Jag sitter och fyller en broderiring med torkad brudslöja samtidigt som nyhetsrapporteringen fortgår under eftermiddagen. Det är en sorgens dag för Europa. Ondskan har visat sitt fula ansikte. Hur är det ens möjligt att inleda en militär attack och starta ett krig när EU, konventioner, mänskliga rättigheter, lagar och förordningar finns?
Mina tankar idag går till alla oskyldiga innevånare och tillfälliga besökare i Ukraina. Jag önskar fred nu.
Önskar trevlig andra adventshelg med ett par lyckobringande hästskor som jag har satt fast i en krans. För den som inte är så invigd i hästvärlden är den vänstra hästskon en framsko som är större och rundare medan den högra skon, som är smalare och mindre, kommer från en bakhov. Upptäckte själv att jag fick tag i två olika skor. Tidigare hade jag och dottern flera islandshästar och jag sparade hästskorna från de sista skoningarna. Det var en annan period i livet men jag hoppas att hästarna på ett eller annat sätt kommer tillbaka i min närhet. Det var en lycklig och innerlig tid nära själva livet med både intensiv glädje och sorg ständigt närvarande.
Här har jag virat ihop ett par enkla kransar till våra två små svarta hus. När jag gör kransar till mig själv är jag inte så petnoga utan tar mest överblivet material och annat som finns här hemma. Jag har helt enkelt bara stuckit in kvistar i en glesa stommar av virade pilkvistar. På vår tomt finns flera stora enar så stickigt enris kan jag slösa med. I skogarna här omkring finns gott om lärkträd och nedanför dem finns alltid nedfallna grenar som är fina att dekorera med kring jul. För att hålla grenarna på plats i blåsten virar jag en tunn grön ståltråd runt hela kransen och den brukar inte direkt synas bland grenar och barr.
Krans bestående av vitmossa, lavar, hortensia, hängen från hassel, silverek och annan okänd silverskimrande höstfägring.
Det är fredag och jag har landat i soffen efter en intensiv vecka både arbetsmässigt och privat. Kilade in på NK i Stockholm efter jobbet och där visas just nu en fin utställning från deras Franska Damskrädderi från åren 1902-1966, bild här. Jag har vaga minnen från slutet av 60-talet men jag påminns om mammorna i liknande klänningar och chica dräkter.
Här om dagen gjorde jag en form av taklagskrans till växthuset som just har blivit färdigställt. Eftersom jag har arbetat i bygg- och fastighetsbranschen i hela mitt yrkesliv har jag varit med om några taklagsfester. Jag kan säga att det gick betydligt lugnare till när vårt växthus blev klart!
Kransen består bland annat av hortensia, vitmossa och olika lavar som jag har plockat från ett nedhugget träd hos Lisa. Just nu tänker jag lite speciellt på henne och skickar en kram. Trevlig helg önskar jag henne och alla andra fina själar där ute!
Kikar bara in kort och gott och önskar alla en riktigt trevlig helg med den här färgstarka höstkransen! Kram!
Ljung, renfana, blodtopp, vissnande dahlior och en slinga vildvin.
Den tidiga hösten är en fin tid för att göra kransar. Naturen dignar av färgsprakande löv, fröställningar, frukter och bär. Inför att göra en krans brukar jag tänka ut en färgskala och sen går jag ut i naturen eller runt på tomten och fyller en korg med material. Det går alltid åt mer än man tror. Jag försöker utmana mig själv och plocka sådant som redan är överblommad, vissnat, ligger på marken och som jag egentligen inte tänker är kransmaterial. Resultatet kan bli överraskande och oftast bättre än förväntat. Det gäller att tänka kreativt med utmanande grenar, kvistar och utblommade blommor. Det är lite som meditation att gå ut med blomstersekatören. Lycka till med din egen krans!
Kransstomme av vide tillsammans med nejlikor, kaprifol och kvistar av lärk.
En vissnande bukett med nejlikor fick blomstra en kransstomme av virade videkvistar. Den vilda kaprifolen som envist tvinnar sig runt andra grenar fick slingra i kransen istället. Jag har fäst små glasrör i kransen som är fyllda med vatten och däri vilar de gröna kvistarna. Nejlikorna håller sig fina utan vatten, de som redan är vissnade och torkade fick också vara med. Några grenar med nyutslagen lärk är också med och pryder kransen.
Äntligen börjar jag vara rätt i tiden. Jag har aldrig varit en storkonsument av prylar och kläder, har ofta känt mig som ett tråkigt sällskap på shoppingturer. Inga nyköpta påskdekorationer här inte utan de kommer som vanligt från naturen med fjädrar plockade i skärgården och björkris som finns i mängder här omkring. I år har jag virat flera kransar av tunna björkkvistar som vårvindarna har svept ner på marken från de stora björkarna på vår tomt. Spräckligt ägg och hängen har jag tillverkat på keramikkurs för flera år sedan.
Påsken blir sparsmakad och nedtonad och sorgsamt stillsam utan umgänge med den vidare delen av familjen som är utspridd mellan Umeå och Tyskland. Så ser det ut just nu i alla fall. Samtidigt blir det skönt med några lediga dagar och bara vara. Jag brukar slänga mig på soffan med några inrednings- och trädgårdstidningar. Plockar fram gamla nummer i säsong av tidningen Lantliv, det är avkoppling att njuta av de vackra bilderna. Vi brukar skämtsamt säga här hemma att det bara är jag och storpudeln Tore som använder soffan!
Det lilla, begränsade, livet fortgår. På lediga stunder skrotar jag runt i trädgården och virar ihop en krans då och då. Till hösten hoppas jag att ett växthus finns på plats för middagar under stjärnhimmel och blomsterpyssel. Lisa frågade försynt om jag kunde göra en påskkrans till henne och här är den. På en stomme av pilkvistar lindande jag avklippt björksly, hängen av hassel, solbollar och kvistar med vide som knappt har slagit ut i kylan. Den härligaste högtiden är i antågande.
Visst är det lite härlig känsla av vår utomhus idag? Snön smälter, det droppar från träden och det är glashalt ute. Jag har slagit ihop jobbdatorn och snart skall vi fira en födelsedag i familjen lite i förskott. Har köpt spännande godsaker från stadens nya fina konditori.
Ett hjärta till er mina läsare för fina och stöttande meddelanden och kommentarer på mitt förra inlägg. Ja, livet är inte lätt ibland. Jag tror generellt att vi behöver prata mer om äldre och åldrande. Kanske krisen i äldrevården är ett resultat av det.
Jag virade ihop ett vårligt hjärta av björkris och hängen från hassel och al. Björkkvistarna är medgörliga och böjliga när de just är avknipsade. Börja med fyra kvistar som tvinnas ihop med ståltråd i botten av hjärtat, för kvistarna uppåt och fäst med ståltråd igen. För två kvistar åt varje håll för hjärtats bågar och fäst dem igen i botten. Nu är stommen klar och då är det bara att vira fler kvistar från olika håll runt stommen. Hängde ni med? Trevlig helg!
Det är något med förgängligheten som tilltalar mig med kransar. Jag är ingen samlare och tycker det är skönt att man med gott samvete kan kasta något som är förbrukat och har haft sin glanstid. All ståltråd och kransstommen sparar jag till nästa krans. Nu skall jag byta en krans mot en julgran, kan inte bli bättre!
Några kvistar från en tall som stormen tog blev en maffig krans häromdagen. De stora kottarna är plockade på en strand i Skåne. Hästskorna har jag sparat av nostalgiska skäl och kommer från min sista islandhäst, vita sagohästen Asi.