I mina gamla trakter i närheten av Ängsö Slott

Tidigare när jag hade islandshästar bodde vi alldeles intill naturreservatet Ängsö och det var också där jag för många år sedan tog upp islandshästridningen igen. Fortfarande dras jag till den vackra naturen kring Ängsö Slott och det som finns i omgivningarna där omkring. En promenad i slottsträdgården är aldrig fel och den grönskande tunneln är alltid speciell att vandra igenom, så vacker i alla årstider.

Numera finns här inte längre turridning med islandshästar men Häst- och Grönsaksbonden erbjuder både ridning och vagnsturer med sina stora lugna Ardennerhästar i den fina miljön. På sensommaren säljer han ekologiskt odlade grönsaker bakom det gamla stallet.

Om man fortsätter förbi Slottet och kör vidare på den slingriga vägen kommer man till Ängsö Fisk. Hur det är idag i dessa speciella tider vet jag inte men normalt finns här fiskförsäljning med gösfiléer som specialitet  och ett trevligt café som är öppet på sommaren. Förbi uppfarten till Ängsö Fisk går vägen till Långholms Brygga där det går att parkera och härifrån utgår några vandringsleder. Direkt bakom parkeringen går en stig in i skogen och efter bara ungefär en kilometer finns en fin liten grillplats precis vid vattnet. Det är fint att äta medhavd matsäck ute på bryggan också.

På väg tillbaka till Västerås och vårt hus, eller på väg från Stockholm, stannar jag ofta och köper ekologiska ägg vid Springsta Säteri och Äggbod. Här säljs olika typer och storlekar av ägg och jag köper alltid de ekologiska, de smakar ljuvligt. På sensommaren brukar det även finnas äppelmust från gården och blåbär från skogarna intill. Sista avstickaren blir till Kärrbo Prästgård. Här finns en bod som säljer ekologiskt kött, både från lamm och nöt. Alla djuren på gården lever ett gott liv, korna går till exempel utomhus hela året och fåren har ett fantastiskt stort och ljust fårhus där de kan välja om de vill vara inne eller ute. På gården finns även en bod som säljer jättefina fårskinn, garn och andra produkter från fåren. Gårdens yngsta dotter Greta är med som en av bönderna i Bonde söker fru i år så det blir lite extra roligt att titta på det programmet i höst.

Själv var jag med som fastighetsmäklare när några tomter skulle säljas bredvid gården för många år sedan. Det var inte en av mina bästa dagar kommer jag ihåg, var genomförkyld och vandrade i leran upp till den avstyckade marken i vad det kändes som en evighet. Sedan tror jag den gode bonden sålde tomterna själv och idag är det en hel liten by av hus intill gården. Precis så som jag tror att många vill bo idag.

Att fotografera en pudel på isen

Egentligen var det för mörkt för att fotografera men skymningen på isen var intagande och det går ju inte att motstå en glad pudel Tore och Oscars flickvän Mathilda som skall träna tillsammans. Tore är i princip omöjlig att fotografera, han är bara still en millisekund åt gången. Det bästa han vet är att springa. Här tror jag han har lite svårt att bestämma sig om han skall leka med bollen eller bara springa.

Nu bär det iväg. Det heter tydligen skijoring när man tolkar på skidor efter häst eller hund. ”Framåt, bra. Höger, bra” Det är fascinerande att höra samspelet mellan Tore och Matilda. Ibland vänder han på huvudet för att se om hon är med och fort går det.

Fler bilder och filmer på snyggingen Tore finns på Instagram under thor_is_a_poodle.

Till sist en spaning. Jag tror själva hundrasen pudel är på frammarsch. Från att tidigare haft kanske lite av en oförtjänt töntstämpel på grund av lejonklippningen är det dags för uppdatering. Det här är en sund hundras som dessutom är allergivänlig. Familjekär och lättlärd, fäller inte hår och ovanligt frisk. Kanske har den renrasiga pudeln kommit lite i skymundan av de till utseendet charmerande pudelkorsningarna som dessutom oftast är mer än dubbelt så dyra i inköp.

Krispig morgon

Det känns som om solen bara är uppe några timmar nu och den vandrar bara en kort väg över vattnet innan den snabbt försvinner ner bakom horisonten. Precis som på hästgården under vintern, då solen gick upp i ena änden av hästhagen och ner i det andra hörnet. Det har varit ett par krispiga morgnar nu med landskapet inbäddat i frost. Vackert och vilsamt. Jag känner tacksamhet att jag kan uppskatta naturen så även i mörkaste november. Första advent i morgon.

