Supermånen från köksfönstret

Eftermiddagskaffet med goda vänner serverades tillsammans med vacker utsikt från köksfönstret. Supermånen eller blodmånen steg upp mellan talltopparna och himlen skiftade i hela färgspectrat under en halvtimme.

I morgon måndag inträffar superblodmåne dvs supermåne och total månförmörkelse på samma gång. Månshowen startar ca 3.30 och med maximal effekt ca klockan 6.12, total månförmörkelse. Omkring kl 06.45 skall månens ena kant lysas upp av solen för att därefter lysas upp av solen i sin helhet. Kanske blir det svårt att sova i natt, av någon anledning brukar det vara så för mig vid fullmåne.

Härlig är jorden

Eftermiddagen har tillbringats med mamma på begravning. Under detaljrika takmålningar av Albertus Pictor i medeltidskyrkan har mina tankar långsamt vilat i avlägsna men ljusa barndomsminnen. Minnen av min för länge sedan vidarevandrad pappa och nu hans vapendragare och arbetskollega blandas med tankar om livets förgänglighet och tacksamhet för det som trots allt är nu. Härlig är jorden.

Nytagna bilder ut mot farleden vid Fröholmen, Västerås.

Att välja samma väg

Vägens mjuka kurvor är välbekanta. Jag blickar ut över det öppna mälarlandskapet, känner lugnet. Det är vilsamt med bara åker, skog, horisont och himmel. Något enstaka hus här och där. Ett minimum av intryck, tryggheten i det invanda. Jag väljer gärna välkända stigar, tar samma väg om och om igen. Andra, precis likt vissa hästar, vandrar inte samma väg dag efter dag.

Gott Nytt År 2019

Gott Nytt År 2019!
Vi firade nyår med vårt härliga matlagningsgäng och många glada skratt blev det. Eftermiddagen började med bastu och dopp i Mälaren. Jag är ingen vinterbadare men det gick faktiskt att komma ner i vattnet som var fyllt av små isflak från den tunna isen på Mälaren. Uppfriskande och uppiggande! Vid tolvslaget blickade vi över viken och beundrade fyrverkerierna över staden. Egentligen är jag emot fyrverkerier och tänker på alla hundar, hästar och miljön som verkligen inte mår bra av dem.

Nyårsafton och nyårsdagen är inte mina favoritdagar. Summeringar, bokslut, listor och löften känns mest ångestfyllt och inget jag vill hålla på med. Det är skönt när helgen är över och dagarna kommer och går som vanligt. Tack för det gångna året och jag ser med tillförsikt fram emot ett nytt år.

GOD JUL

Tittar bara in och önskar GOD JUL med en bild från det gångna året. Nu tillbringar vi några dagar på Teneriffa och idag är det riktigt blåsigt. Kanske kommer det några bilder härifrån inom kort. Just nu är det långsamheten lov som gäller. Vila, sova och att göra så lite som möjligt för ovanlighetens skull. En god och vilsam jul önskar jag er!

Gårdagen var blå och känslosam

Avskedslunch med kär kollega och ett fång doftande blå hyacinter till henne. Vissa människor går rakt in i hjärtat och får ett eget litet utrymme där. Kanske handlar det om ärlighet, öppenhet och att våga visa sårbarhet. Att vara lika på vissa plan men ändå olika. Höll ett minimalt tal och kände mig ovanligt rörd med tårar i ögonen.

Kvällen tillbringades i Blå hallen där vår dotter tog emot sitt diplom efter avslutad civilingenjörsutbildning på KTH. De här högtiderna som passerar genom livet med barnen är alltid känslosamma. Hela registret där glädje, vemod och stolthet finns med. Förundran över var var åren tog vägen. Det känns som igår när jag släppte av en pirrig 19-åring i blårandig skjorta nedanför KTHs skylt på den klassiska mörka tegelfasaden. Livet.

En plötslig förnimmelse av Dystra skogen

Namnet till trots var Dystra skogen en av våra vackraste ridvägar. Där ängen tog vid och vattnet glittrade i fjärran gick ridstigen in genom trolsk, nästan magisk, granskog. Ett stilla sakralt rum där dagsljuset försiktigt silade ner mellan de höga träden. Marken var alltid täckt av grön mjuk mossa och den enda stigen slingrade sig i mjuka bågar mellan träden. Den delade sig och pockade alltid på ett vägval där vi oftast valde att rida igenom bäcken. Det var som om även hästarna älskade denna plats, de liksom vi, stannade gärna för någon minuts kontemplation.

Bland julgranarna igår slog ett kraftigt doftminne emot mig, det var som om jag slungades fem år tillbaka i tiden då vi ofta red igenom Dystra skogen och andades in den frisk doften av gran. Vemod, saknad och trots allt tacksamhet för den tid som var då.

För ett par år sedan förvandlades Dystra skogen till ett mindre kalhygge så ridturerna fick ofrivilligt ta en annan riktning.

Nobel stämning på Grand Hôtel

Traditionsenligt bjuder jag min mamma till Grand Hôtel varje år för att dricka Afternoon Tea. Att det var Nobeldagen idag hade jag inte en tanke på när jag reserverade bord för fler veckor sedan. En praktfull julgran mötte oss i hotellfoajén där ljusen glittrade ikapp med tiaror och känningar i guldlamé. Rakryggade män i frack beströdda med glimmande medaljer och ordnar. Diskret internationellt sorl och förväntansfull stämning i luften. Gigantiska blomsteruppsättningar med hundratals röda amaryllisar och stiliga Stockholm slott på andra sidan Strömkajen. Det var minst satt en pampig inramning till vår Afternoon Tea en vanlig men ovanlig måndagseftermiddag.

En frostig morgon och att finna nya stigar

Jag vandrar helst på välbekanta upptrampade stigar men ibland måste nya vägar banas. Egentligen är jag uppvuxen här men det känns så väldigt länge sedan nu. Där på andra sidan Edsviken bortom den frostbitna vassen skymtar Ulriksdals Slott.

Blicken fastnar alltid på björkar, både sommar som vinter. Älskar det trädet. Mjukt och sirligt grönt på sommaren och grafiskt svartvitt som framträder under de andra årstiderna. Har beställt och väntar på en matta med just det namnet. Björk. Egentligen har jag längtat efter den mattan i många år och nu är det dags.

Blickar upp mot Kevinge Gård. När jag växte upp utbildades sjuksköterskor här i den vackra byggnaden som numera är privatbostad. En av mina vänner studerade här. Återblickar.

Ljusfest vid Brunnsviken som avslut på Allhelgonahelgen

Allhelgonahelgen avslutades stämningsfullt med en promenad utmed Brunnsviken ackompanjerad av tusentals marschaller och långa fackeltåg i novembermörkret. Överallt brann ljuskorgar och andra ljusinstallationer och över vattnet gled båtarna långsamt över viken mot Hagaparken på andra sidan. På höjden vid Italienska terassen där fackeltågen samlades var stämningen tät och den annalkande vintern kändes plötsligt uthärdlig.

De många ljusen speglades i Naturhistoriska Riksmuséets fönster som glimmade i dammen bakom Edvard Anderssons växthus. Det var lite av en magisk och förtrollad stämning där i skymningen i parken som är undanskymt belägen mellan nuförtiden viktigare trafikleder. En ensam svan utgjorde en vacker siluett i skymningen.

Aldrig förr har väl ljuset från Gamla Orangeriets välvda fönster varit mer inbjudande än i den mörka och kalla novembernatten.