Livets förunderligheter

När det stormar och regnet piskar mot rutan, i olika verkligheter, är det skönt att ta en minut och förlora sig i bladmönstret på en vit cyklamen som står på fönsterbrädan. Att följa bladets nerver med blicken, att fundera på den gröna färgens olika toner och upptäcka att flera vita knoppar döljer sig i dunklet under bladen. Livets förunderliga mysterier i det lilla. Met den tanken önskar jag TREVLIG HELG!

Den svåra konsten att vara snäll

Jag är alldeles för snäll för mitt eget bästa. Fixar och donar och ser till andra mer än mig själv. Bjuder på middagar, skjutsar hit och dit. När så andra tar mig för givet och förväntar sig stöd och hjälp utan att ge mig en chans att planera och vara delaktig i processen då blir jag riktigt trött. Än värre när andra i närheten ringer och beklagar sig och låter sin egen frustration gå ut över mig.  När samtalet är en monolog, inte en dialog. Är faktiskt trött på att känna mig som en soptunna för andras mentala skräp och osorterade ryggsäckar. Hädanefter kommer jag att välja min samvaro med de som ger mig kärlek, värme och omtänksamhet. Det kan vara så enkelt som ett hjärta i ett sms, en blomma som tack för middagen eller en uppriktig kram och några ärligt uppskattande ord. Som lyssnar på hur jag faktiskt mår och vilka önskningar, behov och drömmar jag har. Tack för idag!

Hygge för att överleva november

November är inte min favoritmånad, vill helst bara att den skall passera så snabbt som möjligt. December är trots allt lite bättre med julglitter, glöggmys, traditionsenlig julkonsert och stundade ledighet. Jag har några strategier för att hösten och framför allt november skall kännas bättre.

Jag plockar fram plädar, fårskinn och textilier i massor. Det långhåriga isländska fårskinnet är en favorit liksom två mörkgrå med mjuka lockar. De ser ut som skinn från gotländska får men kommer från favoritbonden på Kärrbo Prästgård. Dags att ta fram dem liksom en stor chunky yllepläd som är som att krypa ner i ett varmt bad. Den grå pläden från Klippan sveper jag oftast in mig i framför TV-n.

Ljus och ljuslyktor är aldrig fel på hösten och vintern. Tänder några ljus så fort jag kommer hem från jobbet och helt plötsligt blir det mysigt att vara hemma och inomhus. Åhlens har stora höga blockljus som varar länge. De har jag placerat ut på flera fönsterbrädor här hemma.

Trotsa vädret och gå ut med kameran är sällan fel även om det är kallt eller till och med småregnar. Att aktivt leta upp vackra motiv är meditativt och att sjunka ner i en fotosession är djupt avkopplande och frigör endorfiner hos mig.

Att plocka fram varma tröjor, handledsvärmare och sockor är mysigt och värmer skönt. HM har prisvärda cashmere tröjor (den grå polotröjan) och även Uniqlo är bra på lammull (den vita) och cashmere. Vantar och sockor i fina mönster finns hos Öjebro vantfabrik. Handledsvärmare har jag beställt av en arbetskamrat men de brukar gå att finna hos den lokala hemslöjdsbutiken. Min tröja med islandsmotiv är en gammal favorit från HM men just nu finns en snygg prisvärd hos Lindex eller snygg snygg kofta hos Jumperfabriken.

Alla helgons dag

Novembers första morgonen var överjordisk vacker med försiktigt solljus som fick det frostiga landskapet att gnistra. Som om någon magisk fe hade låtit sitt trollspö frikostigt strössla med stjärnglitter. Jag vill hellre ha den känslan av Alla Helgons dag än mörker och skräckinjagande monster sprungna ur underjorden.

Jag besökte Norra begravningsplatsen i Solna för att hedra en väns föräldrar. Det vackra vilorummet är skapat av flera kända arkitekter, bland annat Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz, som båda var med att utforma världsarvet Skogskyrkogården. Den här stora begravningsplatsen rymmer flera sektioner med olika karaktär, bland annat en sakral kulle med barrträd, lövträdsalléer och som här meterhöga perenner mellan raderna av gravar. Andra delar av begravningsplatsen är helt utan träd och buskar och med endast mossa och gräs runt gravstenarna.

Skymning i Östra Hamnen och två Västeråstips!

