Sparsmakat inför påsk

Äntligen börjar jag vara rätt i tiden. Jag har aldrig varit en storkonsument av prylar och kläder, har ofta känt mig som ett tråkigt sällskap på shoppingturer. Inga nyköpta påskdekorationer här inte utan de kommer som vanligt från naturen med fjädrar plockade i skärgården och björkris som finns i mängder här omkring. I år har jag virat flera kransar av tunna björkkvistar som vårvindarna har svept ner på marken från de stora björkarna på vår tomt. Spräckligt ägg och hängen har jag tillverkat på keramikkurs för flera år sedan.

Påsken blir sparsmakad och nedtonad och sorgsamt stillsam utan umgänge med den vidare delen av familjen som är utspridd mellan Umeå och Tyskland. Så ser det ut just nu i alla fall. Samtidigt blir det skönt med några lediga dagar och bara vara. Jag brukar slänga mig på soffan med några inrednings- och trädgårdstidningar. Plockar fram gamla nummer i säsong av tidningen Lantliv, det är avkoppling att njuta av de vackra bilderna. Vi brukar skämtsamt säga här hemma att det bara är jag och storpudeln Tore som använder soffan!

En krans till Lisa

Det lilla, begränsade, livet fortgår. På lediga stunder skrotar jag runt i trädgården och virar ihop en krans då och då. Till hösten hoppas jag att ett växthus finns på plats för middagar under stjärnhimmel och blomsterpyssel. Lisa frågade försynt om jag kunde göra en påskkrans till henne och här är den. På en stomme av pilkvistar lindande jag avklippt björksly, hängen av hassel, solbollar och kvistar med vide som knappt har slagit ut i kylan. Den härligaste högtiden är i antågande.

En fin fredagskänsla

Visst är det lite härlig känsla av vår utomhus idag? Snön smälter, det droppar från träden och det är glashalt ute. Jag har slagit ihop jobbdatorn och snart skall vi fira en födelsedag i familjen lite i förskott. Har köpt spännande godsaker från stadens nya fina konditori.

Ett hjärta till er mina läsare för fina och stöttande meddelanden och kommentarer på mitt förra inlägg. Ja, livet är inte lätt ibland. Jag tror generellt att vi behöver prata mer om äldre och åldrande. Kanske krisen i äldrevården är ett resultat av det.

Jag virade ihop ett vårligt hjärta av björkris och hängen från hassel och al. Björkkvistarna är medgörliga och böjliga när de just är avknipsade. Börja med fyra kvistar som tvinnas ihop med ståltråd i botten av hjärtat, för kvistarna uppåt och fäst med ståltråd igen. För två kvistar åt varje håll för hjärtats bågar och fäst dem igen i botten. Nu är stommen klar och då är det bara att vira fler kvistar från olika håll runt stommen. Hängde ni med? Trevlig helg!

Att byta en krans mot en julgran

Det är något med förgängligheten som tilltalar mig med kransar. Jag är ingen samlare och tycker det är skönt att man med gott samvete kan kasta något som är förbrukat och har haft sin glanstid. All ståltråd och kransstommen sparar jag till nästa krans. Nu skall jag byta en krans mot en julgran, kan inte bli bättre!

Några kvistar från en tall som stormen tog blev en maffig krans häromdagen. De stora kottarna är plockade på en strand i Skåne. Hästskorna har jag sparat av nostalgiska skäl och kommer från min sista islandhäst, vita sagohästen Asi.

Krans av renfana

Utmed vägrenen bakom badhuset växte renfana. Varje sommar plockade mamma in ett stort fång och placerade i en kruka framför öppna spisen. Doften var skarp i början och kanske är det därför som blomman inte har tillhört mina favoriter. Tycker de där små gula blomsterknapparna är ganska fina ändå och band en tät krans på en tillböjd galge från kemtvätten.

Påskinspiration på chiffonjén

En kruka med vippor av vass, strandgräs från ljuvliga Skåne, några alkvistar och allehanda fjädrar som har samlats här hemma under årens lopp. De vackert mönstrade fjädrarna från fasan har jag hittat i hagarna när vi bodde på hästgården. De första åren fanns det gott om fasaner där och jag vet inte hur många gånger de skrämde livet ur mig när de låg och solade bakom stallet och skränande flaxade upp när jag kom.  Etiska svenska fjädrar som är plockade när fåglarna har ruggat finns att köpa hos Kullholen. Idag skulle jag inte köpa andra fjädrar men de jag har i skåpen sedan många år tillbaka får ändå komma fram till Påsk. Det prickiga keramikägget har jag tillverkat på kurs och det är ett av få keramikalster jag är nöjd med!

