Ett senkommet vykort från spanska solkusten

Några välbehövliga dagar tillsammans med gamla vänner i byn Torre de la Horadada på spanska solkusten. Vi har känt varandra länge och det är något speciellt med vänskap som bygger på gemensamma minnen och upplevelser. Nu har vi njutit av blå himmel, milslånga sandstränder, cava och en härlig äkta spansk måltid signerad av vår spanska väninna. Vi har badat lerbad, beundrat flamingos i saltbassänger och shoppat. Men mest har vi nog pratat och tagit igen tid som har passerat under många år.

Några fler pics från Tällberg

Färgskalan är enhetlig och detaljrikedomen är imponerande på husen och byggnaderna. Jag kan inte gå många steg förrän jag måste stanna och ta några bilder till. På Tällbergsgården lånade jag en intressant bok som låg i receptionen ”I hemtrefnadens tid – Allmoge, nationalromantik och konstnärligt nyskapande i arkitektur, möbler och inredningar 1890-1930”. En stor del av vårt kulturarv, så lätt att glömma i den tid vi lever i nu, jag önskar jag kunde hitta den här boken på något antikvariat.

Sagolikt över Siljan

Helgen har tillbringats i Tällberg för att fira en jubilar i familjen. De var svårt att få en vackrare inramning till festligheterna än fredagseftermiddagens solnedgång över Siljan. Underbar hög och frisk luft, tystnad och ett alldeles otroligt färgspel över sjön.

Eftersom jag inte alls är ofta i Dalarna kunde jag inte låta bli att fascineras av alla höga midsommarstänger, fortfarande vackert dekorerade mitt i vintern. Konstnärligheten, kreativiteten och kärleken till naturen är påfallande i denna vackra del av Sverige.

Den grånade dalagården utgjorde enastående vacker utsikt från vårt norra fönster i rum 34 på Tällbergsgården. Det andra fönstret mot väster med hela Siljan som en tavla med utsikt från sängen. Jag tror jag aldrig har bott i ett hotellrum med vackrare läge. Balkongräckets snickarglädje kanske passar bäst just här. Känner stor tacksamhet att vädret var på jubilaren och vår sida trots tveksam prognos.

Lördagsmorgonen bjöd på ett fantastiskt ljus och samma fina utsikt över den grånade dalagården och Siljan.

En tur till Höganäs och Viken

Den gångna helgen som tillbringades i Skåne bjöd på en utflykt till Höganäs. Vi passerade Viken och badhusen på stranden var så intagande så det blev en kortare promenad på den vintriga stranden. Oemotståndligt med charmiga pastellfärgade badhus på rad. Vinden var kylig och badbryggan var nogsamt nedmonterad i väntan på varmare dagar.

Saluhallen i Höganäs är trevlig med fräscha färskvaror och många olika butiker. På övervåningen finns restaurang där vi åt god lunch. Mitt emot saluhallen ligger smått legendariska Garage Bar, junkfood för motorburna och andra också. Min underbara barndomsvän och jag har sällan olika önskemål, vi tänker samma tanke mestadels, men nästa gång äter jag lunchen här.

Blå himmel, svarta stränder

Ett vykort från stranden på södra Teneriffa. Det är något speciellt med svarta lavastränder. Det grafiska uttrycket, när den svarta sanden möter det vita vågskummet, tilltalar mig. De runda stenarna skimrar som svarta diamanter i solen. Dessutom bildas färger som de kring en såpbubbla. Det är magiskt och vackert. Nästan ödesmättat. Mina tankar går till mötet med suggestiva Black beach på Island.

Jag har med mig några silversmycken med ädelstenar i havsblå toner. En nyckfull våg blöter ner både mig och smycken.

Det är nästa bara under semesterveckor som jag läser böcker. Har lite svårt att finna både ro och tid för det annars. De här böckerna har jag med mig den här gången. En synnerligen välblandad trave. Herr Ranelids uppsyn kan reta mig i tv-rutan men jag ville ge mannen en ärlig chans och se den här boken är en fantastisk, detaljrik, myllrande barndomsskildring.  Och My Feldts härliga bok går rakt in i hjärtat.

