GOTT NYTT ÅR 2018

IMG_2336

Så var det årets sista dag. Har plockat fram kläder och skor inför kvällen. Har alltid haft ett litet komplicerat förhållande till just nyårsafton. Att allt och alla skall vara lyckat, lyckliga och glada. Kan ibland vara lite svårt att mana fram de känslorna på beställning till just en specifik kväll. Den senare delen av hösten har varit tung. Händelser som jag inte har kunnat påverka utan endast förhålla mig till. Med tiden brukar det mesta dock ordna sig och ibland till det bättre. Inför det kommande året tänker jag på ord som mod, ärlighet och glädje. Nu vill jag önska GOTT NYTT ÅR 2018 till alla er som tittar in här och tackar samtidigt för året tillsammans.

IMG_2138 IMG_2175

Mot ljusare tider

IMG_2069

Tänk så plötsligt julkänslorna försvinner när julhelgen är passerad. Nu längtar jag efter ljus och krispigt vitt. Nytt och fräscht. I slutet på januari brukar det kännas ljusare. Samtidigt har jag tagit några av mina bästa bilder just i januari trots att de är en nyckfull månad både vad gäller vädret och ljuset. Jag hoppas kunna komma igång med bildredigering i Photoshop under nästa år. Tiden har aldrig riktigt infunnit sig, men vem vet, plötsligt händer det.

IMG_2076 IMG_2081 IMG_2085 IMG_2077

                            

Blå timmen. Stjärnklara dagar är ljuset sagolikt vackert just när solen har gått ner. Himlen är intensivt blå samtidigt som stjärnorna lyser som klarast. Vilar tanken i det speciella ljuset en stund.

IMG_2080

Hemmadag och tid för tankar

IMG_1758

Ligger i soffan och gör ingenting. Det är ovanligt. Blickar ut över landskapet som jag älskar. Hästhagarna, dalen och skogskanten bortom åkrarna. Bilderna är från i söndags, idag är det gråmulet. När vänner och besökare kommer hit stannar de oftast till framför de stora fönstrena och beundrar utsikten. Jag har aldrig tidigare uppskattat en utsikt över åkrar och skog så mycket som här. Hade fått för mig att endast utsikt över hav och vatten var vackert och rogivande. Så fel jag hade.

IMG_1747 (1) IMG_1744

                                             

När vi bestämde oss för att flytta hit för drygt fem år sedan var det en form av ett socialt experiment. Livet i den stora sekelskiftesvillan i stan med närhet till allt kändes kravfyllt och för det mesta körde bilarna bara in och ut på uppfarten mellan jobb, stall och aktiviteter här och där. När jag väl var hemma sprang jag upp och ner mellan fyra våningar och skyndade ut i trädgården i bland mest för att hålla ogräset undan. Maken kallade sig själv för ”vaktmästaren” och sprang alltid med hammaren i handen beredd på diverse akututryckningar och renoveringsprojekt. Ja, vi sprang, precis så var det och efter femton år i villan var det dags att påbörja andra varvet med renovering. Vi längtade efter ett lugnare liv, mindre boarea och färre prylar. Så när sonen flyttade till Göteborg för studier flyttade resten av familjen ut på landet. Från 300 kvm till 100 kvm med stall och hagar och plats för de tre islandshästarna. Där i glipan mellan stallet och garaget kikade hästarna alltid fram när någon bil rullade in på stallplanen. Idag är det lite sorgligt tomt i stall och hagar.

IMG_1754

Här ute på landet har jag lärt mig att uppskatta naturen, att älska tallskogen och att blicka mot stjärnorna. Att plocka ängsblommor på försommaren, att lyssna på kronhjortarnas brunstvrål på hösten och veta var lummern växer i skogen.

