I mina gamla trakter i närheten av Ängsö Slott

Tidigare när jag hade islandshästar bodde vi alldeles intill naturreservatet Ängsö och det var också där jag för många år sedan tog upp islandshästridningen igen. Fortfarande dras jag till den vackra naturen kring Ängsö Slott och det som finns i omgivningarna där omkring. En promenad i slottsträdgården är aldrig fel och den grönskande tunneln är alltid speciell att vandra igenom, så vacker i alla årstider.

Numera finns här inte längre turridning med islandshästar men Häst- och Grönsaksbonden erbjuder både ridning och vagnsturer med sina stora lugna Ardennerhästar i den fina miljön. På sensommaren säljer han ekologiskt odlade grönsaker bakom det gamla stallet.

Om man fortsätter förbi Slottet och kör vidare på den slingriga vägen kommer man till Ängsö Fisk. Hur det är idag i dessa speciella tider vet jag inte men normalt finns här fiskförsäljning med gösfiléer som specialitet  och ett trevligt café som är öppet på sommaren. Förbi uppfarten till Ängsö Fisk går vägen till Långholms Brygga där det går att parkera och härifrån utgår några vandringsleder. Direkt bakom parkeringen går en stig in i skogen och efter bara ungefär en kilometer finns en fin liten grillplats precis vid vattnet. Det är fint att äta medhavd matsäck ute på bryggan också.

På väg tillbaka till Västerås och vårt hus, eller på väg från Stockholm, stannar jag ofta och köper ekologiska ägg vid Springsta Säteri och Äggbod. Här säljs olika typer och storlekar av ägg och jag köper alltid de ekologiska, de smakar ljuvligt. På sensommaren brukar det även finnas äppelmust från gården och blåbär från skogarna intill. Sista avstickaren blir till Kärrbo Prästgård. Här finns en bod som säljer ekologiskt kött, både från lamm och nöt. Alla djuren på gården lever ett gott liv, korna går till exempel utomhus hela året och fåren har ett fantastiskt stort och ljust fårhus där de kan välja om de vill vara inne eller ute. På gården finns även en bod som säljer jättefina fårskinn, garn och andra produkter från fåren. Gårdens yngsta dotter Greta är med som en av bönderna i Bonde söker fru i år så det blir lite extra roligt att titta på det programmet i höst.

Själv var jag med som fastighetsmäklare när några tomter skulle säljas bredvid gården för många år sedan. Det var inte en av mina bästa dagar kommer jag ihåg, var genomförkyld och vandrade i leran upp till den avstyckade marken i vad det kändes som en evighet. Sedan tror jag den gode bonden sålde tomterna själv och idag är det en hel liten by av hus intill gården. Precis så som jag tror att många vill bo idag.

Diamond beach nearby

Igår kväll mötte mig ett nytt landskap vid strandkanten. Isen på Mälaren här utanför har släppt för flera dagar sedan men skärvor av porös och sönderfallande drivis hade glidit upp på stranden och stenarna.

Isblocken var splittrade i tunna glittrande likformiga stavar likt baguetteslipade diamanter uppsköljda ur vattnet, kanske med hjälp av svallen från fraktfartygen. Det är något speciellt när en form upprepar sig och bildar ett symmetriskt mönster i oändlighet.

För mig är det är omöjligt att inte associera just till baguetteslipade diamanter. Min förlovningsring bestod just av ett band av sådana men tyvärr kan jag inte använda den ringen längre eftersom den är för liten och så sliten att den är för kostsam att renovera. Jag har alltid tyckt om enkelheten och det återhållsamma diskreta just med den slipningen av ädelstenen. Fasetterna är färre än vid briljantslipning vilket gör att ljusbrytningen blir mindre men kanske mer distinkt. Ok, här blev det en fördjupning av slipning av ädelstenar men det hör ihop med åren med kurser i silversmide.

På sydöstra Island finns den riktiga stranden som kallas Diamond Beach. Det är en glaciärsjö, Jökulsárlón, där glaciären ovan släpper ifrån sig isberg som långsamt slås sönder och glider ut mot havet. På de svarta stränderna runt omkring glittrar isbitar förföriskt. Jag tror det är den mest överväldigande naturupplevelse jag har varit med om. Vördnadsfullt på något vis. Bilder här.

En fläkt från barndomens somrar

När skolan slutade i början på juni åkte vi till sommarstället och stannade där ända till skolan började igen i slutet av augusti. Sommarlovet var långt som en evighet i ett barns tideräkning. Bilen fylldes med allt och inget och till och med krukväxterna packades nogsamt ned.

Det blev ett efterlängtat återseende med välbekanta övervintrade leksaker och böcker. Vi hade samma kläder på oss varje sommar och obegripligt nog passade de i storlek flera år i rad. Dåtidens träningsoverall var i blå bomullstrikå med ett fransigt V på bröstet. Jag minns att min bror och jag hade likadana.

Mormor och morfar var oftast där. Morfar arbetade i Norrköping på dagarna men körde ut i sin älskade blå PV på kvällarna. Ibland hade han med sig överblivna bakelser från konditoriet. Tidigt på morgonen gick han ner i köket och bryggde kaffe och under tiden smög jag in i deras sovrum och kröp ner i mormors säng. Där låg man tryckt in till väggen och lyssnade andäktigt medan mormor berättade hisnande historier om sin barndom. Det var för barnaöron ocesurerade berättelser om hennes stora familj, hundar och om han som hänge sig i ladan. Mormor kunde berätta hon och jag vet egentligen inte vad som var sant eller påhittat.

