Ästad Vingård igen och interiören

Besöket på Ästad Vingård och Sinnenas Spa i mörkaste november finns fortfarande kvar på min näthinna som en starkt lysande stjärna. Allra mest för att vi firade min barndomsvän men även för lugnet, den vackra miljön och goda maten.

Jag återkommer nu med några bilder från interiören som konsekvent och enhetligt är formad ur naturmaterial såsom sten, trä och järn. Färgerna är milda med ett stråk av svärta som dämpar och lugnar. Mossväggar och torkade blommor signalerar hållbarhet och omsorg om naturen. I trädgården och runt spaanläggningen utomhus är artrikedomen stor och en egen trädgårdsmästare ser till att allt är välskött. Det vore härligt att åka hit igen och se trädgården grön och i full blom. Nu kunde jag bara ana hur slående den skulle vara i en annan årstid.

Vi åt våra utsökta måltider i restaurang Logen men här finns även restaurang Äng som numera har en stjärna i Guide Michelin. Vi hade inte bokat vandring i vingården med efterföljande vinprovning men fick ändå kika in i en av vinkällarna där ett rikt utbud av både egenproducerat och importerat var vackert utställt.

Trendspaning 2022

Jag tycker det är spännande att utmana mig själv med att försöka förutspå framtiden eller åtminstone identifiera tendenser och olika samhällsfenomen på frammarsch. Som person är jag observant med ständigt utfällda känselspröt. Kanske är det alla mina tidigare år som fastighetsmäklare som har gjort mig van att tolka små signaler eller också har jag bara lätt för att förnimma strömningar i tiden. Låt oss se om något i min framtidsspaning för 2022 slår in!

fritiden tror jag vi kommer söka det unika, både enkla och mer exklusiva aktiviteter. Att till exempel delta i privat kurs i drejning eller vildmarksäventyr med helikopterlyft. Vi kommer söka enskildhet och föredra aktiviteter i små grupper. Vi besöker avlägsna hideaways och små boutiquehotell. Framför allt träslöjd och andra hantverk som har sin grund i jordbrukssamhället kommer starkt. Smide, halmslöjd, stickning och folkloreinspirerat broderi eller konsthantverk. I pandemins spår kommer vi fokusera på andning genom andningsövningar och yoga. Skogen kommer fortsätta inspirera till vandringar och skogsbad.

I våra bostäder och i hemmet kommer den avskalade enkelheten uppskattas av fler, minimalism. Vi rannsakar oss själva om vad vi egentligen behöver för att leva. Utrensning och en önskan om färre ting helt enkelt. Plottriga hem med tusen olika loppisprylar tror jag vi kommer se mindre av till förmån för hem med en sparsmakad, väl avvägd, ibland ganska exklusiv inredning. Delvis som en följd av pandemin ser vi en längtan till livet på landet och en bondromantik i ny enkel skepnad, tänk shaker. Sublimt och avskalat. Naturmaterial som är så lite behandlade som möjligt. Järn, trä, sten. Färgerna blir ljusare på kök, keramik och porslin, vitt eller nästan vitt. Miljöer som främjar kreativitet blir eftertraktade. Snickarverkstad hemma och kanske pysselhörna på kontoret. En egen lada blir önskedrömmen för många.

Fortsatt stort och ökat fokus på utemiljön kring våra bostäder. Vi plockar ängsblommor och försöker anlägga blomsterängar hemma i trädgården. Små romantiska blommor i buketterna, till exempel brudslöja, gul och lila limonium, förgätmigej, hundkex och små kvistrosor. Blad från våra svenska träd i buketterna ex silvriga pilblad, fladdriga aspblad.

