”Vad mjukt det är”

IMG_5972
Det är något speciellt med barn och djur. Jag blir mjuk sinnet när jag ser förundran och den oförställda glädjen. Först tveksamheten, kanske rädslan, sedan frågan ”får jag verkligen?” därefter förvåning, förundran, glädjen, avslappning, tillit, stolthet. Ja, det är hela spektrat av känslor som kan läsas av i ansiktet. Min vita Asi är perfekt som första häst att klappa.  Han tycker om människor. Han är inte påflugen och inte heller överdrivet nyfiken. Han fortsätter lugnt att beta när flera främmande personer närmar sig. Han hälsar lite försynt genom att försiktigt nosa. Han visar tydligt genom att stå stilla att vi får stå kvar och klappa och att han tycker om det. Öronen pekar lojt rakt ut och vippar lite hit och dit. Han är nöjd och helt avslappnad. Våra vänner från Schweiz och deras son Eric får en härlig stund i hästhagen. Sedan har jag en liten kille som följer mig hack i häl i stallet och hjälper mig att stänga boxar, hänga upp grimmor och till och med leda en häst. Det behövs så lite.
IMG_5954IMG_5955

 

 

 

 

IMG_5962

2 Comments

Lämna ett svar till Marie Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *