En pilkrans

IMG_3662

Önskar trevlig helg med en påskinspirerad krans. Ja, som ni har märkt tycker jag om att göra kransar. Det är lite som meditation för mig. Tid och rum försvinner. Flow. Blicken och tanken är fokuserad på arbetet som händerna gör. Inte så mycket planering. Det blir som det blir. Resultatet är inte så viktigt. Därför använder jag nästan alltid material som kan plockas i naturen. Det här är pilkvistar som jag har knipsat av hos min vän Gunilla i Skåne. Hon skulle precis hamla pilarna på typiskt skånskt vis men jag hann ta några grenar innan. Grenarna har legat i vatten några dagar för att bli mjuka och böjliga. Fjädrarna från fasan har jag hittat i hästhagarna och vakteläggen har jag haft i många år.

IMG_3668 IMG_3669

Bakslag

IMG_3530

Jag upplever en del bakslag nu. I stort och smått. Vädret bryr jag mig inte om. Det går med säkerhet mot vår och sommar ändå. I övrigt är jag inte lika säker. Men som pappa alltid sa: efter regn kommer solsken. Han brukade ha rätt på sitt lågmälda vis.

IMG_3533 IMG_3539 IMG_3541

En utstakad led

IMG_2537

Ibland önskar man att livet vore lika enkelt att följa som en utstakad led på en söndagspromenad. Med tydliga anvisningar om riktning och sträcka och med vackra blickfång utmed färdvägen.

IMG_2543 IMG_2547

Utan tydliga vägskäl som tvingar till beslutsamhet och svåra val.

IMG_2539

Och med rastplatser med vacker utsikt och tid för vila och eftertanke.

IMG_2552 IMG_2551

Ibland är färdvägen brant och kanske nyckfullt slirig. Ibland är riktningen tryggt utstakad utan tveksamhet om färdriktningen.

IMG_2556 IMG_2557

Plötsligt kanske riktningen tar en tvär sväng och landskapet ändrar skepnad…

IMG_2560

…nya dörrar öppnas och kanske stängs.

IMG_2563 IMG_2565

Nya utsikter eller trygghet i vältrampad skog och mark?

IMG_2540

Några funderingar under en söndagspromenad i naturreservatet Ängsö. I bostadshuset på den här gården bor någon som jag som jag känner stor tacksamhet inför, som väntade tills ambulansen kom när jag låg i vid dikeskanten med brutet ben för snart ett och ett halvt år sedan. Är glad att min fotled är så bra nu.

IMG_2567

Inte bara en känsla

IMG_2688

Härlig promenad idag bland tallarna i skogen på andra sidan dalen. Krispig syremättad luft och den där speciella doften av jord och barr. Fåglar som kvittrar och dessutom trevligt sällskap. Nej, det är inte bara en känsla att det är välgörande. Nyligen publicerades forskning från University of Illinois som förklarar varför vi mår bra av att vistas i skogen. Finns att läsa om här.

IMG_2641

Här är Luna, en sjumånaders jaktgolden, full av energi och med snälla bruna ögon och silkesmjuk guldglänsande päls. Nästan helt omöjlig att fotografera utom när matte Susanne sitter bredvid.

IMG_2679

Ett riktigt vitaminpiller är det att ha sällskap av en alert och glad hund som springer fram och tillbaka. Hon kunde inte alls förstå varför jag skulle stanna och fotografera ibland. Stå stilla liksom, vad är det för mening med det?

IMG_2661

Så duktig varje gång när matte ropade och kallade in, kom alltid springande som ett skott.

IMG_2701 IMG_2649

På andra sidan

IMG_2468

Min man tycker jag ser galen ut i den här mössan. Jo, jag måste nog vara lite galen som har arbetat 16 år som fastighetsmäklare men jag har kommit över på andra sidan helskinnad.

IMG_2474

På tal om andra sidan, den här långfärdsskridskoåkaren lever farligt. Han åker på andra sidan om Frösåkersprickan. Den kan plötsligt och utan förvarning vidga sig som ett svart slukhål även om isen är mycket tjock. Der beror på att farleden går strax utanför. Be careful out there!

 

IMG_2477

Ibland är det skönt att ha något att skylla på som benbrottet till exempel. Att inte fotleden är tillräckligt bra än. Nix, jag gillar inte att vara ute på nyckfulla och bräckliga isar. Har lite skräck för det där som är på andra sidan under isen. Inget ont som inte har något gott med sig. Foten.

IMG_2464

Mössan, ja, det är ett märke från andra sidan Nordsjön, från Island. North 66, breddgraden som går genom Reykjavik. Varma, funktionella kläder för kalla, fuktiga och regniga dagar ute. Som idag. Islandshästfolkets eget klädmärke liksom.

IMG_2451

Och Island alltid Island. Igår åkte vi iväg med min islandshäst och lämnade honom hos en tränare för vidareutbildning under en månad. Gruvande mig för bilresan norrut eftersom ett oväntat snöoväder drog in i fredagskväll men det gick bra och nu är han avlämnad och saknad. Naturstudierna blir till fots den närmaste månaden.

