Honungsört

IMG_6721

Det blev en blomstrande midsommarhelg. Inte som traditionen bjuder med blomsterkrans i håret och midsommarstång utan med blomster i blicken och tanken. Utmed kustvägen väster om Abbekås lyser åkrarna blålila och flera bilar stannar och beundrar de färgstarka fälten. Vi kör av vägen och kör norrut där honungsörten är planterad i räta rader precis intill vägkanten.

IMG_6727

När jag lutar mig över de blålila blommorna brummar det av tusentals bin. Mest planteras den som en miljöväxt för att binda kväve och luckra jorden men som namnet anger lockar den även bin och planters ofta intill biodlingar. Här där potatis odlas och skördas redan vid midsommar sås honungsörten för att sedan plöjas ner i jorden som gröngödsel. Doften utmed vägen är ljuvlig och det är som att färdas genom en blomstrande välskött trädgård. Älsk på Skåne!

IMG_6723

Backsippor och backen i byn

IMG_5870

När tiden inte riktigt räcker till för strövtåg ute i naturen har min fina vän Lisa hållit koll på backsipporna. Denna ljuvliga fridlysta blomma med sina stora mjuka blå klockor. I Lisas hästhage finns en enebacke och där på sönderslänten, och bara där, växer det mängder av backsippor. I olika nyanser av lila och blått står de och nickar mot solen. Blå stunder.

IMG_5960

IMG_5866

IMG_5871

IMG_5949

IMG_5674 (1)

Oftast visar jag bilder med utsikten mot dalen i söder men mot norr, åt andra hållet, går byvägen upp mot kyrkan. På samma sida som kyrkan ligger tre små röda torp på rad. Trädgårdarna är poetiskt vackra och omgärdade med gärdsgård. Jag kikar ofta in och beundrar träd, blomster och buskar. Häromdagen fångade den här otroliga busken med klarröda blommor min blick. Det är nästan svårt att hinna ta in all rikedom som naturen bjuder på just precis nu.

IMG_5953 (1)

Betraktelser från fårhuset

IMG_1892

Jag handlar ekologiskt kött och grönsaker från Kärrbo Prästgård som är ett ekologiskt lantbruk i samklang med naturen och kretsloppet. Gården använder till exempel ett minimum av fossila bränslen. Den glade bonden, som Ulf kallar sig, skickar ut små trevliga mail till sina kunder och det senaste gick rakt in i mitt hjärta och jag fick lov att publicera hans text här:

 

”Klockan är halv fem. Jag har  gjort min morgon tjänst i fårhuset. En tacka hade  fått två fina lamm. Jag stängde undan henne så att ingen annan tacka kan stjäla någon av hennas lamm.  Det brukar alltid finnas någon annan tacka som startat sina moderskänslor trots att hon har någon dag kvar till sin egen förlossning. I den där första stunden är också lammet mottaglig att knyta band till den mamma som liksom friar till den. Trots att jag är gammal och erfaren kan jag inte sluta fascineras hur välutvecklad den nyfödda lammungen är. Allt finns liksom där på en gång.  Språket, rörligheten, rädslan, tryggheten, behoven och lusten.

 

Tänk om ett barn som föddes på morgonen redan vid lunchtid följde med sin mor på en trevlig promenad i kantarellskogen  och vid eftermiddagsfikat cyklade i väg till fotbollsträning men under tiden hunnit med flera stunder av sociala problem och lycka.

 

Skulle man fortsätta tänka så där. Är det svårt att förstå hur det där lammet efter fem månader går om kring med den vackraste päls nästan lika stor och tung  som sin mamma. Och det hela sker med hjälp av gräs, klöver och örter som växer av sig själv där vi bor.

 

Nåja! När ni besöker fårhuset den närmaste tiden kan ni försöka lära er lyssna hur tackan säger ” jag ska lamma, var är mitt lamm, jag ska lamma, vara är mitt lamm”  Nu är också tillfälle att höra hur olika tackorna låter. Alltså ungefär så olika som vi människor låter.

 

Ni kan också roa er med att studera att Najibs lamm har lila öronbrickor, Movas lamm har vita och jag blå.  Fast egentligen har vi allt tillsammans.

 

Efter förlossningen flyttar vi familjerna till box med täta väggar tills vi är säkra på att lammet kan äter och växer och lärt sig följa tackan. Vi brukar säga att ett lamm tar ett dygn, två lamm två dygn och så vidare. Ulf”

IMG_5049

Bilderna är från i vintras när jag tittade in i det stora, ljusa och luftiga fårhuset. Alla djuren på Kärrbo Prästgård lever det goda livet och till exempel korna går ute året om.

