Det känns bra att längta.
Har önskat mig den här krukan från Svensk Tenn länge. Oftast blir jag väldigt nöjd när jag har väntat på något. Känns bra. Impulsköp blir oftast fel för mig.
Mormors spegel som hängde över hennes sminkbord hänger i vårt sovrum. Tycker mycket om formen och den slipade kanten. Fina detaljer som inte är så vanliga idag.
Smyckeskrin från Zara Home och silverhalsband med stor gul citrin från mig.
Ibland är resan mera värd än själva målet.
Armbandet i mitten har legat ofärdigt i flera månader. Absolut bland det enklaste silversmycket att göra men sedan tog det sådan tid för mig att få till läderarmbandet. Mycket svårare. Ibland tror jag att själva skapandeprocessen är så mycket mer givande än det färdiga resultatet.
Min härliga vän K har en skön attityd och beställde ett par silversmycken av mig. K och jag träffades på ridläger när vi var barn och trots att vi bor i olika delar av landet har vi hållit kontakten sedan dess. Vi har båda blivit förförda och trollbundna av islandhästarnas skönhet.
Granngårdens hästar i soluppgången idag. Som en liten ädelsten i mitten står islandshästen mellan de kraftfulla nordsvenskarna.
För många år sedan besökte Elisabeth och jag ridsportbutiken Glada Hästen titt som tätt, idag är det inte alls lika ofta vi är där. Mitt emot butiken låg ett litet hus med en silversmedja i. Jag hade en dröm att skapa ett smycke, en avbild, av min vackra häst Eyrarós så jag klev in i smedjan till silversmeden Charlotte. Ja, och sedan blev jag kvar där som elev. Det har blivit både många riktiga hästar och silverhästar i olika former och färger sedan dess.
Livet är märkligt ibland, hur det ena kan ge det andra. Min kärlek till hästarna förde mig till silversmidet. En sinkadus. Ett lyckligt sammanträffande. Kudden, som jag fotograferade på, kommer från danska By Nord.
Har skickat iväg ett litet paket till Lena som tar hand om vår älskade pensionerade Strokkur.