Mormor och hennes korallhalsband
När jag var barn älskade jag att sitta tillsammans med mormor och titta på hennes smycken. Redan då hade korallhalsbandet en magisk dragningskraft på mig. Många år senare, innan hon av ålderdom var förändrad, gav hon det till mig. Allt sedan dess har det haft en speciell plats i mitt hjärta.
Mormor hade en ”guld-och-silver-väska” som hon förvarade alla smycken i och alltid tog med sig på resa. Hon satt med den intill sig i bilen, handen på bilbältet över magen men aldrig det isatt i spännet. Sådan var hon, slagfärdig och med bestämda åsikter. Hon skulle aldrig sätta sig på ett flygplan och menade att om Gud hade velat att människorna skulle flyga hade han gett dem vingar. Så sa hon även om hon inte var speciellt religiös. För oss barn berättade hon historier som egentligen kanske inte skulle nå barnaöron. Jag var alltid fylld av obehag när vi åkte förbi den där ladan där någon hade hängt sig som hon berättade om. För det mesta stod hon i köket och lagade mat och bakade bröd. Det var alltid någon gryta som puttrade på spisen medan hon sjöng långa sångtexter och berättade ramsor. Av mormor lärde vi oss att göra öländska kroppkakor vilket är kalasmat för alla i släkten. Tack mormor för allt!
Vi har det skönt och vilsamt i byn Pythagorion på Samos södra sida. Bilderna är tagna vid stranden precis utanför vårt hotell som är inrymt i en 200-årig stenbyggnad.