Dahliaplantering och att gå ”all in”

IMG_5561

Det kanske inte är speciellt smart att köpa 23 dahliaknölar när man inte har en trädgård och precis skall flytta dessutom. Eller också är det det, att planera för framtiden och lyfta blicken över flyttlådor, färgburken och gamla tapeter som tas ner från väggarna. Jag är nog den personlighetstypen numera som går ”all in”, det finns inget att vänta på längre helt enkelt. Och nu ville jag prova på att odla dahlior, inte mer med det. Längtar efter att hålla stora flikiga blommor i ljusa pastellfärger i händerna. Ha ha, ja vi får väl se om det blir några. Jag har valt knölar som jag hoppas skänker mig blommor i rosa, orange och aprikosa toner. Namnen är poetiska så som Dianas Memory, Pink Isa, Café au Lait, Pink Lady, Nicholas, Créme de Cassis och Bright Eyes.

IMG_5580

IMG_5486 (1)

IMG_5577

Dahliaknölarna tycks trivas i söderfönstret inomhus. Detaljerade odlingsråd, inspiration och tips har jag fått hos Gardenflow. Kika in där för maximal trädgårdsinpiration och fantastiska bilder. Undersköna dahliabuketter skapar Weronica,  Living by W.

IMG_5575

Gissa vad det här är? Begynnelsen till backsippor som ståtar här och var i hästhagarna. Snart får vi beundra den mjuka ludna midnattsblå blomman som är fridlyst. Längtar. Och så blev det lite häsmys med dottern hos Lisa. Och till sist slöt sig cirkeln fast tvärt om så att säga för jag skickade äntligen in min avregistrering som sportdomare för islandshästar. Engagemang och intresse räcker inte för att gå ”all in” och då väljer jag istället att lämna helt. Var sak har sin tid.

IMG_5573 (1)

IMG_5576 (1)

En magisk slädtur

IMG_3111 (1)

När vi kör upp på stallplanen står tre stora ardennerhästar och tittar på oss. Snön yr i luften och det knarrar under fötterna. Vintern har äntligen kommit.

IMG_3172

Vid stallväggen står det stora bruna stoet Carisma och tuggar lugnt på en hötapp. Häst- och grönsaktsbonden eller som han egentligen heter Hans Johansson har just selat på. Hästens mörkbruna hårrem är välbortad,  tät och varm och även svansen är borstad, långa svarta tagelstrån bildar ett grafiskt mönster i snön. Vi är utanför Västerås på gården Målhammar som är vackert belägen i det öppna landskapet nära Mälaren. Här har Hans sina ardennerhästar som han använder i sin körverksamhet, både i jord- och skogsbruk men oftast för att glädja människor med häst och vagn.

IMG_3100

IMG_3065

 

IMG_3076

Så går vi iväg för att spänna för framför släden som tyvärr inte används så ofta här i Mälardalen. Snön har lyst med sin frånvaro den här mörka vintern men idag är lanskapet bländande vitt och inbäddat i ett mjukt snötäcke.  Carisma som är 18 år vet vad det handlar om och klivar vant in mellan skaklarna framför släden. Hon står lugnt och väntar tills utrustningen är i ordning och alla remmar är spända på rätt sätt.

IMG_3079

Så kliver vi på och sätter oss på mjuka fårskinnsfällar. Alldeles tyst glider vi fram på snön i det vackra landskapet ner mot Mälaren. Carisma är arbetsvillig och vill helst trava. Jag är förvånad att en så stor och kraftfull häst rör sig så mjukt och graciöst med spänstiga  fjädrande steg. Den svenska Ardennerhästen är på gränsen till en utrotningshotad ras. För knappt hundra år sedan fanns nästan 400 000 Ardennerhästar i Sverige som mestadels användes i jord- och skogsbruket och idag bara 4-5 000 hästar.

IMG_3084

IMG_3093

Vi är mållösa. Förtrollade.  Skrattar, förundras över hur underbart det är att färdas på detta sätt.  Det är tyst förutom hovtramp och någon frustning.

