Känslosamma minnen

Gårdagen blev känslosam på ett egendomligt sätt. Två planerade men av varandra helt oberoende händelser eller möten manade fram bilder och minnen från både min barndom och tiden med egna hästar.

Fuxen med vit man och svans var min ögonsten, min stolthet och den hästen av alla som kom att stå mig närmast. Min enda uppfödning, vacker som en saga, sinnebilden av en islandshäst. Vänlig, godmodig och välvillig med lovande gångarter. Tyvärr lämnade han livet för tidigt vid sex års ålder. Sjukdomsförloppet var brutalt och hastigt och min älskling fick somna in. Det gick inte att ta in. Elisabeth och jag var som bedövade i flera veckor. Han var oersättlig. Efter det blev livet med hästarna inte riktigt det samma igen. Någon fattades mig.

På bilderna här är han bara två år. 2010. Jag trodde vi skulle ha många år framför oss tillsammans men så blev det inte.

Men, tanken svindlar, tänk ändå så mycket liv och glädje det var i de åren som vi fick med honom. Erill i mitt hjärta.

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.