När det är sonen som står bakom kameran

Varsågoda, idag bjuder jag på sonens bilder. Vi är båda intresserade av det visuella uttrycket och fotografering men vi har helt olika bildspråk. Jag tycker så mycket om hans lugna bilder i stram enhetlig stil. Långt ifrån mitt yvigare och färgstarka bildspråk som jag försöker tämja, dock utan vidare framgång.

Här har han fångat flickvännen Mathilda och deras storpudelvalp Tore som är 15 veckor. Tore älskar snö men han vet ju inget annat eftersom han bor i Umeå och är född i slutet av november. Som jag längtar till jag får träffa den lurviga och mjuka sötnosen igen. Det finns fler av Oscars bilder på Tore här.

Foto och redigering: Oscar Nilsson

Snöig hälsning från norr

En storpudelvalp, Tore, fick mig ända upp till Umeå. En fluffig glädjespridare likt en korsning mellan marshmallow och trasselsudd. Här är luften hög och frisk och vackra björkalléer leder in till stan. Det snöar och snöar och det är härligt vintrigt.

Att fotografera det här yrvädret i snöstormen är nästan omöjligt. I sonens starka armar är han stilla några sekunder. De där oproportionerligt stora valptassarna är ju för mysiga. I min famn slingrar han sig som en ål och mössan måste han ju så klart smaka på. Konstigt nog var även våra hästar lite tokiga i de här gosiga mössorna från isländska märket North 66!

Några fler pics från Tällberg

Färgskalan är enhetlig och detaljrikedomen är imponerande på husen och byggnaderna. Jag kan inte gå många steg förrän jag måste stanna och ta några bilder till. På Tällbergsgården lånade jag en intressant bok som låg i receptionen ”I hemtrefnadens tid – Allmoge, nationalromantik och konstnärligt nyskapande i arkitektur, möbler och inredningar 1890-1930”. En stor del av vårt kulturarv, så lätt att glömma i den tid vi lever i nu, jag önskar jag kunde hitta den här boken på något antikvariat.

Sagolikt över Siljan

Helgen har tillbringats i Tällberg för att fira en jubilar i familjen. De var svårt att få en vackrare inramning till festligheterna än fredagseftermiddagens solnedgång över Siljan. Underbar hög och frisk luft, tystnad och ett alldeles otroligt färgspel över sjön.

Eftersom jag inte alls är ofta i Dalarna kunde jag inte låta bli att fascineras av alla höga midsommarstänger, fortfarande vackert dekorerade mitt i vintern. Konstnärligheten, kreativiteten och kärleken till naturen är påfallande i denna vackra del av Sverige.

Den grånade dalagården utgjorde enastående vacker utsikt från vårt norra fönster i rum 34 på Tällbergsgården. Det andra fönstret mot väster med hela Siljan som en tavla med utsikt från sängen. Jag tror jag aldrig har bott i ett hotellrum med vackrare läge. Balkongräckets snickarglädje kanske passar bäst just här. Känner stor tacksamhet att vädret var på jubilaren och vår sida trots tveksam prognos.

Lördagsmorgonen bjöd på ett fantastiskt ljus och samma fina utsikt över den grånade dalagården och Siljan.

Juni och Julius

Häst och Grönsaksbondens ardennerhästar är imponerande. Helst hade jag velat se dem galoppera i snön, det är en mäktig upplevelse, men den här soliga februaridagen var det stillsamt i hagen. Hästarna njöt av solen, rullade sig i snön och kliade varandra. Tuggade förstrött på några höstrån, drack vatten i djupa klunkar och vandrade långsamt runt i hagen. Allra bästa sortens hästliv.

Omsorgen är rörande och han får till och med bita sin mor på insidan av hennes bakben. Julius är född i början på juli förra året, hans mamma heter Juni. De är slående lika varandra. Till och med bläsen har exakt samma originella teckning.

Förra året vid den här tiden fick vi följa med på en underbar slädtur bakom ardennern Carisma. Det vintriga mälarlandskapet var magiskt vackert. Bilder här. Andra bilder på Hans Johanssons ardennerhästar finns här.


Gustav och Marie Mandelmanns mästerverk

Tisdagskvällar är heliga. Tittar du också på underbara Mandelmanns gård på TV4?
En dallrande het sommardag i slutet på juli besökte jag deras fantastiska trädgård och café. Jag minns knappt att stockrosorna var så ljuvligt vackra mot den gamla putsade fasaden för det var många besökare den där varma dagen. Att jag lyckades ta några stillsamma bilder har jag svårt att förstå.

Maries konstnärligt anlagda köksträdgård gjorde störst intryck på mig. Form och färg i total harmoni där blommor och grönsaker planterade tillsammans bjöd på en estetisk upplevelse i sig. Skimrande kålhuvuden och gigantiska vallmokapslar. Vit allium och blomstermorot. Redskap och äldre utrustning här och var som påminde om handens kraft och varsam brukning av jorden. Fint så.


 

Vintervita vidder

För mig är det vilsamt med frånvaron av skarpa konturer och vidderna gör det lätt att andas. Som vanligt vandrar jag upp på åkern för att blicka ut över söderslätten. Hundväder i ordets rätta bemärkelse. Jag är ensam. De flesta skulle inte gå ut, än mindre ta med sig kameran, men för mig ter sig det böljande åkerlandskapet intagande och mer tydligt än vanligt. De olika grödorna bildar ett grafiskt mönster, dock utan skarpa kontraster. Känslan är mjuk.

Rosorna, gula och aprikosfärgade, blommade på julafton med färger som jag minns från solnedgången över slätten i somras. Bilder från sommarkvällen från åkerkanten här.

Naturstudie av kaveldun

Solens strålar glittrar genom vassen och kaveldunets karakteristiska bruna kolvar lockar ut mig på isen. Som vanligt vill jag studera naturens mysterier på nära håll. Dofta, känna och ta in detaljer. När jag rör vid en av kolvarna spricker den upp och myriader av frön sveps bort i vinden och lyser som förvirrade snöflingor i solskenet. Jag vilar i naturens magi om så bara för några stulna ögonblick.

Supermånen från köksfönstret

Eftermiddagskaffet med goda vänner serverades tillsammans med vacker utsikt från köksfönstret. Supermånen eller blodmånen steg upp mellan talltopparna och himlen skiftade i hela färgspectrat under en halvtimme.

I morgon måndag inträffar superblodmåne dvs supermåne och total månförmörkelse på samma gång. Månshowen startar ca 3.30 och med maximal effekt ca klockan 6.12, total månförmörkelse. Omkring kl 06.45 skall månens ena kant lysas upp av solen för att därefter lysas upp av solen i sin helhet. Kanske blir det svårt att sova i natt, av någon anledning brukar det vara så för mig vid fullmåne.

Att välja samma väg

Vägens mjuka kurvor är välbekanta. Jag blickar ut över det öppna mälarlandskapet, känner lugnet. Det är vilsamt med bara åker, skog, horisont och himmel. Något enstaka hus här och där. Ett minimum av intryck, tryggheten i det invanda. Jag väljer gärna välkända stigar, tar samma väg om och om igen. Andra, precis likt vissa hästar, vandrar inte samma väg dag efter dag.