IMG_3128

Färden går vidare uppför en backe i tät granskog. Här under de snötäckta granarna är snötäcket tunt och vi hoppar av släden och promenerar upp för att göra det lättare för vår duktiga häst. Solen som har tittat fram står lågt och silar ljuset vackert mellan granarna.  Vi är inne i en riktig sagoskog som för tankarna till Johan Bauer eller modernare Bamse. Önskar den här stunden varar för evigt.

IMG_5312

Vi vänder hemåt mot stallet samtidigt som solen går ner. Som alltid vill hästen öka tempot på hemvägen.  Himlen och snön färgas i lila toner. Det mulnar på och det känns att mer snö är på väg.

IMG_5310

Några svarta korpar svävar över oss och plötsligt hoppar några dovhjortar fram bakom en åkerö och springer på led över den snötäckta åkern. Vi ser en rovfågel på håll samtidigt som vi lyssnar till trampet av hovar framför oss.

IMG_3114

IMG_5311 (1)

IMG_3167

 

När vi kommer tillbaka till stallet är det full snöstorm. Carisma är så svettig att det riktigt ångar om henne. Hon är som de flesta hästar nöjd efter ett rejält arbetspass och tuggar girigt i sig några morötter. Nu väntar belöningen i form av vatten och hö. Vi tackar för oss och åker hem och dricker kaffe.  Av alla dagar som kommer och går är vissa mer minnesvärda än andra. Den här lördagen i mitten av januari var definitivt en sådan dag.

IMG_3169 (1)

IMG_3166

 

IMG_3150

Vid lägerelden

IMG_2936

Idag har jag susat upp och ner genom södra Sverige. Blickat ut över det vackra vita landskapet från tåget. Förundras över hur vackert och omväxlande landet jag bor i är trots snöstorm. De iskalla vindarna känner jag inte, det är varmt och skönt på tåget. Sjöar, åar, bäckar, ekbackar, hagar, åkrar, tallkog och lövskog. Trähus. Röda, vita, gula. Glasverandor, tegeltak. Badhus, bryggor.

IMG_2947

IMG_2926

IMG_2942

IMG_2928

                            

Tacksam att kunna vistas i naturen och allemansrätten. Tänk att få sitta i skogen, vid vattnet och elden som i söndags. Det är något ursprungligt det där att göra upp eld ute och sitta och stirra in i de fladdrande lågorna. Gör gott för själen.

IMG_2918

När vi bodde i Tyskland och hade picnic på en äng strax intill vägen dröjde det inte många minuter förrän markägaren kom och körde bort oss. Och somrarna hos hästfamiljen i England lärde mig att det inte var många ställen vi fick rida på eftersom all mark var privat. Vi är lyckligt lottade här i Sverige.

IMG_2919

Och till sist ett tips om hur man får fyr på elden utomhus (eller i öppna spisen). Kottar, ljusstumpar och lite snöre behövs. Bind ett snöre på varje kotte, smält ljusstumparna i en bunke i vattenbad och doppa kottarna två gånger. Perfekt att tända elden med och brinner långsamt.

IMG_2685 (1)

IMG_2682 (2)

Blekt solljus och vintervit himmel

IMG_2782

IMG_2792 (2)

IMG_2779

Och så äntligen kom morgonen med blekt solljus och vintervit himmel. Som jag har längtat efter sol, ljus och gnistrande iskristaller. Frostbelupen mark. Det är omöjligt att inte gå rakt upp och ut direkt. Jag dras till vattnet och den hemlighetsfulla orörda skogen, vet var jag kan finna båda.

IMG_2778

IMG_2770

IMG_2767

Den kalla natten har lagt en tunn ishinna över vattnet. Som spröda ljusa toner från ett klockspel spelar den spruckna isen en entonig sång.

IMG_2788

Och hästen där på klipphällen i skogen. För mig sinnebilden av en islandshäst. Outgrundlig blick, stolt och fri. Nyfiken men värdigt avvaktande. Ett med naturen. Är naturen. Som lärde mig att vistas ute oberoende av väder, att uppskatta alla årstiderna.

IMG_2789

Att blicka in ett blått hästöga är lite som att titta ut över havet eller kanske mot vinterhimlen. Hav, vågskum, vattendroppar, iskristaller och mörkt sammetsblå stjärnhimmel.

IMG_2792

Brunt och grönt på uteplatsen

IMG_2403

Idag tog jag korgen på armen och gick ner till hästhagarna och plockade blommor. Nej, jag skojar inte, men jag plockade fröställningar om vi skall vara petiga. Kanske gör jag något med dem eller också inte. Försöker även se skönheten i det bedagade, det överblommade och brunmurriga. Förresten tror jag brunt kommer stort som färg framöver i inredning, porslin och keramik. Brunt, gult och grönt, precis som på 70-talet.