Till vardags och på arbetet kommer vi klä oss med avskalad enkelhet, minimalism. Vi kommer köpa färre plagg och gärna second hand och återbruk. Vi kommer använda plaggen fler gånger och den som ideligen kommer i nya kläder kommer inte betraktas med beundran längre. Lila och brunt är färger som kommer. Hantverkstrenden kommer inspirera till workwear som målarrock och snickarbyxor. Tänk Pettson och Findus. Till fest däremot kommer vi klä upp oss ordentligt. Smoking, siden, sammet, guld och glitter. Här finns verkligen tillfälle att gå loss på second hand och använda mormors små väskor och smycken. Vi kommer prioritera äkta smycken i ädla metaller, pärlor och ädelstenar. Klassiska pärlhalsband kommer stort. Smycken som håller över tid och kan gå i arv. Ametister och aquamariner, gärna i vintagesmycken. Blanksvarta stenkolshalsband från 30-40-talet är värt att leta efter liksom kraftfulla silversmycken från 70-talet, ibland med infattad bergkristall eller som Björn Weckströms ikoniska silverhalsband på prinsessans Leia i Star Wars.

Inspiration hos Norrgavel

Ett svep med mobilbilder från Norrgavels butik på Birger Jarlsgatan i Stockholm! Vid senaste och inte ofta förekommande besöket på kontoret i Stockholm smet jag in på ett folktomt Norrgavel strax efter öppning. Jag behöver påfyllning av inspiration och synintryck för att förbli levande. Helst också träffa kollegor, vänner och andra människor. Det är för lite av det mesta just nu. Funderar på ett par nya möbelinköp, inte heller ofta förekommande oavsett pandemi eller inte. Tänker och känner efter länge om det är rätt. Föremålet i fråga finns med på ett par bilder här nedan.

                      
                      

                      
                      

På soffbordet

Så här ser det ut på soffbordet i lägenheten just nu. Jag kunde inte motstå ett par mjölkvita stora lyktor för värmeljus och de sprider verkligen ett fint sken. Några vårblommor och så Lars Lerins bok ”Naturlära” som jag alltid återkommer till och bläddrar i. Älskar detaljerna i skisserna och akvarellerna. Han skildrar årstiderna så makalöst vackert och våren är mest löftesrik.

Fredagshärligt och i nytt ljus

De här vackra ljusstakarna kommer från min mamma. De har alltid tidigare varit placerade på hennes matsalsbord och jag har så att säga vuxit upp tillsammans med dem närvarande på alla släkt- och familjemiddagar i matsalen. När ögat och hjärnan har registrerat något tusentals gånger är det som att det blir osynligt och förlorar i skönhet. Utan att egentligen känna något intresse för dem fick de följa med mig hem och plötsligt ser jag dem i ett helt annat ljus. Så vackra och från Upsala Ekeby. Namnet är Alba och jag är tacksam och överförtjust.

På 70-talet när jag växte upp var färgade stearinljus populära, helst rosa och ljusblå men även guld- och silverfärgade i spiralform. Det var fina grejer då. Jag har svårt att ta in det som jag förknippar med 60-70-talet men till slut kunde jag inte motstå de här stearinljusen i soft beige färg. Kommer från på Åhlens.

Så fort solens strålar börjar skina blir naglarna starkare och jag börjar måla dem igen. Beige och grått är färgerna just nu för mig. Fredagspyssel. Trevlig helg!

 

Ljust och fräscht

Så här ser det ut på väggen bakom min rygg just i detta nu! Oftast sitter jag och arbetar vid köksbordet där ljuset flödar in från två stora fönster. Jag har fått upp nya tunna greiga gardiner och det blev verkligen ett lyft för hela köket. När vi flyttade in i lägenheten renoverade vi alla ytskick och skrapade ner de gamla tapeterna ända till betongstommen. Väggarna i tre rum är målade med vita neutrala 0500-N och än så länge har det inte kommit upp några tapeter fast det var tanken från början. Hur jag än försöker trivs jag bäst med en ljus, helst vit, bas.

