Sommarens bästa

Unders semestern brukar jag läsa böcker, titta på tv, reflektera och lyssna på sommarpratarna. Det är en aktiv form av avkoppling och som alltid leder till nya insikter och förhållningssätt.

Sommarens bästa bok för mig är utan tvekan En liten bok om lycka av ekonomiprofessorn Micael Dahlen. Lyckoforskning effektivt sammanfattad och presenterad av en av vår tids absolut mest intressanta svenska personer som är verksam vid Handelshögskolan i Stockholm. Utan att gå in på alla beståndsdelar så presenterar han 13 olika lyckofaktorer som kan höja livskvalitén avsevärt. Tänkvärt och lätt att ta till sig. Tack säger jag bara!

Sommarens tv-serie är självklart After Life på Netflix. Här skildras huvudpersonens liv efter bortgången av hustrun. Första avsnittet är väl sorgligt men därefter kommer jag på mig själva med att ofta sitta med ett fånigt leende på läpparna. Finstämt, tänkvärt, humoristiskt och med enastående skådespelarinsatser. Klart sevärt!

Det är kanske lite fel att utse säsongens sommarpratare innan alla avsnitt är sända men hittills har före detta buddistmunken och företagsledaren Björn Natthiko Lindeblad sommarprat gjort störst intryck på mig. Svåra frågor om sjukdom, liv och död avhandlas, om att vara anhörig och medmänniska. Tankeväckande, starkt och känslosamt på samma gång. Jag är tacksam att få ta del av en så personlig berättelse.

En fläkt från barndomens somrar

När skolan slutade i början på juni åkte vi till sommarstället och stannade där ända till skolan började igen i slutet av augusti. Sommarlovet var långt som en evighet i ett barns tideräkning. Bilen fylldes med allt och inget och till och med krukväxterna packades nogsamt ned.

Det blev ett efterlängtat återseende med välbekanta övervintrade leksaker och böcker. Vi hade samma kläder på oss varje sommar och obegripligt nog passade de i storlek flera år i rad. Dåtidens träningsoverall var i blå bomullstrikå med ett fransigt V på bröstet. Jag minns att min bror och jag hade likadana.

Mormor och morfar var oftast där. Morfar arbetade i Norrköping på dagarna men körde ut i sin älskade blå PV på kvällarna. Ibland hade han med sig överblivna bakelser från konditoriet. Tidigt på morgonen gick han ner i köket och bryggde kaffe och under tiden smög jag in i deras sovrum och kröp ner i mormors säng. Där låg man tryckt in till väggen och lyssnade andäktigt medan mormor berättade hisnande historier om sin barndom. Det var för barnaöron ocesurerade berättelser om hennes stora familj, hundar och om han som hänge sig i ladan. Mormor kunde berätta hon och jag vet egentligen inte vad som var sant eller påhittat.

Det var obegripligt mycket av städning, vädring och bäddande av sängar på somrarna. Sådant där som man nu inte ägnar någon egentlig tid åt, som inte är värdefullt eller värdeskapande idag.

Jag påmindes om barndomens somrar när jag såg tvätten långsamt vaja i vinden, urtvättade bomullskläder som säkerligen kommer bli återkommande sommarvänner.

 

Måla, plantera, måla, plantera

Vårt sommarhus behöver kärlek och omsorg och mina semesterdagar består av målning och plantering i trädgården. När ett lager färg torkar går jag ut i trädgården och vattnar eller planterar. En och annan blombukett blir också plockad. Däremellan kaffe på bryggan. En alldeles underbar semester.

Massiva köksluckor i gulnad furu blir ljust grå. Jag är noggrann och har provat olika färger, penslar och rollers för bästa resultat. Jag återkommer med ett eget inlägg om det.

I trädgården försöker jag välja växter som både skall vara rådjurssäkra (så gott det nu går) och passa med husets svarta färg.

En dag hade Mathilda med sig en så vacker ros som hon stack ner i vasen, den kom från hennes mammas trädgård. Den var stor och väldoftande, ljust crémefärgad, och höll sig fin i flera dagar. Sedan har jag letat efter rosen White Night ända tills jag fann den på Åsby Trädgård häromdagen. Nu är den övervuxna rabatten framför huset omplanterad och nu är bara frågan vad jag skall ha mellan rosorna? Stjärnflocka och kanske en klematis på hörnet? Somriga funderingar.

