I bokskogen kring Svaneholms slott

Det korta besöket i Skåne häromdagen bjöd även på en härlig promenad i bokskogarna runt Svanholms slott. Det pampiga slottet i Skurups kommun började byggas i mitten på 1500-talet och ligger vackert på en udde i Svaneholmssjön.

Marken var täckt av röda blad från bokarna och ljuset silade ner mellan det färgsprakande lövverket. Sakralt och meditativt. Som jag saknar att bo intill skogen som är min trösteplats som bjuder till lugn och vila. Känna dofterna och lyssna på naturens viskningar utan att störas av bilar eller andra ljud.

Finaste sällskapet, min barndomsvän och hennes hund Flisan som är en korthårig collie. Härliga samtal och närvaro i varandras sällskap. Livskvalité och tacksamhet.

Jag är förtjust i äldre tegelbyggnader och de diskreta dekorationer på fasaderna som materialet medger. De för Skåne så karakteristiska trapphusgavlarna är nästan den enda utsmyckningen på det här renässansslottet.

En härlig söndagseftermiddag

Tore. Underbar och älskad av alla. Vilken lycka det är att följa Oscar och flickvännens storpudelvalp som har blivit tio månader nu. Att fotografera en kvicksilverpigg unghund var inte helt lätt och jag lyckades inte så bra med mina bilder. Här måste jag träna på kamerans inställningar helt klart.

Vilken härlig söndag det var. På helgen söker jag mig till lugnet ute i naturen. Det är som allra vackrast nu men jag har ändå svårt att njuta till fulla av hösten. Jag har inte riktigt förmågan att trycka bort tankarna om att mörkret och vintern är i antågande.

Oscar lyckades bättre med bilderna och jag mutade Tore med några godbitar. Jag har ingen tidigare erfarenhet av just pudlar men jag älskar redan deras intelligens och lättlärdhet. De kan vara lite smarta och luriga också och jag förstår precis var uttrycket ”att göra en pudel” kommer ifrån.

Mormor och hennes korallhalsband

När jag var barn älskade jag att sitta tillsammans med mormor och titta på hennes smycken. Redan då hade korallhalsbandet en magisk dragningskraft på mig. Många år senare, innan hon av ålderdom var förändrad, gav hon det till mig. Allt sedan dess har det haft en speciell plats i mitt hjärta.

Mormor hade en ”guld-och-silver-väska” som hon förvarade alla smycken i och alltid tog med sig på resa. Hon satt med den intill sig i bilen, handen på bilbältet över magen men aldrig det isatt i spännet. Sådan var hon, slagfärdig och med bestämda åsikter. Hon skulle aldrig sätta sig på ett flygplan och menade att om Gud hade velat att människorna skulle flyga hade han gett dem vingar. Så sa hon även om hon inte var speciellt religiös. För oss barn berättade hon historier som egentligen kanske inte skulle nå barnaöron. Jag var alltid fylld av obehag när vi åkte förbi den där ladan där någon hade hängt sig som hon berättade om. För det mesta stod hon i köket och lagade mat och bakade bröd. Det var alltid någon gryta som puttrade på spisen medan hon sjöng långa sångtexter och berättade ramsor. Av mormor lärde vi oss att göra öländska kroppkakor vilket är kalasmat för alla i släkten. Tack mormor för allt!

Vi har det skönt och vilsamt i byn Pythagorion på Samos södra sida. Bilderna är tagna vid stranden precis utanför vårt hotell som är inrymt i en 200-årig stenbyggnad.

Bevarade sommarminnen

Sommarens skatter fyller vaser och krukor. Fjädrar, torkade blommor, fröställningar, grässtrån och strandråg. Jag samlar ihop allt och ställer på farfars gamla chiffonjé. Egentligen håller jag på att rensa ut och plocka undan för att skapa en mer minimalistisk stil här hemma men ett tag till får det här vara med. Är tacksam för årstidernas växlingar och allt som naturen bjuder på. Nu har jag just tagit in de första rönnbären och törs knappt tänka på att färgstarka höstlöv kommer härnäst.

