Att strössla med stjärnor

Hösten och vinterns populäraste pyssel måste vara att vika stjärnor av allehanda pappersbitar. Jag har också fallit för det!

Bakplåtspapper, överblivna tapetrester och vaxat papper fungerar fint för en enkel snöstjärna. Beskrivningar på mer avancerade varianter går att finna lite här och där. En udda tapetrulle med vackert mönster blev min för endast 50 kronor hos Öbergs i Västerås (jättefin färg- och tapetbutik med härlig inredningsavdelning). Den tillvaratagna tapetrullen får nog bli omslagspapper till julens få klappar. Den första klappen hade jag med mig igår till höstens avslutningskväll i silversmedjan.

Paketet med jutesnöre och med rim som vi alltid måste ha för att gissa på varandras klappar. Gissa vad som fanns i paketet från mig?

En pepparkaksform i form av en gigantisk snöstjärna. Jag har fått frågor om den och jag har funnit den hos Cervera. Ser själv fram emot att baka oemotståndligt stora snöstjärnor dekorerade med vit krispig kristyr. Tror allt att julen är i antågande!

Knoppbrädor och avenbok

Jag har haft ett kortare teknikstrul här på bloggen men som tur är har jag support på nära håll av min son. Han jobbar med it och löser det mesta på kort tid. Själv är jag helt handfallen när det handlar om problem av den sorten.

Just nu är jag helt inne på knoppbrädor. Jag tycker det är både snyggt och praktiskt, jag som älskar att dekorera och ändra om och då är det perfekt. I väntan på nya köksmöbler är en hel vägg i köket fortfarande bara enkelt vitmålad och helt omöblerad. Tre ljusa knoppbrädor från Granit fick utgöra dekoren här. Det vaxade pappret som jag gjorde en stjärna av kommer också därifrån.

Lördagens promenad i ösregn resulterade i några kvistar avenbok som lyste röda i det grå novemberlandskapet. Avenboken är dekorativ och tappar sina blad sent eller behåller dem hela vintern. Jag stack in kvistarna i en pilkrans och så blev det en färgstark dekoration i köket.

 

 

En något bohemisk sida av hemmet

På farfars gamla chiffonjé har jag samlat alla torkade blommor, fjädrar och kransar. Kanske kommer lite av min bohemiska sida fram här, men jag minns alltför väl 80-talet med torkade dammiga rosbuketter ovanpå alla köksskåp och vill inte tillbaka dit igen. Men… vem kan slänga torkade pioner och hortensia. Idag finns även ett miljötänk med evighetsblommor och minskad konsumtion. Förra vintern utmanade jag mig själv och köpte varken snittblommor eller krukväxter förutom då jag fick ett presentkort. Jag håller igen även i år och ser fram emot att frossa i mossa, kvistar av tall, kottar och blåbärsris.

The Muji people

Efter en stund står jag bara och tittar på kunderna, människorna. De har designad ryggsäck och bär rymliga kläder i geometriskt snitt. Färgskalan är monokrom, outfiten är omsorgsfullt uttänkt men inte överdrivet exklusiv. Jag ser inga naglar, läppar och fransar som är onaturligt långa och fylliga. Knappt något smink och inga synliga tatueringar heller för den delen. Som så ofta förr observerar jag samhällsfenomen och människor runt omkring mig. Veckans spaning.

Tillsammans med sonen besöker jag japanska Muji som just har öppnat sin flagshipstore på Åhlens i Stockholm. Muji säljer kläder, heminredning med betoning på smart förvaring, hudvårdsprodukter och mycket annat.

Grundstenarna i konceptet är noga genomtänkta materialval, effektiva tillverkningsprocesser och förenkling av förpackningar. Här finns inga extra kartonger, förpackningar och plastpåsar runt produkterna. Priserna är förvånansvärt låga och jag tilltalas av enkelheten och den avskalade elegansen. Jag kommer att tänka på klädkedjor som Cos och Uniqlo men det här är så mycket mer än just kläder.

Det dukade bordet

Helgens dukade bord till middag med goda vänner är som vanligt en blandning mellan arvegods och loppisfynd. Fiskbesticken ur Nobelserien är en kär bröllopsgåva. Fisktallrikarna från Rörstrand är lånade av min mamma och det påminner mig om att det är dags att lämna tillbaka dem. Hos min vän i Skåne har jag plockat strandgräs, murgröna och någon vintergrön växt som är hållbar i buketter. Citron och lime fick stå för färgklickarna. Blev osäker på ur dessertbesticken skulle vara placerade och hittade Magdalena Ribbings bok i bokhyllan som var rolig att bläddra i. Att duka och dekorera är lite som meditation för mig, en långsam och kreativ process där vägen är viktigare än målet.

Mina drömmars taklampa

Det är en lång historia eller rättare sagt kärlekshistoria.

