Min fantastiska väninna

Min fantastiska väninna. Kanske är det sensommarvärmen och den medelhavslika miljön som får mig att tänka på Elena Ferrantes roman med samma namn. Precis som romanens Elena och Lily växte vi upp i husen bredvid varandra med föräldrar som till en början inte ville kännas vid varandra. Vi sprang in och ut ur husen medan äldre bröder och deras vänner fanns i utkanten av historien men som aldrig kom att tillhöra den förunderliga gemenskapen. Vi följdes åt, delade förtroligheter och hemligheter. Vänskapen sattes ibland på prov och trots att vi valde olika skolor och vägar i livet höll vi alltid fast vid varandra.

Nästan femtio år senare sitter vi och äter frukost på hennes innergård som är omsluten av vitkalkade murar. Blickar bakåt och framåt. Min fantastiska väninna och jag.

 

 

 

7 Comments

  1. Gunilla

    Tusen tack för en underbar helg i Skåne😊
    Så fina bilderna blev och så otroligt duktig du är på att formulera och få ihop allt👏👏

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.