Vid lägerelden

IMG_2936

Idag har jag susat upp och ner genom södra Sverige. Blickat ut över det vackra vita landskapet från tåget. Förundras över hur vackert och omväxlande landet jag bor i är trots snöstorm. De iskalla vindarna känner jag inte, det är varmt och skönt på tåget. Sjöar, åar, bäckar, ekbackar, hagar, åkrar, tallkog och lövskog. Trähus. Röda, vita, gula. Glasverandor, tegeltak. Badhus, bryggor.

IMG_2947 IMG_2926 IMG_2942 IMG_2928

                            

Tacksam att kunna vistas i naturen och allemansrätten. Tänk att få sitta i skogen, vid vattnet och elden som i söndags. Det är något ursprungligt det där att göra upp eld ute och sitta och stirra in i de fladdrande lågorna. Gör gott för själen.

IMG_2918

När vi bodde i Tyskland och hade picnic på en äng strax intill vägen dröjde det inte många minuter förrän markägaren kom och körde bort oss. Och somrarna hos hästfamiljen i England lärde mig att det inte var många ställen vi fick rida på eftersom all mark var privat. Vi är lyckligt lottade här i Sverige.

IMG_2919

Och till sist ett tips om hur man får fyr på elden utomhus (eller i öppna spisen). Kottar, ljusstumpar och lite snöre behövs. Bind ett snöre på varje kotte, smält ljusstumparna i en bunke i vattenbad och doppa kottarna två gånger. Perfekt att tända elden med och brinner långsamt.

IMG_2685 (1) IMG_2682 (2)

Blekt solljus och vintervit himmel

IMG_2782 IMG_2792 (2) IMG_2779

Och så äntligen kom morgonen med blekt solljus och vintervit himmel. Som jag har längtat efter sol, ljus och gnistrande iskristaller. Frostbelupen mark. Det är omöjligt att inte gå rakt upp och ut direkt. Jag dras till vattnet och den hemlighetsfulla orörda skogen, vet var jag kan finna båda.

IMG_2778 IMG_2770 IMG_2767

Den kalla natten har lagt en tunn ishinna över vattnet. Som spröda ljusa toner från ett klockspel spelar den spruckna isen en entonig sång.

IMG_2788

Och hästen där på klipphällen i skogen. För mig sinnebilden av en islandshäst. Outgrundlig blick, stolt och fri. Nyfiken men värdigt avvaktande. Ett med naturen. Är naturen. Som lärde mig att vistas ute oberoende av väder, att uppskatta alla årstiderna.

IMG_2789

Att blicka in ett blått hästöga är lite som att titta ut över havet eller kanske mot vinterhimlen. Hav, vågskum, vattendroppar, iskristaller och mörkt sammetsblå stjärnhimmel.

IMG_2792

Brunt och grönt på uteplatsen

IMG_2403

Idag tog jag korgen på armen och gick ner till hästhagarna och plockade blommor. Nej, jag skojar inte, men jag plockade fröställningar om vi skall vara petiga. Kanske gör jag något med dem eller också inte. Försöker även se skönheten i det bedagade, det överblommade och brunmurriga. Förresten tror jag brunt kommer stort som färg framöver i inredning, porslin och keramik. Brunt, gult och grönt, precis som på 70-talet.

IMG_2402 IMG_2404 (1)

                            

Det regnar så mycket att det växer alger på hornen från älg och kronhjort som vi har hittat ute i skogen. De har legat här ute på terassen i flera år men aldrig blivit gröna förut. Fick ta in och skrubba dem rena. Mossan däremot trivs i regnet och är lika fin nu som för två månader sedan när jag plockade den. Nu fick den bli en bullig krans som är så enkel att göra, tar inte många minuter att sno ihop.

IMG_2407

Årets julgran…blev en tall

IMG_1874 IMG_1880

                            

Årets julgran blev en tall. Den stod där så vacker och graciös, lite ensam på något vis. Toppen var kluven och då blir den troligtvis gallrad framöver. Hos den glade bonden på Kärrbo prästgård är det självplock av gran eller det du önskar för en hundralapp per träd. Skogen bakom bygdegården är flera hektar, här går korna men chansen att möta dem är liten.

