Triss i tips strax norr om kungliga huvudstaden

Helgens vernissage kunde jag tyvärr inte bevista men på lördag måste jag besöka Emma Malms utställning av målningar i Täby. Hon är en konstnär med, som jag tror, en spännande framtid framför sig. Hennes målningar är monumentala. Stora, uttrycksfulla, färgstarka och med ett alldeles eget uttryck. Ansikten, djur och magiska hästar. Ni ser min tavla ovan till vänster. Jag älskar den, så lik min häst som jag älskade mest av alla. Jag såg målning halvfärdig på instagram och bestämde mig direkt. Hennes stora målningar är eftertraktade och pryder flera restauranger och hon har många beställningar. Bilderna här gör inte alls konstverken rättvisa. Finns på instagram under emmaartist.

Djursholm, den i massmedia numera bespottade förorten, rymmer några godbitar. Här finns en härlig vintagebutik som heter Selected Vintage, fylld av riktiga fynd med fräscha märkeskläder. Om någon längtar efter en klassisk Mulberrykavaj i tweed är den här riktigt snygg och knappt använd. Storlek normal 36:a. Skynda att fynda! Passa förresten på att luncha på restaurang Monrads som ligger bredvid. Alltid gott och trevligt. Och om ni undrar så är det inte snobbigt alls, vanligt och prisvärt.

Med risk för att bli tjatig så är ett besök på Slottsträdgården Ulriksdal ett måste om man passerar E4:an vid Järva krog i Solna. Sväng av och du är 5 minuter från ett paradis. Självplocket av grönsaker och blommor är det bästa just nu. Zinna är en underbar snittblomma som jag har upptäckt här. Finns i många olika färger och är hållbar i buketten. En älskling!

Semesterminnen

Måste visa ett par semesterminnen. Tunga stengodskrukor från Paradisverkstaden och sköra snäckor från stranden. Material från naturen. Ja, keramik kan jag nog aldrig få för mycket av. Det ger en trygg solid känsla som jordar hemmet på något vis. Och strandminnen. Finns inget bättre än att sakta strosa utmed havet och plocka stenar och snäckor. Meditativt. Vila. Tacksamhet.

Ateljé 1030 – keramikverkstad

Skånevisiten bjöd även på ett snabbt besök hos mina vänner Camilla och Calle som driver keramikverkstaden Ateljé 1030 i Almaröd på sydkusten. Här finns en liten butik och det går bra att stanna till och besöka verkstaden och kanske köpa något av allt det snygga som de tillverkar. Calle drejar kannor och skålar och Camilla kavlar stora vackra fat. Jag passade på att beställa en mossgrön skål för att komplettera mina egentillverkade. Förra sommaren var jag med på en innehållsrik helgkurs och deras kurser är något som jag varmt rekommenderar. I september och oktober håller de två endagskurser. Tips!

Ett paradis för keramikälskaren

Det går inte att besöka Öland utan att åka till Paradisverkstaden som ligga strax söder om Ölandsbron. Här formges och tillverkas keramik av familjen Paradis. Allt från små ljusstakar och vaser i mjuka organiska former till stora trädgårdskrukor. Utställning, försäljning och café i den stora vackra vita byggnaden med tillhörande trädgård. Ett paradis som jag alltid återkommer till! Den här gången åkte jag därifrån med två blomkrukor.

Att skapa ett smycke i silversmedjan

Med några mobilbilder från silversmedjan tänkte jag visa hur ett enkelt silversmycke blir till. Under flera år har jag gått på kurser hos Charlotte som har en välutrustad smedja där många vackra smycken skapas. Charlotte är proffs, har gesällbrev, och är silversmed på heltid sedan många år. Hon håller kurser och tillverkar de mest fantastiska smycken i silver, guld och ädelstenar, många är specialbeställningar som görs i samråd med kunden. Jag har bara kommit en liten bit på väg och gör helst smycken, gärna med infattade stenar.

Först sker en hel del tankearbete om hur själva smycket skall se ut. Om jag har bestämt mig för till exemplen en speciell blomma eller snäcka kollar jag upp hur den verkligen ser ut, googlar och tittar på bilder. Sedan ritar jag upp min idé på papper och för över till silverplåten. Silverplåt finns färdig i olika tjocklekar, här vill jag minnas att jag valde 1 mm vilket gör ett smycke av den här storleken stabilt och med en viss tyngd. När jag har sågat ut det blivande smycket värmer jag det med gasbrännaren för att göra silvret mjukare. Då blir det mörkt som på andra bilden och då kan jag slå in stämplar. Den första stämpeln visar tillverkningsåret, den andra orten och den tredje att det är silver dvs består av 925 tusendelar rent silver.

Silversmycket placeras på ett flackjärn när stämplarna slås på. I sista minuten, efter att de traditionella stämplarna var på plats, kom min dotter på att hon ville ha ett budskap på smycket så då var det dags att ta fram de små bokstavsstämplarna som bara är 1,5 mm höga. Riktigt pilligt att få dem på rätt plats.

