Stråhattar och minnen från förr

”Kan du ge mig åsnefodret?” Så ropade min morfar när solen gassade. Halmhatt, solhatt, stråhatt. Han hade sitt eget namn på hattarna som låg där i garderoben strax innanför dörren. Som den konditor han var gick han upp tidigt även på lediga dagar. Man hörde någon som stökade nere i köket och bryggde kaffe nästan mitt i natten. På eftermiddagen satt han och slumrade i den vita utemöbeln. Åsnefodret satt på sned över hjässan. Vit skjorta, hängslen, vida byxor. Morfar.

Spegeln satt ovanför mormors toalettbord, inte sminkbord. På det fanns kristallvaser, parfymflaskor och lockande små lådor med smycken. Byrån stod i mormor och morfars rum i sommarstugan. Minnen och familjeklenoder.

6 Comments

  1. När man läser inlägget får man bilder i huvudet på din slumrande morfar. Fint!och halmhattar gillar jag ju särskilt mycket som du förstår. 🙂
    Kram Annika

    • Karin

      Ja, det är märkligt att barndomsminnen kan vara så kristallklara, annars kommer man knappt ihåg vad man åt till middag igår. Fin lördag till dig 🙂 Kram

    • Karin

      Tack, roligt att du uppskattar mina ord och minnen. Intressant att föremål kan förflytta oss i tid och rum. Det stämmer verkligen, har inte tänkt på det sättet tidigare, måste fundera mer på det. Önskar dig en härlig helg 🙂 Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.