Blandade bilder från helgen

Bubbel och en bricka med lite smått och gott väntade mitt helgbesök. Träbrickan kommer från ett olivträd och den inhandlade jag på Samos. Precis sådant som jag tycker om att ta med mig hem som minne från resa, något användbart som påminner mig om härliga dagar. Den är stor, fick precis plats i resväskan hem.

Med uppslänga ben i soffor och fåtöljer satt vi och pratade till sent med den här veckogamla självplockade buketten framför oss.

Mitt hjärta längtar verkligen ut från storstaden. Axlarna sänks och jag blir lugn och mjuk i kroppen så fort jag kommer ut på landet och får blicka ut över öppna landskap. Inga bilar och människor som rusar hit och dit, tystnad. Vi åkte till min väninnans gamla hemtrakter och fick en härlig dos av vackra vidder, valpmys och får. Så härligt att vandra i fårhagarna. Fick lära mig att får som mår bra och inte är stressade är tysta, dvs de bräker inte.

Från det ena till det andra måste jag tipsa om tidningen Lantlivs tjocka specialnummer som med inspirerande årstidsbilder täcker in hela året med vackra reportage. Deras anlitade fotografer och stylister är verkligen i en klass för sig vad gäller svenska magasins.

Med en så här söt valp i famnen är det ju helt ok att vara med på bild. Kommer inte ihåg vad rasen heter men sötnosen är 12 veckor och kommer att bli en jakthund. Älskar valpar!!

Tack du vackra landskap för denna gång

Tacksamt nog hade inte skördetröskorna hunnit till åkrarna runt huset med den vidunderliga utsikten. Gyllene vete och korn vajar fortfarande i vinden och luften är mättad med doften av solvarma åkrar. Det är en känsla av frihet att blicka ut över det öppna landskapet som böljar i mjuka bågar på var sida om den vackra skånegården. Jag trivs nog trots allt bäst i öppna landskap, att vila blicken på horisonten gör gott för själen.

Jag är tillbaka efter några dagar i Skåne hos min barndomsvän. Dagar fyllda med goda samtal och inspirerande utflykter. Jag återkommer strax med bilder från några höjdpunkter.

Att plocka blommor och trädkungens tron

Det finns inget mer meditativt och avkopplande för mig än att gå ute i naturen och plocka blommor. Det var min absoluta favoritsysselsättning, förutom hästarna då, på hästgården. Jag plockar lite här och där, är absolut inte kräsen, och några odefinierbara gula blommor som växer likt ogräs får också komma med i buketten. Kvistar av rönn och pil, hundkex, de gula odefinierbara, några grässtrån, en stulen syrenkvist och rangliga ännu ej utslagna prästkragar.

Det är omöjligt att inte låta tankarna gå till Beppe Wolgers ”Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron”. Passerade den här fantastiska trädtronen på morgonens promenad idag. Kanske kan bilden inspirera någon till liknande skapelser av en stubbe.

Sagolikt över Siljan

Helgen har tillbringats i Tällberg för att fira en jubilar i familjen. De var svårt att få en vackrare inramning till festligheterna än fredagseftermiddagens solnedgång över Siljan. Underbar hög och frisk luft, tystnad och ett alldeles otroligt färgspel över sjön.

Eftersom jag inte alls är ofta i Dalarna kunde jag inte låta bli att fascineras av alla höga midsommarstänger, fortfarande vackert dekorerade mitt i vintern. Konstnärligheten, kreativiteten och kärleken till naturen är påfallande i denna vackra del av Sverige.

Den grånade dalagården utgjorde enastående vacker utsikt från vårt norra fönster i rum 34 på Tällbergsgården. Det andra fönstret mot väster med hela Siljan som en tavla med utsikt från sängen. Jag tror jag aldrig har bott i ett hotellrum med vackrare läge. Balkongräckets snickarglädje kanske passar bäst just här. Känner stor tacksamhet att vädret var på jubilaren och vår sida trots tveksam prognos.

Lördagsmorgonen bjöd på ett fantastiskt ljus och samma fina utsikt över den grånade dalagården och Siljan.

Juni och Julius

Häst och Grönsaksbondens ardennerhästar är imponerande. Helst hade jag velat se dem galoppera i snön, det är en mäktig upplevelse, men den här soliga februaridagen var det stillsamt i hagen. Hästarna njöt av solen, rullade sig i snön och kliade varandra. Tuggade förstrött på några höstrån, drack vatten i djupa klunkar och vandrade långsamt runt i hagen. Allra bästa sortens hästliv.

