Att titta tio år tillbaka i tiden

I mitten av oktober hölls alltid den sista tävlingen för säsongen. Det var oftast kallt och regnigt och traditionsenligt åkte ett stort gäng från lokalklubben iväg tillsammans. Mest mammor, barn och hästar. Ja, så var det oftast då för ungefär tio år sedan. Tänk vad tiden går och hur avlägset det känns, det som var en stor del av mitt liv då. Hästar, ridning, tävlingar. Utomhus i ur och skur. Elisabeth längst bak, frenetiskt viftande med klubbflaggan, och svarta islandshästen Dynur. Placerad och ärevarv med de vuxna, det var stort.

Vår lysande stjärna i unghästflocken. Erill med den vita långa manen som alltid var självlysande i mörkret. Vårt framtidshopp och stolthet som lämnade alldeles för tidigt vid sex års ålder. Alltid uppseendeväckande vacker i hagen och mild och vänlig redan som unghäst.

Sista bilden är oskarp, kanske tur det. Jag är med i maskeradtävling ”tanttölt”. Se hur snyggt jag svingar handväskan i luften!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.