Naturen

Varje årstid har sin tjusning men jag tror att ett par tre korta veckor i slutet av augusti är bland de vackraste på året. Det är det milda guldfärgade sensommarljuset på kvällen som är så oemotståndligt för mig. Att vandra utmed en ännu inte skördad åker är rena terapin i form av ljusbehandling. Solstrålarna glittrar i den mogna säden och skuggorna på andra sidan är långa.

Idag är den här åkern med raps helt plötsligt skördad – det gäller att ta tillvara de dyrbara guldfärgade kvällarna.

Finns det något mer poetiskt och vackert namn än Haväng? Ängar vid havet eller helt enkelt bara hav och äng.

Ekarna är majestätiska. Jorden är sandblandad och betet är magert och blåsigt. Det är bra. Den vita hästen trollbinder mig. Efter krönet är utsikten över havet slående. Det känns som om den smala gången av slitna brädor leder rakt upp mot himlen. Nedanför roar Verkeåns mynning stora och små. Minns hur barnen var sysselsatta i timmar i det strömmande grunda vattnet. Det var länge sedan.

Haväng.

Det vackra Badhotellet i Vitemölla strax intill har alltid fascinerat mig men jag har tyvärr aldrig varit gäst där. Än. Det är något med den ljusa färgen, den generösa glasverandan och kanske känslan av en svunnen tid.

Igår kväll landade min blick och kameran på några grässtrån intill vattnet samtidigt som solen gick ner. Himlen skiftade i gult, orange, rosa och till sist rött. Det är sent och vinden har mojnat.

Stockholms skärgård visar sig från sin finaste sida även om vinden är kall. Men solen skiner och sällskapet är det allra bästa.

<

Jag fick frågan hur det kommer sig att jag vistas i så många vackra miljöer. Det enkla svaret är att öppna sina ögon för allt det vackra runt omkring. ”Finding beauty in everyday life” är kanske lite mitt motto.

En liten bit bort utmed vägen här i byn finns den här björkdungen. Solen går upp på andra sidan och ljuset är ofta magiskt genom de skira björkarna. Älskar björkar. Kanske för den strama grafiska färgteckningen i svart och vitt och sedan de skira löven i kontrast till det. Björkar är riktiga färgväxlare under året. På våren skiftar de kala grenarna i olika färger av rött och lila. Sånt där kan jag hålla reda på. I år var lövsprickningen sen, nästan två veckor senare än de senaste åren.

Här har vi ridit förbi många gånger på väg till skogen på den här sidan. Det här är inte tallskogen som är på andra sidan dalen som jag brukar skriva om. Den här skogen har en helt annan karaktär. Vild, tätvuxen, nyckfull med branta stup och många kärr. Svårgenomtränglig. Jag vet inte hur många gånger jag har sett älgar här. De vackra mjuka björkarna är lite vilseledande inför vad som komma skall kan man säga. Här i skogen har vi gått bort oss några gånger. Forserat kärr och stenig mark till fots bredvid hästarna och en dag rev en vresig rot bort en av hästarnas skor. Det var länge sedan jag gick förbi björkarna nu och in i trollskogen bakom.

Vandring och workshops med #vandringsbloggen och #kvinnligaäventyrare här ute på Ängsö idag.  Intressant om mindfulness och medveten vandring och imponerande föredrag om vikten (!) av lätt utrustning och packning. Väldigt lärorikt. Många inspirerande personer. Kika till exempel in hos naturfotograf Ida Olsson @iskogochmark på instragram för extraordinära naturbilder med känsla. Och så är jag lite trollbunden av den där hunden med de guldgula ögonen.

Tack till Lena som tog med mig på en spännande och äventyrlig dag.