IMG_1877

Några kulor av glas, röda nejlikor och den gamla ljusslingan av klassiskt snitt med ljus som liknar julgransljus. Den köpte vi till vår första julgran för tjugosex år sedan. Lägenheten hade rymliga rum och högt i tak på fashionabla Östermalm i Stockholm. Vi ville ha en julgran som var ståtlig men det slutade med att den klena julgransfoten var för liten och julgranen fick därefter spännas upp med fiskelinor åt alla håll för att hållas upprätt. Första julgranen och ungdomligt övermod. Därefter har ett antal olika julgranar passerat, jag är inte den som har det traditionsenligt år från år. Förra året var det den försmådde dansken som fick revansch och i år pryder han trappen med ljus.

IMG_1823

Det här är skogsmannen. Han trivs bäst på fjället och helst går han uppför i motvind. Det gör inte jag. Han är bra på att bära tungt och att hugga ved och en klen liten tall tar han med sig så där i förbifarten. Det är bra att ha en skogsman ibland.

IMG_1831 IMG_1827 IMG_1833

Till julafton blir tallen prydd med fler röda blommor och sedan blir han bevarad i minnet som den graciösa och exotiska svensken.

IMG_1872 IMG_1887

Ekarna

IMG_1852

Kikar bara in lite snabbt här för att visa hur fin min ekskog är. Förstår att det har blivit trendigt att driva upp ekar för det är som ett skådespel i miniatyr att se hur ekollonet först får rötter och därefter spricker upp för att ge plats åt det nya lilla trädet.

här gjorde jag.

IMG_1850 IMG_1845 (1)

En doft av snö

IMG_1724

Söndagen bjöd på solglitter och ett tunt snötäcke. Så annorlunda allting blir när marken är täckt av vita, mjuka snöflingor och landskapet är inbäddat i glimmande iskristaller.  Tunga vattendroppar har fryst till is som reflekterar solljuset. Nu har den årstiden kommit när solens bana över trädtopparna på andra sidan dalen är försvinnande kort. Det doftar snö. Kallt, friskt, nästan lite syrligt. Kan någon kemist eller kanske meteorolog förklara varför kristalliserat vatten doftar?

IMG_1723 IMG_1718 (1) IMG_1725

Fröställningar, träd och elbanden runt hagarna är täckta av iskristaller och rimfrost. En ny årstid, en ny tid, ett nytt landskap.

IMG_1726

Magisk fullmåne

IMG_1666

Det är kallt och klart. Det är mörkt fast ljust ändå. De mest magiska nätterna under vintern är de utan snö och med fullmåne. Känner en intensiv saknad av att gå ut och nattfodra hästar i fullmånens sken, de mest minnesvärda stunderna var det. John Bauer känsla med den upplysta himlen mot siluetten av trädtoppar. Att se klart i mörkret.

IMG_1649

Var dags rum

IMG_1553

 

Det finns ett rum som jag gärna vistas i. Det är generöst till ytan, färgerna harmonierar med varandra, inredning är enhetlig, belysningen är dämpad, det är folktomt och musiken finns stillsamt i bakgrunden utan att vara påträngande.

 

IMG_0019 (1)

 

Vi har har vistats här tillsammans och lämnat avtryck. Åtminstone för oss själva, i oss själva. I mossan lämnas inga avtryck av olika typer av skor.  Vi är av samma jord kommen. Luften är livgivande, syremättad. Att andas får en ny innebörd. Andetagen blir långsamma och djupa. Stillheten och ensamheten är påtaglig. Känner tacksamhet att vistas i detta rum.

IMG_1551 IMG_1555 IMG_1549

Känner flow i mitt rum. Kreativiteten ger sig till känna och problem får sin lösning. Som en påminnelse om våra stunder i skogen får min vita Asis slitna skor bli dekoration till jul. Den lilla hästen där i stål. Mossa. Skog. Som ett skogsrå där bakom träden har vi vandrat. Så lika vi alla är. Små, undergivna, det finns något större där borta. En trygghet och lättnad i det. Skogen är mitt rum.

IMG_0010 IMG_0427 IMG_9576 IMG_1077 (1)

Tant Grön

IMG_1074

Älskar skogen. Speciellt den glesa tallskogen där ljuset silar mellan raka furor. Det är något sakralt där, lugnt och värdigt. Efter veckan i Stockholm byter jag luften i lungorna, får nytt syre. Liv. Plockar lingonris och lummer. De långa mjuka granrislika revorna som växer som utlöpare i och ovanpå mossan. För er som undrar så är den inte fridlyst i Västmanland. Man får plocka men inte för kommersiellt bruk. Bra information om växter och djur finns på Länsstyrelsens hemsida. Här kikar jag ofta om jag är osäker på vad som gäller. Grusvägen där upp i skogen är förknippad med många fina ridturer. Förbi ankdammen och galopp uppför backen. Tacksam för åren med ridhästar i den fantastiska naturen här omkring. Vi har alltid haft bra kontakt med alla markägare och allt frågat om lov, då får man nästan aldrig nej.

