Tips – Väderstad centralkonditori

Jag fortsätter på utflyktstemat och kom att tänka på Väderstads centralkonditori som absolut är värt en kort avstickare från E4-an strax söder om Mjölby. Vi stannade där på vägen till Skåne för en dryg månad sedan, före alla restriktioner. Mysigt konditori med anor och fint omdöme i White guide. Obegripligt stor sortering av mackor och fikabröd, allt egentillverkat. Väderstad liksom, känns inte direkt som någon metropol men välkänt konditori finns. Tips, tips!

Hos Åbergs och Karl Fredrik på Österlen

Skånebesöket för några veckor sedan bjöd på två fina trädgårdsupplevelser. Vi började hos Åbergs Trädgård & Café utanför Ystad som jag märkligt nog aldrig har besökt tidigare, trots osannolikt många härliga utflykter i området med min barndomsvän.

Här fanns ett imponerande utbud av plantor och perenner och konstnärliga installationer av grönsaker och blomster, allt precis i min smak. Caféet såg fräscht och inbjudande ut men vi hade siktet inställt på lunch i Simrishamn istället. Den intogs på Hickory´s Bistro som inte gjorde oss besvikna. En vällagad och rejäl portion av torskrygg som var mer än nog för mig och smakrika tallrikar för alla i sällskapet. Ibland får jag en känsla av att allt som serveras på restaurang och café är generösare i Skåne, i alla fall jämfört med Stockholmsmått. Nu är det inte något problem för mig som blir mätt direkt men andra i sällskapet var lyckliga över innehållsrika portioner som serverades tillsammans med flera tillbehör.

Sedan var vi så klart och besökte Karl Fredrik på Eklaholm som är känd från TV där han på sitt karismatiska sätt binder fantastiska buketter och bjuder på sitt och sambons liv på gården.

Hans trädgård och butik kan kanske bäst beskrivas med orden organiserad oordning. Kanske lite väl mycket oordning för att vara helt i min smak men en kul upplevelse att vandra runt bland allehanda ting. Karl Fredrik själv gömde sig bakom ett plank där han stod och målade men hoppade fram när vi kommenterade trädgården. Han upplyste oss om att han minsann omsatte varulagret två gånger per år! Hoppas vi får se honom i TV-rutan igen, jag kommer sitta bänkad.

Mitt ”Sliding Doors”

På dagen idag för exakt tre år sedan var vi på visning i ett vitputsat stenhus med charmiga stallfönster och växthus, bara ett par hundra meter från stranden på sydkusten. Vi bestämde oss direkt och allt var klart för att skriva köpekontrakt. Precis just då hoppade säljaren av och bestämde sig för att inte sälja huset.

Kommer ni ihåg filmen ”Sliding Doors” som gick på bio i slutet av 90-talet? Med Gwyneth Paltrow i huvudrollen där två parallella handlingar utspelar sig beroende på om hon precis lyckades klämma sig in i tunnebanevagnen och åka med eller inte. Livets tillfälligheter eller hur olika val kan bli avgörande för fortsättningen.

Kanske var det lite så med det där huset på sydkusten vid havet. Ibland kan jag inte låta blir att tänka på hur livet hade utformat sig om jag hade haft ett hus i Skåne istället för flytt till Stockholm och sedan hus vid Mälaren utanför småstaden. Hur hade mitt andra parallella liv blivit?

Älskar havet, sandstränderna, landskapet, ljuset, bokskogen, röda tegelhus och de vitputsade stenhusen. Vindpinade pilträd, murgröna och rosor som blommar i november Och så min barndomsvän som finns där.

Där går hon och hennes hund och min man. Två (eller rättare sagt tre) som jag håller av. Men det blev ju bra ändå. Vi fick vårt hus, gläntan utanför småstaden, som vi hade längtat efter. Tacksam för livet.