Adventsinspiration och en vardagshjälte

IMG_1585

I söndags, Första Advent, bjöd jag hem ett par väninnor för att tillsammans göra kransar. Stallet, som numera tjänstgör som blomsterverkstad och festlokal, var förberett med kransstommar, kottar, gran- och enris. Vi fick ihop varsin stor krans för att pryda ytterdörrarna med. Sedan drack vi alla, dvs männen också, glögg och åt gulaschsoppa. Jättemysigt och ganska enkelt att ordna. Gulaschsoppan var klar i förväg och hade stått och puttrat flera timmar på förmiddagen. Sedan är det bara att hälla i potatistärningar och koka ca tio minuter innan det är dags att äta. Tror det här får bli en adventstradition!

IMG_1590 IMG_1615 IMG_1608 IMG_1604 IMG_1620

Idag på morgonen åkte jag buss genom storstaden precis när morgonrusningen var som värst. Måste berätta om busschauffören som lite gjorde min dag. Först tog han sig tid att önska alla resenärer ”god morgon” när vi klev på. Sedan manövrerade han bussen mjukt och lugnt bland dödsföraktande och i mörkret osynliga fotgängare som flera gånger sprang rakt ut i gatan precis framför bussen. Dessutom nyckfulla och oberäkneliga bilister som struntade i högerregeln titt som tätt. En fullständig absurd arbetsmiljö om man tänker efter. Jag åkte ända till slutstationen och då avslutande han med att önska alla resenärer ”en fortsatt trevlig dag”. Jag gick fram och tackade för en fin åktur och uttryckte min beundran för hans jobb. Han såg ut lite som en jultomte med alldeles vitt hår och rynkor kring ögonen. Ha ha, kanske den enda jultomte jag får träffa i år. En riktig vardagshjälte.

IMG_1614 IMG_1587

Magisk fullmåne

IMG_1666

Det är kallt och klart. Det är mörkt fast ljust ändå. De mest magiska nätterna under vintern är de utan snö och med fullmåne. Känner en intensiv saknad av att gå ut och nattfodra hästar i fullmånens sken, de mest minnesvärda stunderna var det. John Bauer känsla med den upplysta himlen mot siluetten av trädtoppar. Att se klart i mörkret.

IMG_1649

Var dags rum

IMG_1553

 

Det finns ett rum som jag gärna vistas i. Det är generöst till ytan, färgerna harmonierar med varandra, inredning är enhetlig, belysningen är dämpad, det är folktomt och musiken finns stillsamt i bakgrunden utan att vara påträngande.

 

IMG_0019 (1)

 

Vi har har vistats här tillsammans och lämnat avtryck. Åtminstone för oss själva, i oss själva. I mossan lämnas inga avtryck av olika typer av skor.  Vi är av samma jord kommen. Luften är livgivande, syremättad. Att andas får en ny innebörd. Andetagen blir långsamma och djupa. Stillheten och ensamheten är påtaglig. Känner tacksamhet att vistas i detta rum.

IMG_1551 IMG_1555 IMG_1549

Känner flow i mitt rum. Kreativiteten ger sig till känna och problem får sin lösning. Som en påminnelse om våra stunder i skogen får min vita Asis slitna skor bli dekoration till jul. Den lilla hästen där i stål. Mossa. Skog. Som ett skogsrå där bakom träden har vi vandrat. Så lika vi alla är. Små, undergivna, det finns något större där borta. En trygghet och lättnad i det. Skogen är mitt rum.

IMG_0010 IMG_0427 IMG_9576 IMG_1077 (1)

Vackrast just nu

IMG_1268

Jag skall inte på något vis ta åt mig äran för den här ljusdekorationen. Den står här i byn utanför den gamla skolan som numera är omgjord till bostadsrättsförening. Jag ser det titt som tätt hur kreativiteten får utlopp här i min närhet.

IMG_1181 IMG_1086 IMG_1030

Ett ljus i mörkret. Det är vackrast just nu och trösterikt. Jag plockar fram favoritljusstakarna som även innefattar ett nytt loppisfynd med okänd bakgrund. Den bågformade mässingsljusstaken för flera ljus blev direkt en favorit. Skyddsänglarna och doftljus från Skultuna.  De sista hortensiorna får komma in i värmen, det är flera grader kallt om nätterna. Frosten glittrar på morgonen.

