Andelsjordbruk och min trädgårdshistoria

Jag har gått med i ett andelsjordbruk! Ja, det låter storslaget men är inte svårare än så att jag har signat up för att hämta en ekologisk grönsakskasse under 20 veckor hos Kärrbo Prästgård utanför Västerås. Tidigare har jag ofta åkt förbi den obemannade sommarbutiken och fyllt en påse med härliga grönsaker men nu är det nya tider på lantbruket där. Det blir spännande att varje vecka se vilka grönsaker som erbjuds, fler än 50 olika grödor kommer att odlas.  När det kommer till min egen trädgård så överlåter jag gärna odlandet av grönsaker till någon annan och jag är så tacksam att det finns närodlade ekologiska grönsaker att köpa. I mina trädgårdstankar finns det bara blommor…

Med lite egen odlingslycka i trädgården kan jag plocka lika fina buketter som den här om drygt tre månader.

För alla luktärtsälskare innebär vecka 12 starten på odlingssäsongen, då är det dags att sätta frön i krukor inomhus, åtminstone i södra Sverige. Jag brukar vänta ytterligare ett par veckor för de gror snabbt och det dröjer inte länge innan det spirar  i krukorna. I år blir det extra roligt att kunna sätta ut plantorna, som tål några minusgrader, i det nya växthuset.

Dahliaknölarna har jag inte kikat på än där de ligger förpackade i kompostpåsar i en låda. Hoppas de har klarat sig, jag har inte beställt några nya knölar. Om en månad börjar ett gediget arbete med att dela de hårda knölarna och sätta dem i krukor eller plastpåsar för att sedan drivas inomhus.

Jag är nygammal med egen trädgård. För mer än tio år sedan bodde vi i en sekelskiftesvilla med tillhörande stor trädgård. Där fanns äpple- och päronträd i överflöd och en välvuxen hallonhäck som säkert var 50 meter lång. Då arbetade jag som fastighetsmäklare och hade barn i skolåldern så i trädgården gjordes bara det viktigaste som att hålla snyggt och välansat. Vi hade några rosor och en rejäl perennrabatt som krävde sitt men det var i stort sett allt förutom hallon och fruktträd.

Därefter flyttade vi till en hästgård ett par mil utanför stan och då blev hagarna mitt trädgårdsrum där jag plockade blommor. Utmed grusvägen växte krolliljor och en enorm syrenhäck omgärdade huset men något trädgårdsliv var inte något som prioriterades då.

Varje dag går mina tankar tillbaka till alla våra hästar som vi hade och livet med dem. För mig var det en lycklig tid på hästgården där jag levde i samklang naturen, djuren och deras behov. Min vackra ljusa Asi blev min sista häst då och den här bilden på honom tycker jag så mycket om.

Nåja, var sak i livet har sin tid och nu skulle jag inte orka med det tunga slitet med ständig passning, mockning och att bära hö och vatten. Idag lever jag det gröna livet i vår trädgård vid sjön. Är så innerligt glad för den.

Colours: Persika, aprikos, körsbärsblom och ljus syren

Colours. Persika, aprikos, apelsin, körsbärsblom, rosenkvarts, ljus syren och ametist. Milda, mjuka, ofta med svärta. Gryning, skymning, blomster. Bilderna flimrar förbi och minnet åker berg- och dalbana mellan känslor med lågt och högt tonläge.

Jag rensar i bildarkivet som är minst sagt omfångsrikt efter flera års fotograferande. Hittar bilder som jag knappt har ägnat uppmärksamhet, inte hunnit vila i stunden då. Kulörer, det svenska ordet som vi knappt använder till vardags, känns främmande. ´Färg´ betyder egentligen något annat. Mina bilder är färgstarka, inte som jag upplever mig själv. Kanske därför jag egentligen trivs bäst bakom kameran. Hemmet vilar i för mig neutrala vilsamma toner.

Ovan: Ängsö, Västerås. Nedan: Ekholmen, Stockholms skärgård. Islandshästen Asi. Utblick Mälaren, Västerås. Fröholmen, Västerås.

Ovan: Körsbärsblom, Stockholm. Nedan: Utsikt från ladan, Kungsbyn. Islandshästen Asi. Utblick Mälaren, Västerås

Ovan: Maränger och morfars gamla tyllar. Nedan: Födelsedagsbukett vid hästhagarna, Kungsbyn. Solnedgång över sjön Storuman. Intill bryggan, Fröholmen, På stranden, Biarritz

Vinter, vita vidder och ett tack

Jag kikar igenom årets bilder och rensar. Det är tydligt att pandemin även har satt spår i fotograferandet. Det är mestadels samma miljöer som återkommer i motiven och jag har inte lämnat huset och trädgården lika ofta som förr. Det kan kanske också vara för att jag trivs så bra hemma helt enkelt.

Så här när året går mot sitt slut måste jag tacka alla er som kikar in här och ni är faktiskt ganska många. Tack! Tack för fina ord, mail och feedback om det ena och andra. Tack!

