En Valborgshelg som svischade förbi

Helgen passerade i expressfart och det var dessutom en kort Valborgshelg. En grillad köttbit på fredagkvällen och efter det en liten ostbricka till dessert. Min nya favoritost heter Kaltbach (den till vänster) och är en schweizisk ost på komjöl. Lagom smakrik och mjuk fast det är en hårdost. Mmmm… Här på brickan dessutom en fransk ost gjord på fårmjölk som heter Betmale. Den är också god, lite salt och mild utan den karakteristiska smaken från fårmjölk.

Onsdagskvällarna i silversmedjan har tagit uppehåll och jag håller på med ett enkelt armband som skall prydas av en stor gul citrin. Den är så vackert slipad och gnistrar och strålar ikapp med solen. Silvret ändrar färg fler gånger under arbetets gång och när det har så här matt och vitt har det legat i citronsyrabad för att ta bort missfärgningar från lödning. I fredags fick det blivande armbandet en annan form när jag träffade en vän i hennes egen smedja. Mysigt att sitta och småprata, prova smycken, såga silver och gosa med hundvalp mellan varven.

Igår kväll var vi bortbjudna och då plockade jag året första trädgårdsbukett som förstärktes med köpta nejlikor. Så härligt att plocka blommor och kvistar i trädgården igen. Har ingen bild på den, det blev inte så.

Just nu är jag inne på att binda buketter i nivåer där varje blomstersort får en egen nivå som här. Det blir lyxigt höga buketter som gärna får stå på ett sidobord och betraktas på avstånd. Här är det vit gerbera längst ner, solbollar strax ovanför dem och till sist kvistar av syren som svävar högst upp. Lite kul. Hos den här floristen finns massor av inspiration för den typen av buketter.

Att beundra körsbärsblommornas skönhet

Utanför min arbetsplats är innergården täckt av ett rosa tak. Stegen över gatstenarna blir långsammare och blicken riktas upp mot de rosa blommorna. Alla ler och blickar utväxlas i samförstånd.

Vi ser på blommor som det japanska ordet Hanami betyder. En djupare innebörd är att påminnas om det vackra men korta och förgängliga i livet. Kanske är stunden under blommorna ett tillfälle att reflektera över den mänskliga sårbarheten och att ingenting varar för evigt. Att våren för med sig en nystart.

Helgen som just passerade

Den här ljuvliga buketten med små elegansnejlikor har hållit mig sällskap vid matbordet. Den ljust aprikosa färgen är ju alldeles underbar och påminner om att det så småningom kommer en vår och sommar även i år. Älskliga små blommor som håller sig fina läge för en liten peng.

När jag är ensam hemma känns det som om jag äter tomatsoppa mest hela tiden. Brukar toppa soppan med fetaost eller en bit krämig burrata och några frön eller rucolablad. Till det en bit mandelknäcke som är glutenfritt, ett enkelt och gott och receptet finns här. Grunden är alltid mandelmjöl och sedan tar jag nötter eller frön efter vad som finns hemma. Har bakat det flera gånger och receptet är jättebra som så många andra recept hos Tina. Här kommer mitt enkla recept på tomatsoppan:

Tomatsoppa för 2-3 personer

1 liten gul lök, hackad
1 msk olivolja
4-5 hela tomater i bitar
1 grönsaksbuljongtärning
3 dl vatten, ca
1 tsk honung
ev några soltorkade tomater
1/2 dl grädde el mjölk
Salt, peppar.

Fräs löken i oljan en stund och tillsätt därefter allt utom grädden. Koka några minuter, mixa och värm igen tillsammans med grädden. Smaka av med salt och peppar. Mmmm… varmt och gott!

Alla tjocka tröjor används just nu. Så ovanligt kallt det är ute för årstiden. Visserligen har det varit ovanligt soligt och regnfattigt för att vara mars månad men dessa kalla nätter med många minusgrader. Jag tänder ljus och får nöja mg med att bläddra i trädgårdstidningar inomhus. I lördags fick jag ett underbart doftljus med en så diskret doft att den bara är förnimbar. Perfekt!

Påskpyntet är på ingång och de här två keramikäggen har jag tummat på keramikkurs för några år sedan. Är riktigt nöjd med dem faktiskt. Nu är det bara att låta den här veckan rulla på innan påsken närmar sig.

Vårvinter med ljus och mörker

Vilka fantastiska vårvinterdagar vi har haft under nästan hela mars. Solen skiner från en klarblå himmel och fåglarna kvittrar där uppe i björkarna. Kvällshimlen skiftar i olika toner nästan varje kväll. Så här fantastisk var himlen för ett par dagar sedan och jag har inte redigerat bilden på något vis. Det är trots allt en vår med sorgkant och mörka moln vid horisonten. Hur är det ens möjligt att det som just nu sker i Europa överhuvudtaget kan ske?

Igår var det helt vindstilla och det var skönt att slippa den kalla vinden från vattnet. Jag satt några timmar på bryggan och lyssnade till isflakens ljud, från spröda klingande till mörka klagande suckar. Det blir som musik som växlar i tonart. Sjöfåglarna är aktiva och glider långsamt förbi på vattnet för att plötsligt flyga iväg under upprörda läten. Vårvinter.

I Täby strax norr om Stockholm och med kort avstickare från E18, Norrtäljevägen, finns ett område vid vattnet som heter Hägernäs Strand. Här finns restaurang Pont som i princip ligger på vattnet. Jag åt god och vällagad lunch där häromdagen och jag kan varmt rekommendera ett besök. Som före detta fastighetsmäklare säger jag bara: läget, läget och läget!

