Med höstfärg från silversmedjan

Jag gjorde ett par örhängen med orangeröda glittrande solstenar. Solstenen sägs ha magiska egenskaper som främjar goda energier, det kan ju aldrig bli fel. Små smycken är svårare att göra än vad man kan tro. Det är många precisionslödningar på de här små raringarna, närmare bestämt tolv tillsammans!

70-tals nostalgi från silversmedjan

I stallet på 70-talet flätade man pannband av tunna plastband och fram växte ett mönster av trekanter. Blått och vitt. Rött och blått. Grönt och vitt. Alla hästar hade sina egna färger. Nu dyker mönstret, som alltid är förknippat med hästar, upp igen i olika sammanhang.

Jag smidde ett armband likt tränsens pannband med det karakteristiska mönstret. Strax fick jag göra ett likadant armband till…

Silverstämplarna skymtar där på baksidan. Den första ser ut som ett A med ett streck över och det är ortsstämplen som anger att smycket är tillverkat i Västerås. Sedan har jag stämplat 925 som anger att det är silver som består av 925 tusendelar rent silver. Sista stämpeln är X11 och den visar att tillverkningsåret är 2020.

Silverarmband made by me

Den här typen av armband har blivit lite av mitt eget signatursmycke i smedjan. Iögonfallande men samtidigt enkla och avskalade i designen. Armbandet längst till vänster har en infattad rå, oslipad, bergkristall. Det i mitten har en grön sten som skimrar i brunt och svart och som jag kan inte komma på namnet på nu. Det till höger har en infattad mörkt blå sten med små guldglimmande infällningar, lapis lazuli.

Här hemma har jag mänder av silversmycken som ligger överallt, de flesta har jag bara använt ett par gånger. Om någon är intresserad av ett unikt smycke i silver så säljer jag armbanden för 600 kr/st. Armbanden är att betrakta som elevarbeten av mig i silversmedjan, materialet är sterlingsilver 925. Maila mig på karin@vackertnaturligt.se vid intresse.

Att ha kärlek till keramik

Att uppskatta det man har och äger har kanske inte alltid varit en självklarhet, åtminstone inte om man följer olika sociala medier där av samtiden utlysta gudinnor förkunnar konsumtionens budskap.

Kanske är det tid nu att titta i skåpen och gräva djupare i de egna ladorna som i sanning knappast är tomma. En tidig morgon när solen gick upp gjorde jag en inventering i köksskåpen och ser att jag under åren har samlat på mig keramik av flera duktiga hantverkare. Tidlöst vackert hantverk som har varit med mig under många år och som jag uppskattar och använder om och om igen.

Från vänster frukostskålar av Mikaela Willers, kaffekoppar av Milla Keramik (Ernsts favoritkopp i hans program) som används dagligen här hemma och har visat sig vara otroligt hållbara. Dessutom är kanten så härligt tunn som den bör vara på en riktig kaffekopp och något välvd för att följa läpparnas form. Enkelhet, perfektion och känsla för detaljerna är signum för hennes keramik. Åsa Lindströms klassiska muggar med bred guldkant väckte stort habegär hos mig och för närmare 30 år sedan jag inhandlade den första hos Blås&knåda på Götgatsbacken. Pralin- eller kakfat av Frida Anthin, FAB Keramik som tillverkar härliga saker i vackra färger. Om viruseländet ger sig till sommaren är det dags för ett besök i hennes gamla kapell där försäljning sker och gofika och mat serveras. Ovanpå pralinfatet  ett par delikata äggkoppar av Anna Svensson, Keramikerna. Hon har även gjort kaffemuggarna med subtilt reliefmönster och guldkant. Och så en katt bland hermelinerna är de mörkgröna skålarna som jag själv har tillverkat hos mina vänner Calle och Camilla som driver Ateljé 1030 i Skåne. Här hålls kursverksamhet och de tillverkar självfallet finfin keramik som finns till försäljning där. En stor vit spillkum väntar på mig i deras ateljé. Längst till höger vårfräscha turkosa skålar och fat från Milla Keramik igen.

Nytt från smedjan

Just nu är mitt happy place smedjan. Silversmedjan. Där kan jag koppla av och omslutas av en varm gemenskap. Samtalsämnen flyter på i en strid ström medan vi sågar, filar och smider. Rätt som det är far någon ner på golvet och letar efter någon liten ädelsten som har farit iväg.

Ibland är det inspirerande att bara sitta och leka med former och prova sig fram. De här örhängena är sprungna ur en idé från en tidningssida och blev ungefär som jag tänkte. Stora och iögonfallande och precis som de smycken metallen lämpar sig för. Silverplåten är tunn de är inte alls tunga som man kan tro. Jag tycker det är roligt att göra statementsmycken som tar plats och syns. Ganska olikt utifrån den person jag själv är. Funderar en del på hur konstnärens personlighet kommer till uttryck i själva alstren, hur den kan kanaliseras på olika sätt.

Triss i tips strax norr om kungliga huvudstaden

Helgens vernissage kunde jag tyvärr inte bevista men på lördag måste jag besöka Emma Malms utställning av målningar i Täby. Hon är en konstnär med, som jag tror, en spännande framtid framför sig. Hennes målningar är monumentala. Stora, uttrycksfulla, färgstarka och med ett alldeles eget uttryck. Ansikten, djur och magiska hästar. Ni ser min tavla ovan till vänster. Jag älskar den, så lik min häst som jag älskade mest av alla. Jag såg målning halvfärdig på instagram och bestämde mig direkt. Hennes stora målningar är eftertraktade och pryder flera restauranger och hon har många beställningar. Bilderna här gör inte alls konstverken rättvisa. Finns på instagram under emmaartist.

Djursholm, den i massmedia numera bespottade förorten, rymmer några godbitar. Här finns en härlig vintagebutik som heter Selected Vintage, fylld av riktiga fynd med fräscha märkeskläder. Om någon längtar efter en klassisk Mulberrykavaj i tweed är den här riktigt snygg och knappt använd. Storlek normal 36:a. Skynda att fynda! Passa förresten på att luncha på restaurang Monrads som ligger bredvid. Alltid gott och trevligt. Och om ni undrar så är det inte snobbigt alls, vanligt och prisvärt.

Med risk för att bli tjatig så är ett besök på Slottsträdgården Ulriksdal ett måste om man passerar E4:an vid Järva krog i Solna. Sväng av och du är 5 minuter från ett paradis. Självplocket av grönsaker och blommor är det bästa just nu. Zinna är en underbar snittblomma som jag har upptäckt här. Finns i många olika färger och är hållbar i buketten. En älskling!

Semesterminnen

Måste visa ett par semesterminnen. Tunga stengodskrukor från Paradisverkstaden och sköra snäckor från stranden. Material från naturen. Ja, keramik kan jag nog aldrig få för mycket av. Det ger en trygg solid känsla som jordar hemmet på något vis. Och strandminnen. Finns inget bättre än att sakta strosa utmed havet och plocka stenar och snäckor. Meditativt. Vila. Tacksamhet.

Ateljé 1030 – keramikverkstad

Skånevisiten bjöd även på ett snabbt besök hos mina vänner Camilla och Calle som driver keramikverkstaden Ateljé 1030 i Almaröd på sydkusten. Här finns en liten butik och det går bra att stanna till och besöka verkstaden och kanske köpa något av allt det snygga som de tillverkar. Calle drejar kannor och skålar och Camilla kavlar stora vackra fat. Jag passade på att beställa en mossgrön skål för att komplettera mina egentillverkade. Förra sommaren var jag med på en innehållsrik helgkurs och deras kurser är något som jag varmt rekommenderar. I september och oktober håller de två endagskurser. Tips!

Ett paradis för keramikälskaren

Det går inte att besöka Öland utan att åka till Paradisverkstaden som ligga strax söder om Ölandsbron. Här formges och tillverkas keramik av familjen Paradis. Allt från små ljusstakar och vaser i mjuka organiska former till stora trädgårdskrukor. Utställning, försäljning och café i den stora vackra vita byggnaden med tillhörande trädgård. Ett paradis som jag alltid återkommer till! Den här gången åkte jag därifrån med två blomkrukor.

Att skapa ett smycke i silversmedjan

Med några mobilbilder från silversmedjan tänkte jag visa hur ett enkelt silversmycke blir till. Under flera år har jag gått på kurser hos Charlotte som har en välutrustad smedja där många vackra smycken skapas. Charlotte är proffs, har gesällbrev, och är silversmed på heltid sedan många år. Hon håller kurser och tillverkar de mest fantastiska smycken i silver, guld och ädelstenar, många är specialbeställningar som görs i samråd med kunden. Jag har bara kommit en liten bit på väg och gör helst smycken, gärna med infattade stenar.