Vackra vyer och vänskap i södra Sverige

Äntligen kom jag ner till Skåne och till min barndomsvän igen. Som jag har längtat. Nästan elva månader sedan sist på grund av de ovanliga omständigheterna som råder nu. Vi är som systrar och pratar i telefon nästan varje dag. En av livets förunderligheter som jag är evigt tacksam för.

Att helgens väder var minst sagt utmanande och växlande var ingenting som var störande, tvärtom fick jag uppleva dramatiska himlar, regnbågar, skyfall, dimma och en magisk soluppgång som tyvärr inte hann fotograferas. Så lycklig över dessa dagar som var inlindade i värme och mjuk vänskap. Bilder från vackra Gyllebo Gård där vi tillbringade helgen.

Hörte Brygga och andra Skånetips

De senaste åren har vi firat midsommarhelgen i Skåne och Köpenhamn men i år blir det annorlunda. Som jag kommer att sakna min barndomsvän i år! Förra året besökte vi den härliga uterestaurangen Hörte Brygga strax innan midsommar. Kan verkligen starkt rekommendera ett besök där och inget passar bättre i dessa tider med bord ute och mat som tillagas och hämtas i en lucka. Råvarorna kommer från lokala producenter och menyn är innovativ med många ovanliga smaker. Andra Skånetips har jag listat här. Nu skall jag baka en kaka till morgondagens båtutflykt. Önskar er alla som tittar in här en riktigt trevlig Midsommarhelg!

I väskan hem från Turkiet, Grekland och Schweiz.

När jag reser tar jag oftast med mig något ätbart hem. Jag är inte så mycket för oanvändbara prylar och traditionella reseminnen. Älskar att botanisera i matvaruaffärer i andra länder. Kikar runt bland kryddor, drycker, godsaker, oljor, ostar, bakverk och baktillbehör och det är oftast det som får följa med hem.

I Turkiet fann jag galet goda rostade hasselnötter som vi satt och knaprade på till vinet uppe på hotellets takterass innan kvällarnas festligheter satte igång. En hel hög med påsar ligger nu i köksskåpet och väntar på att förgylla måltiderna i höst. Gissar att några middagsgäster får smaka på hemgjord hasselnötsglass framöver.

I Schweiz åker jag gärna till Migros, den stora matvarukedjan, och går och njuter av alla fina råvaror. En stor bit ost av favoriten Gruyère följde med hem men den han inte ens komma med på bild här hemma. I Schweiz skrattar man åt våra snåla osthyvlar, där tar man fram en rejäl kniv och skär av en kraftig skiva som äts i små bitar till brödet. Choklad får också ofta följa med hem men nu blev det en god liten sötsak bestående mestadels av hasselnötter, Giotto. Kanske egentligen från Italien och den är supergod kylskåpskall till kaffet.

Våra vänner bor i Siondalen i södra Schweiz och där odlas vin, grönsaker och framför allt frukt. En specialitet är olika likör- och spritsorter av persika, körsbär och päron. Många familjer lämnar bort sin egen frukt för tillverkning av olika alkoholhaltiga drycker. En flaska päronsprit är roligt att ha hemma mest som en annorlunda digestif efter maten. Annars tycker jag mest om den svagare och sötare päronlikören som heter Williamine men den hittade jag tyvärr inte på flygplatsen. Vid en tidigare resa till Schweiz handlade jag en otroligt bra golvborste av hästtagel, så mjuk och fin och som verkligen sopar rent. Schweizisk superkvalitet som inte alls var dyr.

Och så till sist den stora vackra skärbrädan av olivträ från Samos. Jag är så glad för den som redan har blivit en favorit i köket.

Vacker vandring och vinprovning

Som avslutning på resan besökte vi våra svensk-schweiziska vänner för att fira en jämn födelsedag i vackra Siondalen i södra Schweiz. Lördagen började med en vandring högt uppe på bergssluttningen genom vackra vinodlingar under ledning av vinodlaren Yvo som med stor inlevelse och humor berättade om sin ekologiska vingård. Bland vinrankorna fick vi även provsmaka på vin och väl nere på själva vingården bjöds på schweiziska specialiter som torkat kött och ost till ännu mera vin.