IMG_2402

IMG_2404 (1)

                            

Det regnar så mycket att det växer alger på hornen från älg och kronhjort som vi har hittat ute i skogen. De har legat här ute på terassen i flera år men aldrig blivit gröna förut. Fick ta in och skrubba dem rena. Mossan däremot trivs i regnet och är lika fin nu som för två månader sedan när jag plockade den. Nu fick den bli en bullig krans som är så enkel att göra, tar inte många minuter att sno ihop.

IMG_2407

Årets julgran…blev en tall

IMG_1874

IMG_1880

                            

Årets julgran blev en tall. Den stod där så vacker och graciös, lite ensam på något vis. Toppen var kluven och då blir den troligtvis gallrad framöver. Hos den glade bonden på Kärrbo prästgård är det självplock av gran eller det du önskar för en hundralapp per träd. Skogen bakom bygdegården är flera hektar, här går korna men chansen att möta dem är liten.

IMG_1877

Några kulor av glas, röda nejlikor och den gamla ljusslingan av klassiskt snitt med ljus som liknar julgransljus. Den köpte vi till vår första julgran för tjugosex år sedan. Lägenheten hade rymliga rum och högt i tak på fashionabla Östermalm i Stockholm. Vi ville ha en julgran som var ståtlig men det slutade med att den klena julgransfoten var för liten och julgranen fick därefter spännas upp med fiskelinor åt alla håll för att hållas upprätt. Första julgranen och ungdomligt övermod. Därefter har ett antal olika julgranar passerat, jag är inte den som har det traditionsenligt år från år. Förra året var det den försmådde dansken som fick revansch och i år pryder han trappen med ljus.

IMG_1823

Det här är skogsmannen. Han trivs bäst på fjället och helst går han uppför i motvind. Det gör inte jag. Han är bra på att bära tungt och att hugga ved och en klen liten tall tar han med sig så där i förbifarten. Det är bra att ha en skogsman ibland.

IMG_1831

IMG_1827

IMG_1833

Till julafton blir tallen prydd med fler röda blommor och sedan blir han bevarad i minnet som den graciösa och exotiska svensken.

IMG_1872

IMG_1887

Hemmadag och tid för tankar

IMG_1758

Ligger i soffan och gör ingenting. Det är ovanligt. Blickar ut över landskapet som jag älskar. Hästhagarna, dalen och skogskanten bortom åkrarna. Bilderna är från i söndags, idag är det gråmulet. När vänner och besökare kommer hit stannar de oftast till framför de stora fönstrena och beundrar utsikten. Jag har aldrig tidigare uppskattat en utsikt över åkrar och skog så mycket som här. Hade fått för mig att endast utsikt över hav och vatten var vackert och rogivande. Så fel jag hade.

IMG_1747 (1)

IMG_1744

                                             

När vi bestämde oss för att flytta hit för drygt fem år sedan var det en form av ett socialt experiment. Livet i den stora sekelskiftesvillan i stan med närhet till allt kändes kravfyllt och för det mesta körde bilarna bara in och ut på uppfarten mellan jobb, stall och aktiviteter här och där. När jag väl var hemma sprang jag upp och ner mellan fyra våningar och skyndade ut i trädgården i bland mest för att hålla ogräset undan. Maken kallade sig själv för ”vaktmästaren” och sprang alltid med hammaren i handen beredd på diverse akututryckningar och renoveringsprojekt. Ja, vi sprang, precis så var det och efter femton år i villan var det dags att påbörja andra varvet med renovering. Vi längtade efter ett lugnare liv, mindre boarea och färre prylar. Så när sonen flyttade till Göteborg för studier flyttade resten av familjen ut på landet. Från 300 kvm till 100 kvm med stall och hagar och plats för de tre islandshästarna. Där i glipan mellan stallet och garaget kikade hästarna alltid fram när någon bil rullade in på stallplanen. Idag är det lite sorgligt tomt i stall och hagar.

IMG_1754

Här ute på landet har jag lärt mig att uppskatta naturen, att älska tallskogen och att blicka mot stjärnorna. Att plocka ängsblommor på försommaren, att lyssna på kronhjortarnas brunstvrål på hösten och veta var lummern växer i skogen.