Att överlämna sig till något större

Egentligen har jag inte känt någon större lust att resa de senaste åren. Det har förvånat mig eftersom resor alltid har varit ett intresse och stor inspirationskälla tidigare. När jag var ung (ha ha, länge sedan) sökte jag flera gånger in för att bli flygvärdinna, det var ett avundsvärt arbete då med förhållandevis bra lön och förmåner. Till slut blev jag antagen men strax därefter kom det någon politiskt kris i världen och anställningen blev inte av.

Det är konstigt nog bara Island jag längtar till. Märkligt att en så vindpinad och för många oinställsam ö angränsande till Norra Ishavet kan utgöra en sådan lockelse. För mig är det något med luften och naturen där som får mig att känna mig fri och levande. Hästarna strövar i stora flockar och är en integrerad del av naturen, det går inte att skilja det ena från det andra. Kanske är det känslan att överlämna sig till något större som är en befrielse i den tid vi lever i, något som ger ro i själen.

I september för lite mer än tre år var jag med om flera hästinsamlingar på norra Island. Hästarna vandrar fritt uppe i bergen under sommaren och samlas traditionsenligt under festliga former in på höstkanten. Det var en upplevelse när över 600 hästar sprang ner från bergen och samlades in i fållor för att till slut hamna hos rätt ägare. I höst är vi några stycken som redan bokat resa dit igen, långt innan oro för virus fanns. Vi får se hur det blir. Men som islänningarna stoiskt själva säger ”Det blir som det blir – sjukdomar, väder och vind kan man inte rå över.”

4 Comments

  1. Så fina bilder! Nej just nu känns resor inte så aktuellt. Kanske har det varit alltför lätt att resa nästan hysteriskt mycket en längre tid.
    Jag är ingen hästtjej. Blev lite rädd när jag ramlade av som 8-åring, försökte igen på gymnasiet. Men var tacksam var gång lektionen var över. Men vackra djur! Och Island lockar.
    Kram Annika

    • Karin

      Ja, det sista året med egen häst var jag också lite glad över när varje ridpass var över. Då var det dags att sälja hästen. Han var dessutom ung och lite opålitlig. Nu kommer jag bara stå på marken bredvid och fotografera, det njuter jag mer av. Kram

  2. Camilla Raihle

    Mäktigt med så många hästar! Jag har också tappat sugen lite på att resa. Lite sugen på Sydafrika när vi fyller 60, men det är några år kvar. Mallorca säger jag inte nej till förstås, inte London heller, hihi, men som sagt, inte samma sug längre.

    • Karin

      Ja, det är så himla konstigt med mig och resorna. Långt innan viruset så har jag tappat sugen. Kanske hänger det ihop med klimathotet, att vi måste vara mer rädda om vår planet. Skulle vara perfekt att köra ner till Skåne med en elbil kanske. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.