Adventsinspiration och en vardagshjälte

I söndags, Första Advent, bjöd jag hem ett par väninnor för att tillsammans göra kransar. Stallet, som numera tjänstgör som blomsterverkstad och festlokal, var förberett med kransstommar, kottar, gran- och enris. Vi fick ihop varsin stor krans för att pryda ytterdörrarna med. Sedan drack vi alla, dvs männen också, glögg och åt gulaschsoppa. Jättemysigt och ganska enkelt att ordna. Gulaschsoppan var klar i förväg och hade stått och puttrat flera timmar på förmiddagen. Sedan är det bara att hälla i potatistärningar och koka ca tio minuter innan det är dags att äta. Tror det här får bli en adventstradition!

Idag på morgonen åkte jag buss genom storstaden precis när morgonrusningen var som värst. Måste berätta om busschauffören som lite gjorde min dag. Först tog han sig tid att önska alla resenärer ”god morgon” när vi klev på. Sedan manövrerade han bussen mjukt och lugnt bland dödsföraktande och i mörkret osynliga fotgängare som flera gånger sprang rakt ut i gatan precis framför bussen. Dessutom nyckfulla och oberäkneliga bilister som struntade i högerregeln titt som tätt. En fullständig absurd arbetsmiljö om man tänker efter. Jag åkte ända till slutstationen och då avslutande han med att önska alla resenärer ”en fortsatt trevlig dag”. Jag gick fram och tackade för en fin åktur och uttryckte min beundran för hans jobb. Han såg ut lite som en jultomte med alldeles vitt hår och rynkor kring ögonen. Ha ha, kanske den enda jultomte jag får träffa i år. En riktig vardagshjälte.