GOD JUL
Önskar er alla en riktig fröjdefull och GOD JUL!
Granen är i år en klassisk rödgran som är klädd med sköra ärvda prydnader. Som livet, det gäller att vårda, vara rädd om, ta tillvara och njuta av det vackra.
Jul
Tack Ernst för i år och vår julgran för några år sedan
Såg ni Ernst julkrona som han tillverkade av fjolårets julgran? Den påminde mig om vår julgran för några år sedan som hade stått avbarrad och torkad i stallet innan den blev klädd i vit färg, ljusslingor och rosaröda nejlikor. Blomsterhållarna finns fortfarande att köpa hos Slottsträdgården Ulriksdal.
Med doft av pepparkaka och apelsin
Julen är så starkt förknippad med dofter som saffran, kanel, skinka och annan julmat. För mig är doften av gran den mest betydelsefulla och som jag har svårt att vara utan. Någon plastgran kommer inte att komma in här hemma! Helst skall det vara egenhuggen tall eller rödgran, gärna lite graciös och lagom gles men i år får jag nöja mig med en köpegran.
Häromkvällen doftade det härligt här hemma av både pepparkaka och apelsin. Först gräddade jag stora pepparkaksstjärnor och sedan fick tunna apelsinskivor torka långsamt i ugnsvärmen. Nu pryder stjärnorna väggen i köket. Älskar att spritsa mönster. Vispar en äggvita, ett par droppar vit vinäger och florsocker så att det blir riktigt tjockt och blankt. Lägger i plastpåse och klipper ett minimalt hål. Kanske har jag bagargener från min morfar som var konditor. Han kunde verkligen spritsa han, skrev sirliga namn på tårtor och gav marsipangrisar uttrycksfulla trynen.
Föredrar själv en svartprickig kardemummabulle framför både pepparkakor och saffransbullar. Stockholm vimlar av väldoftande surdegsbagerier, finns snart ett i varje kvarter, det är svårt att inte bli frestad.
Med regn mot 3:e advent
Den här gamla bilden får symbolisera en regnig och snöfattig decembermånad. Det går ju inte att fotografera nu för det är så mörkt hela dagarna och så allt detta regnande. Känns ungefär som om jag har gått i ide och helst vill sova fram tills vårsolen tittar fram.
Når vi bodde på hästgården i den charmiga lilla byn utanför Västerås satt de här röda julkulor i syrenerna ovanför brevlådorna en dag. Tyckte att det var så fint, både kitschigt och sparsmakat på en och samma gång. TREVLIG 3:E ADVENTSHELG!
Var är julkänslan?
Det regnar och regnar och är mer grått än någonsin. Idag är det andra advent men det är svårt att få den där riktiga julkänslan att infinna sig. Jag försöker genom att ta fram adventsljusstaken, binda kransar, köpa hem glögg, titta på adventskalendern och till och med gå på julkonsert. Men, nej det vill sig inte. Ok, det kanske bara är ett sådant år i år.
Tall, gran, en, rödlök, eukalyptus och laucadendron som ser ut som små kottar.
Jag binder ett par adventskransar till två av mina kollegor. Vi konstaterar att vi alla har dolda färdigheter inom de mest skilda områden i livet. Det är spännande att genom samtal och dialog skrapa bakom ytan, det finns så mycket där.
Sidenband, rött, mörkgrönt och doft av gran och tall. Kanske adventsförväntan och lite känsla av jul trots allt?
Godaste chokladkakan och tankar om julen
På något vis är det alltid lite skönt när julen är över. Den kravlösa ledigheten under mellandagarna är efterlängtad. Vårt julfirande är ändå väldigt lättsamt. Jag blir nästan skrämd när jag hör kollegor berätta om ändlöst julklappshandlande och överspänt julfirande med släktingar. Vi har rationaliserat bort julklappar, matlagningen blir till ett minimum och firandet med släkten på julafton är bara mysigt och lättsamt. Kvällen innan julafton åt vi köttbullar och julskinka från vildsvin. Den var jättegod och det känns bra att äta viltkött från ett djur som förökar sig i rasande fart skogarna. Det ser vi själva på våra promenader i skogen där varje vecka nya områden är sönderbökade. Idag har dottern med pojkvän åkt tillbaka till Schweiz och på väg hem från Arlanda bjöd vi mamma på den här goda chokladkakan eller egentligen chokladtårtan.
Varje gång jag bjuder på den här kakan frågar någon efter receptet och nu bjuder jag er, mina kära läsare, på det. Lite maffig chokladtryffelkaka och otroligt enkel att göra. Bara att röra ihop ingredienserna i en kastrull. Bäst blir den om den görs dagen innan och får vila i kylskåpet över natten.
