Sen eftermiddag i februarisolen

Andas. Jag drar in den syremättade luften djupt ner i lungorna, känslan är välbekant. Dofter av jord, skog, äng, åker och insjövatten fyller mig med minnen. Doftminnen av lantluft som är lätt att andas. Längtar dit. Alltid.

Mannen kommer gående med en svart hund med snälla ögon. Han, mannen alltså, tittar undrande på mig när jag står mitt inne bland multnande solrosor i leran strax intill grusvägen. ”Jag bara fotograferar blommorna i motljuset, visst är dom vackra?” ”Det har jag inte tänkt på men när du säger det så.” Jag ser att han kisar i solljuset och blickar ut över de bruna fröställningarna från sommarens solrosor.

Sedan fortsätter vi att småprata mest om hunden som låter sig glatt klappas. Han är blandras, stor och svart. Fint möte.

Mandelmanns Gård

Fotograf: Cecilia Möller för TV4

Såg ni Mandelmanns Gård på Tv4 igår? Nu är det bara ett avsnitt kvar för den här säsongen och jag älskar verkligen det programmet. Deras vördnad och kärlek till djuren och naturen är så äkta och påtaglig. Det syns också hur mycket djuren tycker om dem, det är härligt att se och nästan rörande. Sedan uppskattar jag deras osentimentala syn på att äta kött men självklart i mindre mängd och från djur som har haft det bra. Min man var inte alls intresserad av att titta på deras program först men nu sitter han bänkad tillsammans med mig och det är fint att se hans leende på läpparna. Ett tv-program som gör gott och som man blir glad av.

Med regn mot 3:e advent

Den här gamla bilden får symbolisera en regnig och snöfattig decembermånad. Det går ju inte att fotografera nu för det är så mörkt hela dagarna och så allt detta regnande. Känns ungefär som om jag har gått i ide och helst vill sova fram tills vårsolen tittar fram.

Når vi bodde på hästgården i den charmiga lilla byn utanför Västerås satt de här röda julkulor i syrenerna ovanför brevlådorna en dag. Tyckte att det var så fint, både kitschigt och sparsmakat på en och samma gång. TREVLIG 3:E ADVENTSHELG!

Adventsförberedelser

Jag längtar ut till skogen, till skogen som jag känner. Där jag vet var kuddmossa, lummer och björnmossa växer. Där jag vet var älgarna brukar vara och var vildsvinen gömmer sig när det ännu är ljust. Det är dags att ge sig ut och plocka mossa, lingonris och grenar till första advent. Idag köpte jag tre vita hyacinter som väntar på att planteras. En fin tid väntar. Adventsförväntan som Weronica kallar det.

Här på stenhällarna växer kuddmossan. Här i mitt sakrala kyrkorum bland raka furor. En älskad plats som finns bevarad i minnet. Här har små islandshästhovar klivit upp och ner på stenhällarna och på den mjuka mossan för att sedan vända hemåt på grusvägen genom skogen. En annan tid, ett annat liv. Skogen och träden är dock de samma. TREVLIG HELG med önskan om fina skogsturer!

 

November i bokskogen

Frågan är om bokskogen är vackrast under tidig vår eller sen höst? Skir grönska eller avlövade grenar i salar över ett gyllene golv i roströda toner.

Där söderslätten går över i mjuka kullar och där ljusa skogar med bok och lärkträd breder ut sig har jag landat igen för ett kort besök. Det välbekanta öppna landskapet har blivit som mitt andra hem. Plötsligt glimtar solen fram i en spricka mellan molnen på den för årstiden annars jämngrå himlen. November.

Vaknade i ett disigt Skåne i morse

Morgonen bjöd på öppet landskap och frisk luft i lungorna med dis och regn som följeslagare. Alla åren med islandshästar har lärt mig att uppskatta samtliga årstider och alla typer av väder. Luften känns alltid mer syremättad när det är fuktigt och alla höstens dofter blir mer framträdande. Lätt att andas.

Marken är täckt av spetsiga gula nedfallna blad från pil, murgrönan växer frodigt och de blåsvarta bären på ligusterhäcken blänker i regnet. Naturen är min vän som jag smeker med blicken och tackar för skönheten.

