Är det någon mer än jag som har klimatångest?

Den varma sommaren har lämnat mig med inte bara solbränna utan också med en diffus känsla av obehag. Jag tror jag har klimatångest. Känner oro för vår planet. Uppvärmning, smältande isar, höjda havsnivåer och för att vi är för många här på jordklotet helt enkelt.

Det är svårt det där med vad som är bäst för miljön. Min dotter har skrivit en debattartikel som publicerades i Ny Teknik häromdagen, går att läsa här. Den handlar om upplevd avsaknad av tydliga miljömål på fordonsmarknaden. Inte ett lätt ämne att ge sig in i. Det finns många forskningsresultat som går åt olika håll.

Själv tänker jag mycket på konsumtionen och hur vi kan minska den. Jag är ingen förebild på något vis men anstränger mig att bli bättre. Försöker verkligen rannsaka mig själv inför varje eventuell köpinpuls. Behöver jag verkligen detta? Blir oerhört trött på influensers och bloggare som i varje inlägg  radar upp köplänkar på löpande band och sedan rättfärdigar sig med det är läsarens beslut att inhandla något eller inte. Jo, förvisso, men visst uppmuntrar det till konsumtion.

Fröställningar från blomstermorot. Alla bilderna är från en ljuvlig soluppgång på Fårö.

Förutom att ifrågasätta varje eventuellt inköp har jag även en annan strategi för att konsumera mindre.  Ett kanske lite annorlunda angreppssätt. Jag försöker handla kläder, skor, accessoarer mm så dyrt som möjligt, eller så dyrt som jag har råd till. Då blir det med automatik färre saker inköpta.  Dessutom blir jag ofta mer nöjd med inköpen och använder dem fler gånger. Kanske är det till och med så, eller förhoppningsvis i alla fall, att de är producerade på ett mer etiskt sätt också.

Jag äter inte kött så ofta, kanske en gång i veckan. Helst köper jag närproducerat naturbetat kött som lamm, vilt eller ekologiskt nötkött. Inhandlar kött här. Som bästa bonden Ulf skriver i månadsbrevet till sina kunder:  ”Så bra det känns att det endast behövs staket, vatten och mineraler för att få  kött från marker där vi bor.” Det känns så fint att äta kött som är producerat på det sättet.

Jag har tänkt att utmana mig själv under det närmaste dryga halvåret. Har bestämt mig för att inte köpa några snittblommor alls och inga och krukväxter fram till i vår när det går att plocka ängsblommor och andra blomster ute i naturen igen. Fram tills dess blir det mossa, kvistar från gran och tall och annat som kommer direkt från naturen. Inget som är odlat i växthus, ofta med konstgödsel och som är transporterat över halva jordklotet. Några veckor finns kvar att hitta blomster i naturen men sedan får jag plocka fram min kreativitet för att dekorera här hemma.

 

8 Comments

  1. camilla raihle

    Jag skulle kunna göra mer för vår jord, men försöker bli bättre och bättre. Pratade nyss om att det är dags för nya sängar, våra är från tidigt 90-tal. Gaveln gillar vi fortfarande så det blir nog ingen kontinentalsäng… verkar som ”alla” har det. Har mina kläder många år och köttet har min minskat på automatiskt eftersom Maria är vegetarian. Men visst köper jag både mango och avokado…
    Kram

    • Karin

      Ja, det är svårt. Just ja, jag äter också avokado ofta. Blev ändå full skratt, vi har också sängar från 90-talet, känns som vi är de sista med så ”omoderna” sängar. Nej, jag shoppar nog inte så mycket i alla fall. Kram

  2. Ja, helt klart är det ju nåt som händer. Jag är inte heller nån förebild, men försöker. Det stor skillnad i mitt tänk nu mot för några år sedan. Jag handlar väldigt sällan kläder numera. Lite som du, försöker köpa med kvalitet och klassiskt snitt. Jag har massor med kläder som är 15-20 år gamla. Varför inte liksom.

    Men däremot hade jag faktiskt tänkt köpa en bukett snittblommor imorgon. Den första på säkert ett år. Det är förlåtet va’ 🙂

    Kram Lena

  3. Lena

    Jag har slutat köpa avocado. De har blivit så vattniga. Hittade sen att det är en överproduktion pga efterfrågan. Det får bli eko när de finns. Kött är jag mycket noga, är bondjänta vilket jag är glad över. Köper kläder i naturmaterial. Hatar polyester! Det är så mycket plastprodukter i allt. Det gäller att vara uppmärksam och det går inte alltid. Mycket bra skrivet Karin.

    • Karin

      Ja, när jag hade naturen runt omkring mig varje dag var det liksom självklart, jag levde mer i samklang. Nu när jag bor här strax utanför storstaden inser jag hur sårbart vårt jordklot är. Vi måste vara försiktiga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.