Riktiga hästkrafter vid Ängsö Slott

I en vacker hage intill Ängsö Slott utanför Västerås går en flock ardennerhästar och betar i kvällssolen. Det är ovanligt att se så många av den numera nästan ovanliga hästrasen som i början av 1900-talet var den vanligaste hästrasen i Sverige. Det sägs till och med att rasen som då användes i jordbruket var en bidragande orsak till välståndet som byggdes upp i Sverige under den tiden.

Ängsö Slott byggdes på 1400-talet och har ägts av släkten Piper från 1700-talet fram till 1970-talet. Familjen Piper arrenderar och bebor fortfarande delar av slottet som idag ägs av Wästmannastiftelsen där den karakteristiska huvudbyggnaden är museum. Mest känt är nog ändå Ängsö Slott för färgstarka skrönor och spökhistorier.

I naturreservatet kring Ängsö Slott erbjuder Häst- och Grönsaksbonden barbackaturer på de stora lugna hästarna. Ridturen går förbi den medeltida kyrkan och fortsätter genom kulturlandskapet och förstås genom den vackra allén som är lite av ett signum i trakten. De kraftfulla hästarna skrittar lugnt och värdigt genom det natursköna landskapet och blir rikt belönade med äpplen efter turen. En enastående vacker kväll.

Tidigare har jag följt med på slädtur med Hans Johansson , Häst- och Grönsaksbonden och fina ardennern Carisma. Bilder från en magisk vinterdag här.

September och morgondopp

Men kom inte hösten väldigt plötsligt? Eller är det bara jag som har haft mycket att stå i, både på det privata planet och på arbetet.

Gräset har gulnat och björkarna börjar skifta i färg. Antingen är det kallt och krispigt på morgonen eller dimmigt och fuktigt. Klara färger eller mer dämpade. Daggen ligger ofta som en glänsande våt slöja över allt och glittrar i solen som knappt orkar upp över trädtopparna.

Oavsett väder brukar vi ta ett morgondopp, häromdagen var det bara 6 grader i luften men 17 grader i vattnet. Det är härligt och börjar utveckla sig till en ny vana. Kroppen kickar igång på ett skönt sätt. Får se hur länge det känns behagligt och uppfriskande.

Här utanför går farleden. På behörigt avstånd går både fritidsbåtar och stora fraktfartyg förbi. Det fascinerar mig att stora fraktfartyg bullrar och låter mindre än små ettriga motorbåtar eller för att inte tala om vattenskotrar. Segelbåtar glider oftast långsamt förbi och vid kryss kommer de ibland riktigt nära. Älskar segelbåtar och lugnet som de förmedlar och fraktfartygen är vackra speciellt på natten då de kommer som stora glidande upplysta fyrskepp.

Ängen kom som en överraskning

Att den övre delen av tomten visade sig vara en äng med allsköns blommor kom som en fin överraskning till oss. Jag lät bli att klippa det tufsiga gräset för att se vad som egentigen växte där under tallen och björken. Nu går jag förbi ängen och nynnar på klassiska sommarvisor med nationalromantiska texter om blomster och ljusa sommarnätter.

Förutom flera olika arter av gräs växer här rödklöver, prästkragar, kattfot, gullviva, blåklocka, revsuga, vitmåra, gulmåra, fibbla, rölleka, kärringtand, smörblomma och många fler som jag inte kan namnen på. Den sirliga blomman ovan skall jag försöka artbestämma i morgon.

Den blomstertid nu kommer och gömda skatter

Nu är tiden äntligen här då det bara är att gå ut i naturen och plocka stora fång av blommor. För mig är det en stund av vila och reflektion, ungefär som meditation. Jag är helst ensam och i tysthet långt borta från bilar och andra oljud. Ädla liljekonvaljer, skira hundkex och grässtrån förgyllde den gångna helgen. Grässtrån är underskattade och är så vackra i sin enkelhet. Innan midsommar är det tid att göra en gräskrona. Det finns mycket att se fram emot just nu. Numera är alltid blomstersekatören min följeslagare, kan inte vara utan den, liksom jutesnöre.

Ett mindre flyttlass är på plats och jag hittar nerplockade skatter som det här gamla flötet som är arvegods. Just nu behöver jag inte gå på loppis utan gläds åt det som redan finns. En vacker trädgårdstidning blev också njutning under helgen.

Luktärtor och gröna sysslor

Ok, det är lika bra att förbereda er på en gång, jag tror det blir ganska många trädgårdsinlägg här framöver. På något vis har jag ett uppdämt behov av att plantera och hålla på i en trädgård so here we go!

Luktärtor har jag dock odlat i flera år och en av anledningarna är att de är så tacksamma att plocka in i buketter. Ju fler stjälkar man plockar ju mer blommor kommer det. Det viktiga är att förodla dem inomhus från ca vecka 12 för att sedan planteras ut. De tål några minusgrader så utplantering kan ske ganska tidigt. Jag köper frön och följer odlingsråd till punkt och pricka från Cecilia Wingård, Sveriges luktärtsdrottning.

Innan vi visste att vi skulle få bli ägare till det här efterlängtade huset hade jag redan satt luktärtsfrön och även några dahliaknölar var på tillväxt i krukor i lägenheten. Egentligen fungerar det inte så bra med dahlior på en balkong, åtminstone inte för mig, men knölarna har jag fått av en kär vän så jag vill verkligen försöka hålla liv i dem.

