Bilderna (från mobilen) får tala för sig själva. Jag är fylld av tacksamhet efter en magisk ridtur genom undersköna Unadalur för att hämta in hästarna från sommarbetet. Naturen, vidderna, landskapet, färgerna, hästarna, samspelet, tölten. Återigen ett litet svart sto som inte en enda gång snubblade när vi red över både stenig och sank mark i bitvis högt tempo. Det är skönt och vilsamt att vara omgiven av den storslagna naturen och hästarna som tillsammans bildar en naturlig helhet. Ord blir liksom överflödiga.
