Gustav och Marie Mandelmanns mästerverk

Tisdagskvällar är heliga. Tittar du också på underbara Mandelmanns gård på TV4?
En dallrande het sommardag i slutet på juli besökte jag deras fantastiska trädgård och café. Jag minns knappt att stockrosorna var så ljuvligt vackra mot den gamla putsade fasaden för det var många besökare den där varma dagen. Att jag lyckades ta några stillsamma bilder har jag svårt att förstå.

Maries konstnärligt anlagda köksträdgård gjorde störst intryck på mig. Form och färg i total harmoni där blommor och grönsaker planterade tillsammans bjöd på en estetisk upplevelse i sig. Skimrande kålhuvuden och gigantiska vallmokapslar. Vit allium och blomstermorot. Redskap och äldre utrustning här och var som påminde om handens kraft och varsam brukning av jorden. Fint så.


 

Vintervita vidder

För mig är det vilsamt med frånvaron av skarpa konturer och vidderna gör det lätt att andas. Som vanligt vandrar jag upp på åkern för att blicka ut över söderslätten. Hundväder i ordets rätta bemärkelse. Jag är ensam. De flesta skulle inte gå ut, än mindre ta med sig kameran, men för mig ter sig det böljande åkerlandskapet intagande och mer tydligt än vanligt. De olika grödorna bildar ett grafiskt mönster, dock utan skarpa kontraster. Känslan är mjuk.

Rosorna, gula och aprikosfärgade, blommade på julafton med färger som jag minns från solnedgången över slätten i somras. Bilder från sommarkvällen från åkerkanten här.

Naturstudie av kaveldun

Solens strålar glittrar genom vassen och kaveldunets karakteristiska bruna kolvar lockar ut mig på isen. Som vanligt vill jag studera naturens mysterier på nära håll. Dofta, känna och ta in detaljer. När jag rör vid en av kolvarna spricker den upp och myriader av frön sveps bort i vinden och lyser som förvirrade snöflingor i solskenet. Jag vilar i naturens magi om så bara för några stulna ögonblick.

Tulpanens dag och behovet av snittblommor?

Åh vilka buketter jag kunde plocka när vi bodde på gården. Syrener och spirea växte runt huset och okända gula blommor i klasar på träden runt ridbanan. Egentligen hade vi ingen trädgård att tala om, för mig var det hästhagarna som stod för blomsterprakten. På trappen odlade jag tulpaner i hink. De trivdes så bra i stallet under de kalla månaderna. Idag är det Tulpanens dag men det blir inga inköp för mig. Jag bestämde mig ju tidigt i höstas att inte köpa snittblommor under vintern utan jag försöker hålla mig till det som finns ute i naturen. Inget beslut som kommer att påverka miljön i det stora hela men mer en viljeinriktning att minska onödig konsumtion.

Just nu pågår en ganska stor debatt i olika sociala medier just om konsumtionen av snittblommor och behovet av det. Är det bättre för miljön med importerade blommor jämfört med blommor odlade i växthus i Sverige? Det är alltid svårt att veta vad som är bäst för miljön. Kanske kan denna sammanställning från Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI,  ge en vägledning om utsläpp från hushållen.

Med pigga öron och vit man som utsikt

Det kunde lika gärna ha varit en bild för två, tre eller fyra år sedan. Då en vanlig sysselsättning en söndag eller vilken annan dag som helst i veckan. Idag en ovanlig ynnest som jag njöt av varje sekund. Stora trygga Steinn frá Armoti tog mig på tur i skogen och genom charmiga bruksorten Skebobruk. Vi har ridit förbi vackra trähus utsmyckade med snickarglädje och rymliga punchverandor med hundratals fönsterrutor. Sneda uthuslängor, gamla arbetarbostäder och smedjor. Så vackert så jag egentligen ville filma från hästryggen. Nu blev det i stället bara ett par snabba mobilbilder för att inte ta alltför mycket koncentration från själva ridningen. En härlig dag med fint sällskap av Josefin som driver hästverksamhet med bland annat urtjusiga hingstar.