Omsorgen är rörande och han får till och med bita sin mor på insidan av hennes bakben. Julius är född i början på juli förra året, hans mamma heter Juni. De är slående lika varandra. Till och med bläsen har exakt samma originella teckning.

Förra året vid den här tiden fick vi följa med på en underbar slädtur bakom ardennern Carisma. Det vintriga mälarlandskapet var magiskt vackert. Bilder här. Andra bilder på Hans Johanssons ardennerhästar finns här.


Gustav och Marie Mandelmanns mästerverk

Tisdagskvällar är heliga. Tittar du också på underbara Mandelmanns gård på TV4?
En dallrande het sommardag i slutet på juli besökte jag deras fantastiska trädgård och café. Jag minns knappt att stockrosorna var så ljuvligt vackra mot den gamla putsade fasaden för det var många besökare den där varma dagen. Att jag lyckades ta några stillsamma bilder har jag svårt att förstå.

Maries konstnärligt anlagda köksträdgård gjorde störst intryck på mig. Form och färg i total harmoni där blommor och grönsaker planterade tillsammans bjöd på en estetisk upplevelse i sig. Skimrande kålhuvuden och gigantiska vallmokapslar. Vit allium och blomstermorot. Redskap och äldre utrustning här och var som påminde om handens kraft och varsam brukning av jorden. Fint så.


 

Vintervita vidder

För mig är det vilsamt med frånvaron av skarpa konturer och vidderna gör det lätt att andas. Som vanligt vandrar jag upp på åkern för att blicka ut över söderslätten. Hundväder i ordets rätta bemärkelse. Jag är ensam. De flesta skulle inte gå ut, än mindre ta med sig kameran, men för mig ter sig det böljande åkerlandskapet intagande och mer tydligt än vanligt. De olika grödorna bildar ett grafiskt mönster, dock utan skarpa kontraster. Känslan är mjuk.

Rosorna, gula och aprikosfärgade, blommade på julafton med färger som jag minns från solnedgången över slätten i somras. Bilder från sommarkvällen från åkerkanten här.

Naturstudie av kaveldun

Solens strålar glittrar genom vassen och kaveldunets karakteristiska bruna kolvar lockar ut mig på isen. Som vanligt vill jag studera naturens mysterier på nära håll. Dofta, känna och ta in detaljer. När jag rör vid en av kolvarna spricker den upp och myriader av frön sveps bort i vinden och lyser som förvirrade snöflingor i solskenet. Jag vilar i naturens magi om så bara för några stulna ögonblick.

Tulpanens dag och behovet av snittblommor?

Åh vilka buketter jag kunde plocka när vi bodde på gården. Syrener och spirea växte runt huset och okända gula blommor i klasar på träden runt ridbanan. Egentligen hade vi ingen trädgård att tala om, för mig var det hästhagarna som stod för blomsterprakten. På trappen odlade jag tulpaner i hink. De trivdes så bra i stallet under de kalla månaderna. Idag är det Tulpanens dag men det blir inga inköp för mig. Jag bestämde mig ju tidigt i höstas att inte köpa snittblommor under vintern utan jag försöker hålla mig till det som finns ute i naturen. Inget beslut som kommer att påverka miljön i det stora hela men mer en viljeinriktning att minska onödig konsumtion.

Just nu pågår en ganska stor debatt i olika sociala medier just om konsumtionen av snittblommor och behovet av det. Är det bättre för miljön med importerade blommor jämfört med blommor odlade i växthus i Sverige? Det är alltid svårt att veta vad som är bäst för miljön. Kanske kan denna sammanställning från Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI,  ge en vägledning om utsläpp från hushållen.

Med pigga öron och vit man som utsikt

Det kunde lika gärna ha varit en bild för två, tre eller fyra år sedan. Då en vanlig sysselsättning en söndag eller vilken annan dag som helst i veckan. Idag en ovanlig ynnest som jag njöt av varje sekund. Stora trygga Steinn frá Armoti tog mig på tur i skogen och genom charmiga bruksorten Skebobruk. Vi har ridit förbi vackra trähus utsmyckade med snickarglädje och rymliga punchverandor med hundratals fönsterrutor. Sneda uthuslängor, gamla arbetarbostäder och smedjor. Så vackert så jag egentligen ville filma från hästryggen. Nu blev det i stället bara ett par snabba mobilbilder för att inte ta alltför mycket koncentration från själva ridningen. En härlig dag med fint sällskap av Josefin som driver hästverksamhet med bland annat urtjusiga hingstar.