En magisk slädtur

IMG_3111 (1)

När vi kör upp på stallplanen står tre stora ardennerhästar och tittar på oss. Snön yr i luften och det knarrar under fötterna. Vintern har äntligen kommit.

IMG_3172

Vid stallväggen står det stora bruna stoet Carisma och tuggar lugnt på en hötapp. Häst- och grönsaktsbonden eller som han egentligen heter Hans Johansson har just selat på. Hästens mörkbruna hårrem är välbortad,  tät och varm och även svansen är borstad, långa svarta tagelstrån bildar ett grafiskt mönster i snön. Vi är utanför Västerås på gården Målhammar som är vackert belägen i det öppna landskapet nära Mälaren. Här har Hans sina ardennerhästar som han använder i sin körverksamhet, både i jord- och skogsbruk men oftast för att glädja människor med häst och vagn.

IMG_3100

IMG_3065

 

IMG_3076

Så går vi iväg för att spänna för framför släden som tyvärr inte används så ofta här i Mälardalen. Snön har lyst med sin frånvaro den här mörka vintern men idag är lanskapet bländande vitt och inbäddat i ett mjukt snötäcke.  Carisma som är 18 år vet vad det handlar om och klivar vant in mellan skaklarna framför släden. Hon står lugnt och väntar tills utrustningen är i ordning och alla remmar är spända på rätt sätt.

IMG_3079

Så kliver vi på och sätter oss på mjuka fårskinnsfällar. Alldeles tyst glider vi fram på snön i det vackra landskapet ner mot Mälaren. Carisma är arbetsvillig och vill helst trava. Jag är förvånad att en så stor och kraftfull häst rör sig så mjukt och graciöst med spänstiga  fjädrande steg. Den svenska Ardennerhästen är på gränsen till en utrotningshotad ras. För knappt hundra år sedan fanns nästan 400 000 Ardennerhästar i Sverige som mestadels användes i jord- och skogsbruket och idag bara 4-5 000 hästar.

IMG_3084

IMG_3093

Vi är mållösa. Förtrollade.  Skrattar, förundras över hur underbart det är att färdas på detta sätt.  Det är tyst förutom hovtramp och någon frustning.

IMG_3128

Färden går vidare uppför en backe i tät granskog. Här under de snötäckta granarna är snötäcket tunt och vi hoppar av släden och promenerar upp för att göra det lättare för vår duktiga häst. Solen som har tittat fram står lågt och silar ljuset vackert mellan granarna.  Vi är inne i en riktig sagoskog som för tankarna till Johan Bauer eller modernare Bamse. Önskar den här stunden varar för evigt.

IMG_5312

Vi vänder hemåt mot stallet samtidigt som solen går ner. Som alltid vill hästen öka tempot på hemvägen.  Himlen och snön färgas i lila toner. Det mulnar på och det känns att mer snö är på väg.

IMG_5310

Några svarta korpar svävar över oss och plötsligt hoppar några dovhjortar fram bakom en åkerö och springer på led över den snötäckta åkern. Vi ser en rovfågel på håll samtidigt som vi lyssnar till trampet av hovar framför oss.

IMG_3114

IMG_5311 (1)

IMG_3167

 

När vi kommer tillbaka till stallet är det full snöstorm. Carisma är så svettig att det riktigt ångar om henne. Hon är som de flesta hästar nöjd efter ett rejält arbetspass och tuggar girigt i sig några morötter. Nu väntar belöningen i form av vatten och hö. Vi tackar för oss och åker hem och dricker kaffe.  Av alla dagar som kommer och går är vissa mer minnesvärda än andra. Den här lördagen i mitten av januari var definitivt en sådan dag.

IMG_3169 (1)

IMG_3166

 

IMG_3150

8 Comments

  1. Lisa

    Vilken lycka att få åka släde dragen av en fin ardenner! Härligt med sådana dagar så jag förstår att det kommer att finnas med dig. Kram

  2. Vilken häftig upplevelse! De är så coola de där kraftpaketen. Synd att det blir färre och färre.

    Måste berömma dig igen för din hantering av svenska språket! Fantastiskt målande beskrivet så jag kan känna din känsla där bakom hästen!

    Kram Lena

    • Karin

      Men tack Lena för dina fina ord. Så glad du gör mig! Genom bloggen har jag upptäckt att det även är roligt att skriva, förutom att fotografera då 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.