Pasta med räkor, sparris och parmesan

Sparris, räkor, pasta, parmesan. Det borde bli gott. Till Valborgsmiddagen tog jag mina favoritråvaror och tillagade en pastarätt som blev ljuvligt god. Snabbt och lättlagat och allt är färdigt på samma tid som pastan kokar. Mmm…. det här måste ni prova! Och innan dess fann jag min plats i naturen här i närheten.  Mjuka stigar bland knotiga gamla ekar där marken under är täckt av vitsippor, smörblommor och vintergröna.

Pasta med räkor, sparris och parmesan, två personer

200 gr linguine

1 charlottenlök
1 stor vitlöksklyfta
5 cm finstrimlad purjolök
1 msk smör eller rapsolja
1 tärning grönsaksbuljong
1 dl mousserande vin eller vitt vin
1,5- 2 dl vispgrädde
1 knippe grön sparris
1 dl riven parmesanost
3 dl skalade räkor (använder skalade Kosterfiskarns på glasburk)
2 msk pinjenötter
salt och peppar

Koka upp rikligt med vatten till pastan, salta och lägg i pastan. Koka enligt anvisning på paketet.

Finhacka charlottenlök och vitlöksklyfta, strimla purjolöken. Stek all lök försiktigt i smör eller olja tills den mjuknar. Smula i buljongtärningen och häll i vin och grädde. Skär sparrisen i ca 3-4 cm bitar och lägg i pannan tillsammans med parmesanosten och koka några minuter tills sparrisen mjuknar. Strax innan servering lägg i räkorna och värm utan att koka. Lägg upp pasta och häll över räkor, sparris och sås och strö över pinjenötter. Ät och njut! Jag älskar parmesanost och strör på lite extra. Mmm…. och visst är hetvinsglasen med den stora bubblan i fina. De är handblåsta och kommer från Reijmyre glasbruk, jag har samlat på mig några stycken. Passade perfekt till svalt bubbel. Den gröna keramiktallriken kommer från Ateljé 1030 i Almaröd på sydkusten i Skåne. De säljer finfin keramik och håller kurser i sommar. Tips!

Kvällspromenad bland vass och vita blommor

Kvällspromenaden tar mig ner till stranden. Det är lågvatten och jag går ut bland vassen som vanligtvis står i vatten. Det är en härlig känsla att stå mitt bland de höga vasstråna som långsamt vajar i vinden och bildar mjuka mönsterbågar mot den intensivt blå kvällshimlen. Slånbärsbuskarna som står i blom är nästan självlysande vita i kvällsljuset. Naturens magi.

När det är sonen som står bakom kameran

Varsågoda, idag bjuder jag på sonens bilder. Vi är båda intresserade av det visuella uttrycket och fotografering men vi har helt olika bildspråk. Jag tycker så mycket om hans lugna bilder i stram enhetlig stil. Långt ifrån mitt yvigare och färgstarka bildspråk som jag försöker tämja, dock utan vidare framgång.

Här har han fångat flickvännen Mathilda och deras storpudelvalp Tore som är 15 veckor. Tore älskar snö men han vet ju inget annat eftersom han bor i Umeå och är född i slutet av november. Som jag längtar till jag får träffa den lurviga och mjuka sötnosen igen. Det finns fler av Oscars bilder på Tore här.

Foto och redigering: Oscar Nilsson

Snöig hälsning från norr

En storpudelvalp, Tore, fick mig ända upp till Umeå. En fluffig glädjespridare likt en korsning mellan marshmallow och trasselsudd. Här är luften hög och frisk och vackra björkalléer leder in till stan. Det snöar och snöar och det är härligt vintrigt.

Att fotografera det här yrvädret i snöstormen är nästan omöjligt. I sonens starka armar är han stilla några sekunder. De där oproportionerligt stora valptassarna är ju för mysiga. I min famn slingrar han sig som en ål och mössan måste han ju så klart smaka på. Konstigt nog var även våra hästar lite tokiga i de här gosiga mössorna från isländska märket North 66!

Några fler pics från Tällberg

Färgskalan är enhetlig och detaljrikedomen är imponerande på husen och byggnaderna. Jag kan inte gå många steg förrän jag måste stanna och ta några bilder till. På Tällbergsgården lånade jag en intressant bok som låg i receptionen ”I hemtrefnadens tid – Allmoge, nationalromantik och konstnärligt nyskapande i arkitektur, möbler och inredningar 1890-1930”. En stor del av vårt kulturarv, så lätt att glömma i den tid vi lever i nu, jag önskar jag kunde hitta den här boken på något antikvariat.

