Mina drömmars taklampa

Det är en lång historia eller rättare sagt kärlekshistoria.

Långt innan taklampan Heracleum, designad av Bertjan Pot, började synas i inredningstidningarna hade jag förälskat mig i den strama men luftiga designen.  I det lantliga rödvita lilla huset med låg takhöjd fick mina drömmars lampa förbli just en dröm. Några år passerade och det är ju onekligen en bra test om kärleken består. I 60-talslägenheten skulle den passa mycket bättre. I höstas var beställningen gjord och vi åkte in till välsorterade Norrmalms el för att titta på utställningsexemplaret. Döm om min förvåning var själva lampstommen svart eller åtminstone väldigt mörkt grå. Nickel är för mig en metall i dov silvernyans. (Tycker mig ha ganska bra koll på olika metaller då jag håller på med silversmide)! Lampan avbeställdes och min dröm fick återigen förbli en dröm, ni vet en sån där dröm som man vaknar upp ur och känner sig besviken. Jag kunde trots allt inte släppa lampan och när jag läste att mörka träslag gör sig bra till detaljer i svart så gav jag kärleken en ny chans. Nu var det slut på velandet och Vålamagasinet strax utanför Uppsala hade ett utställningsexemplar till salu som jag kunde hämta direkt. Och ja, nu hänger den här med underbart milt ljus av 45 ledlampor. Några ord om Vålamagasinet också. Vilken inredningsbutik, helt fantastiskt vacker utställning, gigantiskt sortiment och hjälpsam personal. Nu är jag ingen storkonsument av inredning men här blir det fler besök.

3 Comments

  1. Den var riktigt läcker. Har aldrig sett den förr tror jag.

    Vålamagasinet ja. Så härlig butik. Du skulle ha besökt dem innan de flyttade. Galet charmigt i en riktigt gammal byggnad med knarrande lutande trägolv, och en labyrint av rum. Hur de pallade att bära runt på alla dessa möbler i dessa rum…!?

    Kram Lena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.