Sedan är det dags att jämna till alla kanter och få bort repor med fil och därefter smärgelduk. Vid flera tillfällen polerar jag smycket vid slipmaskinen och det momentet glömde jag att dokumentera. Slipmaskinen är en stor respektingivande maskin som hanteras med försiktighet. Därefter måste jag slutgiltigt bestämma hur fyrklövern skall fästas på armbandet. Ibland har jag allt klart från början hur jag skall göra, ibland växer smycket fram efter hand. Jag tillverkar ringöglor i rätt storlek genom att vira silvertråd runt en metallstav. Därefter sågas de upp, alla på en gång, och vips har en jag en hel bunt små ringar i handen.

Nu skall två ringar lödas fast på baksidan, det är i dem jag kommer att fästa själva kedjan. På vänstra bilden finns en burk med flussmedel, det är något som penslas på delarna som skall lödas för att underlätta själva lödningen. Tråden är lod som tillförs och smälter ihop tillsammans med delarna under lödningen. Lod finns i olika varianter som smälter vid olika temperaturer och det gäller att välja rätt som passar just den lödningen som skall göras. Om t ex flera lödningar skall göras på ett smycke måste man oftast börja med ett hårdare lod så att den lödningen inte ”går upp” vid nästa lödning/moment. På den högra bilden har jag förberett för lödningen genom att hålla fast den lilla ringen med en tång. När materialet blir upphettad börjar alla delarna att flyta omkring så allt måste vara förankrat eller hållas fast så att säga.

Att löda är en hel vetenskap och jag har alltid tyckt att det är svårt. Det gäller att vara stadig på handen, snabb och ha känsla för temperatur och färgskiftningar i materialet. När lödningen är klar doppas smycket direkt i kallt vatten. Då lägger sig molekylerna snabbt tillrätta och smycket svalnar direkt. Då är det fult, svart och fullt av oxider som är smutsrester från lödningen. För att få bort det måste smycket koka upp i en lösning av citronsyra och vatten och därefter sjuda en bra stund. Det går inte att bearbeta ett smutsigt smycke så silversmide består ofta av ett växelarbete mellan lödning, syrakokning och smidning (bearbetning av materialet).

Här har jag tagit fram lås och kedja som jag köper färdigtillverkat. De sätts fast i smycket med två ringöglor och med hjälp av två plattänger. Oftast behöver länkarna i kedjan göras större med hjälp av en syl för att ringarna skall få plats. Helst skall ringarna också lödas så att det blir riktigt hållbart och då måste kokning i syralösning ske igen. Nu börjar smycket blir klart, bara ett moment kvar.

Som sista moment skall smycket poleras för att uppnå lyster och glans. Det kan göras på flera olika sätt men här använder jag en trumlare där smycket roterar tillsammans med små metallföremål och polermedel. Det är lite magiskt att efter ungefär en timme ta smyckena ur trumlaren för det är först då man ser det slutgiltiga bländande resultatet. Et voilá, ett armband runt dotterns handled.

Som ni ser är det ganska många moment innan ett så här enkelt smycke är klart. Önskar att fler personer skulle uppskatta det genuina i konsthantverk som resulterar i ett unikt föremål tillverkat med handens kraft och med hantverkarens egen känsla som signum. Ofta förvånansvärt lågt pris med tanke på arbetet bakom. Så här kommer en liten uppmaning från mig att gå till den lokala silversmeden eller keramikern nästa gång det är dags att köpa en gåva.

En vårkrans till Nordiska Trädgårdar

Björk, vide, lav, spansk mossa och etiska fjädrar från guldfasan.

Som ni vet tycker jag om att göra kransar och när blomsterkreatören och författaren Minna Mercke Schmidt, Blomsterverkstad, sökte vårkransar till sin monter på Trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar fick jag förtroendet att ställa ut en krans. Främst använder jag enkelt material direkt från naturen och min krans blev vild och rufsig av virade grenar från björk och vide tillsammans med lav. Helst hade jag velat finna nedfallen skägglav men det hittade jag ingen, istället fick lite spansk mossa vara med. Fjädrarna, från guldfasan, kommer från gården Kullholen i södra Dalarna och är miljövänliga, giftfria och etiska. De plockas från marken efter att fåglarna själva ruggat dem.

Nordens största trädgårdsmässa Nordiska Trädgårdar har öppet 21-24 mars och finns på Stockholmsmässan. Söndagseftermiddagen har jag vigt för ett besök där, ser fram emot grönskande inspiration de luxe. Har fått tips om att det kan vara riktigt fyndläge i montrarna på söndagseftermiddagen. Lördagen ägnar familjen åt flyttbestyr av möbler, för vilken gång i ordningen vet jag inte.

Mjuka organiska former och en grönskimrande sten

Onsdagskvällarna i silvermedjan är lika mycket umgänge med spännande samtalsämnen som silversmide. Det är högt i tak där alla för fram sin åsikt men även respekterar varandras. Här diskuteras allt från svenska akademins förehavanden till tv-serier, politik, resor, känslor, konst, förhållanden och relationer. Kanske är vi alla konstnärssjälar med brett känsloregister. Det goda samtalet är välgörande och jag är tacksam för dessa stunder.

