En något bohemisk sida av hemmet

På farfars gamla chiffonjé har jag samlat alla torkade blommor, fjädrar och kransar. Kanske kommer lite av min bohemiska sida fram här, men jag minns alltför väl 80-talet med torkade dammiga rosbuketter ovanpå alla köksskåp och vill inte tillbaka dit igen. Men… vem kan slänga torkade pioner och hortensia. Idag finns även ett miljötänk med evighetsblommor och minskad konsumtion. Förra vintern utmanade jag mig själv och köpte varken snittblommor eller krukväxter förutom då jag fick ett presentkort. Jag håller igen även i år och ser fram emot att frossa i mossa, kvistar av tall, kottar och blåbärsris.

En krans av torkade fröställningar

Under sensommaren har jag samlat på mig alldeles för många buketter med grässtrån och fröställningar. Nu kände jag att det var dags att kasta ut dem men först gjorde jag en krans som blev stram i beiga toner och som får bli dagens fredagsbukett. Trevlig helg!

Visst ser de här vallmokapslarna ut som små stämplar? De plockade jag i åkerkanten hos min väninna i Skåne och minns en härlig kväll med gyllene solnedgång över mogna sädesfält.

Bladen från silverek, stor och yvig vass och snöret fick inte vara med i kransen den här gången.

Fröställningar av vallmo, gräs, johannesört, vete, fibbla (tror jag) och strandgräs.

Bevarade sommarminnen

Sommarens skatter fyller vaser och krukor. Fjädrar, torkade blommor, fröställningar, grässtrån och strandråg. Jag samlar ihop allt och ställer på farfars gamla chiffonjé. Egentligen håller jag på att rensa ut och plocka undan för att skapa en mer minimalistisk stil här hemma men ett tag till får det här vara med. Är tacksam för årstidernas växlingar och allt som naturen bjuder på. Nu har jag just tagit in de första rönnbären och törs knappt tänka på att färgstarka höstlöv kommer härnäst.

Semester och återbrukade blommor i en krans

Ibland kan den ultimata lyxen bara bestå av en kopp kaffe och en pistagemacaron vid köksbordet i ensamhet. Jag lägger sista handen vid kransen av torkade blommor. Det är fredagseftermiddag och semestern har just tagit sin början.

Torkade pioner, hortensia och knoppar av strandlök på en virad stomme av tunna björkgrenar.

De torkade blommorna är fästa med limpistol på en virad krans av långa tunna björkgrenar. Några torkade pioner och hortensia och just plockad knoppande strandlök. Det är skört och bräckligt. Förgängligt.

Vi har just lämnat storstaden för lantligare vyer. Himmel, hav, blomster och vackra vyer för vila och inspiration. Återkommer med en pärla!

En krans till påsk och gör inte som jag med limpistolen!

Nyklippta kvistar av pil och murgröna, etiska fjädrar från påfågel och urblåsta vaktelägg.

Nyklippt pil är tacksamt att göra kransar av. Grenarna är långa och böjliga och går enkelt att tvinna ihop till en krans. Färgen är ljust gulgrön när grenarna är nyklippta, när de torkar blir de rödbruna och hårda. Murgröna håller sig frisk och grön i ett par veckor i kransen trots att grenarna är utan vatten. Jag börjar med att forma en cirkel av en lång lite kraftigare kvist. Jag binder ihop den den enda kvisten med sytråd och den utgör själva stommen som jag virar de andra kvistarna runt. Det går åt många kvistar, fler än man kan ana. Några murgrönekvistar viras runt och så är själva kransen klar.

Fjädrarna skimrar i blågrönt och är sagolikt vackra från påfågel. De är svenska, giftfria och etiska, de plockas från marken när fåglarna har tappat dem. Jag har beställt dem från Kullholen, en gård i södra Dalarna. Jag klistrar fast dem och äggen med limpistol.

Limpistolen ja, haha! Gör inte som jag och ta med en sådan i handbagaget på flyget på väg hem. ” Är det här din väska, kan du vara vänlig att följa med här?” Jag står själv och tittar på skärmen när väskan passerar röntgen och blir chockad när jag ser hur limpistolen avtecknar sig precis som en riktig pistol. Det får till följd att fyra tullkontrollanter inte vet hur de skall hantera situationen, slår i häften, hämtar hjälp. Man får tydligen inte ha med sig något som kan liknas vid ett vapen i kabinen. Det hela slutar i alla fall med att jag får ta med mig mig den i handbagaget.

En vårkrans till Nordiska Trädgårdar

Björk, vide, lav, spansk mossa och etiska fjädrar från guldfasan.

Som ni vet tycker jag om att göra kransar och när blomsterkreatören och författaren Minna Mercke Schmidt, Blomsterverkstad, sökte vårkransar till sin monter på Trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar fick jag förtroendet att ställa ut en krans. Främst använder jag enkelt material direkt från naturen och min krans blev vild och rufsig av virade grenar från björk och vide tillsammans med lav. Helst hade jag velat finna nedfallen skägglav men det hittade jag ingen, istället fick lite spansk mossa vara med. Fjädrarna, från guldfasan, kommer från gården Kullholen i södra Dalarna och är miljövänliga, giftfria och etiska. De plockas från marken efter att fåglarna själva ruggat dem.

