Vacker vandring och vinprovning

Som avslutning på resan besökte vi våra svensk-schweiziska vänner för att fira en jämn födelsedag i vackra Siondalen i södra Schweiz. Lördagen började med en vandring högt uppe på bergssluttningen genom vackra vinodlingar under ledning av vinodlaren Yvo som med stor inlevelse och humor berättade om sin ekologiska vingård. Bland vinrankorna fick vi även provsmaka på vin och väl nere på själva vingården bjöds på schweiziska specialiter som torkat kött och ost till ännu mera vin.

Ivo menade att det kanske inte gör så mycket för klimatet och världen att odla ekologiskt däremot att försöka handla så lokalt som möjligt. Jag fick mig en tankeställare och funderar på varför jag ibland köper vin från andra sidan jordklotet och Sydafrika när det finns minst lika goda viner på närmare håll i Europa. Från och med nu blir det så! Älskar välordnade Schweiz som vi har spenderat mycket tid i, även mitt i vinodlingarna står skyltar med promenadavstånd i minuter. Bergen runt dalen är höga, 2-3500 m ö h, och det är inte långt till skidorter som Verbier, Crans Montana och Avoriaz. Förresten har vi efterlyst vår dotter där i en skidort för sådär 10-15 år sedan när hon hade försvunnit. Svaret vi fick var att ingen hade kommit bort där på 150 år.

Stråhattar och minnen från förr

”Kan du ge mig åsnefodret?” Så ropade min morfar när solen gassade. Halmhatt, solhatt, stråhatt. Han hade sitt eget namn på hattarna som låg där i garderoben strax innanför dörren. Som den konditor han var gick han upp tidigt även på lediga dagar. Man hörde någon som stökade nere i köket och bryggde kaffe nästan mitt i natten. På eftermiddagen satt han och slumrade i den vita utemöbeln. Åsnefodret satt på sned över hjässan. Vit skjorta, hängslen, vida byxor. Morfar.

Spegeln satt ovanför mormors toalettbord, inte sminkbord. På det fanns kristallvaser, parfymflaskor och lockande små lådor med smycken. Byrån stod i mormor och morfars rum i sommarstugan. Minnen och familjeklenoder.