Underbara hästar och djupa samtal

Katarina och vackra islandsstoet Hilma som är avelsbedömd i 1:a klass.

Med åren har jag tröttnat på ytligt prat om väder, vind, skvaller och ingenting. Det riktiga samtalet som även ger tid för reflektion och eftertanke är något jag har saknat och som jag aktivt försöker söka mig till när jag umgås med vänner och arbetskamrater. Jag har börjat ställa frågor. Samtalen har blivit intressantare, längre och med en fördjupad relation som följd. Det är spännande. Vad frågar jag då?

Om du ser tillbaka på ditt liv som du har levt hittills, under vilken period upplevde du att du var som lyckligast? Varför då? Hur ser en perfekt dag ut för dig? Vad gör du då? Om du fick reda på att du endast har fem år kvar att leva vad skulle du göra då? Hur skulle du vilja leva de sista fem åren? Om du nu inte trivs på arbetsplatsen, har du funderat att på allvar förändra din situation?

Nu är det inte så att jag frågar och frågar men ibland slänger jag ut en sådan här fråga om stämningen är den rätta. Jag har själv blivit förvånad över att samtalet då ofta har tagit en fin och annorlunda vändning och hur även hur relationen har djupnat. Långt senare har jag även fått positiv feed-back att det var så bra att jag ställde just den där frågan. Lite måndagsfunderingar så där.

I skogen där jag trivs

Det är något helande med skogen. Lugnet och tystnaden. Jag saknar mina skogar. Speciellt den glesa tallskogen med raka furor i oändlighet. Precis som hästarna tycker jag om att ha uppsikt, att låta blicken vila längre bort.  Jag vet hur stigarna svänger, känner varje sten och klippblock. Här finns inga kantareller men kuddmossa och kraftigt mörkgrönt lingonris. Nere i sänkan står ormbunkar som skiftar i gult och orange. Det är tyst men ändå inte. Det susar, knakar och viskar där uppe bland trädkronorna. Fåglarna kvittrar. Älskar träden, de är som mina vänner. Talar till mig.

Det är inte bara jag som mår bra i skogen. Fenomenet ”skogsbad” talar många om och kommer ursprungligen från Japan och heter ”shinrin-yoku”. Det betyder ungefär ”att ta in skogsatmosfären med alla sinnen” vilket fritt har översatts till att skogsbada. När ohälsan ökade dramatiskt i Japan på 80-talet uppmärksammades att kontakten med naturen saknades i människans vardag. På uppdrag av Hälsoministeriet skapades hälsoparker med speciellt utbildade guider. Intressant om vistelse i naturen och om aktuell forskning finns att läsa på www.shinrin-yokusweden.se

Vandrade själv här i skogen häromdagen. Längtade efter att någon älg eller kronhjort skulle visa sig som så många gånger förr men idag blev det inte så. Vildsvin finns också här men de håller sig borta under de ljusa timmarna. Känner mig inte rädd för de vilda djuren här i skogarna, varg har vi bara sett en gång på väldigt långt håll ute på en åkar. Däremot mötte jag en stor ensam svart hund. Den stod blickstilla, fixerade mig med blicken och skällde. Inte aggressivt men inte heller vänligt med viftande svans. Obehagligt. Jag gick sakta fram på skogsvägen och efter en stund sprang den förbi och försvann i skogen.

Honungsört

IMG_6721

Det blev en blomstrande midsommarhelg. Inte som traditionen bjuder med blomsterkrans i håret och midsommarstång utan med blomster i blicken och tanken. Utmed kustvägen väster om Abbekås lyser åkrarna blålila och flera bilar stannar och beundrar de färgstarka fälten. Vi kör av vägen och kör norrut där honungsörten är planterad i räta rader precis intill vägkanten.

