Med ett stråk av vemod

Gula björklöv singlar stilla ner och lägger sig som en matta i en ny kulör över gräset. Dimman vilar i luften. Hösten är utan tvekan här. Jag snubblar över otaliga sladdar medan jag plockar undan hundskålar, tvättar filtar och byter en hängande router mot en väggljusstake som har hängt där förut. Några träningskläder stoppas undan. Det är tyst och tomt. Mammahotellet har motvilligt stängt för säsongen och de långväga men ändå nära har rest hem. Med osynliga band är mammahjärtat för alltid sammanbundet med två hjärtan på för långt avstånd. Ett stråk av vemod blandat med tacksamhet inför sommaren och tiden som har varit.

4 Comments

  1. Härlig bild på era fina vuxna barn. Ja kan instämma. Men glad att ha fått se mer än vanligt av våra två denna sommar. Mysigt att umgås som vuxna.
    Kram Annika

    • Karin

      Ja, man är så tacksam att de vill umgås med oss ”gamlingar”! Jag har sett mindre än vanligt av Elisabeth som arbetar i Tyskland, hon var bara i Sverige i två veckor. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.