Vapendragare

IMG_8979Jag är inte förvånad. När jag körde fram hästtransporten idag såg jag att det växte mossa på den. På riktigt. Förut åkte vi hit och dit på träningar och tävlingar nästan varje vecka. Det var vårt liv och engagemanget var på topp. Sedan tog Elisabeths studier över och jag ägnande ännu mer tid åt mitt arbete som fastighetsmäklare. En älskad häst som tragiskt lämnade oss och sedan mitt benbrott på det. Livet går i faser och var sak har sin tid. Jag har verkligen saknat  min vapendragare Elisabeth med hästarna. Men idag lastade jag in Asi i hästtransporten och åkte och red en välbehövlig ridlektion för en isländsk instruktör.  Ringrostigt och ovant att åka iväg själv men känner mig lite pepp nu och har fått handfasta instruktioner hur min häst skall ridas till nästa gång! Ha ha, min vita häst Asi fick i alla fall mycket beröm av instruktören.

IMG_8946Har funderat på det där ordet vapendragare. Tycker det är så bra och beskriver så väl vad det handlar om. Någon som man kämpar tillsammans med under ibland svåra tider. Som ställer upp, som håller med och som man både kan skratta och gråta tillsammans med. Det är viktigt med vapendragare i livet. Tänker tillbaka på mina olika arbetsplatser som fastighetsmäklare och tankarna går till någon assistent, till en mäklarkollega och en chef. Så fina och viktiga personer som jag har haft omkring mig.  Ett tack far iväg i tanken till mina forna vapendragare. Någon gång har jag inte haft en vapendragare, då blir det med ens tungt och trist.  Saknar min vapendragare med hästarna, de saken är klar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.