På väggen bakom köksbordet sitter en lång knopplist där jag hänger upp allehanda ting utifrån årstid. Kransarna av eukalyptus skulle egentligen ha hängt i fönstren i vardagsrummet till jul men de kom inte längre än hit. Misteln i metall och det vikta pappersstjärnorna får hänga med ett tag till.

Korgväskan får vara kvar som en påminnelse att det trots allt kommer en vår och sommar igen! Det är svårt att tro det när det är snöslask ute som idag. Nu är det fredageftermiddag efter en synnerligen kort arbetsvecka! Trevlig helg!

Köket – före och efter

Så här såg köket ut när vi tog över vårt lilla hus i våras. Inte så fint och fulast var nog den bruna kanten utmed golvet! Ett murrigt furukök som trots allt var i gott skick och väldigt lite använt. Vi bestämde att bara göra en enkel och billig uppfräschning eftersom vi planerar en större ombyggnad om ett par år. Vi har köpt en ny kyl/frys, bytt bänkskivor och knoppar och jag har målat de massiva köksluckorna. Vi har också målat kaklet, egentligen mer som ett experiment men jag tror nog att vi kommer knacka ner kaklet och byta det ganska snart. Det var svårt att få färgen att fästa ordentligt och resultatet är inte helt hundra.

Köksluckorna är efter en omgång med sandpapper och målartvätt grundmålade med Alcro häftgrund som jag har rollat på med filtroller. Därefter har jag rollat och strykt två lager med Alcro Finesse Halvblank NCS S 1500-N som är en kallare ljusgrå kulör. Jättefin kulör, tar inte så mycket plats men ger en behaglig ljus känsla som ändå inte är vit. Jag rollade snabbt på färgen med liten filtroller och därefter drog jag med pensel för att följa strukturen på luckorna. Allra först tog jag färg på en liten liten pensel och målade inne i alla hörn, svårt att komma åt där med rollern. Ett gediget arbete som tog sin tid trots att köket inte är jättestort. Luckorna är målade liggande, annars hade färgen runnit och blivit mer svårhanterlig. Alcro Finesse är en färg som är lämpad för ytor som är mer utsatta för slitage och kanske lite mer svårmålad tyckte jag. Här ville jag verkligen ha ett snyggt slutresultat så jag provmålade med olika penslar och rollers på baksidan av ett par luckor först. Det är verkligen skillnad på penslar och penslar. Jag avråder starkt från billiga storpack med flera penslar.

Hela uppfräschningen av köket kostade mindre än 9000 kronor. Dyrast var bänkskivorna av Carraramarmor och kylskåpet. Färgen gick på en knapp tusenlapp. I lägenheten har vi likadana bänkskivor från Stenmagasinet och vi har varit så nöjda med dem så jag önskade mig likadana här. Det är fantastiskt att baka på marmor och överhuvudtaget tycker jag inte den är så känslig som många säger. Redan min morfar hade vita marmorskivor på de långa arbetsbänkarna i sitt konditori och det var väldigt länge sedan. Carraramarmor som används till bänkskivor är inte blankpolerad som granitskivor utan endast finslipad vilket ger ett mjukt och matt intryck. Kantprofilen är rakt fasad. En äldre diskbänk i kraftigt stål fungerar jättebra, finns egentligen inget bättre och knopparna i matt stål är nya och kommer från Hornbach. Några småsaker såsom att byta ventilationsgallret är kvar. Spis och fläkt får hänga med ett tag till. Kanske skall fönsterkarmen målas vit och de gamla gardinbeslagen ska bort. Vi är jättenöjda med renoveringen och det känns rätt att använda det gamla ett tag till, återbruk.

