Nya köket, nya planer, julklappstips och en norsk lusekofta

Ja, det är ungefär det och lite annat som snurrar runt i huvudet just nu. Så när som på avsaknad av väggfärg på något ställe så är köket klart. Det blev ett relativt stort projekt för att vara i en lägenhet. Vi har rivit en klädkammare med väggar i betong och byggt en ny klädkammare där ingången till det ursprungliga köket låg. Det har möjliggjort ljusinsläpp i hallen och ett riktigt rymligt kök med matplats för minst åtta personer. Köket är ett traditionellt vinkelkök med ljusa luckor från Marbodal, bänkskiva och bakkantlist i carraramarmor och utrustning från Siemens. Jag lagar mat från grunden och behöver inte mängder av finesser i köket och faktiskt så struntade vi i micro den här gången. Golvet i köket, liksom i hela övriga lägenheten, är ett mattlackat askgolv.

Det som jag är mest nöjd med är att bänkskivan på ena sidan är 70 cm djup, perfekt med den extra bredden vid bakning. Diskmedelspumpen är också en liten bra detalj liksom den lösa insatsen i diskhon. För extra utrymme för glas (jag har ju mängder av glas och porslin) köpte vi ett vitrinskåp på loppis och målade in i samma färg som köket och satte på likande mässingsknoppar som kökets. Ett plus till Marbodal som ger ut färgkoden till sina kök samt att det går att köpa mindre burkar av färgen. Ikea däremot lämnar inte ut färgkoden till sina kök.

En lägenhet blir man klar med. Ett hus blir man aldrig klar med. Sonen tycker att det tar för lång tid för oss att köpa fritidshus. Han gav oss en inspirerade bok som jag varmt kan rekommendera. Härlig att bläddra i och intressanta och underfundiga förklaringar till val av fritidshus och den närliggande miljöns påverkan av placering. En härlig bok helt enkelt!

Knoppbrädan i sovrummet forsätter att fungera som min varierande tavelvägg. Här hänger just nu en stor krans av tall och makens norska lusekofta tillsammans med en röd sidensjal från Thailand. Långsamt börjar mina vinterkärlekar pryda bostaden inför jul.

Mitt arbete förde mig till Visby häromveckan. Sådan kontrast att nu vandra genom öde kullerstensbelada gränder i kall fuktig dimma jämfört med i somras då värmen nästan gjorde det svårt att andas bland alla andra. Det var förvånande njutbart med ensamheten, den fuktiga kylan och oskarpa konturer i diset.

Butiken Akkantus i Visby är så fin. Här blandas antikviteter med ett fint urval till hemmet. Jag fann evighetsdisktrasorna som jag så länge har tänkt beställa på nätet, sidenband och vackra tändsticksaskar. Kanske bidrog lugnet och den vackra miljön till att jag spontaninhandlade den mjuka ”Snöblomman”, adventsstjärnan, som nu pryder vårt sovrumsfönster. Mina arbetskamrater skrattar när de frågar mig vad jag gjorde i Visby: ”köpte disktrasor”.

3 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.