I väskan hem från Turkiet, Grekland och Schweiz.

När jag reser tar jag oftast med mig något ätbart hem. Jag är inte så mycket för oanvändbara prylar och traditionella reseminnen. Älskar att botanisera i matvaruaffärer i andra länder. Kikar runt bland kryddor, drycker, godsaker, oljor, ostar, bakverk och baktillbehör och det är oftast det som får följa med hem.

I Turkiet fann jag galet goda rostade hasselnötter som vi satt och knaprade på till vinet uppe på hotellets takterass innan kvällarnas festligheter satte igång. En hel hög med påsar ligger nu i köksskåpet och väntar på att förgylla måltiderna i höst. Gissar att några middagsgäster får smaka på hemgjord hasselnötsglass framöver.

I Schweiz åker jag gärna till Migros, den stora matvarukedjan, och går och njuter av alla fina råvaror. En stor bit ost av favoriten Gruyère följde med hem men den han inte ens komma med på bild här hemma. I Schweiz skrattar man åt våra snåla osthyvlar, där tar man fram en rejäl kniv och skär av en kraftig skiva som äts i små bitar till brödet. Choklad får också ofta följa med hem men nu blev det en god liten sötsak bestående mestadels av hasselnötter, Giotto. Kanske egentligen från Italien och den är supergod kylskåpskall till kaffet.

Våra vänner bor i Siondalen i södra Schweiz och där odlas vin, grönsaker och framför allt frukt. En specialitet är olika likör- och spritsorter av persika, körsbär och päron. Många familjer lämnar bort sin egen frukt för tillverkning av olika alkoholhaltiga drycker. En flaska päronsprit är roligt att ha hemma mest som en annorlunda digestif efter maten. Annars tycker jag mest om den svagare och sötare päronlikören som heter Williamine men den hittade jag tyvärr inte på flygplatsen. Vid en tidigare resa till Schweiz handlade jag en otroligt bra golvborste av hästtagel, så mjuk och fin och som verkligen sopar rent. Schweizisk superkvalitet som inte alls var dyr.

Och så till sist den stora vackra skärbrädan av olivträ från Samos. Jag är så glad för den som redan har blivit en favorit i köket.

Vacker vandring och vinprovning

Som avslutning på resan besökte vi våra svensk-schweiziska vänner för att fira en jämn födelsedag i vackra Siondalen i södra Schweiz. Lördagen började med en vandring högt uppe på bergssluttningen genom vackra vinodlingar under ledning av vinodlaren Yvo som med stor inlevelse och humor berättade om sin ekologiska vingård. Bland vinrankorna fick vi även provsmaka på vin och väl nere på själva vingården bjöds på schweiziska specialiter som torkat kött och ost till ännu mera vin.

Ivo menade att det kanske inte gör så mycket för klimatet och världen att odla ekologiskt däremot att försöka handla så lokalt som möjligt. Jag fick mig en tankeställare och funderar på varför jag ibland köper vin från andra sidan jordklotet och Sydafrika när det finns minst lika goda viner på närmare håll i Europa. Från och med nu blir det så! Älskar välordnade Schweiz som vi har spenderat mycket tid i, även mitt i vinodlingarna står skyltar med promenadavstånd i minuter. Bergen runt dalen är höga, 2-3500 m ö h, och det är inte långt till skidorter som Verbier, Crans Montana och Avoriaz. Förresten har vi efterlyst vår dotter där i en skidort för sådär 10-15 år sedan när hon hade försvunnit. Svaret vi fick var att ingen hade kommit bort där på 150 år.

Stråhattar och minnen från förr

”Kan du ge mig åsnefodret?” Så ropade min morfar när solen gassade. Halmhatt, solhatt, stråhatt. Han hade sitt eget namn på hattarna som låg där i garderoben strax innanför dörren. Som den konditor han var gick han upp tidigt även på lediga dagar. Man hörde någon som stökade nere i köket och bryggde kaffe nästan mitt i natten. På eftermiddagen satt han och slumrade i den vita utemöbeln. Åsnefodret satt på sned över hjässan. Vit skjorta, hängslen, vida byxor. Morfar.

Spegeln satt ovanför mormors toalettbord, inte sminkbord. På det fanns kristallvaser, parfymflaskor och lockande små lådor med smycken. Byrån stod i mormor och morfars rum i sommarstugan. Minnen och familjeklenoder.