Chokladtryffelkaka, för 10-12 personer
250 gr mörk choklad 70%
1 dl starkt kaffe
250 gr smör
2 dl socker
1 nypa salt
4 ägg
Sätt ugnen på 175 grader. Smält chokladen i kaffet i en kastrull på spisen. (Jag dänger chokladförpackningen i köksbänken några gånger, då blir chokladen lagom krossad!) När choklad har smält rör i smöret i mindre bitar omväxlande med sockret och saltet. När smöret har smält tag kastrullen från värmen och vispa därefter i äggen ett i taget. Häll i smord och bröad form med löstagbar kant ca 24 cm i diameter. Grädda i nedre delen av ugnen ca 50 minuter. Avnjutes tillsammans med lättvispad grädde och gärna några blåbär eller hallon.
GOD JUL
Önskar en riktigt GOD JUL med ett julkort från oss.
Kram
Årets julgran…blev en tall
Årets julgran blev en tall. Den stod där så vacker och graciös, lite ensam på något vis. Toppen var kluven och då blir den troligtvis gallrad framöver. Hos den glade bonden på Kärrbo prästgård är det självplock av gran eller det du önskar för en hundralapp per träd. Skogen bakom bygdegården är flera hektar, här går korna men chansen att möta dem är liten.
Några kulor av glas, röda nejlikor och den gamla ljusslingan av klassiskt snitt med ljus som liknar julgransljus. Den köpte vi till vår första julgran för tjugosex år sedan. Lägenheten hade rymliga rum och högt i tak på fashionabla Östermalm i Stockholm. Vi ville ha en julgran som var ståtlig men det slutade med att den klena julgransfoten var för liten och julgranen fick därefter spännas upp med fiskelinor åt alla håll för att hållas upprätt. Första julgranen och ungdomligt övermod. Därefter har ett antal olika julgranar passerat, jag är inte den som har det traditionsenligt år från år. Förra året var det den försmådde dansken som fick revansch och i år pryder han trappen med ljus.
Det här är skogsmannen. Han trivs bäst på fjället och helst går han uppför i motvind. Det gör inte jag. Han är bra på att bära tungt och att hugga ved och en klen liten tall tar han med sig så där i förbifarten. Det är bra att ha en skogsman ibland.
Till julafton blir tallen prydd med fler röda blommor och sedan blir han bevarad i minnet som den graciösa och exotiska svensken.
I pepparkakeland
Västerås skyline försökte vi oss på. Domkyrkan lutar som tornet i Pisa och ingenjörerna måste har räknat fel på Kloka tornet som är den folkliga benämningen på tornet på ABBs forna huvudkontor här i småstaden. Ja, ingenjörerna som arbetade där var ju så kloka. Stadens nya landmärke är Bostadsrättsföreningen Östra Hamntornet och utsikten över Mälaren från den sjuttonde översta våning är slående. Skrapan som tillkom 1990 tog stadens siluett in i tjugohundratalet med sina 26 våningar.
Adventsinspiration och en vardagshjälte
I söndags, Första Advent, bjöd jag hem ett par väninnor för att tillsammans göra kransar. Stallet, som numera tjänstgör som blomsterverkstad och festlokal, var förberett med kransstommar, kottar, gran- och enris. Vi fick ihop varsin stor krans för att pryda ytterdörrarna med. Sedan drack vi alla, dvs männen också, glögg och åt gulaschsoppa. Jättemysigt och ganska enkelt att ordna. Gulaschsoppan var klar i förväg och hade stått och puttrat flera timmar på förmiddagen. Sedan är det bara att hälla i potatistärningar och koka ca tio minuter innan det är dags att äta. Tror det här får bli en adventstradition!
Idag på morgonen åkte jag buss genom storstaden precis när morgonrusningen var som värst. Måste berätta om busschauffören som lite gjorde min dag. Först tog han sig tid att önska alla resenärer ”god morgon” när vi klev på. Sedan manövrerade han bussen mjukt och lugnt bland dödsföraktande och i mörkret osynliga fotgängare som flera gånger sprang rakt ut i gatan precis framför bussen. Dessutom nyckfulla och oberäkneliga bilister som struntade i högerregeln titt som tätt. En fullständig absurd arbetsmiljö om man tänker efter. Jag åkte ända till slutstationen och då avslutande han med att önska alla resenärer ”en fortsatt trevlig dag”. Jag gick fram och tackade för en fin åktur och uttryckte min beundran för hans jobb. Han såg ut lite som en jultomte med alldeles vitt hår och rynkor kring ögonen. Ha ha, kanske den enda jultomte jag får träffa i år. En riktig vardagshjälte.
