Min vanliga runda på cykeln

Igår var jag helt lyrisk efter min vanliga runda på cykeln. Jag cyklar mellan skogen i norr och det öppna mälarlandskapet som karakteriseras av lövträd, åkrar och ängar. Häggens blomning har varat ovanligt länge i år och den ljuvliga doften följde mig under hela cykelturen.

Den vackra allén i späd grönska leder till Gäddeholms Herrgård och strax bakom den röda ladan finns Gäddeholms trädgård där jag har inhandlat många fina växter till vår trädgård. Här finns också ett café.

Flyglarna och ekonomibyggnaderna till den gamla herrgården är vackra i sin bedagade charm. Sparsmakade dekorationer i tegel och murverk är detaljer som jag alltid lägger märke till och uppskattar. Bakom mangårdsbyggnaden ner mot Mälaren finns den bortglömda Engelska parken med en imponerande samling av lövträd. Den har jag skrivit om här.

Där borta i fjärran bakom cykeln skymtar den gamla ladugården. Numera finns en modern ekologisk mjölkgård här med över 300 mjölkkor. Det känns fint att se alla korna ute på de gröna ängarna runt den nybyggda ladugården. Tidigare gick vägen till vårt hus precis mitt igenom gården och ofta fick man vänta när korna skulle vandra in över vägen för mjölkning på kvällen.

Ängarna ner mot Mälaren hålls öppna av betande ungdjur. Här genom det öppna landskapet går den närmaste cykelvägen in till Västerås och förra sommaren cyklade vi hem i sommarnatten efter ha varit gäster på ett bröllop strax utanför stan.

Igår cyklade jag upp till den gamla ladugården och kikade in genom dörrarna som stod öppna. En svunnen tid av strilande solljus i gamla högar av halm, kraftiga takbjälar och handslaget tegel i väggarna. Magiskt vackert och nästa gång måste jag försöka fånga miljön på bild.

Choklad i alla former

Choklad gånger tre. Om det är något som jag inte kan vara utan så är det choklad och i ärlighetens namn så slinker det nog ner åtminstone en chokladbit varje dag. Helst mörk och av god kvalitet.

Vi firade bröllopsdag nyligen och jag fick välja en blomma på den fina närbelägna trädgårdshandeln och så klart fick det blir ett par fina exemplar av chokladblomma. Den doftar faktiskt choklad och blommorna är sammetslika och mörkt chokladfärgade. Helt oemotsåndlig för mig. När jag ändå var inne på temat choklad hittade jag en Aftereight-doftande chokladmynta som fick välja med hela vägen hem från Småland och jobbresa. En trevlig bekantskap som direkt fick dekorera en chokladkaka till kaffet i söndags!

Fyra bilder: Tillbakablick till första arbetsplatsen här

Av en tillfällighet åkte jag igenom de gamla industrikvarteren i Kopparlunden i Västerås idag. Det var som att kastas tillbaka 25 år i tiden då jag fick mitt första arbete precis här då vi flyttade från Stockholm till Västerås där min man växte upp. Olyckskorparna kraxade om att jag aldrig skulle få jobb här i den gamla industristaden där endast ingenjörer var efterfrågade på ABB som var allenarådande på arbetsmarknaden. Att lämna ett bra arbete inom bank och finans i Stockholm osv osv. Men så fel de fick… Precis där bakom det blommande trädet på första bilden hade jag ett av de roligaste uppdragen i mitt yrkesliv på ett friskvårdsföretag. Företagets ägare lämnade kontorsansvaret till mig med allt från ekonomi till import av produkter från hela Europa.

Idag är det ruffiga gamla industriområdet restaurerat och endast traverser och gamla rostiga skyltar påminner om ett strävsamt och smutsigt förflutet inom metallindustrin. Författaren Åsa Linderborg beskriver pappans yrkesliv här genom den starka romanen ”Mig äger ingen”. Idag är området en attraktivt stadsdel för småföretag och här finns också stadens godaste bullar hos Kopparlundens bageri.

Vacker men kylig Valborgsmässoafton

Vilken vacker Valborgsmässoafton vi fick. Spegelblankt på fjärden men riktigt kyligt. Vi njöt av en eld på bryggan i solnedgången.

När molnen och träden speglar sig i vattnet blir det alltid så vackra skiftningar och mönster på vattenytan.

Det är så ovanligt för mig att tillreda dessert för bara två personer, jag som tycker om att göra just desserter. I morgon kommer recept på enklaste vita chokladmoussen tillsammans med marinerade jordgubbar. En kväll i min smak.

Om någon undrar kommer det stora eldfatet från Bauhaus, hela 80 cm i diameter, känns riktigt tryggt och stabilt att elda i det.