IMG_1072 IMG_1064

                                       

Tant Grön brukar jag egentligen i tanken kalla min mormor. Hennes favoritfärg var grönt och jag kan inte minnas att hon någonsin hade någon annan färg på sina klänningar. Porslinet i köket var förstås Gröna Anna, favoritfåtöljen var grön och finaste fruktskålen likaså. Kanske går jag hennes väg.

IMG_1340

Något annat som gör gott är en riktigt grön powersmoothie. Mixar en rejäl kanna som räcker hela helgen. Det låter kanske inte speciellt gott men egentligen smakar den ingenting alls, bara fräscht. Skippar banan om jag inte har det hemma.

 

GRÖN SMOOTHIE

3-4 rejäla nävar färsk spenat
1/2 gurka
1 banan (kan uteslutas)
1 apelsin utan skal
1 lime utan skal
2 dl fryst mango i tärningar
3-4 dl vatten

Mixa allt och späd med ev mer vatten. Drick.

IMG_1081 (1)

Har just läst den här boken,  Trädens hemliga livav skogsvaktmästaren Peter Wohlleben. Sällsynt fascinerande om hur träden samarbetar och kommunicerar sinsemellan. Känslosamt och finstämt.  Förklarar till exempel varför majestätiska ekar alltid växer ensamma och varför bokskog är just skog och inte består av enstaka träd. Om jag inte har varit en trädkramare tidigare känns det som om jag vill omfamna och krama alla strävsamma träd nu.

IMG_1200 IMG_1225

                                       

Granris, lummer, lingonris, tall, silvergirlang, några pärlor och slinga med sydländsk murgröna från Skåne. Så blev helgens krans.

IMG_1223

Ett tvärt kast till HMs senaste designsamarbete med Londonbaserade modedesignern Erdem Moralıoğlu. Fint feminint med blomster och spets. Jag hade egentligen siktat in mig på en sidenscarf men är glad för en blomstermönstrad t-skirt som kommer att bli mycket användbar.

Bruksmiljö, pop-up butik och tankar om bränder

IMG_1126

Idag blev det en klassisk utflykt med första stopp i Avesta. Vi lämnade ett regnigt Västerås för att mötas av ett vitt vinterlandskap bara några mil norrut i södra Dalarna. En pop-up butik med blomsterkransar och dekorationer lockade mig. Jag har följt Linda, Årstidens Bästa, @arstidensbasta på sociala medier länge och hennes formspråk med blommor och naturmaterial har ett alldeles eget uttryck.

IMG_1122 IMG_1151

                               

Miljön i en gammal kraftstation från sekelskiftet vid Dalälven var ett stycke industrihistoria i sig. Kraftstationen försåg järnverket intill med elkraft. Kan inte låta bli att fascineras av byggnadskonsten på den tiden. Så många vackra detaljer och gedigna material. Sten, trä, järn.

IMG_1145 IMG_1125

Och så de vackra kransarna och blomsteruppsättningarna i avblekta pastellfärger som är lite av Lindas signum. Så vackert i den råa industrimiljön. Åtgången var strykande och det var fullt med folk i de två rummen hela tiden. Svårfotograferat men jag är väldigt glad för det här besöket.

IMG_1138 IMG_1142 IMG_1152 IMG_1154 IMG_1157 IMG_1160

Sedan blev det klassiskt konditoribesök i Norberg hos Elsa Andersson Konditori som har funnits i över hundra år. Konditoriet nyinvigdes i våras efter att ha brunnit ner till grunden i en anlagd brand 2015. Den gula träbyggnaden är sig lik och här dricker man som tidigare kaffe och äter tangotårta, en söt skapelse med bland annat mandelbottnar och ananas.

IMG_1161

På vägen hem åkte vi igenom det enorma området där den stora skogsbranden 2014 ödelade 14 000 hektar skog mellan Engelsberg och Seglingsberg i Västmanland. En gnista från en skogsmaskin startade branden i slutet på juli och det tog ungefär två veckor innan branden var under kontroll. Jag minns den där ödesfulla tiden så väl, hur stor oron var om branden överhuvudtaget gick att stoppa. Elisabeth och jag hjälpte till att evakuera hästar från närliggande områden. Det är obehagligt att köra igenom området och förstå hur gigantiskt stort det är. En innehållsrik lördag.

IMG_1162