Att blicka ut över en åker i solnedgången

Augustikvällar med milt solljus som färgar åkrarna i gyllene toner. Luften är frisk och påminner om annalkande höst. Jag känner ett vemod över den sommar som snart är till ända men njuter till fullo av de stunder som ännu ges. Vallmon har redan haft sin högtidstid och kvar står strama frökapslar som vajar långsamt i vinden. Någon ensam blomma trotsar tiden och lyser rött som av törstande brist på uppmärksamhet i det varma sensommarljuset. Gräset är torrt och redan bleknat och gult.

På något vis skapar naturen själv de vackraste av färger. Jag stå bara liten bredvid och blickar ut över det stora. Fångar med kameran men det är inte jag som skapar. Vete som strax skall skördas och kamomill vars blommor är glömda för denna sommar.

I fjärran blickar jag mot vindsnurrorna som långsamt i den svaga vinden påminner om att ännu ett år har passerat. Att allt går i cirklar och att den här tiden kommer åter igen. Tid kommer, tid går. Bilder från samma plats och nästan exakt samma tid för ett år sedan här.

3 Comments

  1. Oj, oj, oj så vackert!
    Bilder knäppta i rätt ögonblick! Lite senare eller tidigare är inte ljuset detsamma.
    Lustig och intressant iakttagelse om Muji-folket 🙂
    Kram Annika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.