Utflykt till Nacka Byggnadsvård

En lunchutflykt till härliga Nacka Byggnadsvård avrundande arbetsveckan innan en ännu intensivare helg tog vid. Mer om helgen senare. Vi hittade en passande fönsterbåge men glasade pardörrar som stämde i storlek åkte vi hem utan. Nacka byggnadsvård strax sydöst om Stockholm är verkligen ett eldorado för den som söker byggnadsdelar, både äldre och nytillverkade. Det är nästan som att besöka ett museum men skillnaden är att allt är till salu. Jag önskade mig nästan ett sekelskifteshus igen som vi hade tidigare men är så nöjd med min efterlängtade furudröm som behöver lite kärlek och kompletteringar.

Att finna värde i att glädja någon annan

Ur en låda med diverse porslin plockar jag fram ärvda coupeglas från 50-talet. De är från serien Strikt av Bengt Orup för glasbruket Johansfors. Idag är de åtråvärda på auktionssajter men skåpen är överfyllda här hemma jag har lite svårt för glas och porslin i olika färger men som ändå skall bilda en enhet på bordet. Min dotter däremot vill gärna ta över dem och jag ger tacksamt bort det som någon annan uppskattar mer. Det är så roligt när någon av de yngre vill ha något, det är inte så ofta. Överhuvudtaget har jag svårt att se bruksföremål stå undanstoppade utan att användas. Det i sig är en verklig förlust. Det finns ett större värde än det rent monetära när prylar, speciellt ärvda, kan glädja någon annan.

En smakfull treat från Pärlans konfektyr i denna märkliga tid med ensamt hemarbete och en diffus oro i bakgrunden. Mjuk kola som fullständigt smälter i munnen. Deras kolasåser på burk är också magiskt goda. Ibland slinker det ner en burk i packningen som blir uppskattad present till barndomsvännen.

Att kanske säga hej då till farfars chiffonjé

Min farfar gick bort när jag var liten och jag har bara vaga minnen från den tiden. Märkligt nog kommer jag ihåg chiffonjén som fanns i hans lägenhet på ålderdomshemmet som det hette då. Chiffonjén kom från hans föräldrahem så den måste vara från slutet av 1800-talet. Både min bror och jag var fascinerade av den stora möbeln och vi fantiserade om det kanske fanns något lönnfack gömt i dess mystiska inre.

Tydligen var det så att kring sekelskiftet var en chiffonjé dåtidens innemöbel och lite av en statusmarkör. Med tiden kom den att pryda vardagsrummet hos mina föräldrar tillsammans med möbler från NK och Carl Malmsten. När mamma flyttade till lägenhet hamnade den i vår stora villa som vi bodde i då och därefter undanställd på en loge under några år. När vi flyttade till lägenheten fick den komma in i vardagsrummen och sedan dess har mina känslor för den gamla möbeln varit blandade. Den är nog helt enkelt för stor och mörk här hemma och jag vill inte släpa runt på så tungt bagage i livet längre. Av någon anledning har den dessutom dragit till sig alldeles för många småprylar och fungerat som en alldeles för bra avställningsyta.

I lådorna har jag fortfarande gamla minnen och saker som är betydelsefulla. Vet ni vad de här små glashusen har används till?

Min pappa var byggnadskonstruktör och i början av hans karriär fanns ritningsställ och stora bordsskivor fyllda med arkitekt- och konstruktionsritningar på hans arbetsrum. Travar med ritningsrullar kommer jag också ihåg och cigarröken låg tät (usch) i arbetsrummen! Ja, det är tyngder som ställdes på ritningarna för att de inte skulle rulla ihop sig! Älskar de här små husen som är ett kärt minne av pappa och från och med nu får minnen och arvegods helt enkelt ta mindre plats precis som de här.

Kära chiffonjé, nu får vi se hur ditt öde blir. Storpudeln Tore är på besök igen och nu börjar han vänja sig vid mitt ständigt fotograferande och mixtrande med kameran. Han är gärna med men behöver inte komma fram och undra vad jag håller på med. Ligger och sover medan det klickar ovanför huvudet. Precis som hästarna som också vande sig vid kameran och inte brydde som om vad jag höll på med.