I fäders spår eller historien om ett par oönskade skidor

Det är påfallande ofta som jag blir påmind om att någonting kan vara helt rätt vid en tidpunkt i livet men så totalt fel vid ett annat tillfälle. Det kan gälla allt från hus (boende), jobb till prylar.

På julafton 2012 ställde ett par skidor till riktigt dålig stämning hemma hos oss. Ja, jag säger skidorna, min man eller dotter skall inte lastas för detta. Vi hade inte bott så länge på hästgården och det var drömtillvaron för dottern vars enda intresse var hästar och ridning. Mannen ville överraska henne med en extra julklapp som var just ett par längdåkningsskidor. Mungiporna åkte ner, gråt och tandagnisslan, som min mormor hade sagt och skidorna åkte ut på logen och blev liggande där i närmare fem år. I lördags åkte hon tjejvasan på samma skidor och menade att det var en av hennes bästa dagar i livet. Som en rolig detalj är det fortfarande klassiska höga ridstrumpor som används i skidspåret 🙂 En gång hästtjej, kanske alltid hästtjej. Härlig dag och roligt åt skidorna hade både mannen, dottern och jag i Mora!

 

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.