Avsaknad av ställtid

Morgonen var osedvanligt vacker och stillsam. Det stora fartyget gled långsamt förbi tillsammans med ett dovt rytmiskt motorbuller som numera är välbekant för mig. Det tidiga morgonljuset ger en tillvaro utan konturer. Lite som arbetslivet nu. Med dunjackan svept omkring pyjamasen studerar jag sjöfåglarna som har kommit tillbaka nu när isen har släppt. Fåglarna och fartyget sjunger tillsammans långsamhetens lov.

Mina arbetsdagar är långsamma men intensivare än vanligt. Det är en märlig paradox. Jag saknar ställtid och tid för eftertanke. Att färdas långsamt mellan platser och möten. Tid att ställa om. Kanske bäst att omforma arbetsdagarna som numera är så annorlunda. Ge utrymme för mellantid.

Pandemin och det personliga ansvaret

Den pågående pandemin är intressant ur ett psykologiskt och sociologisk perspektiv och ställer oss inför etiska dilemman, även mig. Frågeställningar som rör personligt ansvar, hänsyn och omtanke om andra får nya dimensioner. Om individen, jaget, är viktigare än kollektivet, laget. Kanske måste jag omvärdera människor i min närhet genom att ifrågasätta eller åtminstone fundera över deras val. Det är lite av en ledsam sorgeprocess att att inse att värderingar och personliga val inte alltid är överensstämmande med omgivningen.

Jag blir glad och högaktar dem som har modet och uthålligheten att följa råd och rekommendationer och som gärna delar det ställningstagandet med andra, som avstår onödiga resor och träffar. Det är riktigt bra ledare eller influensers det!

En fin fredagskänsla

Visst är det lite härlig känsla av vår utomhus idag? Snön smälter, det droppar från träden och det är glashalt ute. Jag har slagit ihop jobbdatorn och snart skall vi fira en födelsedag i familjen lite i förskott. Har köpt spännande godsaker från stadens nya fina konditori.

Ett hjärta till er mina läsare för fina och stöttande meddelanden och kommentarer på mitt förra inlägg. Ja, livet är inte lätt ibland. Jag tror generellt att vi behöver prata mer om äldre och åldrande. Kanske krisen i äldrevården är ett resultat av det.

Jag virade ihop ett vårligt hjärta av björkris och hängen från hassel och al. Björkkvistarna är medgörliga och böjliga när de just är avknipsade. Börja med fyra kvistar som tvinnas ihop med ståltråd i botten av hjärtat, för kvistarna uppåt och fäst med ståltråd igen. För två kvistar åt varje håll för hjärtats bågar och fäst dem igen i botten. Nu är stommen klar och då är det bara att vira fler kvistar från olika håll runt stommen. Hängde ni med? Trevlig helg!

Min mamma

Min mamma börjar glida ifrån mig. Hon finns där med en vilja av stål och med absolut bestämdhet men ändå inte. Mamma har alltid varit så rädd för att visa sitt verkliga jag, att visa sig svag och osäker. Ändå är det kanske just den mamman jag ser nu när fasaden krackelerar och hon agerar utan filter. Det är märkligt svårt att stå vid sidan om och vara oförmögen till att riktigt kunna hjälpa när någon hemfaller åt misstänksamhet, ilska och frustration. Att föra samtal om det som för henne är svårt eller känsligt är för krävande och resulterar gång efter gång i oönskad osämja och för mig en känsla av misslyckande. Mamma har uppnått en ansenlig ålder och att vara fullt fungerande då är få förunnat, att agera irrationellt och på gränsen till ovärdigt är nog mer det vanliga. Jag kunde dock aldrig ana att det skulle vara så svårt att själv stå bredvid och samtidigt försöka lösa praktiska göromål när någon blir drabbad av demens som långsamt smyger sig på. Att tillståndet kan utlösa en sådan aggression och ilska hos den drabbade att jag själv måste frambringa all min viljestyrka för att själv hålla mig upprätt.

Det sägs att man åldras och så småningom lämnar livet på samma vis som man har levt. Jag tänker på min pappa som fick tre månader kvar att leva efter sin cancerdiagnos. Han var samlad och lugn under den tid han hade kvar och kunde till och med säga att allt kändes så bra just precis då. Han berättade sakligt för mig om hur han önskade att hans begravning skulle bli. Precis så som han hade levt sitt liv med ett ständigt närvarande lugn och en återhållsam förnöjsamhet som följeslagare. Mamma däremot, tycks på alla upptänkliga sätt streta emot, inte vilja öppna sig och ta emot den hjälp som ges utan förminskar och förnekar sina tillkortakommanden. Stackars mamma, jag önskar bara att du kunde finna någon slags acceptans för livets gång och kanske känna och visa ett uns av tacksamhet för allt som livet har givit dig.