 

Kottar hör kanske mest vintern till men jag är ju sådan att jag tar det jag finner i naturen. Nu blev det en krans av grankottar dekorerade med fjädervippor. Kottarna är limmade med limpistol på en kransstomme. Hur enkelt pyssel som helst, det blir nog fler kransar av kottar i höst. Till sist en trave böcker med inspiration för den tid som kommer. Karin Franssons Gröna smaker är en riktigt härlig kokbok med många fina recept med smak från örtagården. Inspirationen är inte riktigt på topp här hemma men TREVLIG HELG och nu får vi göra det bästa av den tid som är nu!

En enkel vårkrans och annat grönt i köket

Några kvistar vide och ljuvliga små snödroppar fick inspirera till en vårlig krans i köket. Den gamla kransstommen av pil är enkel att förändra efter säsong. Det försätter mig nästan i ett meditativt tillstånd när jag binder kransar, repetitiva rörelser som resulterar i en spretig helhet, ungefär som livet självt.

Pil, vide, snödroppar och silverek.

Köket har fått ett tillskott i form av en yvig vippjasmin. Den doftar intensivt, nästan bedövande, och nya blommor slår ut hela tiden. Pigga nya ljusgröna slingor skjuter fram i vårsolen.

Köksskåpen blev snabbt överfulla när köket var renoverat och ett loppisfyndat skåp målades in i samma färg som köksluckorna. Här står en del av mina glas, många gamla favoriter som till exempel vitvinsglasen med grön fot. Varje typ av glas har nästan en egen historia. Här finns mammas och pappas cocktailglas från 50-talet inköpta på NK och hetvinsglas från Reijmyre. Pappas practical joke-glas med glasisbit i botten. Snapsglas från mormor som aldrig rörde en droppe!

Min vän Lisa tipsade om att tunna kvistar av brudspirea är fint att plocka in. De slår ut långsamt och är vackra att blanda med andra blommor. Ser ut som en exklusiv kvist från blomsteraffären. Efter fyra arbetsdagar vid köksbordet önskar jag TREVLIG HELG! Det är en tung tid nu men det gäller att hålla humöret uppe så gott det går. Tycker mest synd om alla äldre, som min mamma, som blir mer ensamma än vanligt. Kram.

En något bohemisk sida av hemmet

På farfars gamla chiffonjé har jag samlat alla torkade blommor, fjädrar och kransar. Kanske kommer lite av min bohemiska sida fram här, men jag minns alltför väl 80-talet med torkade dammiga rosbuketter ovanpå alla köksskåp och vill inte tillbaka dit igen. Men… vem kan slänga torkade pioner och hortensia. Idag finns även ett miljötänk med evighetsblommor och minskad konsumtion. Förra vintern utmanade jag mig själv och köpte varken snittblommor eller krukväxter förutom då jag fick ett presentkort. Jag håller igen även i år och ser fram emot att frossa i mossa, kvistar av tall, kottar och blåbärsris.

En krans av torkade fröställningar

Under sensommaren har jag samlat på mig alldeles för många buketter med grässtrån och fröställningar. Nu kände jag att det var dags att kasta ut dem men först gjorde jag en krans som blev stram i beiga toner och som får bli dagens fredagsbukett. Trevlig helg!

Visst ser de här vallmokapslarna ut som små stämplar? De plockade jag i åkerkanten hos min väninna i Skåne och minns en härlig kväll med gyllene solnedgång över mogna sädesfält.

Bladen från silverek, stor och yvig vass och snöret fick inte vara med i kransen den här gången.

Fröställningar av vallmo, gräs, johannesört, vete, fibbla (tror jag) och strandgräs.

Bevarade sommarminnen

Sommarens skatter fyller vaser och krukor. Fjädrar, torkade blommor, fröställningar, grässtrån och strandråg. Jag samlar ihop allt och ställer på farfars gamla chiffonjé. Egentligen håller jag på att rensa ut och plocka undan för att skapa en mer minimalistisk stil här hemma men ett tag till får det här vara med. Är tacksam för årstidernas växlingar och allt som naturen bjuder på. Nu har jag just tagit in de första rönnbären och törs knappt tänka på att färgstarka höstlöv kommer härnäst.