Därför fick jag som första projekt i trädgården se till att ordna med ett par odlingslådor och snälla Elisabeth hjälpte mig och grävde bort den kraftiga grässvålen och vi fick lådorna på plats. Det är säkerligen inte den slutgiltiga placeringen, jag tänker mig en större blomsterträdgård bakom huset så småningom.

Luktärtorna kommer få slingra sig kring tunna björkpinnar tillsammans med ett armeringsjärn i mitten. Oftast är luktärtorna lite svårflörtade och är motvilliga att få att slingra sig uppåt men med hjälp av lite grovt jutesnöre brukar det gå bra. Glatta bambupinnar brukar inte vara så populära, det skall vara strävt och lite stökigt material.

Några välanvända pilkorgar var med i flyttlasset och i dem placerar  jag alltid stora stallhinkar för att plantera i. I botten av pilkorgen under hinken lägger jag lecakulor eller helt enkelt ett lager av kottar, det fungerar lika bra. På så sätt håller sig pilkorgen fräsch i flera år och det är enkelt att byta ut lökar och plantor i hinken. Botten av hinken har jag perforerat med hål med en kniv. Prisvärda stora stallhinkar eller murarhinkar som rymmer 20 liter finns till exempel hos ridsportbutikerna Hööks och Börjes.

Jag är fascinerad av fjädrar och som av en angenäm tillfällighet låg flera vackra grå-svart-vita fjädrar på gräsmattan en morgon. De ligger där fortfarande och gäckar min nyfikenhet och kreativitet. Tiden finns inte riktigt just nu men jag ser framtiden an med tacksam tillförsikt inför kommande kreativa projekt.

Kattfot och blå viol

Rabarber, kattfot, blå viol, spjutbräken, syren, humleblomster, revsuga, midsommarblomster, liljekonvalj, gullviva, smörblomma, hägg och löjtnantshjärta.

Det är så underbart att vara med trädgård igen. Här finns inte (ännu) många rabatter i egentlig mening men marken är täckt av vårblommor. Just nu är det mest gult av älskliga gullvivor.  Jag vandrar runt och upptäcker fler och fler arter. Blåsippa och vitsippa är redan överblommade och nyss skymtade jag en vit skogsstjärna. Tomten sluttar svagt mot söder och jorden kan nog karaktäriseras som relativt mager sandig ängsmark. Här finns gott om älg och rådjur och en stor hare skuttar varje morgon över gräset. Det kommer att bli en utmaning att få ha mina planterade blomster i fred.

Att ha något att längta till

Jag tänker på helgen som passerade och blir varm i hjärtat, jag har något att längta till. Vi har äntligen funnit vår plats på jorden. Egentligen fann jag den redan för sju år sedan så -nej, det var ingen snabb affär. Det är en lång kärlekshistoria som jag skall berätta en annan gång. En ganska oansenlig furudröm som kommer sätta mitt estetiska sinne på hårda prov. Och så måste jag tipsa om tidningen Lantliv och recepten som finns där. Här en paj med sparris och spenat toppad med räkor och crème fraîche.

Tankar energi i skogen

Älskar skogen! Har just lärt mig att det finns en bakterie, mycobacterium vaccae, i jorden som kan påverka serotoninnivån i kroppen. Kanske därför jag mår så bra i skogen bland doft av mylla, jord, löv och mossa. Längtar alltid ut och det spelar ingen roll om vädret är dåligt. Så här har både lördagen och söndagen tillbringats. Jag plockade ett stort fång blåbärsris som jag stack ner några torkade solbollar i och som fick pryda glasbordet framför soffan.

Sen eftermiddag i februarisolen

Andas. Jag drar in den syremättade luften djupt ner i lungorna, känslan är välbekant. Dofter av jord, skog, äng, åker och insjövatten fyller mig med minnen. Doftminnen av lantluft som är lätt att andas. Längtar dit. Alltid.

Mannen kommer gående med en svart hund med snälla ögon. Han, mannen alltså, tittar undrande på mig när jag står mitt inne bland multnande solrosor i leran strax intill grusvägen. ”Jag bara fotograferar blommorna i motljuset, visst är dom vackra?” ”Det har jag inte tänkt på men när du säger det så.” Jag ser att han kisar i solljuset och blickar ut över de bruna fröställningarna från sommarens solrosor.

Sedan fortsätter vi att småprata mest om hunden som låter sig glatt klappas. Han är blandras, stor och svart. Fint möte.

Mandelmanns Gård

Fotograf: Cecilia Möller för TV4

Såg ni Mandelmanns Gård på Tv4 igår? Nu är det bara ett avsnitt kvar för den här säsongen och jag älskar verkligen det programmet. Deras vördnad och kärlek till djuren och naturen är så äkta och påtaglig. Det syns också hur mycket djuren tycker om dem, det är härligt att se och nästan rörande. Sedan uppskattar jag deras osentimentala syn på att äta kött men självklart i mindre mängd och från djur som har haft det bra. Min man var inte alls intresserad av att titta på deras program först men nu sitter han bänkad tillsammans med mig och det är fint att se hans leende på läpparna. Ett tv-program som gör gott och som man blir glad av.