Först sker en hel del tankearbete om hur själva smycket skall se ut. Om jag har bestämt mig för till exemplen en speciell blomma eller snäcka kollar jag upp hur den verkligen ser ut, googlar och tittar på bilder. Sedan ritar jag upp min idé på papper och för över till silverplåten. Silverplåt finns färdig i olika tjocklekar, här vill jag minnas att jag valde 1 mm vilket gör ett smycke av den här storleken stabilt och med en viss tyngd. När jag har sågat ut det blivande smycket värmer jag det med gasbrännaren för att göra silvret mjukare. Då blir det mörkt som på andra bilden och då kan jag slå in stämplar. Den första stämpeln visar tillverkningsåret, den andra orten och den tredje att det är silver dvs består av 925 tusendelar rent silver.

Silversmycket placeras på ett flackjärn när stämplarna slås på. I sista minuten, efter att de traditionella stämplarna var på plats, kom min dotter på att hon ville ha ett budskap på smycket så då var det dags att ta fram de små bokstavsstämplarna som bara är 1,5 mm höga. Riktigt pilligt att få dem på rätt plats.

Sedan är det dags att jämna till alla kanter och få bort repor med fil och därefter smärgelduk. Vid flera tillfällen polerar jag smycket vid slipmaskinen och det momentet glömde jag att dokumentera. Slipmaskinen är en stor respektingivande maskin som hanteras med försiktighet. Därefter måste jag slutgiltigt bestämma hur fyrklövern skall fästas på armbandet. Ibland har jag allt klart från början hur jag skall göra, ibland växer smycket fram efter hand. Jag tillverkar ringöglor i rätt storlek genom att vira silvertråd runt en metallstav. Därefter sågas de upp, alla på en gång, och vips har en jag en hel bunt små ringar i handen.

Nu skall två ringar lödas fast på baksidan, det är i dem jag kommer att fästa själva kedjan. På vänstra bilden finns en burk med flussmedel, det är något som penslas på delarna som skall lödas för att underlätta själva lödningen. Tråden är lod som tillförs och smälter ihop tillsammans med delarna under lödningen. Lod finns i olika varianter som smälter vid olika temperaturer och det gäller att välja rätt som passar just den lödningen som skall göras. Om t ex flera lödningar skall göras på ett smycke måste man oftast börja med ett hårdare lod så att den lödningen inte ”går upp” vid nästa lödning/moment. På den högra bilden har jag förberett för lödningen genom att hålla fast den lilla ringen med en tång. När materialet blir upphettad börjar alla delarna att flyta omkring så allt måste vara förankrat eller hållas fast så att säga.

Att löda är en hel vetenskap och jag har alltid tyckt att det är svårt. Det gäller att vara stadig på handen, snabb och ha känsla för temperatur och färgskiftningar i materialet. När lödningen är klar doppas smycket direkt i kallt vatten. Då lägger sig molekylerna snabbt tillrätta och smycket svalnar direkt. Då är det fult, svart och fullt av oxider som är smutsrester från lödningen. För att få bort det måste smycket koka upp i en lösning av citronsyra och vatten och därefter sjuda en bra stund. Det går inte att bearbeta ett smutsigt smycke så silversmide består ofta av ett växelarbete mellan lödning, syrakokning och smidning (bearbetning av materialet).

Här har jag tagit fram lås och kedja som jag köper färdigtillverkat. De sätts fast i smycket med två ringöglor och med hjälp av två plattänger. Oftast behöver länkarna i kedjan göras större med hjälp av en syl för att ringarna skall få plats. Helst skall ringarna också lödas så att det blir riktigt hållbart och då måste kokning i syralösning ske igen. Nu börjar smycket blir klart, bara ett moment kvar.

Som sista moment skall smycket poleras för att uppnå lyster och glans. Det kan göras på flera olika sätt men här använder jag en trumlare där smycket roterar tillsammans med små metallföremål och polermedel. Det är lite magiskt att efter ungefär en timme ta smyckena ur trumlaren för det är först då man ser det slutgiltiga bländande resultatet. Et voilá, ett armband runt dotterns handled.

Som ni ser är det ganska många moment innan ett så här enkelt smycke är klart. Önskar att fler personer skulle uppskatta det genuina i konsthantverk som resulterar i ett unikt föremål tillverkat med handens kraft och med hantverkarens egen känsla som signum. Ofta förvånansvärt lågt pris med tanke på arbetet bakom. Så här kommer en liten uppmaning från mig att gå till den lokala silversmeden eller keramikern nästa gång det är dags att köpa en gåva.