Rotlöshet och tillbaka till framtiden

Ibland kan jag känna mig avundsjuk på de som har tillbringat hela sitt liv i samma stad och där släkt och barndomsvänner finns kvar i närheten. När tillvaron är trygg och välbekant och gamla skolfröknar hälsar och man växlar några ord på Ica. Med åren har jag upplevt en allt större rotlöshet efter flera flyttar. Dessutom är mina få barndomsvänner utspridda i landet. Kanske var det svårt att riktigt trivas, eller egentligen känna den där känslan av tillhörighet och rötter, under uppväxttiden i en anonym stockholmsförort där de flesta föräldrarna var inflyttade, vilsna och inte riktigt etablerade. Jag har aldrig känt någon längtan tillbaka till stockholmsförorten även om min uppväxt var bra på alla sätt och vis. Att vi sedan tillbringade somrarna i en annan del av Sverige där mina morföräldrar och mammas rötter fanns gjorde nog sitt till för en begynnande rotlöshet.

Efter ett par spännande år utomlands när barnen var små flyttade vi till Västerås och för mig var det härligt att bo i en småstad (ja, för mig var det verkligen en småstad) med närhet till allt och korta avstånd. Det livet var enkelt. Nu, efter två år i lägenhet i utkanten av storstaden, är vi äntligen på väg tillbaka till det som kom att bli min fasta punkt, där barnen är uppväxta och vännerna finns. Letandet efter fritidshus tog vida svängar men inget kändes riktigt bra förrän vi slöt cirkeln och tidigare i våras hittade vårt hus utanför småstaden igen. Jag var nog helt enkelt inte beredd att etablera en nytt hem på en för mig främmande plats och dessutom är våra barn förtjusta i den här miljön. Kanske har modet och äventyrligheten fått ge vika för trygghet, vänner och det som känns välbekant. Det som är viktigt i livet och det känns så bra. Tillbaka till framtiden.

6 Comments

    • Karin

      Hej Lena! Det är ett fritidshus men vi hoppas att tillbringa mycket tid där framöver och kanske till och med bo permanent i framtiden. Kram

  1. Camilla Raihle

    Grattis, vad roligt! Var blev det? Jag undrar ibland vad/vem jag är, uppvuxen i Täby med finlandssvenska föräldrar, bott i Finland alla sommarlov hela uppväxten, några år i USA, sedan Västerås som var helt nytt för oss och nu halvtid i Skåne 🙂

  2. Åh så roligt Karin. Det sägs att den plats där man dragit barnvagnar är den plats som är mest hemma. Det kanske ligger något i det. Så roligt att ni nu äntligen hittat er plats. Stort stort grattis. Det finns inget härligare än hus i odlingssäsongen och inget skönare än lägenhet på vintern.

    • Karin

      Tack! Ja, det känns underbart och jag har längtat så mycket efter en trädgård. Just det här huset har jag känt till och velat köpa i många år och äntligen blev det vårt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.