En gammal fiskehamn

De här bilderna från Gräsgårds fiskehamn på sydöstra Öland gör mig nästan lite ledsen. Hamnen var så gott som öde, färgen flagnade och de få kvarvarande fiskebåtarna var ålderstigna. Påminner mig om att fisken i Östersjön är så gott som utfiskad och de fiskar som trots allt finns kvar är i princip otjänliga på grund av miljögifter.

Musik i skärgårdskvällen

Vi åkte ut till Vaxholm i fredagskväll och satt och lyssnade på skön pianobarsmusik. Vaxholms hotell ligger fint precis vid vattnet där alla båtar passerar. Himlen var ljuvligt vacker så jag bjuder på några mobilbilder från den kyliga sommarkvällen. För ovanlighetens skull får ni även se mig och min man, något trötta efter arbetsveckan! Vi skrattade lite över skylten till tunnelbanan, inte så långt med båt dock! Är så glad över mina vita vintagefyndade skor, behövde sommarskor och precis rätt klack för mig.

Stråhattar och minnen från förr

”Kan du ge mig åsnefodret?” Så ropade min morfar när solen gassade. Halmhatt, solhatt, stråhatt. Han hade sitt eget namn på hattarna som låg där i garderoben strax innanför dörren. Som den konditor han var gick han upp tidigt även på lediga dagar. Man hörde någon som stökade nere i köket och bryggde kaffe nästan mitt i natten. På eftermiddagen satt han och slumrade i den vita utemöbeln. Åsnefodret satt på sned över hjässan. Vit skjorta, hängslen, vida byxor. Morfar.

Spegeln satt ovanför mormors toalettbord, inte sminkbord. På det fanns kristallvaser, parfymflaskor och lockande små lådor med smycken. Byrån stod i mormor och morfars rum i sommarstugan. Minnen och familjeklenoder.

Glad Midsommar!

Midsommarafton i morgon! Tänk att juni alltid rusar iväg och innan man hinner blinka är det årets ljusaste nätter. Kan alltid känna ett visst vemod de här dagarna, kanske för att det är svårt att få tiden att räcka till, kanske för att ljuset är på väg bort.

Hur som helst, har just landat hemma efter arbetsdagen, det skramlar i köket och snart blir det laxsallad och ett glas rosé. För ovanlighetens skull firar vi inte midsommar i Skåne utan i morgon blir det lunch tillsammans med mamma och kanske en liten miniresa lördag-söndag. Önskar er alla en GLAD MIDSOMMAR!

PS: Blev bjuden på så fräsch och god vit sangria ute på skärgårdsön häromveckan. I flaska vitt vin, lika mycket Sprite och massor av isbitar, skivad lime och halverade jordgubbar! Skål för sommaren!

 

Det sitter i generna

Det här är Tore som är en storpudelvalp. Det finns mycket att upptäcka när man bara är sju månader. Vatten till exempel är jätteroligt och speciellt vågor och svall. Han badar gärna och är duktig på att hämta pinnar ur vattnet. Pudeln användes vid jakt för att apportera sjöfågel och den klassiska lejonklippningen sägs komma från att hålla den främre den av kroppen och tassarna varma. Kanske sitter det där med vatten i generna, tror nästan det, för Tore är ingen badkruka. Husse och matte är Oscar och Mathilda som är på besök.

Göteborgsglimtar från mobilen

Arbetsveckan är till ända och bjöd bland annat på två mellantimmar i Göteborg. Älskar Göteborg som känns som en småstad men ändå är tillräckligt stor för att bjuda på det lilla extra. Dessutom tycker jag att alla är väldigt snyggt klädda i Göteborg. Fräsch och ledig västkuststil med en elegant touch. Blått, vitt, snygga skor och matchande accessoarer.  Med det önskar jag TREVLIG HELG!

1. Skylten, rosorna och den välvda entrén i granit till Ritz. Älskar!
2. Entrén till Hotel Dorsia på Trädgårdsgatan är extra inbjudande med alla växter i pampiga krukor. Lyfter hela gatan.
3. Blomsterbutiken Blomrum i passagen vid Kungstorget binder ljuvliga buketter. Tittgodis för den som är på resa.
4. Jag skulle inte våga parkera min cykel så där precis vid vattnet intill vallgraven!
5. Trädgårdsföreningen och strax innanför entrén till Palmhuset. En oas.
6. Rosariet i Trädgårdsföreningen och förundran över de vackraste av rosor.
7. En stilla promenad i regnet omgiven av ljuvlig doft av rosor.
8. En sen lunch bestående av räksmörgås som sig bör på Västkusten.

Att lyssna på naturen

Bloggstrul pågår. Mitt webbhotell har problem vilken bland annat medför långa uppladdningstider. Jag hopps det blir löst snart. Hav tålamod (intalar jag mig själv).

Det första som slår mig är tystnaden eller rättare sagt frånvaron av stadens ljud.

Det är meditativt att sitta och lyssna på naturen. Att sjunka in i naturens viskningar och rop. Hur vinden försiktigt susar i tallkronorna men mer påtagligt prasslar i aspens fladdriga lövverk. Hur många olika träd finns runtomkring, hur många olika arter av fåglar? Jag sluter ögonen, lyssnar och räknar. Havsbrus och vågkluck kan kalla på uppmärksamhet eller vara sövande. Ökar eller minskar vinden?

Ett par dagar på skärgårdsön är välgörande och ger tid för reflektion. Jag älskar att gunga, håret fladdrar, och det inger nästan samma frihetskänsla som att rida i naturen.

Drömma och att leta efter en speciell känsla

 

Jag letar efter en känsla, den brukar infinna sig direkt, men oftast inte alls. Jag kan inte säga vilken känsla det är, det är bara något som infinner sig och känns där inombords. Den är svår att beskriva men kanske kan sammanfattas med ord som lugn och harmoni. Närvaro av skönhet och estetik är viktigt, frånvaron av oro och hot likaså. Plötsliga ljud, som av bilar och motorcyklar, kan skrämma mig. Tystnaden är välgörande men märkligt nog är naturens egna ljud sällan störande eller hotfulla. Fågelkvitter, havsbrus eller trädkronors sus är välbekant och rogivande. Att kunna vila i tanken och handlingen.

Utsikt över ängar, åkrar, hästhagar och vatten inger ett lugn, likaså att över öppna landskap blicka mot horisonten. Träd, en blommande buske, det gröna är vilsamt för själen. Ljus och himmel.

Själva bostaden i sig är mindre viktig förutom de funktioner som vi idag anser vara en nödvändighet. Om jag, innan jag vaknar ur drömmen, får önsketänka står nog glasveranda och kakelugn överst på listan.

Mors dag och funderingar

Lördagskvällen igår tillbringade jag på medicinakuten med min mamma. Det var många äldre personer där som väntade på vård och medicinska bedömningar och märkligt nog var vi bara kvinnliga närstående som var med som sällskap. Kvinnor i min ålder med omsorg och oro i blicken. Det borde finnas lika många söner som döttrar tänker jag. Min fundering är varför, åtminstone den här kvällen, det bara var kvinnor som stod för omsorg, hjälp och sällskap? Ja, kanske det helt enkelt det är så det ser ut i samhället idag.

Idag mår min mamma bättre och jag vill ge henne och alla andra mammor (inklusive mig själv) en eloge för omsorg och dubbelarbete som kanske inte betalas i pengar och framför allt inte värderas. KRAM

Den vackra facettslipade spegeln kommer från min mormor och satt ovanför hennes sminkbord.