En av vinterns vackraste ridturer. Solen bröt äntligen igenom samtidigt som dimman rullade in över åkrarna. Magiskt ljus.
Efter ridturen, innan mörkret sänkte, sig skyndade jag mig ner till hagarna där dimman bäddade in hästarna och gjorde dem till mörka spöksiluetter mot den violetta himlen.
När jag var barn sa alltid min mormor att ”älvorna dansar” när dimman sänkte sig över åkrarna. Det var både lite spännande och suggestivt när hon sa så där.
