Att få möta Highland cattle

På vägen hem från stan har jag så länge jag kan minnas beundrat de vackra röda korna med den långa pannluggen som går i en stor idyllisk hage som sträcker sig ända upp mot vägen. Så många gånger jag har velat stanna och titta på nära håll, kanske fotografera. Det är nötkreaturrasen Highland cattle som härstammar från Scottland.

IMG_5412

Det är lustigt det där men tack vare kameran så får jag ibland möjlighet att möta personer och uppleva miljöer som jag annars inte skulle komma till. När jag berättade för min vän Lisa, som bor i närheten av korna, att jag alltid har velat fotografera dem så ordnade hon ett möte med lantbrukaren Eric på Hagbyholms gård som hon lägligt nog känner lite grann. Så häromkvällen var vi där och fick besöka korna och vi fick även lära oss mycket om rasen som mestadels föds upp för köttet men även är bra för att hålla landskapet öppet. På gården här har rasen fötts upp under många år.

IMG_5419

Jag kände mig ungefär lika ängslig i början som den här kon som gömde sig bakom trädet. Eric berättade att korna är mycket skygga och skulle ge sig iväg om inte han var med i hagen. Han pratade försiktigt med dem när vi kom in i hagen och när de kände igen hans röst tittade de bara på oss och stannade kvar i närheten även om de höll noga koll på oss.

IMG_5447

På nära håll var verkligen korna gigantiska stora och med respektingivande horn. Vi fick lära oss att hornen växer hela tiden och ju större hornen är ju äldre är kon. Tjurar har ännu större horn, hur nu det är möjligt.

IMG_5432

Pälsen är tjock och består av flera lager. Längst in finns ett isolerande ullager och än har inte korna tappat den raggiga vinterpälsen helt och hållet. Rasen är härdig och här går de utomhus hela året men har tillgång till vindskydd.

IMG_5438 IMG_5474 IMG_5477

Försiktigt smög jag in bland träden och fotograferade kon som fridfullt låg och idisslade i skuggan. Hon iakttog mig vaksamt och jag såg att hon var beredd att resa sig upp och springa sin väg. Utan att jag ens tänkte på det började jag prata lugnande men henne, precis som med skygga hästar. Vilken underbar kväll det blev med ett ovanligt möte som jag är väldigt tacksam för.

IMG_5485

Vårtecken och andra detaljer

IMG_5169

Visst är det väl så att vi alla har våra egna vårtecken? Vi tolkar och ser saker på olika sätt. När slånbären blommar här brukar det vara löftesrikt om sommarvärme och lediga helger i maj. Igår var det sju grader hela dagen och vindarna var isande kalla. I år har jag hjälp några slånbärskvistar på traven genom att ta in dem i värmen. Lite motvilligt slog de ut till slut. Fårskinnen som jag brukar plocka undan efter vintern ligger kvar i tv-soffan. Djuren här på landet runt omkring tycks inte bry sig om vädret. I hagen på andra sidan vägen är hästarna utsläppta och nordsvensken surar som vanligt när de andra kommer för nära. Jag går mina rundor och tycker egentligen att det är ganska skönt innan sommarvärme och insekter kommer. Tänker på tiden som har varit med hästarna och saknar nog mest bara ridturerna med min vän med de båda hästarna och Elisabeth.

IMG_5085 IMG_5174 IMG_5135

I hagen mittemot vårt köksfönster är våra sommarvänner tillbaka. I år är det några får och två åsnor. Lammen blir fler och fler och skuttar runt i halsbrytande språng och springer kors och tvärs. Det är rogivande att se hur de förflyttar sig hela tiden. Än är de här, än är de där.

IMG_5168

Åsnorna är tillgivna och kommer gärna fram till staketet. Står blickstilla och lyssnar på min röst. Snart blir syrenhäcken grön och tät. När blommorna kommer ser vi knappt hagen på andra sidan grusvägen. Hur många gånger har jag inte hört Elisabeth fara fram i tölt där bakom häcken. Takten eller otakten i hovarnas klapper eller vilken häst som kommer har alltid varit lätt att lyssna sig till.