Kransverkstad i skymningen

 

I lördags kom två vänner över på seneftermiddagen och vi satt ute och band kransar eller rättare sagt så hjälpte jag dem att göra varsin krans. Jag hade förberett med ris och mossa. Har hittat en nedfallen gammal gran i skogen och de torra grenarna är täckta av lavar. Vi har fyra stora enar på tomten så enris kan jag slösa med men det är riktigt taggigt! Årets kransar är stora och yviga och dekorerade med små torra kvistar med lavar och ett sidenband.

Kvällens kransar har jag ingen bild på då det var mörk när kransarna var klara och vännerna åkte hem. Några dagar innan gjorde jag en enkel krans av enekvistar dekorerad med brudslöja som torkar och brukar hålla sig fint en tid. På ytterdörren sitter en yvig krans av gran, en, torra kvistar och några blad eukalyptus. Den har hängt med ett par veckor och det mesta av eukalyptusen har blåst bort.

Jag tycker det är så roligt att se till att vännerna får kransar och skulle gärna utveckla konceptet men i år var det inte rätt tid för det. För ett par år sedan band vi kransar och drack glögg i stallet och det var också härligt, bilder här.

Riktiga hästkrafter vid Ängsö Slott

I en vacker hage intill Ängsö Slott utanför Västerås går en flock ardennerhästar och betar i kvällssolen. Det är ovanligt att se så många av den numera nästan ovanliga hästrasen som i början av 1900-talet var den vanligaste hästrasen i Sverige. Det sägs till och med att rasen som då användes i jordbruket var en bidragande orsak till välståndet som byggdes upp i Sverige under den tiden.

Ängsö Slott byggdes på 1400-talet och har ägts av släkten Piper från 1700-talet fram till 1970-talet. Familjen Piper arrenderar och bebor fortfarande delar av slottet som idag ägs av Wästmannastiftelsen där den karakteristiska huvudbyggnaden är museum. Mest känt är nog ändå Ängsö Slott för färgstarka skrönor och spökhistorier.

I naturreservatet kring Ängsö Slott erbjuder Häst- och Grönsaksbonden barbackaturer på de stora lugna hästarna. Ridturen går förbi den medeltida kyrkan och fortsätter genom kulturlandskapet och förstås genom den vackra allén som är lite av ett signum i trakten. De kraftfulla hästarna skrittar lugnt och värdigt genom det natursköna landskapet och blir rikt belönade med äpplen efter turen. En enastående vacker kväll.

Tidigare har jag följt med på slädtur med Hans Johansson , Häst- och Grönsaksbonden och fina ardennern Carisma. Bilder från en magisk vinterdag här.

September och morgondopp

Men kom inte hösten väldigt plötsligt? Eller är det bara jag som har haft mycket att stå i, både på det privata planet och på arbetet.

Gräset har gulnat och björkarna börjar skifta i färg. Antingen är det kallt och krispigt på morgonen eller dimmigt och fuktigt. Klara färger eller mer dämpade. Daggen ligger ofta som en glänsande våt slöja över allt och glittrar i solen som knappt orkar upp över trädtopparna.

Oavsett väder brukar vi ta ett morgondopp, häromdagen var det bara 6 grader i luften men 17 grader i vattnet. Det är härligt och börjar utveckla sig till en ny vana. Kroppen kickar igång på ett skönt sätt. Får se hur länge det känns behagligt och uppfriskande.

Här utanför går farleden. På behörigt avstånd går både fritidsbåtar och stora fraktfartyg förbi. Det fascinerar mig att stora fraktfartyg bullrar och låter mindre än små ettriga motorbåtar eller för att inte tala om vattenskotrar. Segelbåtar glider oftast långsamt förbi och vid kryss kommer de ibland riktigt nära. Älskar segelbåtar och lugnet som de förmedlar och fraktfartygen är vackra speciellt på natten då de kommer som stora glidande upplysta fyrskepp.

Ängen kom som en överraskning

Att den övre delen av tomten visade sig vara en äng med allsköns blommor kom som en fin överraskning till oss. Jag lät bli att klippa det tufsiga gräset för att se vad som egentigen växte där under tallen och björken. Nu går jag förbi ängen och nynnar på klassiska sommarvisor med nationalromantiska texter om blomster och ljusa sommarnätter.

Förutom flera olika arter av gräs växer här rödklöver, prästkragar, kattfot, gullviva, blåklocka, revsuga, vitmåra, gulmåra, fibbla, rölleka, kärringtand, smörblomma och många fler som jag inte kan namnen på. Den sirliga blomman ovan skall jag försöka artbestämma i morgon.

