Ett ögonblick bland dahliorna

Vid flera tillfällen har en trollslända vilat på de här dahliorna och under tiden jag har hämtat kameran så har den alltid hunnit flyga iväg så nu åkte mobilen fram. Älskar de tunna skimrande vingarna. Idag fyller mamma år och den här buketten i mustiga augustifärger plockade jag till henne.

Sommaren och semestern försvann samtidigt

Det regnar och jag sitter hemma bakom jobbdatorn igen. Back to business! Häromdagen när ovädret svepte in söderifrån satt jag på bryggan och tog del av skådespelet. Med mig hade jag en god torr cider som är en favorit. När den mörka molnkammen var precis ovanför blev det en snabb reträtt till huset!

Sensommarkänsla med några älskade vyer

Jag har just avslutat den första arbetsveckan efter semestern och blickar tillbaka på några bilder från det vackra landskapet i Skåne som jag tycker så mycket om. Det är något speciellt med ljuset över vidderna, speciellt tidig morgon och kväll.

När jag är här på besök hos min barndomsvän har jag lite svårt att släppa att vi inte köpte ett hus, sommarboende, här. Ödet ville annorlunda och det vita stenhuset några hundra meter från stranden bestämde sig ägarna för att inte sälja strax innan kontraktsskrivningen. Sliding doors. Nu blev det bra i alla fall som det ofta blir i livet.

Det öppna landskapet med vita stenhus, röda tegelhus, böljande fält, vallmo, gemytlighet och sandstränderna är det mitt hjärta klappar för. Flera ortsnamn associerar till landskapets karaktär. Vitaby, Brantevik.

Utmed väg 19 mellan Fågeltofta och Skåne Tranås finns en fin självplock av solrosor. Här finna alla upptänkliga färger, former och storlekar av solrosor för en liten peng. Min tanke går alltid till den omtänksamma lantbrukaren som åtar sig det här merarbetet som är så uppskattat av så många.

Oftast ser jag bara några öron som sticker upp mot den vackra kvällshimlen där solen går ner. Den lilla hästgården är en gömd pärla på slätten med havet i söder. Så tacksam för dagarna här och vänskapen som finns.

Utmed Vildmarksvägen

På vägen hem från Storuman åkte vi en liten nätt omväg på 25 mil mellan Vilhelmina och Strömsund som kallas Vildmarksvägen. En sträcka vid norska gränsen som går över kalfjället vid Stekenjokk är endast öppen mellan mitten på juni och början på oktober.

Vädret var mulet och regnet hängde i luften men det gav det storslagna landskapet en ödesmättad och monokrom inramning utan starka färger. Vackrast var vägen utmed sjöarna och med Marsfjället och Klimpfjäll i bakgrunden.

Utmed Vildmarksvägen finns flera höga vattenfall och grottor men vi stannade vid Trappstegsforsarna där bruset av vattnet var öronbedövande och luften fuktig av vattendroppar.

Uppe på fjället var det stoppförbud då vi var inne i ett renbetesområde men tyvärr fick jag inte se några renar utmed vägen. Sikten var dålig och molnen låg strax ovanför oss men snön skymtade högre upp på sluttningarna. Suggestivt och vackert.

I gläntornas ljus

Årets tema hos Norrvikens Trädgårdar är Skogens år 2021. I utkanten av parken, i skogen utmed slingrande stigar har konstnärerna och kreatörerna Bea Szenfeld, Gunnar Kaj och Karin Wiberg skapat suggestiva installationer och skulpturer. Som att ledas in i en förtrollad, nästan lite förbjuden, värld. Välkommen in!

Helgen kom med en känsla av sommar

Tänk att något så enkelt som att hänga ut lakan på tork kan vara så härligt. Det är nästan något suggesivt med tvätt som långsamt fladdrar i vinden. Och så härligt att bädda med lakan som är alldeles hårdmjuka av blåsten och fyllda med doften av vind.

Under björkarna blommar mängder av gullvivor. Jag plockar stora buketter och sticker ner näsan och sniffar in doften som faktiskt påminner om tvätt som har torkat ute. Tankarna går till min barndomsvän som är uppvuxen med gullvivor ute i skärgården. Det är hennes favoritblomma och jag önskar hon kunde vara här nu.

Vi har kärt besök av sonen och hunden Tore. Luften är fylld av andra härliga dofter för en hund och alldeles för många sjöfåglar glider retsamt förbi, som tur är utom räckhåll, långt ute på vattnet.