Mitt senaste smycke är ett stilrent stelt armband med en infattad grönskimrande sten. Färgen växlar från grönt till blått och svart beroende på ljuset. Är osäker på stenens namn men vill minnas att den heter amazonit. Armbandet är lätt att bära och sitter skönt runt handleden. Formen påminner mig om Alvar Aaltos klassiska vas som är en stilförebild för mig.

Höstens vackra ekblad blev smycken

Inspirationen kommer oftast från naturen. Kanske för att jag finner mitt mentala vilrum där under höga susande trädkronor. Tystnaden, eller frånvaron av storstadens ljud, är viktig. Minnesbilder, ja just bilder, finns ofta kvar på näthinnan under lång tid. Hur en björkstam såg ut eller färgen på en blomma. Under hösten har jag studerat eklöv. Begrundat form, storlek, färg och struktur. Konstaterat att bladen från ett och samma träd oftast är liknande i formen medan de från ett annat träd kan ha en annan grundform.

Jag har försökt överföra den känslan i några silversmycken. Ådrorna har jag smidit i olika tekniker men är fortfarande inte helt nöjd med resultatet. Någon frågade mig om bladens flikar böjer åt olika håll. Ja, titta, sa jag och tog fram ett löv ur fickan. Överallt här hemma har det legat halvtorkade blad i olika färger. Jag läser att ekträdet, Quercus Robur, tidigare har spelat roll som religiös symbol i Europa och att svenska amiraler har fyra ekblad på uniformskragen. Trädet symboliserar stabilitet och styrka och kan bli flera hundra år. Förra året drev jag upp små ekar ur ekollen vilket är ett roligt höstpyssel. Bilder här. Hos Svenskt Tenn finns vackert ekblad i just tenn, här.

Organiska former x två

Jag fick tag i ett par överdelar från designsamarbetet mellan HM och William Morris, den engelske designern som är mest känd för ljuvliga blommiga tapeter och textilier.  Ibland har jag varit fundersam kring dessa designsamarbeten då jag mest tycker att de uppmuntrar till kortsiktig konsumtion. Dessutom ser jag sällan att kläderna används, precis som om det är själva ”köpet” som är det mest intressanta. Jag skall i alla fall motbevisa mig själv nu och verkligen använda min polo och mina toppar. Mönsterna och färgerna är verkligen extraordinära. Häromdagen besökte jag Millesgården och den fina utställningen om just William Morris. Millesgården måste vara Stockholms vackraste museum och nu när jag bor i närheten köpte jag ett årskort.

Organiska former har alltid tilltalat mig på både tyger och keramik. Samtidigt som vi sveps in i höstmörkret igen är det dags att kliva in i Charlottes smedja. Stämningen är varm och samtalsämnena är många. Höstens första smycke blev ett hängsmycke i form av ett eklöv. Jag sprider ut gröna eklöv både här hemma och i smedjan och konstaterar att alla löv är olika när jag sågar ut små löv till örhängen.

Bästa jobblunchen och sneakpeek på keramiken

Det är så roligt att bli inspirerad av andra. En av konsulterna på min arbetsplats har alltid med sig soppa till lunch och jag har också kommit på att det är värdens bästa jobblunch. Gott, billigt och enkelt att göra. Dessutom står lådorna färdiga i frysen och skvimpar inte ut på väg till jobbet. Tinar under förmiddagen på skrivbordet. Varsågod! Soppa à la Ulla:

BROCCOLISOPPA, 3 portioner

(det går lika bra med blomkål, grönkål eller spenat)

600 gram broccoli
1 gul lök eller en bit purjolök
1-2 vitlöksklyftor
2 tärningar grönsaksbuljong
1 liter vatten
1 dl grädde, créme frâiche eller mjölk

Bryt broccolin i mindre bitar, hacka lök och vitlök. Lägga i kastrull tillsammans med vatten och buljongtärningar. Koka ca 15 minuter tills grönsakerna är mjuka. Mixa med stavmixer, späd ev med mer vatten och bland i grädde eller mjölk. Klart.

Jag brukar toppa soppan med lite färskost eller fetaost, frön och nötter. En bit bröd till och lunchen är perfekt.

Tallriken under soppskålen och underlägget under glaset gjorde jag på keramikkursen tidigare i somras. Är så nöjd med mina kavlade fat och små tallrikar. Glasunderlägget är egentligen ett litet tapasfat och de gjorde jag många av. Färgen är härligt blågrön, skiftningarna syns inte riktigt här på bilden. Duktiga Atelje1030  som höll i kursen glaserade och brände keramiken så proffsigt. Alla tallrikar och fat blev plana och fina vilket inte är helt självklart. Nu är det bara att vänta på nästa keramikkurs och jag vet redan vad jag vill göra.