IMG_1024 IMG_1028 IMG_1185

Kristallkronan är likt stjärnhimlen mest strålande under mörka vinternätter. Förut när jag fodrade hästarna för natten stod jag ofta och förundrades av stjärnhimlen där ovan. Den magiska stunden vill jag inte vara utan nu heller, går ofta ut sent, andas in frisk luft, och känner mig närvarande och nära naturen där under himlavalvet. Det är mörkt nu men det blir ljusare igen.

 

Titta in hos Weronica och We decor life för mer inspiration på temat vackrast just nu.

IMG_1173 IMG_1259 (1)

 

Rosa oktober

IMG_0579 (1)

Det kryper närmare med min stigande ålder. Flera bekanta och vänner i min omgivning har drabbats på ett eller annat sätt. Min tanke går till dem. En liten oro finns där. Ibland kan jag själv beklaga mig över min motsträviga kropp som gnisslar och inte längre lika villigt ställer upp på livets äventyrligheter. Vad har jag att klaga över funderar jag på när jag plockar rosa blommor i min närmaste omgivning.

IMG_0583 IMG_0582

                           

Rödklöver, ros, rosenspirea, höstanemon, rosa ölandstok och pelargonerna Rosenknopp, Mallorca och bladbrokiga Frank Headly. Det är inte tid för rosa blombuketter nu, de hör våren och sommaren till. Trotsigt sticker jag ner näsan i blommorna och doften är ljuvlig, tids nog kommer tid för mossa, gran och hyacinter. Som i livet, ta tillvara på dagen, den stunden som är nu. Strax skall jag sätta in ett bidrag till Rosa bandet kampanjen här (gör det du också!) och så skall jag försöka komma ihåg att klämma på brösten. Tacksam för att jag är frisk.

IMG_0592

För att dela inspiration och idéer har Weronica, Living by Wbjudit in till ett härligt kreativt samarbete genom We decor life. Veckans tema är rosa och det tackar jag speciellt för.

Guldkant på tillvaron

Min mamma och jag avnjuter alltid hennes julklapp från mig flera månader efter själva julen. Jag föreslår försiktigt att vi kanske skall prova traditionsenlig Afternoon tea på Hotel Diplomat denna gång men -nej- vi skall gå till Cadierbaren på Grand Hôtel med utsikt över Strömkajen och Stockholms Slott. The same procedure as last year. Och inte mig emot. Vi börjar med ett glas torr champagne för att därefter bjudas de allra vackraste små bakverken tillsammans med scones extra allt. Grands eget thé smakar ljuvligt även för mig som är en inbiten kaffedrickare. Miljön är diskret, internationell och utsikten är oslagbar genom de stora panoramafönstren. Det är kanske opassande i detta sammanhang att föra Ladies room på tal men blomsteruppsättningarna, den vita Carraramarmorn och speglarna med guldram där är i en klass för sig. Guldkant på min tillvaro och tack lilla mamma för att du alltid vill gå hit!

IMG_3175 IMG_3178 IMG_3176 IMG_3170 IMG_3184 IMG_3187

Känsla av höst

IMG_9047

September nu. Känns som om hösten kom tidigt. Det är mörkare på kvällarna och konturerna försvinner på något vis. Regndiset gör tillvaron oskarp men de vita elbanden runt hagarna lyser vita i skymningen. Inga mörka skuggor av hästar längre. Känns tomt och lite grann har jag förlorat kontakten med naturen utan hästarna. Det är lättare att stanna kvar inomhus istället och tända en brasa. Förut visste jag exakt vilken dag det fanns kantareller i skogen eller om blåbären var mogna. Som en skogsvaktmästare. Stigarna som vi alltid red håller på att växa igen. Men klara nätter är stjärnhimlen den samma, precis som förut, måste fortsätta att gå ut och blicka mot himlen.

IMG_9053 IMG_9033