar andligheten i naturen istället för i kyrkan? Såg ni SVTs luciamorgon, inspelat utomhus i Jukkasjärvi. När omständigheterna tvingar till nytänkande kan resultatet bli något helt nytt och så fantastiskt bra.

Aldrig smakar kaffet så gott som utomhus i fuktmättad skog. Vad gör det att håret är rufsigt.

2 Comments

  1. Åh, vilken vacker skog! Förstår att du trivs i den. jag såg luciaprogrammet och var helt tagen av vacker sång och vyer! Jag känner som du lyckokänslor i skogen och vid havet.
    Kaffe och hårruffs är helt ok i skogen! 🙂
    Trevlig helg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.