Islossning

Den gångna veckan har inneburit lite av en islossning för mig. Min mamma har flyttat till äldreboende och min bror och jag har rensat och tömt hennes lägenhet och nu är vi så gott som klara. Jag måste säga att jag hade missbedömt omfattningen av det hela. Vi har arbetat med det flera hela dagar och de senaste veckorna konstant nästan varje vardagskväll. Hur är det möjligt att det kan innebära så mycket arbete i form av rensning, sortering och uppdelning av bohag och hela tiden med hänsyn till mammas önskemål? Nu har i iallafall flyttlass gått till mamma, auktionsfirma har hämtat och likaså Myrorna. I Stockholm kan man dessutom få hjälp med bortforsling till återvinning vilket har varit till stor hjälp. Jag tror mamma är riktigt nöjd även om hon inte riktigt har förmågan att säga det. Nu har jag lovat mig själv att aldrig spara och samla så mycket för egen del och rensningen i mina egna lador har redan börjat. En av mina vänner men finländsk ursprung konstaterade krasst och osentimentalt att ”svepningen har inga fickor”.

Isen ligger spegelblank men jag har ett splittrat (!) förhållande till just is. Är livrädd att gå ut på isar men tycker samtidigt det är något av det vackraste som finns. Nästa helg skulle vi egentligen har firat min mans jämna födelsedag tillsammans på Ishotellet i Jukkasjärvi. Vi har alla i familjen velat åka dit sedan länge och nu får vi uppenbarligen vänta ett år till. Sånt är livet!

Januarimix

Här hemma äter vi soppa ofta och speciellt nu när vi har träffat vänner utomhus. Gulaschsoppa på ekologiskt lammkött är en favorit men häromdagen när det var tomt i kylskåpet gjorde jag en ärtsoppa på frysta gröna ärtor. En bortglömd klassiker som blev jättegod. Créme Ninon är det franskklingande namnet och recept finns här.

Tulpaner är verkligen ett tidigt vårtecken och här en bunt vita doftande pussmunstulpaner från Slottsträdgården Ulriksdal. Det är något alldeles speciellt med tulpaner som doftar och i de vanliga butikerna brukar ljusgula dubbla Verona finnas. Stick ner näsan i buketten och känn doften av växthus och citron som är så löftesrik.

Ljuset börjat komma tillbaka och här på soffan under den tjocka filten ligger jag ibland och läser. Boken på bordet är klassikern Trädgårdens glasade rum av duktiga Peter Englander. Drömmen om växthus eller vinterträdgård skall bli verklighet och jag tycks inte vara ensam om de planerna!

Det har väl inte undgått någon att fritidshuset i form av furudrömmen är tillbaka i en uppdaterad version. Hela interiörer i furu eller något annat ljus träslag dominerar i inredningsmagasinen. Vi skrattar och konstaterar att vi försöker radera bort den gulnade furun i fritidshuset från 80-talet men i gäststugan, ateljén, klär vi väggar och golv med hela furuplank som visserligen ska vitlaseras.

Äntligen snö i mellansverige och vi kastar ut mattor, plädar och älskade fårskinnsfällar i snön. Bra tips är att hänga dem ute ett par timmar först för att bli riktigt kalla annars blir de bara blöta och den där uppfriskande och rena känslan uteblir.

Tid för semlor och den här semmelkladdkakan är riktigt riktigt god. Bara att röra ihop allt i en bunke, rosta mandlar och vispa grädde. Precis så enkelt som ett recept skall vara!

SEMMELKLADDKAKA, 8 bitar

150 g smör
100 g riven mandelmassa
2 tsk nystötta kardemummakärnor
2 dl strösocker
3 st ägg
2 1/2 dl ekologiskt vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret och blanda i alla de övriga ingredienserna. Häll i form med löstagbar kant, 20-24 cm i diameter, med bakpapper i. Grädda mitt i ugnen ca 20-25 minuter. Låt svalna.

Topping:

75 g mandelflagor
2 dl vispgrädde
florsocker

Rosta mandeln i het stekpanna, passa noga, den bränns snabbt. Vispa grädden och bred ut över kakan. Strö på mandel och strö över florsocker. Njut!

Och till sist en tacksamhetens tanke till naturen som är min stora källa till avkoppling och glädje. Gnistrande landskap av uppspolad is och vass på strandkanten bildade skulpturer i det sällsynta solskenet för några dagar sedan. På Island finns en strand som kallas Diamond Beach, skrolla ner i flödet på instagram hos den isländska naturfotografen Ása Steinars så förstår ni vad jag menar.