 

Furillen, Gotland

Återigen är jag som förflyttad till en annan världsdel och en annan tid. Som någon ödelagd gruva i ett annat tidevarv. Det är ensamt, varmt, dammigt, torrt och solen lyser med obarmhärtig styrka.

Vi har kommit till Furilden, eller Furillen, som är en ö utanför Gotlands nordöstra kust. Här bedrevs ett stort kalkbruk fram till 70-talet men idag är det gamla bruket förvandlat till eventverksamhet och hotell och ägs av en entreprenör och tillika fotograf. Här har otaliga modefotograferingar och reklamfilmer spelats in under de senaste åren.

Och jag förstår varför, miljön är helt enastående. En unik kombination av industrimiljö förfinad och grovt tillrättalagd av Sveriges mest namnkunniga arkitekter och designers. Varje detalj är noggrant uttänkt såsom vaserna av obehandlat stål som sitter fast i de grånade teakborden. Vackert, funktionellt.

Hotell och restaurang har öppet under några få sommarveckor. Det finns även en eremitkoja i skogen att hyra för den som söker total avskildhet. På något sett rör jag mig andäktigt i miljön. Vill inte störa. Här råder ett lugn som är påfallande. Utsmyckningen består av torkade grenar från enebuskar förutom några strama solrosor. Det är avskalat, eteriskt, estetiskt. Tillbakadraget. Osannolikt, osvenskt, eller kanske egentligen som den svenska själen, och hit vill jag komma igen. Snart.

Prima gård, Gotland

Vid Bunge Kyrka, några kilometer från Fårösund, ligger Prima gård som har restaurang och gårdsbutik. Det är fullspikat men vi har tur och får ett bord för middag fast vi inte har bokat. Här är all mat ekologisk och det allra mesta kommer från den egna gården. Till och med ölet är bryggt i eget bryggeri och kaffet är rostat på gården. Vi äter lamm med grönsaker, olika betor och kål, tryffelmajonäs och subtil hallonsås därtill. Bland det godaste jag har ätit.

Milön är ruff och rå med många roliga detaljer. De flesta borden finns på gårdsplanen men vi sitter inne i en liten loge. Maten serveras på keramik som är tillverkad på gården där även en butik finns med keramik, smycken och produkter från lamm.

Åh, vad jag älskar sådana här ställen där omsorgen om detaljerna och om själva råvaran utgör grunden. Därtill en miljö som är genuin och enkel. Det här får bli ett sista-minuten-tips från Gotland för restaurangen stänger för säsongen 12 augusti, därefter öppet endast för sällskap.

Vykort från Gotland

Det finns fördelar med att åka nattfärja till Gotland. Vid 3-tiden på morgonen körde vi direkt norrut mot Fårö och med soluppgången framför oss. Det vilda naturreservatet Bräntings Haid var osannolikt vackert i det bleka morgonljuset och de knotiga småväxta tallarna förflyttade mig nästan till Afrikas savanner.

Det var vår bil och en till på färjan över till Fårö. Annars kan det vara timslånga köer. Soluppgången strax norr om färjeläget var en sådan där som man bevarar i minnet. Lugnet, ljuset, färgerna, miljön. Det är gott att leva. Vi var ensamma på stranden vid Sudersand där ett par timmars sömn gjorde gott. Medelhavskänsla med kristallklart vatten och varma mjuka vindar redan klockan fem på morgonen. Vid sju på morgonen möter jag en man och hund och han gratulerar till en underbar morgon.

Det är tidig morgon då vi besöker Sveriges största raukfält, Digerhuvud. Det är ljust och den osannolika värmen gör det osvenskt på något vis.

Lite längre söderut, fortfarande på Fårö, blir jag helt betagen av de gamla fiskelägret vid Helgumannen. De gamla bodarna är grånade och allmogebåtarna doftar ännu av tjära.

Den tidiga morgonen gör dagen lång och innehållsrik. Vi tar färjan tillbaka över Fårösund och besöker nästa raukfältet vid Lergravsviken på väg till Bungenäs. Efter 1,5 kilometers promenad från parkeringen är det skönt att slå sig ner med kaffe och vatten vid Nyströms, säkert ett av Gotlands mest fotograferade hus. Det fläktar skönt ovanför havet vid det gamla kalkbrottet som var Gotlands största på 60-talet. I den gamla industrimiljön finns numera flera olika restauranger.