Det var obegripligt mycket av städning, vädring och bäddande av sängar på somrarna. Sådant där som man nu inte ägnar någon egentlig tid åt, som inte är värdefullt eller värdeskapande idag.

Jag påmindes om barndomens somrar när jag såg tvätten långsamt vaja i vinden, urtvättade bomullskläder som säkerligen kommer bli återkommande sommarvänner.

 

Adventsförberedelser

Jag längtar ut till skogen, till skogen som jag känner. Där jag vet var kuddmossa, lummer och björnmossa växer. Där jag vet var älgarna brukar vara och var vildsvinen gömmer sig när det ännu är ljust. Det är dags att ge sig ut och plocka mossa, lingonris och grenar till första advent. Idag köpte jag tre vita hyacinter som väntar på att planteras. En fin tid väntar. Adventsförväntan som Weronica kallar det.

Här på stenhällarna växer kuddmossan. Här i mitt sakrala kyrkorum bland raka furor. En älskad plats som finns bevarad i minnet. Här har små islandshästhovar klivit upp och ner på stenhällarna och på den mjuka mossan för att sedan vända hemåt på grusvägen genom skogen. En annan tid, ett annat liv. Skogen och träden är dock de samma. TREVLIG HELG med önskan om fina skogsturer!

 

I väskan hem från Turkiet, Grekland och Schweiz.

När jag reser tar jag oftast med mig något ätbart hem. Jag är inte så mycket för oanvändbara prylar och traditionella reseminnen. Älskar att botanisera i matvaruaffärer i andra länder. Kikar runt bland kryddor, drycker, godsaker, oljor, ostar, bakverk och baktillbehör och det är oftast det som får följa med hem.

I Turkiet fann jag galet goda rostade hasselnötter som vi satt och knaprade på till vinet uppe på hotellets takterass innan kvällarnas festligheter satte igång. En hel hög med påsar ligger nu i köksskåpet och väntar på att förgylla måltiderna i höst. Gissar att några middagsgäster får smaka på hemgjord hasselnötsglass framöver.

I Schweiz åker jag gärna till Migros, den stora matvarukedjan, och går och njuter av alla fina råvaror. En stor bit ost av favoriten Gruyère följde med hem men den han inte ens komma med på bild här hemma. I Schweiz skrattar man åt våra snåla osthyvlar, där tar man fram en rejäl kniv och skär av en kraftig skiva som äts i små bitar till brödet. Choklad får också ofta följa med hem men nu blev det en god liten sötsak bestående mestadels av hasselnötter, Giotto. Kanske egentligen från Italien och den är supergod kylskåpskall till kaffet.

Våra vänner bor i Siondalen i södra Schweiz och där odlas vin, grönsaker och framför allt frukt. En specialitet är olika likör- och spritsorter av persika, körsbär och päron. Många familjer lämnar bort sin egen frukt för tillverkning av olika alkoholhaltiga drycker. En flaska päronsprit är roligt att ha hemma mest som en annorlunda digestif efter maten. Annars tycker jag mest om den svagare och sötare päronlikören som heter Williamine men den hittade jag tyvärr inte på flygplatsen. Vid en tidigare resa till Schweiz handlade jag en otroligt bra golvborste av hästtagel, så mjuk och fin och som verkligen sopar rent. Schweizisk superkvalitet som inte alls var dyr.

Och så till sist den stora vackra skärbrädan av olivträ från Samos. Jag är så glad för den som redan har blivit en favorit i köket.

Vacker vandring och vinprovning

Som avslutning på resan besökte vi våra svensk-schweiziska vänner för att fira en jämn födelsedag i vackra Siondalen i södra Schweiz. Lördagen började med en vandring högt uppe på bergssluttningen genom vackra vinodlingar under ledning av vinodlaren Yvo som med stor inlevelse och humor berättade om sin ekologiska vingård. Bland vinrankorna fick vi även provsmaka på vin och väl nere på själva vingården bjöds på schweiziska specialiter som torkat kött och ost till ännu mera vin.

Ivo menade att det kanske inte gör så mycket för klimatet och världen att odla ekologiskt däremot att försöka handla så lokalt som möjligt. Jag fick mig en tankeställare och funderar på varför jag ibland köper vin från andra sidan jordklotet och Sydafrika när det finns minst lika goda viner på närmare håll i Europa. Från och med nu blir det så! Älskar välordnade Schweiz som vi har spenderat mycket tid i, även mitt i vinodlingarna står skyltar med promenadavstånd i minuter. Bergen runt dalen är höga, 2-3500 m ö h, och det är inte långt till skidorter som Verbier, Crans Montana och Avoriaz. Förresten har vi efterlyst vår dotter där i en skidort för sådär 10-15 år sedan när hon hade försvunnit. Svaret vi fick var att ingen hade kommit bort där på 150 år.

Stråhattar och minnen från förr

”Kan du ge mig åsnefodret?” Så ropade min morfar när solen gassade. Halmhatt, solhatt, stråhatt. Han hade sitt eget namn på hattarna som låg där i garderoben strax innanför dörren. Som den konditor han var gick han upp tidigt även på lediga dagar. Man hörde någon som stökade nere i köket och bryggde kaffe nästan mitt i natten. På eftermiddagen satt han och slumrade i den vita utemöbeln. Åsnefodret satt på sned över hjässan. Vit skjorta, hängslen, vida byxor. Morfar.

Spegeln satt ovanför mormors toalettbord, inte sminkbord. På det fanns kristallvaser, parfymflaskor och lockande små lådor med smycken. Byrån stod i mormor och morfars rum i sommarstugan. Minnen och familjeklenoder.