Den blomstertid nu kommer och gömda skatter

Nu är tiden äntligen här då det bara är att gå ut i naturen och plocka stora fång av blommor. För mig är det en stund av vila och reflektion, ungefär som meditation. Jag är helst ensam och i tysthet långt borta från bilar och andra oljud. Ädla liljekonvaljer, skira hundkex och grässtrån förgyllde den gångna helgen. Grässtrån är underskattade och är så vackra i sin enkelhet. Innan midsommar är det tid att göra en gräskrona. Det finns mycket att se fram emot just nu. Numera är alltid blomstersekatören min följeslagare, kan inte vara utan den, liksom jutesnöre.

Ett mindre flyttlass är på plats och jag hittar nerplockade skatter som det här gamla flötet som är arvegods. Just nu behöver jag inte gå på loppis utan gläds åt det som redan finns. En vacker trädgårdstidning blev också njutning under helgen.

Luktärtor och gröna sysslor

Ok, det är lika bra att förbereda er på en gång, jag tror det blir ganska många trädgårdsinlägg här framöver. På något vis har jag ett uppdämt behov av att plantera och hålla på i en trädgård so here we go!

Luktärtor har jag dock odlat i flera år och en av anledningarna är att de är så tacksamma att plocka in i buketter. Ju fler stjälkar man plockar ju mer blommor kommer det. Det viktiga är att förodla dem inomhus från ca vecka 12 för att sedan planteras ut. De tål några minusgrader så utplantering kan ske ganska tidigt. Jag köper frön och följer odlingsråd till punkt och pricka från Cecilia Wingård, Sveriges luktärtsdrottning.

Innan vi visste att vi skulle få bli ägare till det här efterlängtade huset hade jag redan satt luktärtsfrön och även några dahliaknölar var på tillväxt i krukor i lägenheten. Egentligen fungerar det inte så bra med dahlior på en balkong, åtminstone inte för mig, men knölarna har jag fått av en kär vän så jag vill verkligen försöka hålla liv i dem.

Därför fick jag som första projekt i trädgården se till att ordna med ett par odlingslådor och snälla Elisabeth hjälpte mig och grävde bort den kraftiga grässvålen och vi fick lådorna på plats. Det är säkerligen inte den slutgiltiga placeringen, jag tänker mig en större blomsterträdgård bakom huset så småningom.

Luktärtorna kommer få slingra sig kring tunna björkpinnar tillsammans med ett armeringsjärn i mitten. Oftast är luktärtorna lite svårflörtade och är motvilliga att få att slingra sig uppåt men med hjälp av lite grovt jutesnöre brukar det gå bra. Glatta bambupinnar brukar inte vara så populära, det skall vara strävt och lite stökigt material.

Några välanvända pilkorgar var med i flyttlasset och i dem placerar  jag alltid stora stallhinkar för att plantera i. I botten av pilkorgen under hinken lägger jag lecakulor eller helt enkelt ett lager av kottar, det fungerar lika bra. På så sätt håller sig pilkorgen fräsch i flera år och det är enkelt att byta ut lökar och plantor i hinken. Botten av hinken har jag perforerat med hål med en kniv. Prisvärda stora stallhinkar eller murarhinkar som rymmer 20 liter finns till exempel hos ridsportbutikerna Hööks och Börjes.

Jag är fascinerad av fjädrar och som av en angenäm tillfällighet låg flera vackra grå-svart-vita fjädrar på gräsmattan en morgon. De ligger där fortfarande och gäckar min nyfikenhet och kreativitet. Tiden finns inte riktigt just nu men jag ser framtiden an med tacksam tillförsikt inför kommande kreativa projekt.

Kattfot och blå viol

Rabarber, kattfot, blå viol, spjutbräken, syren, humleblomster, revsuga, midsommarblomster, liljekonvalj, gullviva, smörblomma, hägg och löjtnantshjärta.

Det är så underbart att vara med trädgård igen. Här finns inte (ännu) många rabatter i egentlig mening men marken är täckt av vårblommor. Just nu är det mest gult av älskliga gullvivor.  Jag vandrar runt och upptäcker fler och fler arter. Blåsippa och vitsippa är redan överblommade och nyss skymtade jag en vit skogsstjärna. Tomten sluttar svagt mot söder och jorden kan nog karaktäriseras som relativt mager sandig ängsmark. Här finns gott om älg och rådjur och en stor hare skuttar varje morgon över gräset. Det kommer att bli en utmaning att få ha mina planterade blomster i fred.