Kransar

Det är något med förgängligheten som tilltalar mig med kransar. Jag är ingen samlare och tycker det är skönt att man med gott samvete kan kasta något som är förbrukat och har haft sin glanstid. All ståltråd och kransstommen sparar jag till nästa krans. Nu skall jag byta en krans mot en julgran, kan inte bli bättre!

Några kvistar från en tall som stormen tog blev en maffig krans häromdagen. De stora kottarna är plockade på en strand i Skåne. Hästskorna har jag sparat av nostalgiska skäl och kommer från min sista islandhäst, vita sagohästen Asi.

Utmed vägrenen bakom badhuset växte renfana. Varje sommar plockade mamma in ett stort fång och placerade i en kruka framför öppna spisen. Doften var skarp i början och kanske är det därför som blomman inte har tillhört mina favoriter. Tycker de där små gula blomsterknapparna är ganska fina ändå och band en tät krans på en tillböjd galge från kemtvätten.

Under sensommaren har jag samlat på mig alldeles för många buketter med grässtrån och fröställningar. Nu kände jag att det var dags att kasta ut dem men först gjorde jag en krans som blev stram i beiga toner och som får bli dagens fredagsbukett. Trevlig helg!

Visst ser de här vallmokapslarna ut som små stämplar? De plockade jag i åkerkanten hos min väninna i Skåne och minns en härlig kväll med gyllene solnedgång över mogna sädesfält.

Bladen från silverek, stor och yvig vass och snöret fick inte vara med i kransen den här gången.

Fröställningar av vallmo, gräs, johannesört, vete, fibbla (tror jag) och strandgräs.

Nyklippta kvistar av pil och murgröna, etiska fjädrar från påfågel och urblåsta vaktelägg.

Nyklippt pil är tacksamt att göra kransar av. Grenarna är långa och böjliga och går enkelt att tvinna ihop till en krans. Färgen är ljust gulgrön när grenarna är nyklippta, när de torkar blir de rödbruna och hårda. Murgröna håller sig frisk och grön i ett par veckor i kransen trots att grenarna är utan vatten. Jag börjar med att forma en cirkel av en lång lite kraftigare kvist. Jag binder ihop den den enda kvisten med sytråd och den utgör själva stommen som jag virar de andra kvistarna runt. Det går åt många kvistar, fler än man kan ana. Några murgrönekvistar viras runt och så är själva kransen klar.

Fjädrarna skimrar i blågrönt och är sagolikt vackra från påfågel. De är svenska, giftfria och etiska, de plockas från marken när fåglarna har tappat dem. Jag har beställt dem från Kullholen, en gård i södra Dalarna. Jag klistrar fast dem och äggen med limpistol.

Limpistolen ja, haha! Gör inte som jag och ta med en sådan i handbagaget på flyget på väg hem. ” Är det här din väska, kan du vara vänlig att följa med här?” Jag står själv och tittar på skärmen när väskan passerar röntgen och blir chockad när jag ser hur limpistolen avtecknar sig precis som en riktig pistol. Det får till följd att fyra tullkontrollanter inte vet hur de skall hantera situationen, slår i häften, hämtar hjälp. Man får tydligen inte ha med sig något som kan liknas vid ett vapen i kabinen. Det hela slutar i alla fall med att jag får ta med mig mig den i handbagaget.