Nordens största trädgårdsmässa Nordiska Trädgårdar har öppet 21-24 mars och finns på Stockholmsmässan. Söndagseftermiddagen har jag vigt för ett besök där, ser fram emot grönskande inspiration de luxe. Har fått tips om att det kan vara riktigt fyndläge i montrarna på söndagseftermiddagen. Lördagen ägnar familjen åt flyttbestyr av möbler, för vilken gång i ordningen vet jag inte.

Kransinspiration inför påsk

Det börja bli dags att göra ett par kransar till påsk. Lådan med påskdekorationer är framtagen och jag plockar bland nogsamt sparade fjädrar. De här vackra kommer från guldfasan från gården Kullholen i södra Dalarna. Där sker försäljning av miljövänliga och etiska fjädrar. Virade långa kvistar av nyknipsad björk får utgöra kransstommen tillsammans med ett par videkvistar. Om jag hittar nedfallen lav från grenar dekorerar jag med den annars blir det spansk mossa.

Krans med stora nypon från rosor

En, tall, gran, lingonris, nypon från rosor, laucadendron som ser ut som små kottar och spansk mossa.

Mina arbetskamrater skrattar åt mig. På väg till lunchrestaurangen nyper jag av några stora nypon från rosenbuskarna utanför. ”De här får bli i din krans Maria.” Nästa gång utanför favoritrestaurangen vill alla plocka nypon åt mig. Folk tittar på oss. ”Vi är inte kloka säger jag.”

Var är julkänslan?

Det regnar och regnar och är mer grått än någonsin. Idag är det andra advent men det är svårt att få den där riktiga julkänslan att infinna sig. Jag försöker genom att ta fram adventsljusstaken, binda kransar, köpa hem glögg, titta på adventskalendern och till och med gå på julkonsert. Men, nej det vill sig inte. Ok, det kanske bara är ett sådant år i år.

Tall, gran, en, rödlök, eukalyptus och laucadendron som ser ut som små kottar.

Jag binder ett par adventskransar till två av mina kollegor. Vi konstaterar att vi alla har dolda färdigheter inom de mest skilda områden i livet. Det är spännande att genom samtal och dialog skrapa bakom ytan, det finns så mycket där.

Sidenband, rött, mörkgrönt och doft av gran och tall. Kanske adventsförväntan och lite känsla av jul trots allt?

Nya köket, nya planer, julklappstips och en norsk lusekofta

Ja, det är ungefär det och lite annat som snurrar runt i huvudet just nu. Så när som på avsaknad av väggfärg på något ställe så är köket klart. Det blev ett relativt stort projekt för att vara i en lägenhet. Vi har rivit en klädkammare med väggar i betong och byggt en ny klädkammare där ingången till det ursprungliga köket låg. Det har möjliggjort ljusinsläpp i hallen och ett riktigt rymligt kök med matplats för minst åtta personer. Köket är ett traditionellt vinkelkök med ljusa luckor från Marbodal, bänkskiva och bakkantlist i carraramarmor och utrustning från Siemens. Jag lagar mat från grunden och behöver inte mängder av finesser i köket och faktiskt så struntade vi i micro den här gången. Golvet i köket, liksom i hela övriga lägenheten, är ett mattlackat askgolv.

Det som jag är mest nöjd med är att bänkskivan på ena sidan är 70 cm djup, perfekt med den extra bredden vid bakning. Diskmedelspumpen är också en liten bra detalj liksom den lösa insatsen i diskhon. För extra utrymme för glas (jag har ju mängder av glas och porslin) köpte vi ett vitrinskåp på loppis och målade in i samma färg som köket och satte på likande mässingsknoppar som kökets. Ett plus till Marbodal som ger ut färgkoden till sina kök samt att det går att köpa mindre burkar av färgen. Ikea däremot lämnar inte ut färgkoden till sina kök.

En lägenhet blir man klar med. Ett hus blir man aldrig klar med. Sonen tycker att det tar för lång tid för oss att köpa fritidshus. Han gav oss en inspirerade bok som jag varmt kan rekommendera. Härlig att bläddra i och intressanta och underfundiga förklaringar till val av fritidshus och den närliggande miljöns påverkan av placering. En härlig bok helt enkelt!

Knoppbrädan i sovrummet forsätter att fungera som min varierande tavelvägg. Här hänger just nu en stor krans av tall och makens norska lusekofta tillsammans med en röd sidensjal från Thailand. Långsamt börjar mina vinterkärlekar pryda bostaden inför jul.

Mitt arbete förde mig till Visby häromveckan. Sådan kontrast att nu vandra genom öde kullerstensbelada gränder i kall fuktig dimma jämfört med i somras då värmen nästan gjorde det svårt att andas bland alla andra. Det var förvånande njutbart med ensamheten, den fuktiga kylan och oskarpa konturer i diset.

Butiken Akkantus i Visby är så fin. Här blandas antikviteter med ett fint urval till hemmet. Jag fann evighetsdisktrasorna som jag så länge har tänkt beställa på nätet, sidenband och vackra tändsticksaskar. Kanske bidrog lugnet och den vackra miljön till att jag spontaninhandlade den mjuka ”Snöblomman”, adventsstjärnan, som nu pryder vårt sovrumsfönster. Mina arbetskamrater skrattar när de frågar mig vad jag gjorde i Visby: ”köpte disktrasor”.