Att fotografera familjen hackspett

Häromdagen under kvällspromenaden hörde jag ett fasligt kvittrande högt ovanför huvudet. Efter en stunds kisande uppåt ser jag flera hål uppe i trädstammen och plötsligt kommer en svart och rödvit hackspett flygande och sätter sig på en gren ovanför mig. Det är tydligt att jag inte är önskvärd. Då förstår jag att jag står precis nedanför ett fågelbo som döljer sig bakom hålet i trädstammen.

Tidigt i morse tog jag med mig kameran och promenerade tillbaka till trädet. Samma oroliga kvittrande och jag fick vänta en lång stund innan mamma hackspett med svart huvud vågade sig nära boet.

Tittut! Här kikar pappa hackspett ut från boet.

Väl hemma jämförde jag mina bilder med fågelbokens och ser att det är en familj Stor hackspett. De blir 23-26 cm och känns igen på den svarta teckningen som utgår från näbben och ut på var sida om huvudet och halsen. Hanen har röd nackfläck och honan har kolsvart hjässa. Både honan och hanen ruvar äggen och båda matar ungarna i ungefär tre veckor.

Var är Hacke på bilden nedan?

Vilken fin start jag fick på Nationaldagen som fortsatte med arbete i trädgården, fika med Lisa och en stund i solen på bryggan. Plockade också en bukett blommor som jag lämnade hos mamma.

Under björkarna

Den vackraste tiden är nu. Högt över vår tomt vajar ett flor i ljusaste grönt. Himlen skymtar fram och jag måste kisa mot solen. Alldeles för nära huset står flera resliga björkar. Stammarna är kraftiga, knotiga och ärgade i grönt längst ner. Högre upp stramt grafiskt svartvita. Jag har alltid älskat björkar, kanske just för kontrasten mellan grafiskt stramt och skir lätthet. De kraftiga grenarna övergår i mjuka och böjliga tunna kvistar som är formbara till kransar. Unga björkar skiftar färg flera gånger under året. Så många gånger tidigare som jag har studerat björkar på våra ridturer.

Livet är ändå bra märkligt. Tänk att jag till slut kom att bo i ett hus med utsikt över en äng med just björkar. Känner tacksamhet över de mäktiga träden som fyller mig med ro och trygghet där under det skira lövverket.

Även vårblommor som blåsippor, vitsippor, liljekonvalj och gullviva trivs under de höga träden. Krolliljornas små buskiga bladrosetter har just börjat titta upp och jag tror att min hjälpsamhet att sprida de torra fröställningar har gett resultat. Under björkarna är världen lite mer magisk och allt är möjligt där.

Vårvinter med ljus och mörker

Vilka fantastiska vårvinterdagar vi har haft under nästan hela mars. Solen skiner från en klarblå himmel och fåglarna kvittrar där uppe i björkarna. Kvällshimlen skiftar i olika toner nästan varje kväll. Så här fantastisk var himlen för ett par dagar sedan och jag har inte redigerat bilden på något vis. Det är trots allt en vår med sorgkant och mörka moln vid horisonten. Hur är det ens möjligt att det som just nu sker i Europa överhuvudtaget kan ske?

Igår var det helt vindstilla och det var skönt att slippa den kalla vinden från vattnet. Jag satt några timmar på bryggan och lyssnade till isflakens ljud, från spröda klingande till mörka klagande suckar. Det blir som musik som växlar i tonart. Sjöfåglarna är aktiva och glider långsamt förbi på vattnet för att plötsligt flyga iväg under upprörda läten. Vårvinter.

I Täby strax norr om Stockholm och med kort avstickare från E18, Norrtäljevägen, finns ett område vid vattnet som heter Hägernäs Strand. Här finns restaurang Pont som i princip ligger på vattnet. Jag åt god och vällagad lunch där häromdagen och jag kan varmt rekommendera ett besök. Som före detta fastighetsmäklare säger jag bara: läget, läget och läget!

Årets påskris är mjukt och snällt

Jag måste visa årets påskris! Jag är kanske lite tidig med det men det gäller att dra ut på högtiderna så länge det går. I stället för fjädrar är riset dekorerat med mjuka snälla vippor av ull från alpackor. Vipporna är handgjorda och finns att beställa från Kolmstahöjdens alpackor som vi besökte i slutet på förra året. Vilket fint och stämningsfullt möte vi hade med alpackorna, bilder här. Vipporna finns i olika färgställningar och jag beställde även vita/bruna. Vid beställning av vippor går även en generös summa till Rädda Barnens arbete i Ukraina och därför tipsar jag här.

Grenar och kvistar sticker jag ofta ner i en så kallad blomstergroda av glas, då står de stadigt och håller sig snyggt på plats i krukan.