IMG_5127

Jag tror att närheten till djur och natur tränar upp våra sinnen. Titta till exempel på de utsökta små detaljera i en liten slånbärsblomma eller de olika färgerna på åsnans huvud. Små saker, stora upplevelser.

IMG_2805 IMG_2824 IMG_5178

Skogen igen och ljusa kvällar

IMG_3641

Rikedom från naturen. Hämtar lite mossa i skogen på stenhällarna bland de raka furorna. Det är en ljus och sakral känsla där bland de glesa träden. Har fina minnen härifrån tillsammans med Elisabeths dåvarande tävlingshäst Lofur. Värdigt klev han upp och ner på de små stenhällarna. Han som kom från Island där det inte finns någon skog, han älskade verkligen att kliva runt här i den svenska urskogen.

IMG_1611

Planterar lite vårblommor bland mossan i en gammal korg. De kyliga nätterna och den fuktiga mossan gör att blommorna håller sig fina länge.

IMG_3647 IMG_3660

Skymningen är så där långsam nu igen. Skillnaden mellan dag och natt blir inte så tydlig. Tänder ett ljus i skålen med form av ett äggskal som jag har gjort på keramikkursen. Det är svårt det där med keramik, det mesta blir inte bra men den här är jag nöjd med.

IMG_3728

En pilkrans

IMG_3662

Önskar trevlig helg med en påskinspirerad krans. Ja, som ni har märkt tycker jag om att göra kransar. Det är lite som meditation för mig. Tid och rum försvinner. Flow. Blicken och tanken är fokuserad på arbetet som händerna gör. Inte så mycket planering. Det blir som det blir. Resultatet är inte så viktigt. Därför använder jag nästan alltid material som kan plockas i naturen. Det här är pilkvistar som jag har knipsat av hos min vän Gunilla i Skåne. Hon skulle precis hamla pilarna på typiskt skånskt vis men jag hann ta några grenar innan. Grenarna har legat i vatten några dagar för att bli mjuka och böjliga. Fjädrarna från fasan har jag hittat i hästhagarna och vakteläggen har jag haft i många år.

IMG_3668 IMG_3669

Glada kossor

IMG_3611 (1)

I fredags hämtade vi en låda ekologiskt närproducerat nötkött hos den glade bonden Ulf på Kärrbo Prästgård. Numera äter vi kött som mest 1-2 gånger i veckan och då betalar jag hellre lite mer för närproducerat ekologiskt kött från djur som mår bra och lever ett naturligt liv utomhus på stora marker.

IMG_3609 (1)

Hela gården drivs ekologiskt enligt kretsloppsmetoden med så lite fossila bränslen som möjligt. Här säljs även färska örter och plantor på våren, lammkött, grönsaker och solrosor på hösten. Finfina fårskinn finns det också.

IMG_3618

Köttet är hängmörat under lång tid och kommer från ungtjurar. Raserna är Angus och Hereford. De går utomhus året om och äter endast gräs, klöver och örter från gården. Kalvarna föds den här tiden på året och går med sina mammor ända till sent på hösten. Flocken hjälper dessutom till att hålla landskapet öppet. Sänder alltid en tacksamhetens tanke till bonden när jag åker förbi djuren och ser hur fint de har det. Känns så bra att äta närproducerat kött från djur som har haft ett riktigt bra liv. Varför skall man överhuvudtaget köpa och äta kött från andra sidan jordklotet eller ens Danmark? Har vi någon aning om hur de djuren har det och vad de äter? Nej, troligtvis inte och än mindre vad det egentligen är för kött heller. Nu låter det som jag är sponsrad här men så är det inte alls. Jag är bara så glad att det finns lokala eldsjälar som genom kreativitet, kunskap och hårt arbete producerar gott ekologiskt kött från djur som får leva ett riktigt liv.

IMG_3601

Tidig morgon

God morgon. Jag är uppe tidigt och skall åka och döma en islandshästtävling. Är ju examinerad sportdomare. Koncentration och fokus är det som gäller idag. Detaljstudera ekipagen. Det är roligt men krävande. Känner ansvaret mot ryttarna som har rätt till en kompetent, engagerad och rättvis bedömning. Brukar bli ganska trött efteråt. De här bilderna tog jag igår morse i hagen. Kanske den bästa stunden under dagen. Sömnig, rofylld och stilla morgon långt ifrån tävlingsnerver och prestationsångest. Bästa livet med häst.