Sagolikt över Siljan

Helgen har tillbringats i Tällberg för att fira en jubilar i familjen. De var svårt att få en vackrare inramning till festligheterna än fredagseftermiddagens solnedgång över Siljan. Underbar hög och frisk luft, tystnad och ett alldeles otroligt färgspel över sjön.

Eftersom jag inte alls är ofta i Dalarna kunde jag inte låta bli att fascineras av alla höga midsommarstänger, fortfarande vackert dekorerade mitt i vintern. Konstnärligheten, kreativiteten och kärleken till naturen är påfallande i denna vackra del av Sverige.

Den grånade dalagården utgjorde enastående vacker utsikt från vårt norra fönster i rum 34 på Tällbergsgården. Det andra fönstret mot väster med hela Siljan som en tavla med utsikt från sängen. Jag tror jag aldrig har bott i ett hotellrum med vackrare läge. Balkongräckets snickarglädje kanske passar bäst just här. Känner stor tacksamhet att vädret var på jubilaren och vår sida trots tveksam prognos.

Lördagsmorgonen bjöd på ett fantastiskt ljus och samma fina utsikt över den grånade dalagården och Siljan.

Juni och Julius

Häst och Grönsaksbondens ardennerhästar är imponerande. Helst hade jag velat se dem galoppera i snön, det är en mäktig upplevelse, men den här soliga februaridagen var det stillsamt i hagen. Hästarna njöt av solen, rullade sig i snön och kliade varandra. Tuggade förstrött på några höstrån, drack vatten i djupa klunkar och vandrade långsamt runt i hagen. Allra bästa sortens hästliv.

Omsorgen är rörande och han får till och med bita sin mor på insidan av hennes bakben. Julius är född i början på juli förra året, hans mamma heter Juni. De är slående lika varandra. Till och med bläsen har exakt samma originella teckning.

Förra året vid den här tiden fick vi följa med på en underbar slädtur bakom ardennern Carisma. Det vintriga mälarlandskapet var magiskt vackert. Bilder här. Andra bilder på Hans Johanssons ardennerhästar finns här.


Gustav och Marie Mandelmanns mästerverk

Tisdagskvällar är heliga. Tittar du också på underbara Mandelmanns gård på TV4?
En dallrande het sommardag i slutet på juli besökte jag deras fantastiska trädgård och café. Jag minns knappt att stockrosorna var så ljuvligt vackra mot den gamla putsade fasaden för det var många besökare den där varma dagen. Att jag lyckades ta några stillsamma bilder har jag svårt att förstå.

Maries konstnärligt anlagda köksträdgård gjorde störst intryck på mig. Form och färg i total harmoni där blommor och grönsaker planterade tillsammans bjöd på en estetisk upplevelse i sig. Skimrande kålhuvuden och gigantiska vallmokapslar. Vit allium och blomstermorot. Redskap och äldre utrustning här och var som påminde om handens kraft och varsam brukning av jorden. Fint så.


 

Vintervita vidder

För mig är det vilsamt med frånvaron av skarpa konturer och vidderna gör det lätt att andas. Som vanligt vandrar jag upp på åkern för att blicka ut över söderslätten. Hundväder i ordets rätta bemärkelse. Jag är ensam. De flesta skulle inte gå ut, än mindre ta med sig kameran, men för mig ter sig det böljande åkerlandskapet intagande och mer tydligt än vanligt. De olika grödorna bildar ett grafiskt mönster, dock utan skarpa kontraster. Känslan är mjuk.

Rosorna, gula och aprikosfärgade, blommade på julafton med färger som jag minns från solnedgången över slätten i somras. Bilder från sommarkvällen från åkerkanten här.

Naturstudie av kaveldun

Solens strålar glittrar genom vassen och kaveldunets karakteristiska bruna kolvar lockar ut mig på isen. Som vanligt vill jag studera naturens mysterier på nära håll. Dofta, känna och ta in detaljer. När jag rör vid en av kolvarna spricker den upp och myriader av frön sveps bort i vinden och lyser som förvirrade snöflingor i solskenet. Jag vilar i naturens magi om så bara för några stulna ögonblick.