Fåglarna för mig är mest fågelsången. Det en ynnest att sitta ute bland blommorna en stund tidigt på morgonen och lyssna till just fågelsången. Det är meditativt att försöka urskilja olika fåglars läten, både nära och i fjärran. En ny bekantskap är enkelbeckasinens motorlika surrande som uppkommer av stjärtfjädrarna när den dyker. Tidigare bodde vi mellan åker och skog så fåglar kring vatten och sjöfågelläten får mig nu att ideligen plocka fram fågelboken.

Vacker men kylig Valborgsmässoafton

Vilken vacker Valborgsmässoafton vi fick. Spegelblankt på fjärden men riktigt kyligt. Vi njöt av en eld på bryggan i solnedgången.

När molnen och träden speglar sig i vattnet blir det alltid så vackra skiftningar och mönster på vattenytan.

Det är så ovanligt för mig att tillreda dessert för bara två personer, jag som tycker om att göra just desserter. I morgon kommer recept på enklaste vita chokladmoussen tillsammans med marinerade jordgubbar. En kväll i min smak.

Om någon undrar kommer det stora eldfatet från Bauhaus, hela 80 cm i diameter, känns riktigt tryggt och stabilt att elda i det.

På fönsterbrädan: knoppar som brister

Det är svårt att inte låta bli att plocka in kvistar som strax skall spricka ut i späd grönska. Vaser och flaskor i klarglas gnistrar vackert på fönsterbräden i den för tillfället relativt sällsynta vårsolen. Ser ni från vilka buskar och blomster jag har plockat kvistarna? Två av dem finns strax utanför husknuten, de andra tre har jag plockat på skogspromenad här intill. Svaret finns längst ner i inlägget. Med det önskar jag Trevlig helg!

I översta bilden från vänster: Hassel, vide, kaprifol, syren och druvfläder, falsk fläder, som ger röda bär och är giftig men vacker i knopp.

Diamond beach nearby

Igår kväll mötte mig ett nytt landskap vid strandkanten. Isen på Mälaren här utanför har släppt för flera dagar sedan men skärvor av porös och sönderfallande drivis hade glidit upp på stranden och stenarna.

Isblocken var splittrade i tunna glittrande likformiga stavar likt baguetteslipade diamanter uppsköljda ur vattnet, kanske med hjälp av svallen från fraktfartygen. Det är något speciellt när en form upprepar sig och bildar ett symmetriskt mönster i oändlighet.

För mig är det är omöjligt att inte associera just till baguetteslipade diamanter. Min förlovningsring bestod just av ett band av sådana men tyvärr kan jag inte använda den ringen längre eftersom den är för liten och så sliten att den är för kostsam att renovera. Jag har alltid tyckt om enkelheten och det återhållsamma diskreta just med den slipningen av ädelstenen. Fasetterna är färre än vid briljantslipning vilket gör att ljusbrytningen blir mindre men kanske mer distinkt. Ok, här blev det en fördjupning av slipning av ädelstenar men det hör ihop med åren med kurser i silversmide.

På sydöstra Island finns den riktiga stranden som kallas Diamond Beach. Det är en glaciärsjö, Jökulsárlón, där glaciären ovan släpper ifrån sig isberg som långsamt slås sönder och glider ut mot havet. På de svarta stränderna runt omkring glittrar isbitar förföriskt. Jag tror det är den mest överväldigande naturupplevelse jag har varit med om. Vördnadsfullt på något vis. Bilder här.

Fixa fint med fakir

Ur gömmorna plockar jag fram torkade solbollar (craspedia) och fjädrar från fasan som jag hittade i hagarna när vi bodde på hästgården. Jag tog alltid omsorgsfullt hand om fjädrarna och tvättade och desinficerade dem. Fasanerna sprang runt omkring gården och jag vet inte hur många gånger de skrämde livet ur mig när de skrek och flaxade upp bakom stallet. Där låg de oftast och solade sig i morgonsolen på ridbanan.

En blomsterfakir är bra att ha när enkla men effektfulla arrangemang skall göras. Piggarna är sylvassa och den här är riktigt stor och tung. Just tyngden är viktig för att den skall stå stadigt och klara många nerstuckna kvistar, i vatten blir den ju lättare. Hos blomsterkreatören Gouteva i Malmö fick jag lära mig att det även är bra att fästa fakiren med klibbig fästmassa för ännu bättre stabilitet.

Björkris, solbollar och fjädrar blev ett enkelt arrangemang i en gammal tennskål. Tenn är så vackert med sin återhållsamma glans.

I en annan tennskål la jag ett keramikägg som jag har gjort på kurs. Leran och jag kommer inte riktigt bra överens men det här ägget är jag nöjd med. Mina vänner Calle och Camilla är däremot duktiga och har en finfin keramikstudio i södra Skåne. De håller dag- och helgkurser för den som är nyfiken på lera och keramik. Tips!