IMG_6727

När jag lutar mig över de blålila blommorna brummar det av tusentals bin. Mest planteras den som en miljöväxt för att binda kväve och luckra jorden men som namnet anger lockar den även bin och planters ofta intill biodlingar. Här där potatis odlas och skördas redan vid midsommar sås honungsörten för att sedan plöjas ner i jorden som gröngödsel. Doften utmed vägen är ljuvlig och det är som att färdas genom en blomstrande välskött trädgård. Älsk på Skåne!

IMG_6723

Backsippor och backen i byn

IMG_5870

När tiden inte riktigt räcker till för strövtåg ute i naturen har min fina vän Lisa hållit koll på backsipporna. Denna ljuvliga fridlysta blomma med sina stora mjuka blå klockor. I Lisas hästhage finns en enebacke och där på sönderslänten, och bara där, växer det mängder av backsippor. I olika nyanser av lila och blått står de och nickar mot solen. Blå stunder.

IMG_5960

IMG_5866

IMG_5871

IMG_5949

IMG_5674 (1)

Oftast visar jag bilder med utsikten mot dalen i söder men mot norr, åt andra hållet, går byvägen upp mot kyrkan. På samma sida som kyrkan ligger tre små röda torp på rad. Trädgårdarna är poetiskt vackra och omgärdade med gärdsgård. Jag kikar ofta in och beundrar träd, blomster och buskar. Häromdagen fångade den här otroliga busken med klarröda blommor min blick. Det är nästan svårt att hinna ta in all rikedom som naturen bjuder på just precis nu.

IMG_5953 (1)

Betraktelser från fårhuset

IMG_1892

Jag handlar ekologiskt kött och grönsaker från Kärrbo Prästgård som är ett ekologiskt lantbruk i samklang med naturen och kretsloppet. Gården använder till exempel ett minimum av fossila bränslen. Den glade bonden, som Ulf kallar sig, skickar ut små trevliga mail till sina kunder och det senaste gick rakt in i mitt hjärta och jag fick lov att publicera hans text här:

 

”Klockan är halv fem. Jag har  gjort min morgon tjänst i fårhuset. En tacka hade  fått två fina lamm. Jag stängde undan henne så att ingen annan tacka kan stjäla någon av hennas lamm.  Det brukar alltid finnas någon annan tacka som startat sina moderskänslor trots att hon har någon dag kvar till sin egen förlossning. I den där första stunden är också lammet mottaglig att knyta band till den mamma som liksom friar till den. Trots att jag är gammal och erfaren kan jag inte sluta fascineras hur välutvecklad den nyfödda lammungen är. Allt finns liksom där på en gång.  Språket, rörligheten, rädslan, tryggheten, behoven och lusten.

 

Tänk om ett barn som föddes på morgonen redan vid lunchtid följde med sin mor på en trevlig promenad i kantarellskogen  och vid eftermiddagsfikat cyklade i väg till fotbollsträning men under tiden hunnit med flera stunder av sociala problem och lycka.

 

Skulle man fortsätta tänka så där. Är det svårt att förstå hur det där lammet efter fem månader går om kring med den vackraste päls nästan lika stor och tung  som sin mamma. Och det hela sker med hjälp av gräs, klöver och örter som växer av sig själv där vi bor.

 

Nåja! När ni besöker fårhuset den närmaste tiden kan ni försöka lära er lyssna hur tackan säger ” jag ska lamma, var är mitt lamm, jag ska lamma, vara är mitt lamm”  Nu är också tillfälle att höra hur olika tackorna låter. Alltså ungefär så olika som vi människor låter.

 

Ni kan också roa er med att studera att Najibs lamm har lila öronbrickor, Movas lamm har vita och jag blå.  Fast egentligen har vi allt tillsammans.

 

Efter förlossningen flyttar vi familjerna till box med täta väggar tills vi är säkra på att lammet kan äter och växer och lärt sig följa tackan. Vi brukar säga att ett lamm tar ett dygn, två lamm två dygn och så vidare. Ulf”

IMG_5049

Bilderna är från i vintras när jag tittade in i det stora, ljusa och luftiga fårhuset. Alla djuren på Kärrbo Prästgård lever det goda livet och till exempel korna går ute året om.