Att blicka ut över en åker i solnedgången

Augustikvällar med milt solljus som färgar åkrarna i gyllene toner. Luften är frisk och påminner om annalkande höst. Jag känner ett vemod över den sommar som snart är till ända men njuter till fullo av de stunder som ännu ges. Vallmon har redan haft sin högtidstid och kvar står strama frökapslar som vajar långsamt i vinden. Någon ensam blomma trotsar tiden och lyser rött som av törstande brist på uppmärksamhet i det varma sensommarljuset. Gräset är torrt och redan bleknat och gult.

På något vis skapar naturen själv de vackraste av färger. Jag stå bara liten bredvid och blickar ut över det stora. Fångar med kameran men det är inte jag som skapar. Vete som strax skall skördas och kamomill vars blommor är glömda för denna sommar.

I fjärran blickar jag mot vindsnurrorna som långsamt i den svaga vinden påminner om att ännu ett år har passerat. Att allt går i cirklar och att den här tiden kommer åter igen. Tid kommer, tid går. Bilder från samma plats och nästan exakt samma tid för ett år sedan här.

Ljumma vindar, hav och sandstränder

Älskar sandstränder och havet. Känner mig fri och sinnet lättar. Kanske är det ljuset, horisonten eller mängden syre som känns maximerad. Försöker alltid bada även om det är i blåsigaste laget. Oftast är det ganska kallt, man får vara nöjd med 18-19 grader på sommaren i Sverige, är det 22 grader då är det skönt att bara ligga i och njuta. Var tillbaka i Skåne igen under gångna helgen och nu var det blåsigt och kallare i vattnet.

Märkligt nog tycker jag inte om att vistas vattnet. Paddlar kajak ibland men helst utmed stranden, får stålsätta mig om det är längre ut eller stenar och grund under farkosten. Har lite skräck för vad som finns där under, vrak får mig att rysa. Nej, att vandra utmed sandstränder är det jag uppskattar mest med havet. Eller att sitta i solnedgången och bara njuta.

Strandnära B&B – trädgården och restaurangen

Jag måste bara få återkomma med några bilder från Strandnära B&B, den lilla äkta pärlan på Öland strax söder om Färjestaden. Trädgården var verkligen en lugn och harmonisk oas som vi njöt av när vädret var opålitligt en förmiddag. Med tunga regnmoln som backdrop gick jag runt och tog några bilder samtidigt som jag funderade på vad som gjorde trädgården så inbjudande.

Färgskalan är lugn och enhetlig. Lavendel återkommer på flera ställen och de flesta andra blommorna går i rosa och vita toner. Grönt i olika nyanser, grågrönt prydnadsgräs och gräsmattor mot de stensatta gångarna. Byggnaderna runt omkring är samtliga ljusa. Jag växlar några ord med det trevliga ägarparet som vattnar nyplanterade plantor med uppsamlat regnvatten.

Några ord och bilder från restaurangen också som serverar ekologiskt och varsamt tillagade måltider. Omnämnd i White Guide och öppen för säsongen endast några veckor till så skynda om någon vill göra ett besök. Därefter öppen under speciella helger. Vita manglade dukar, matchande servetter, en kvist lavendel i brödkorgen och vatten på bordet. Liksom på rummen är omsorgen om detaljerna rörande. Tallrikarna som bärs in till bordet är vackra och fyllda av överraskningar. Smakerna är ljuvliga!

En ljuvlig kväll vid havet

Doften av vanilj och honung är påtaglig. Ovanför klapperstensstranden växer ett stråk av gulmåra och lila bollar av strandlök vajar i den lätta vinden. Havet glittrar i guldgula toner, solen är på väg ner. Stenarna i strandkanten färgas nästan röda i det speciella ljuset i solnedgången.

Några fjädrar på stranden fångar min uppmärksamhet. Det är lätt att svepas med av den magiska solen som långsamt sjunker ner bakom moln i olika nyanser av grått. Vi har kommit till solen och vindarnas ö. Öland, tack för en fantastisk kväll.

En vacker måltid

Tittar ner och förundras över innehållet på tallriken. Att en till hälften uppäten kronärtskocka kan vara så vacker. Mjuka färger som harmonierar med varandra och kronblad skimrande likt snäckskal. Den i mitten gömda blomman är mjuk som den dyrbaraste päls.

Jag äter med vördnad och tar tacksamt emot naturens rikedom som är serverad på tallriken. I det enkla bor det vackra.