Blå blå vindar och vatten

Vilka dagar och kvällar det har varit. Ljumma medelhavsvindar och varmt i vattnet. Jag har badat flera gånger varje dag och suttit på bryggan tills solen har gått ner.

Skagenröra tillhör en av mina favoriträtter och här är den serverad som middag på små stekta potatiskakor som helt enkelt är endast riven potatis stek i smör i plättlaggen. En lite mer matig skagen istället för serverad med toast. Bon appetît!

Även om vädret har varit fantastiskt under helgen är det ändå mörka moln kring horisonten för mig. Min mamma är sjuk och och jag har mycket att ta hand om under kommande vecka. Får hämta kraft ur orden som etsade sig fast i mig på konfirmationslägret för länge sedan. Tack. Förlåt. Hjälp.

En dag, ett ögonblick

Hon kommer åkande på sin elscooter där på cykelbanan. Absolut inte ung. Det är leendet jag lägger märke till. Hon strålar och därtill stråhatt och rosa läppar. Inte förgrämd, olycklig och beklagande som så många andra, både äldre och yngre. Målbild.

Rotlöshet och tillbaka till framtiden

Ibland kan jag känna mig avundsjuk på de som har tillbringat hela sitt liv i samma stad och där släkt och barndomsvänner finns kvar i närheten. När tillvaron är trygg och välbekant och gamla skolfröknar hälsar och man växlar några ord på Ica. Med åren har jag upplevt en allt större rotlöshet efter flera flyttar. Dessutom är mina få barndomsvänner utspridda i landet. Kanske var det svårt att riktigt trivas, eller egentligen känna den där känslan av tillhörighet och rötter, under uppväxttiden i en anonym stockholmsförort där de flesta föräldrarna var inflyttade, vilsna och inte riktigt etablerade. Jag har aldrig känt någon längtan tillbaka till stockholmsförorten även om min uppväxt var bra på alla sätt och vis. Att vi sedan tillbringade somrarna i en annan del av Sverige där mina morföräldrar och mammas rötter fanns gjorde nog sitt till för en begynnande rotlöshet.

Efter ett par spännande år utomlands när barnen var små flyttade vi till Västerås och för mig var det härligt att bo i en småstad (ja, för mig var det verkligen en småstad) med närhet till allt och korta avstånd. Det livet var enkelt. Nu, efter två år i lägenhet i utkanten av storstaden, är vi äntligen på väg tillbaka till det som kom att bli min fasta punkt, där barnen är uppväxta och vännerna finns. Letandet efter fritidshus tog vida svängar men inget kändes riktigt bra förrän vi slöt cirkeln och tidigare i våras hittade vårt hus utanför småstaden igen. Jag var nog helt enkelt inte beredd att etablera en nytt hem på en för mig främmande plats och dessutom är våra barn förtjusta i den här miljön. Kanske har modet och äventyrligheten fått ge vika för trygghet, vänner och det som känns välbekant. Det som är viktigt i livet och det känns så bra. Tillbaka till framtiden.

Att ha något att längta till

Jag tänker på helgen som passerade och blir varm i hjärtat, jag har något att längta till. Vi har äntligen funnit vår plats på jorden. Egentligen fann jag den redan för sju år sedan så -nej, det var ingen snabb affär. Det är en lång kärlekshistoria som jag skall berätta en annan gång. En ganska oansenlig furudröm som kommer sätta mitt estetiska sinne på hårda prov. Och så måste jag tipsa om tidningen Lantliv och recepten som finns där. Här en paj med sparris och spenat toppad med räkor och crème fraîche.

Valborg

Trevlig Valborgshelg! Våra planer blev ändrade då jag fick en släng av feber och massiv trötthet men förhoppningsvis är det bättre i morgon. Läser sångtexten nedan och inser vilken härlig tid vi har framför oss trots allt. Naturen är en oändlig källa att hämta kraft från.

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande,
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne,
att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse,
se dem än som i min barndoms stunder
följa bäckens dans till klarnad sjö,
trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Årets första gullvivor och långt borta i tanken

Marken är täckt av vitsippor och gullvivor och även några nästan överblommade blåsippor skymtar där bland fjolårslöven. En stenmur, några vindpinade enar men mest slående är de stora gamla björkarna vars grenar skiftar i grönt med blå himmel där ovan. I fonden glittrar vattnet. Avlägset rytmiskt motorljud ger föraning om annalkande fraktfartyg som suggestivt glider förbi långt där ute. Min tanke är på en annan plats. Jag plockar årets första bukett med gullvivor som jag har lovat att ge till mamma.