Den här coola utsikten kan man njuta av från en av Västerås härligaste restauranger, Kajplats 9, i Östra Hamnen. Härifrån har jag många trevliga minnen av möten med vänner och släktingar. Trots Stockholms utbud av restauranger kan jag faktiskt sakna just den här. Intill restaurangen finns en härlig livsstilsbutik, Tullhuset Living, som också är värd ett besök. Två Västeråstips idag!

Den svåra konsten att finna ett fritidshus

Mitt tålamod är hårt prövat. Det som till synes borde vara ganska enkelt har visat sig vara riktigt svårt. Ja, ibland känns det faktiskt helt omöjligt.

Jag pratar om att finna ett fritidshus. Min man och jag har hållit på ett tag nu och jag får ständigt frågan om hur det går. Det ärliga svaret är ”inte bra alls”. Två gånger när vi har lämnat bud har säljaren hoppat av, det vill säga bestämt sig för att inte sälja längre och därmed dragit tillbaka försäljningsuppdraget. Den första gången hade vi kommit så långt att vi genom fastighetsmäklaren var överens om pris och hade satt upp tid för kontraktsskrivning. Den andra gången var vi den enda budgivaren när säljaren ändrade sig. Till det kommer några hus som har skenat iväg i budgivningar och ett par där ägar- och nyttjandeförhållandena avseende strand och brygga varit oklara.

Under alla mina sexton år som fastighetsmäklare hände det då och då att säljaren ändrade sig men egentigen var det ganska sällan och jag tror inte det hände en enda gång när det fanns bud på begärt pris. Jag har försökt att rannsaka mig själv varför vi har råkat ut för det här två gånger, vi har trots allt inte lämnat bud och varit intresserad av så många hus alls.

Jag vill absolut inte beklaga mig men jag har fått anledning att fundera både på mitt eget beteende och hur marknaden fungerar. I ärlighetens namn måste jag också säga att vi har varit spretiga i vårt letande vilket kanske har gjort det hela svårare.

Först och främst tror jag att det är så att ett fritidshus är inget som säljaren oftast behöver eller måste sälja. För det mesta är säljaren inte i behov av någon ersättningsbostad vilket inte gör en försäljning nödvändig. Dessutom finns det inget självklart bra alternativ till avkastning på pengarna. Ett fritidshus är oftast obelånat, kanske ärvt eller har varit i familjens ägo i många år och har hittills varit bra att behålla som investering.

Idag är säljarna inte heller nöjda om försäljningspriset inte slutar en bra bit över begärt pris.

Ett fritidshus är kanske närmare förknippat med positiva känslor av lycka genom familjeband eller osedvanligt vackert läge vilket säkert gör det svårare att sälja. Här måste jag också medge att de ställen som vi ha fastnat för har varit älskliga så jag är den första att förstå säljarna. Ljuvligt läge, utsikt över vatten, charm, växthus, gästhus och andra härligheter har funnits med bland de utvalda.

Sedan har jag funderat på om vi har gjort något klassiskt fel under själva köpeprocessen. Jag, om någon, borde efter alla år som fastighetsmäklare veta hur man inte ska bete sig som spekulant och köpare. Det kanske är fel tillfälle från mig lämna några goda råd här men min erfarenhet säger att det är bra att:

  • Klargöra direkt för mäklaren att finansiering och lånelöfte är klart.
  • Acceptera mäklarens tider för visningar och inte besvära säljaren med extra visningar.
  • Vara trevlig och korrekt mot mäklaren som också är en människa.
  • Komma i tid till visningen och titta ordentligt på huset på en gång. Var systematiskt, gå till exempel alltid medsols och titta igenom varje rum ordentligt tillsammans. Försök att lämna känslorna hemma, om huset känns intressant var noggrann och observant.
  • Inte vara kritisk till huset/läget/omgivningen. Ställ inte för många komplicerade frågor till mäklaren utan ta reda på saker själv (genom kommunen, lantmäteriet, grannar).
  • Vara snabb och tydligt med att visa ett seriöst intresse.
  • Lämna inget skambud, börja inte budgivningen på alltför låg nivå. Stäm av med mäklaren hur säljaren tänker genomföra försäljningen.
  • Vara tillgänglig och snabb med att återkoppla under budgivningen.
  • Vara flexibel och anpassningsbar avseende säljarens önskemål om inflyttning/städning/lämna kvar saker. Gör det lätt för säljaren.

 

Ibland undrar jag vad som är den egentliga meningen med det hela, att det är så svårt för oss att finna vårt hus.  Vad är det som skall hända eller är det kanske så att det finns en anledning till att drömhuset låter vänta på sig? Det kanske ligger dolt i mörkret där borta vid vägens ände.

