
Idag höll jag ett vakande (kamera)öga på Jacob (mest) och Elisabeth (inte alls) när de var ute och red på förmiddagen. Jacob är en verklig naturbegåvning och jag tror det här är tredje eller fjärde gången han sitter till häst. Spikrak i ryggen och stabil. Nu hör det till saken att Krokur, rödskäcken, är absolut pålitlig och stabil. En sådan där häst som skulle finnas i varje stall och som alla kan rida. Jag tror att folk i största allmänhet har uppfattningen att vem som helst kan slänga sig upp på en islandshäst och rida ut. Men… det finns islandshästar och islandshästar. De flesta är framåt, villiga, starka och ganska envisa med egna idéer om färdväg och tempo. Hästarna hos ridskolor och turridningsfirmor är noggrant utvalda för att vara just lugna, trygga och stabila och har kanske gett en lite felaktig bild av islandshästarnas temperament.

Finns det något vackrare än den där skira grönskan i början på maj? Här runt gården finns de mest fantastiska ridvägarna, här utmed en liten bäck som rinner ut i Mälaren längre bort.


Här kommer de i tölt och hästarnas tjocka manar böljar karakteristiskt på islandshästvis.

Elisabeth tog några galopprepor fram och tillbaka på remsan. Asi, som är ung och fortfarande under utbildning, slingrade sig som en mask och ville inte lämna kompisen alternativt springa till matte som stog med kameran. Men Elisabeth bara skrattar och är duktig och håller honom på rätt kurs.


På väg hem till gården.