IMG_3580 IMG_3595 IMG_3589 IMG_3581

 

Ingenmansland

IMG_9626

Tittar igenom bildarkivet och saknar snön och frosten. Den första snön kom tidigt i november, sedan snöade det och var kallt i flera omgångar ända fram till jul. Nu är marken på sin höjd hårdfrusen men de flesta dagarna lyser gräsmattan grön. Hästarna letar efter gröna grässtrån under det torra fjolårsgräset och den tjocka vinterpälsen är för varm. Det är för tidigt för pälsfällning och att längta efter våren, bakslag kommer med säkerhet. Det är som att leva i ingenmansland. Saknar vintern, längtar efter våren, vill inte ha vinter. Be careful what you wish for!

IMG_9620 IMG_9618 IMG_9624 IMG_9627

Morgonljus

IMG_0041 (1)

Jag stannar till och tar en extra stund i hagen på morgonen. Solen går upp och färgar himlen blekt rosa. Hästarna syns mest som siluetter. Dagarna är korta, solen går upp och går ner nästan på samma plats där borta på andra sidan vägen vid skogskanten.  Det är alldeles stilla, bara hästarna som tuggar. Tar en minut.

IMG_0049 IMG_0047 (1)

 

Adventskrans, skog och mossa

IMG_0417 (1)

Aventskransen till dörren kom upp igår på första advent. Lummer, lav och några små kottar virade runt en tunn ståltråd. Laven växer på grenar som har ramlat till marken efter allt stormande. Igår precis när jag skulle sitta upp på Asi ute på ridbanan kom det sådana där stormvirvlar igen och helt plötsligt var luften full av snöflingor.

IMG_0416

Ett par timmar senare sken solen igen och det var alldeles underbart att ströva runt i tallskogen som jag tycker så mycket om. När det blåser är det lugnt och skönt där. Det susar bara lite uppe bland kronorna.

IMG_0429

Här på hällarna växer det kuddmossa och vitmossa som egentligen är en lav. Ljuset är speciellt och stämningen är sakral mellan de raka furorna. Har fina minnen från när jag och Loftur skrittade runt här. Stabilt och säkert klev han med värdiga steg upp och ner på stenhällarna. Modig, arbetsvillig och med stor integritet.

IMG_0420

Här är hällstigen som leder rakt igenom skogen, en gammal allfarväg mellan församlingarna. Strax till vänster i tallskogen hittade vi första ridvägen genom urskogen när vi flyttade hit. Genom tallskog och blåbärsris, över bäcken och tillbaka på hällstigen. Åh, vad jag tycker om att vara här i skogen.

Intuition

IMG_9898

Ibland vet jag hur det blir. Vad som kommer att hända. Jag tror att det är efter alla mina år som fastighetsmäklare som jag har utvecklat en lite kuslig känsla, eller intuition, för vad framtiden har i sitt sköte. Så många gånger har jag vetat vad som händer eller vad som nästa steg blir. Det kan handla om helt olika företeelser. Om utveckling på arbetsplatser, i relationer i min närhet eller om trender inom design och inredning. Vid flera tillfällen har jag vetat på förhand vad som kommer att ske i min omgivning. Ibland brukar jag retas lite och säga att jag vet hur det blir, att jag är lite synsk eller en spåkärring. Då blir jag betraktad med skeptis och jag ser att motparten blir osäker och vacklar lite. Jag är ju liksom inte ”den typen”.

 

Antagligen är jag bara väldigt observant på människor och beteenden i min närhet och jag har blivit van att tolka små signaler, kanske något enstaka ord eller en blick, ett för dagen ovanligt klädesplagg eller kanske endast ett par nyputsade skor. Måhända är jag bara känslig.

IMG_9952 IMG_9954 IMG_9932 IMG_9978

I den yttre kretsen av min tidigare arbetsplats kände jag att något inte stämde med en person och häromdagen fick jag förklaringen. Jag är tacksam att ha fått denna gåva även om jag inte har förstånd eller kunskap att till fullo utnyttja potentialen.

IMG_9980 (1)