flyktiga möten

eller att sitta och prata med en total främling om fladdrande öron

flyktigamöten
Häromdagen åkte jag tåg.
Det händer inte så ofta tyvärr.
Plötsligt kommer det in en liten man med en stor hund som efter lite om och men lyckades hoppa upp på sätet mitt emot mig. Satt så fint på handduken som mannen hade brett ut.
Ja, jag hade satt mig i djurvagnen.
Hon hette Doris berättade han.
Sedan satt vi och pratade om hur öronen rör sig på våra djur. Fladdrar på hundar och vippar på hästar.
Det är märkligt hur tiden liksom kan stanna till och det korta mötet och samtalet med en främling kan dröja sig kvar i minnet som något speciellt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.