IMG_2460

Detaljstudier

IMG_2338

Under förmiddagens skogspromenad var min koncentration och fokus på de små detaljerna i naturen. Det är otroligt avslappnande att beslutsamt bestämma sig för att studera de små detaljerna i naturen. Hur ett löv ser ut, jämföra den gröna färgen på olika mossor, konstatera att lavar kan se ut på många olika sätt, t ex som ett renhorn.

IMG_2346

Studerar de olika nyanserna av grått på en liten fjäder och därefter beundrar den grågröna färgen på laven på stenen. Funderar på varför folk spelar golf och jagar en liten vit boll när naturen i sig själv bjuder på så storslagna upplevelser.

IMG_2356 IMG_2357 IMG_2361

 

Skymning

IMG_2263

Det är vackrast när det skymmer…

IMG_2294

Vid den här tiden på året är det som härligast att komma hem från arbetet. Solen går ner vid fyratiden och färgar hela dalen i gult, rosa, orange, rött och blått. Färgerna blir extra spektakulära mot den mörka skogskanten i fjärran. Jag har bott på flera olika platser (skall berätta om det i senare inlägg) och har även haft utsikt över vatten, men det har aldrig varit så suggestivt vackert som här.

IMG_2271

Idag tog jag med mig kameran ner till hästarna och tog några bilder.

IMG_2265

Min älskling Asi börjar lära sig att jag är okontaktbar när jag fotograferar. Till slut ger han upp sina kontaktförsök och ställer sig och blickar mot horisonten…

IMG_2299

Blå söndag

IMG_2052

Här kommer min islandshäst Asi med tio centimeter tjock vinterpäls och lite lagom rund om magen efter vintervila. Inte direkt tävlingsmässig för tillfället. Älsklingen är helt omöjlig att fotografera, så fort han ser mig kommer han vandrandes. Sen skall det kelas och klias, han försöker tigga lite morotsbitar som kanske ligger i fickan. Klia under hakan, huvudet på axeln, mysa.

 

Igår var jag på domarseminarium i Uppsala hela dagen. Jag är examinerad sportdomare för islandshäst. Detaljfokuserad, ser livet i bildsekvenser, kan analysera något i mindre delar. Estet. Inte så stor skillnad på att ta bilder, fotografera. Samma egenskaper fast på annat sätt.

 

Ägnade dagen åt videobedömning, diskussioner om nya regler och mycket intressant föreläsning av isländsk idrottspsykolog om psykologiska faktorer vid beslutsfattande. Något jag tog med mig är DON´T LET YOUR EMOTIONS MAKE YOUR DECISIONS och YOUR FIRST INSTINCT IS USUALLY RIGHT. Som sagt mycket bra. Föreläsaren var Olafur Arnasson.

IMG_1593

Idag har vi druckit kaffe och ätit blåbärsbullar med mina svärföräldrar. Tagit oss ner till Mälaren och njutit av välbehövlig sol och ljus.

IMG_2079 IMG_1967

Det är ovanligt att isen ligger eftersom farleden går i fjärden strax utanför. Långfärdsskridskoåkare kom ljudlöst glidande förbi, den ena gruppen efter den andra. Det var meningen att jag skulle prova skidskorna för första gången efter benbrottet men av någon anledning glömde jag pjäxorna hemma.  Maken fick åka ut själv.

IMG_2091 IMG_2099

Berörd

Bild 2017-01-13 kl. 20.49 (1)

Bild: TV4

Tittade ni på Mandelmann i TV4 igår? Det är sällan jag blir djupt berörd av TV men igår kväll satt jag med tårar i ögonen. Det var något med det här tv-programmet som gick rakt in i hjärtat. Torsdagkvällar är jag numera upptagen!

En vintersaga

IMG_1896

Det är något speciellt att besöka ett sommarparadis på vintern. Idag (eller rättare sagt igår) var det nog vinterns kallaste dag, -14 på morgonen. En alldeles magisk gnistrande vintermorgon med bleka solstrålar i rosa, vitt och gult. Tog en promenad med kameran i sommarstugeområdet vid Mälaren. Stilla, sovande och helt öde. Oftast är det vattnets och horisonten som som fångar kameran här men idag var det husen och landskapet som så vackert var inbäddat i gnistrande snö. Som i en vintersaga.

IMG_1898

Den lilla lekstugan såg plötsligt ut som ett pepparkakshus med tjock glasyr sirligt spritsat runt fönstrena och den lilla gården i backen syntes knappt bakom de snötyngda grenarna.

IMG_1888 IMG_1899 IMG_1884

Och dansbanan nere vid strandkanten kanske väntade på en isprinsessa.

IMG_1866

Jag smög upp till den gamla ladan och kikade andäktigt in genom fönstret som saknade ruta. Gamla hus och lador har en magisk dragningskraft på mig. Känner mig som i en sagovärld långt borta från verkligheten.

IMG_1865 IMG_1868 IMG_1869
IMG_1902