Efter lite letande på vita kalkstensvägar genom ett surrealistiskt landskap som är som insvept i ett vitt damm på grund av torkan kommer vi fram till det gamla kalkbrottet Smöjen vid Hellvi. Här går det att simma in i själva kalkbyggnaden vilken lockar många och så klart min man men inte mig direkt. Den långa klapperstranden intill är mera mitt signum.

Efter kalkbrottet fortsätter Gotlandsäventyret med ett besök som måste få ett eget inlägg, en miljö som är alldeles, alldeles osannolik, men först ett restaurangtips. Fortsättning följer…

Med känsla i Köpenhamn


                              

Som tur är vill min barndomsvän gärna åka över till Köpenhamn och så kör hon ganska fort också. Då blir det fel ibland och helt plötsligt hamnade vi i Österbro. Där får jag syn på några charmiga huslängor och jag ropar ”stanna bilen – det här måste jag titta närmare på”. Det är väl antagligen mitt fastighetsmäklarhjärta som klappar för olika typer av bostäder och jag älskar att strosa runt i olika bostadskvarter och titta på detaljer och känna atmosfären.

 


                              

Vi har hamnat i ett område som kallas för Kartoffelraekkerne och som är uppfört i slutet på 1800-talet. Här finns drygt 400 hus eller rättare sagt radhus byggda i räta rader med trädgårdar emellan, därav namnet ”Potatisraderna”. Bostadsområdet uppfördes av byggnadsföreningen för att bereda tjänliga bostäder till arbetarna under en tid när koleran härjade och avloppssystemet var undermåligt i stora delar av staden. På det här sättet försökte man skapa bättre hygieniska förutsättningar. Bostäderna blev för den tiden ganska kostsamma att bo i och mestadels var det bättre beställda hantverkare som blev hyresgäster. Idag är det ett synnerligen attraktivt och säreget bostadsområde i centrala Köpenhamn. Tur att vi körde fel!

 

Långsam skymning och god mat i Zürich

IMG_4758

Visst är det något speciellt den här årstiden när skymningen är långsam och himlen mellan tiden för dag och natt är intensivt blå. Det var så skönt att vandra utmed floden Limmat i Zürich utan att frysa. Vill ha vårvärme nu här hemma i Sverige.

IMG_4791

I Zürich köper man chokladpraliner på någon av alla chocolaterier, till exempel Sprüngli, eller besöker chokladfabriken Lindt. Eller går på café. Jag träffade en tidigare arbetskamrat på hennes favoritställe Café Felix där vi åt jättegod chokladtårta. Traditionell caféstämning med bra läge och nästan fullsatt.

 

Jag äter gärna traditionell schweizisk mat med ost som fondue, raclette eller schnitzel som väl egentligen är en tysk maträtt. Besökte en mysig liten fonduerestaurang Raclette stube som jag kan rekommendera om man är sugen på klassiska schweiziska osträtter. Vi åt supergod ostfondue. Enligt schweizarna är det bara vitt vin, varmt thé och kanske en kirsch (körsbärsbrännvin) som går att dricka till ostfondue. Öl, vatten och andra drycker kan ysta ihop osten i magen! Efter mina tidigare år i Tyskland och Schweiz har jag många gånger fått ostfonduekulturen förklarad för mig.

IMG_4801

En annan kväll åt vi klassisk schnitzel på Brasserie JohanniterPrisvärt och genuint med träbänkar i lokalen precis som på en riktig biergarten. Fast vi satt vid riktigt bord och maten var god och generös för den som är riktigt hungrig, dvs för mycket för mig. Min dotter vet vad jag uppskattar på resa. Hellre enkelt och inhemskt med känsla än slösaktig lyx med tvivelaktig kvalitet. Båda restaurangerna ligger i den gamla stadskärnan och grannrestaurangen serverade liknande mat och hade fin blå neonskylt!

IMG_4786

IMG_4775

IMG_4807