Några bilder och tankar från den senaste tiden

Det känns futtigt att skriva något här samtidigt som det pågår ett krig i Europa. Jag sitter under de höga björkarna och lyssnar på fågelsången men det känns svårt att känna någon glädje över att våren är på väg. Hur kunde det bli så här?

Kanske är det ändå så att vi behöver försöka leva så vanligt som möjligt samtidigt som det oerhörda sker. Jag minns hur det var när min pappa, efter en kort sjukdomstid, spenderade de sista dagarna på hospice och jag satt där med tygprover i knät och valde tyg till nya soffor. Det kändes också väldigt märkligt men tillförde ändå någon sorts normalitet i den tunga tillvaron då.

Jag är fortfarande bunden vid kryckorna hemma efter min fotoperation men laga mat och baka kan jag göra i alla fall. Nu blir det mest bilder med mobilen här för att fotografera med systemkameran är svårt just nu. Hjärtformade bullar med mycket kardemumma har det bakats och förra lördagen bjöd jag våra vänner på en sötsalt dessert till efterrätt. Snickers i glas är helt enkelt jordnötter, choklad, grädde och färdig dulche de leche från burk. Sött, mäktigt och gott, recept här. Snåla inte med jordnötterna, det är just smakbrytningen mellan salt och sött som blir så gott!

För några veckor sedan fyllde jag år och jag blev ordentligt firad av nära och kära. De fina solglasögonen från Valerie ser jag verkligen fram emot att använda snart liksom de fina fotogenlyktorna från klassiska Feuerhand. De kommer lysa upp växthuset och trädgården framöver, längtar till livet utomhus. Snygga i galvaniserat stål, bild här.

Just nu är vi hundvakt och det påminner mig om hur välgörande det är att umgås med djur. När vi hade hästar var det så avkopplande att rykta och borsta man och svans. Igår fick jag en bild från dottern i Tyskland där hon har flätat och delat manen på en häst. Islandshästar har ibland så lång och tung man att det gör gott att dela den för att på så sätt få över tyngden även till den andra sidan av halsen. Jag saknar både henne och hästarna.

Till sist en bild på en kruka som kommer från min mamma. Funderar på om det är en kruka från Upsala Ekeby men jag har svårt att tyda den knapphändiga stämpeln i botten. Jag lägger för första gången märke till fågeln som ser ut som en fredsduva, en påminnelse om att det är en ny tid nu.

En sorgens dag för Europa

Jag sitter och fyller en broderiring med torkad brudslöja samtidigt som nyhetsrapporteringen fortgår under eftermiddagen. Det är en sorgens dag för Europa. Ondskan har visat sitt fula ansikte. Hur är det ens möjligt att inleda en militär attack och starta ett krig när EU, konventioner, mänskliga rättigheter, lagar och förordningar finns?

Mina tankar idag går till alla oskyldiga innevånare och tillfälliga besökare i Ukraina. Jag önskar fred nu.

Alla hjärtans dag

God Morgon och Alla hjärtans dag! Skickar kramar genom cyberspace till alla och speciellt till mina egna hjärtan som bor långt bort.

Den senaste tiden

Jag lever ett stillsamt liv just nu beroende på en genomförd planerad fotoperation för knappt en månad sedan. Konvalecensen är ganska lång, 2-4 månader, och jag har bestämt mig för att bland annat ägna tiden åt att gå igenom mitt bildarkiv och rensa. Även alla mina silversmycken som är många efter flera års silversmide är sorterade och putsade. Glömda, knappt använda smycken, hittar jag lite här och där. Som den här ringen i form av en blomma där pistillerna är små droppar av 18K guld. Och enkla stilrena välvda örhängen som alltid har blivit uppskattade när jag bär dem. Ha ha, jag hittade ett par till i min arbetslåda med pågående smycken! Jag har så många silversmycken så jag är inte så noga med dem, brukar hitta smycken lite här och där, i bilen, i små fack i väskor och på andra ställen också. Årets första semla är uppäten, brukar bli 2-3 tycker per år. Och det var alldeles underbart att njuta av solens strålar och den här utsikten på terrassen utanför vårt fritidshus. Min bästa plats på jorden och en föraning om att våren kommer!

Infruset

Det är kallt och stilla. Isen har lagt sig tunt över Mälaren och gungar när fartygen passerar. Isrosor bildar symmetriska mönster på fönsterrutorna och mina glasklot är infrusna.

Det blir en lång vinter och våren kommer vara mer efterlängtad än vanligt.

 

 

En återblick och stort grattis till hopplandslaget!

Stort grattis till hopplandslaget (Malin Baryard-Johnsson, Peder Fredricson och Henrik von Eckermann) som har tilldelats Svenska Dagbladets Bragdguld idag efter guldmedaljen i OS! Äntligen ett erkännande till ridsporten som är den tredje största ungdomsidrotten i Sverige.

Eftermiddagens ledare i Svd har rubriken ”Hästtjejerna är Sveriges framtid” och menar att det inte är någon slump att Försvarsmakten rekryterar i stallen. Dessutom kommer många framgångsrika kvinnor i näringslivet från en bakgrund bland hästar.

Att bossa över en häst som väger 400-600 kg och som dessutom är ett flyktdjur är inget för räddhågsna. Dessutom krävs lyhördhet, styrka och hårt arbete i stallet. Belöningen är samspelet med hästen och det starka band som det medför.

Som av en tillfällighet skickade Elisabeth en favoritbild till mig igår. Det är över 20 år sedan hon red den stora tålmodiga fjordingen Luma och som hon ibland fick använda all sin kraft och list för att få in från hagen. En gång blev hon stångad av henne i boxen men det satte inte stopp för hästintresset som fortfarande är starkt. Idag är hon civilingenjör och handplockad av VW i Tyskland och arbetar med uppbyggnad av elbilstillverkningen där.