Stallfönstret och den gula välväxta rosenbusken får alltid mina beundrande blickar. Rutorna är immiga och rosen är på väg att sova sin vintersömn. Tack för det här året.

En härlig soppa!

Så fort jag får tillfälle handlar jag ekologiska grönsaker hos Kärrbo Prästgård utanför Västerås. Den lilla obemannade butiken har ett växlande utbud av grönsaker beroende på tillgång. Med ett visst vemod självplockade jag också säsongens sista solrosor i lördags och dekorerade borden till oktoberfesten. Tyvärr lyckades jag inte ta några bilder men det finaste var alla kandelabrar med tända ljus i mörkret.

Nu till favoritlunchen – en härlig hemlagad soppa!

Broccolisoppa, för 4-6 personer

1 kg broccoli (Jag tar även med stammen)
15 cm purjolök
2 vitlöksklyftor
2 buljongtärningar
1 liten chilifrukt
1 liter vatten
1 dl grädde
ev salt och peppar

Grovhacka alla grönsaker och koka i vattnet tillsammans med buljongtärningar 10-15 minuter. Låt svalna och mixa slätt eller kör med stavmixer. Häll tillbaka i kastrullen och rör i grädden. Koka upp och smaka av med salt och peppar. Späd ev med mer vatten. Klart!

Servera med till exempel hårdkokta ägg och toppa med solros- eller pumpafrön. Mmm… jättegott!

Blandade bilder från helgen

Bubbel och en bricka med lite smått och gott väntade mitt helgbesök. Träbrickan kommer från ett olivträd och den inhandlade jag på Samos. Precis sådant som jag tycker om att ta med mig hem som minne från resa, något användbart som påminner mig om härliga dagar. Den är stor, fick precis plats i resväskan hem.

Med uppslänga ben i soffor och fåtöljer satt vi och pratade till sent med den här veckogamla självplockade buketten framför oss.

Mitt hjärta längtar verkligen ut från storstaden. Axlarna sänks och jag blir lugn och mjuk i kroppen så fort jag kommer ut på landet och får blicka ut över öppna landskap. Inga bilar och människor som rusar hit och dit, tystnad. Vi åkte till min väninnans gamla hemtrakter och fick en härlig dos av vackra vidder, valpmys och får. Så härligt att vandra i fårhagarna. Fick lära mig att får som mår bra och inte är stressade är tysta, dvs de bräker inte.

Från det ena till det andra måste jag tipsa om tidningen Lantlivs tjocka specialnummer som med inspirerande årstidsbilder täcker in hela året med vackra reportage. Deras anlitade fotografer och stylister är verkligen i en klass för sig vad gäller svenska magasins.

Med en så här söt valp i famnen är det ju helt ok att vara med på bild. Kommer inte ihåg vad rasen heter men sötnosen är 12 veckor och kommer att bli en jakthund. Älskar valpar!!

Tack du vackra landskap för denna gång

Tacksamt nog hade inte skördetröskorna hunnit till åkrarna runt huset med den vidunderliga utsikten. Gyllene vete och korn vajar fortfarande i vinden och luften är mättad med doften av solvarma åkrar. Det är en känsla av frihet att blicka ut över det öppna landskapet som böljar i mjuka bågar på var sida om den vackra skånegården. Jag trivs nog trots allt bäst i öppna landskap, att vila blicken på horisonten gör gott för själen.

Jag är tillbaka efter några dagar i Skåne hos min barndomsvän. Dagar fyllda med goda samtal och inspirerande utflykter. Jag återkommer strax med bilder från några höjdpunkter.

Att plocka blommor och trädkungens tron

Det finns inget mer meditativt och avkopplande för mig än att gå ute i naturen och plocka blommor. Det var min absoluta favoritsysselsättning, förutom hästarna då, på hästgården. Jag plockar lite här och där, är absolut inte kräsen, och några odefinierbara gula blommor som växer likt ogräs får också komma med i buketten. Kvistar av rönn och pil, hundkex, de gula odefinierbara, några grässtrån, en stulen syrenkvist och rangliga ännu ej utslagna prästkragar.

Det är omöjligt att inte låta tankarna gå till Beppe Wolgers ”Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron”. Passerade den här fantastiska trädtronen på morgonens promenad idag. Kanske kan bilden inspirera någon till liknande skapelser av en stubbe.