Att titta tio år tillbaka i tiden

I mitten av oktober hölls alltid den sista tävlingen för säsongen. Det var oftast kallt och regnigt och traditionsenligt åkte ett stort gäng från lokalklubben iväg tillsammans. Mest mammor, barn och hästar. Ja, så var det oftast då för ungefär tio år sedan. Tänk vad tiden går och hur avlägset det känns, det som var en stor del av mitt liv då. Hästar, ridning, tävlingar. Utomhus i ur och skur. Elisabeth längst bak, frenetiskt viftande med klubbflaggan, och svarta islandshästen Dynur. Placerad och ärevarv med de vuxna, det var stort.

Vår lysande stjärna i unghästflocken. Erill med den vita långa manen som alltid var självlysande i mörkret. Vårt framtidshopp och stolthet som lämnade alldeles för tidigt vid sex års ålder. Alltid uppseendeväckande vacker i hagen och mild och vänlig redan som unghäst.

Sista bilden är oskarp, kanske tur det. Jag är med i maskeradtävling ”tanttölt”. Se hur snyggt jag svingar handväskan i luften!

Rosa tankar i oktober

Så här i början på oktober påminner jag mig själv om att stödja cancerfonden och kampanjen Rosa bandet där bidrag går till att bekämpar bröstcancer genom att finansiera cancerforskning, sprida kunskap om sjukdomen och driva opinion. Nu handlar jag rosamärkta varor, sätter in en slant och köper själva Rosa bandet. Varje år får ca 8 000 kvinnor bröstcancer och tyvärr ökar antalet insjuknande varje år, tack och lov blir prognosen bättre dock. Kom igen med ett bidrag!

Rosa favoriter fotograferade med mobilen:

1. Jag har precis upptäckt skönheten rosa Ringkrage. Vilken uttrycksfull blomma som jag försöker torka just nu.
2. Underbar bukett som inspirerar, fotograferad i Fältöversten idag. Rosa rosor, eterneller, ormbunkar, spirea, hortensia, vass mm.
3. Ljuvlig rosa skymningspromenad som lever kvar i minnet ännu efter flera dagar.
4. En rejäl vitamininjektion gav den här rosa bilen som var parkerad utanför kontoret häromdagen!

Värdefull vänskap

Du vet väl om att du är värdefull? Du, du, du och du. För mig. Mina vänner, några få personer utspridda i vårt avlånga land, är bland det värdefullaste jag har. En rikedom som jag hoppas att jag vårdar på bästa sätt. Att visa omsorg och respekt.

Äkta vänskap är givmild, aldrig villkorad eller dömande. Jag har själv blivit bortslängd av någon som jag trodde var min vän. Jag kunde inte tillhandahåll en tjänst, vänskapen var villkorad. Mina värdefulla vänner kommer jag att vårda ömt, jag är ödmjukt och så innerligt tacksam för er.

Blandade bilder från helgen

Bubbel och en bricka med lite smått och gott väntade mitt helgbesök. Träbrickan kommer från ett olivträd och den inhandlade jag på Samos. Precis sådant som jag tycker om att ta med mig hem som minne från resa, något användbart som påminner mig om härliga dagar. Den är stor, fick precis plats i resväskan hem.

Med uppslänga ben i soffor och fåtöljer satt vi och pratade till sent med den här veckogamla självplockade buketten framför oss.

Mitt hjärta längtar verkligen ut från storstaden. Axlarna sänks och jag blir lugn och mjuk i kroppen så fort jag kommer ut på landet och får blicka ut över öppna landskap. Inga bilar och människor som rusar hit och dit, tystnad. Vi åkte till min väninnans gamla hemtrakter och fick en härlig dos av vackra vidder, valpmys och får. Så härligt att vandra i fårhagarna. Fick lära mig att får som mår bra och inte är stressade är tysta, dvs de bräker inte.

Från det ena till det andra måste jag tipsa om tidningen Lantlivs tjocka specialnummer som med inspirerande årstidsbilder täcker in hela året med vackra reportage. Deras anlitade fotografer och stylister är verkligen i en klass för sig vad gäller svenska magasins.

Med en så här söt valp i famnen är det ju helt ok att vara med på bild. Kommer inte ihåg vad rasen heter men sötnosen är 12 veckor och kommer att bli en jakthund. Älskar valpar!!