Morgonen för ett par dagar sedan var ovanligt vacker och vi satt i bilen för att samlas för en familjeaktivitet en bit bort. Här är allén som leder till Sörby Gård en bit utanför Västerås. För tio år sedan hade vi våra hästar uppstallade här på den prydliga gården. En gång tappade vi vår ganska ystra tävlingshäst och han sprang iväg genom allén men lugnade sig som tur var efter en stund och lät sig infångas.

Det är gott om rådjur här omkring och man får vara försiktig när det ljusnar och i skymningen. Byggnaden på bilden längst ner brukar jag cykla förbi på mina turer och jag undrar vad den har använts till. Älskar gamla röda tegelbyggnader, gäckar alltid min fantasi. Landskapet här är omväxlande med både skog och böljande vidder, det är vackert och speciellt när det är inbäddat i snö och frost.

Fredagskväll och två enkla adventskransar

Önskar trevlig andra adventshelg med ett par lyckobringande hästskor som jag har satt fast i en krans. För den som inte är så invigd i hästvärlden är den vänstra hästskon en framsko som är större och rundare medan den högra skon, som är smalare och mindre, kommer från en bakhov. Upptäckte själv att jag fick tag i två olika skor. Tidigare hade jag och dottern flera islandshästar och jag sparade hästskorna från de sista skoningarna. Det var en annan period i livet men jag hoppas att hästarna på ett eller annat sätt kommer tillbaka i min närhet. Det var en lycklig och innerlig tid nära själva livet med både intensiv glädje och sorg ständigt närvarande.

Här har jag virat ihop ett par enkla kransar till våra två små svarta hus. När jag gör kransar till mig själv är jag inte så petnoga utan tar mest överblivet material och annat som finns här hemma. Jag har helt enkelt bara stuckit in kvistar i en glesa stommar av virade pilkvistar. På vår tomt finns flera stora enar så stickigt enris kan jag slösa med. I skogarna här omkring finns gott om lärkträd och nedanför dem finns alltid nedfallna grenar som är fina att dekorera med kring jul. För att hålla grenarna på plats i blåsten virar jag en tunn grön ståltråd runt hela kransen och den brukar inte direkt synas bland grenar och barr.

Tidig morgon vid Mälaren

Det var en osedvanligt vacker morgon. På väg ut på bryggan skrämde jag ett par doppingar som fridfullt låg och guppade en bit ut på vattnet. Himlen skiftade i olika toner av rosa, blått, lila och turkos och speglingarna på vattenytan bytte ständigt skepnad. Tänker på vikten av förundran och att vila i stunden av det vackra.

En spegelblank söndag

Två bilder från dagens cykeltur. Jag cyklade ner till en ödslig och lite undanskymd brygga i närheten och för ovanlighetens skull låg Mälaren spegelblank. Jag är som vissa hästar som kan bli lite stressade av blåst. Det går likson inte att varken tänka eller koncentrera sig när vinden viner runt öronen men idag var det fint.

Tidig morgon och en tanke

Så här års går solen upp precis i gappet långt där borta mellan öarna och vattnet glimmar i guld nedanför bryggan. Jag har vaknat tidigt och har svårt att somna. Dagens tanke och som jag måste påminna mig om är att andas djupt, tänk att något så enkelt kan vara så svårt.

Där mellan gäststugan och huset som inte syns i bilden står det efterlängtade växthuset som nästan är färdigställt. Det är en fin känsla där inne, lugnt och stilla.

Alla helgons afton

När jag försökte finna norrsken utanför huset visade sig denna vackra tavla framför mig istället. Den bilden tycker jag får symbolisera Allahelgonshelgen i år. Jag är lite omtöcknad efter att ha tittat på ett par avsnitt av omtalade Squid Game på Netflix. Dystopiskt, obehagligt och fascinerande om det mänskliga psyket. Det är ju trots allt bara en TV-serie. Önskar er alla en fin helg!

Det var en fin helg

Att mötas av den här vyn på fredagskvällen är tacksamt. Axlarna åker ner och andetagen blir djupare. Det blev en fin helg, blåsten avtog, solen sken och jag fick mysa med Tore och hans husse och matte. Att sedan växthuset nästan blev klart gjorde det hela inte sämre. En fin lördag och söndag helt enkelt.

Här ligger jag och kopplar av i vår vedeldade badtunna från finska Kirami. Kaminen sitter på utsidan vilket gör att det är gott om utrymme i själva badtunnan. Vi fyller tunnan med vanligt kommunalt vatten och använder inte kemikalier, vilket gör att vattnet tappas ur efter en eller två användningar. Det passar oss bra som inte värmer upp tunnan så ofta utan bara någon helg då och då. Det går även att rena vattnet genom att sätta till Biocool som är nedbrytbart och inte innehåller klor. Då kan man bada några dagar i rad. För oss är det här ett fräscht, enkelt och miljövänligt sätt att ha en badtunna.

Allén och herrgården i höstskrud

Jag trotsade blåsten och kylan och cyklade en rejäl tur efter jobbet och hann hem precis innan det blev mörkt. Vilken väg jag än väljer är det svårt att inte cykla igenom den pampiga allén till Gäddeholms herrgård. Den är alltid lika oemotståndlig oavsett årstid. Hösten är inte min bästa tid på året men det är onekligen färgsprakande och vackert ute.