Colours: Persika, aprikos, körsbärsblom och ljus syren

Colours. Persika, aprikos, apelsin, körsbärsblom, rosenkvarts, ljus syren och ametist. Milda, mjuka, ofta med svärta. Gryning, skymning, blomster. Bilderna flimrar förbi och minnet åker berg- och dalbana mellan känslor med lågt och högt tonläge.

Jag rensar i bildarkivet som är minst sagt omfångsrikt efter flera års fotograferande. Hittar bilder som jag knappt har ägnat uppmärksamhet, inte hunnit vila i stunden då. Kulörer, det svenska ordet som vi knappt använder till vardags, känns främmande. ´Färg´ betyder egentligen något annat. Mina bilder är färgstarka, inte som jag upplever mig själv. Kanske därför jag egentligen trivs bäst bakom kameran. Hemmet vilar i för mig neutrala vilsamma toner.

Ovan: Ängsö, Västerås. Nedan: Ekholmen, Stockholms skärgård. Islandshästen Asi. Utblick Mälaren, Västerås. Fröholmen, Västerås.

Ovan: Körsbärsblom, Stockholm. Nedan: Utsikt från ladan, Kungsbyn. Islandshästen Asi. Utblick Mälaren, Västerås

Ovan: Maränger och morfars gamla tyllar. Nedan: Födelsedagsbukett vid hästhagarna, Kungsbyn. Solnedgång över sjön Storuman. Intill bryggan, Fröholmen, På stranden, Biarritz

Vinter, vita vidder och ett tack

Jag kikar igenom årets bilder och rensar. Det är tydligt att pandemin även har satt spår i fotograferandet. Det är mestadels samma miljöer som återkommer i motiven och jag har inte lämnat huset och trädgården lika ofta som förr. Det kan kanske också vara för att jag trivs så bra hemma helt enkelt.

Så här när året går mot sitt slut måste jag tacka alla er som kikar in här och ni är faktiskt ganska många. Tack! Tack för fina ord, mail och feedback om det ena och andra. Tack!

Morgonen för ett par dagar sedan var ovanligt vacker och vi satt i bilen för att samlas för en familjeaktivitet en bit bort. Här är allén som leder till Sörby Gård en bit utanför Västerås. För tio år sedan hade vi våra hästar uppstallade här på den prydliga gården. En gång tappade vi vår ganska ystra tävlingshäst och han sprang iväg genom allén men lugnade sig som tur var efter en stund och lät sig infångas.

Det är gott om rådjur här omkring och man får vara försiktig när det ljusnar och i skymningen. Byggnaden på bilden längst ner brukar jag cykla förbi på mina turer och jag undrar vad den har använts till. Älskar gamla röda tegelbyggnader, gäckar alltid min fantasi. Landskapet här är omväxlande med både skog och böljande vidder, det är vackert och speciellt när det är inbäddat i snö och frost.

Infruset

Det är kallt och stilla. Isen har lagt sig tunt över Mälaren och gungar när fartygen passerar. Isrosor bildar symmetriska mönster på fönsterrutorna och mina glasklot är infrusna.

Det blir en lång vinter och våren kommer vara mer efterlängtad än vanligt.

 

 

Tidig morgon vid Mälaren

Det var en osedvanligt vacker morgon. På väg ut på bryggan skrämde jag ett par doppingar som fridfullt låg och guppade en bit ut på vattnet. Himlen skiftade i olika toner av rosa, blått, lila och turkos och speglingarna på vattenytan bytte ständigt skepnad. Tänker på vikten av förundran och att vila i stunden av det vackra.

I skogen

Med inspiration från Sinnenas Spa funderar jag på platser och klassiska element som både fyller mig med energi och sinnesro. Vid sjön, havet och i skogen kan jag ofta känna mig både intensivt levande och närvarande i stunden. Djur, öppna landskap, ängar och solljus är också det som min blick oftast dras till, den kanske är tydligt i mina bilder.

En promenad lördags i den vackraste av skogar, på välbekanta stigar i närheten av hästgården där vi bodde tidigare. Här har jag ridit många gånger och som en tillfällighet träffade vi på två ryttare på sina islandshästar. Dessa underbara godmodiga hästar som också trivs så bra i skogen.

Vi hittade kantareller och jag plockade lingonris och några tuvor av kuddmossa till adventsljusstaken.

En spegelblank söndag

Två bilder från dagens cykeltur. Jag cyklade ner till en ödslig och lite undanskymd brygga i närheten och för ovanlighetens skull låg Mälaren spegelblank. Jag är som vissa hästar som kan bli lite stressade av blåst. Det går likson inte att varken tänka eller koncentrera sig när vinden viner runt öronen men idag var det fint.