Ivo menade att det kanske inte gör så mycket för klimatet och världen att odla ekologiskt däremot att försöka handla så lokalt som möjligt. Jag fick mig en tankeställare och funderar på varför jag ibland köper vin från andra sidan jordklotet och Sydafrika när det finns minst lika goda viner på närmare håll i Europa. Från och med nu blir det så! Älskar välordnade Schweiz som vi har spenderat mycket tid i, även mitt i vinodlingarna står skyltar med promenadavstånd i minuter. Bergen runt dalen är höga, 2-3500 m ö h, och det är inte långt till skidorter som Verbier, Crans Montana och Avoriaz. Förresten har vi efterlyst vår dotter där i en skidort för sådär 10-15 år sedan när hon hade försvunnit. Svaret vi fick var att ingen hade kommit bort där på 150 år.

Vykort från Pythagorion, Samos

Jag är hemkommen från en fantastisk resa som började i Turkiet, slutade i Schweiz och däremellan några lata dagar vid stranden på Samos i Grekland. Där bodde vi på ett charmigt litet ”Mamma-Mia-hotell” som låg precis vid klapperstenstranden. Restaurangen serverade underbar mat medan hotellägaren dansade och sjöng och vågorna sakta rullade in bara några meter från borden. Alldeles ljuvligt. Vi brukar alltid prova nya restauranger varje kväll men här blev vi fast. Ni ser hotellet och restaurangen precis bakom båten på en av de sista bilderna. Dagarna tillbringade vi i skuggan under parasollet eller i det kristallklara turkosglittrande vattnet. Jag hittade en svensk bok på hotellet och den var en riktig fullträff. Liza Marklunds ”Pärlfarmen” är inte en deckare utan en fantastisk äventyrshistoria där mod, svek, kärlek och familjerelationer utgör grundstenarna i ett hisnande drama. Rekommenderas varmt!

Mormor och hennes korallhalsband

När jag var barn älskade jag att sitta tillsammans med mormor och titta på hennes smycken. Redan då hade korallhalsbandet en magisk dragningskraft på mig. Många år senare, innan hon av ålderdom var förändrad, gav hon det till mig. Allt sedan dess har det haft en speciell plats i mitt hjärta.

Mormor hade en ”guld-och-silver-väska” som hon förvarade alla smycken i och alltid tog med sig på resa. Hon satt med den intill sig i bilen, handen på bilbältet över magen men aldrig det isatt i spännet. Sådan var hon, slagfärdig och med bestämda åsikter. Hon skulle aldrig sätta sig på ett flygplan och menade att om Gud hade velat att människorna skulle flyga hade han gett dem vingar. Så sa hon även om hon inte var speciellt religiös. För oss barn berättade hon historier som egentligen kanske inte skulle nå barnaöron. Jag var alltid fylld av obehag när vi åkte förbi den där ladan där någon hade hängt sig som hon berättade om. För det mesta stod hon i köket och lagade mat och bakade bröd. Det var alltid någon gryta som puttrade på spisen medan hon sjöng långa sångtexter och berättade ramsor. Av mormor lärde vi oss att göra öländska kroppkakor vilket är kalasmat för alla i släkten. Tack mormor för allt!

Vi har det skönt och vilsamt i byn Pythagorion på Samos södra sida. Bilderna är tagna vid stranden precis utanför vårt hotell som är inrymt i en 200-årig stenbyggnad.

Att blicka ut över en turkosblå oändlighet

Jag sitter på stranden och blickar ut över havet som skiftar i blå och turkosa toner. Vinden är torr och varm och smeker kroppen, gör den mjuk och avslappnad. Det är vilsamt med vågornas brus. Parasollet som är åldrat av vind och saltvatten är färgat i stranden och havets toner.

Silverarmbandet med infattad turkos är en favorit i solen vid havet. Vi hälsar på vänner i Turkiet och i morgon tar vi båten över till grekiska Samos och stannar där några dagar.