Långt innan taklampan Heracleum, designad av Bertjan Pot, började synas i inredningstidningarna hade jag förälskat mig i den strama men luftiga designen.  I det lantliga rödvita lilla huset med låg takhöjd fick mina drömmars lampa förbli just en dröm. Några år passerade och det är ju onekligen en bra test om kärleken består. I 60-talslägenheten skulle den passa mycket bättre. I höstas var beställningen gjord och vi åkte in till välsorterade Norrmalms el för att titta på utställningsexemplaret. Döm om min förvåning var själva lampstommen svart eller åtminstone väldigt mörkt grå. Nickel är för mig en metall i dov silvernyans. (Tycker mig ha ganska bra koll på olika metaller då jag håller på med silversmide)! Lampan avbeställdes och min dröm fick återigen förbli en dröm, ni vet en sån där dröm som man vaknar upp ur och känner sig besviken. Jag kunde trots allt inte släppa lampan och när jag läste att mörka träslag gör sig bra till detaljer i svart så gav jag kärleken en ny chans. Nu var det slut på velandet och Vålamagasinet strax utanför Uppsala hade ett utställningsexemplar till salu som jag kunde hämta direkt. Och ja, nu hänger den här med underbart milt ljus av 45 ledlampor. Några ord om Vålamagasinet också. Vilken inredningsbutik, helt fantastiskt vacker utställning, gigantiskt sortiment och hjälpsam personal. Nu är jag ingen storkonsument av inredning men här blir det fler besök.

Loppisfynd och pappas practical joke

Att duka bordet tillhör ett av livets glädjeämnen. Oftast travar jag fram det jag har tänkt och ser om porslin och färger passar ihop. Det går fort, jag är inte den som håller på i evigheter. Snabbt skall det gå! Om jag fick önska skulle jag ha mer glas och porslin i skåpen men just nu är det fullt helt enkelt. Hoppas, hoppas att drömmen om ett fritidshus infrias snart så jag får ett kök till att fylla med finheter.

Det mesta är ärvt eller inhandlat på loppis. Jag måste berätta om vattenglasen med en isbit av glas i. De var pappas favoritglas för det var alltid någon gäst kring bordet som inte uppfattade att ”isbiten” satt fast i glaset och det gav alltid upphov till roliga samtal. Jag fortsätter i samma anda som pappa och roas av förvånade utrop kring middagsbordet! Glasen tillverkas forfarande och är handblåsta av Anders Wingård i hans glashytta i Baskemölla.

Vitvinsglasen, remmare, från Åseda glasbruk och den tvåfärgade karaffen av okänt ursprung är inhandlade hos en numera nedlagd antikhandel i Krokek utanför Norrköping. Pressglasassietterna är arvegods från min mormor. Jag har försökt hitta fler på loppis men inte lyckats hitta exakt lika. Det finns mängder av vackra assietter i pressat glas att fynda. De små vaserna i mässingshållare är nytillverkade och kommer från Skultuna mässingsbruk, både vas och skål i ett. De är en uppskattad gåva från vänner i vårt matlagningsgäng. Glasburkarna som är perfekta till pannacotta och bästa chokladmoussen är yoghurtbägare från Spanien. Återbruk när det är som bäst!

Nya köket, nya planer, julklappstips och en norsk lusekofta

Ja, det är ungefär det och lite annat som snurrar runt i huvudet just nu. Så när som på avsaknad av väggfärg på något ställe så är köket klart. Det blev ett relativt stort projekt för att vara i en lägenhet. Vi har rivit en klädkammare med väggar i betong och byggt en ny klädkammare där ingången till det ursprungliga köket låg. Det har möjliggjort ljusinsläpp i hallen och ett riktigt rymligt kök med matplats för minst åtta personer. Köket är ett traditionellt vinkelkök med ljusa luckor från Marbodal, bänkskiva och bakkantlist i carraramarmor och utrustning från Siemens. Jag lagar mat från grunden och behöver inte mängder av finesser i köket och faktiskt så struntade vi i micro den här gången. Golvet i köket, liksom i hela övriga lägenheten, är ett mattlackat askgolv.

Det som jag är mest nöjd med är att bänkskivan på ena sidan är 70 cm djup, perfekt med den extra bredden vid bakning. Diskmedelspumpen är också en liten bra detalj liksom den lösa insatsen i diskhon. För extra utrymme för glas (jag har ju mängder av glas och porslin) köpte vi ett vitrinskåp på loppis och målade in i samma färg som köket och satte på likande mässingsknoppar som kökets. Ett plus till Marbodal som ger ut färgkoden till sina kök samt att det går att köpa mindre burkar av färgen. Ikea däremot lämnar inte ut färgkoden till sina kök.

En lägenhet blir man klar med. Ett hus blir man aldrig klar med. Sonen tycker att det tar för lång tid för oss att köpa fritidshus. Han gav oss en inspirerade bok som jag varmt kan rekommendera. Härlig att bläddra i och intressanta och underfundiga förklaringar till val av fritidshus och den närliggande miljöns påverkan av placering. En härlig bok helt enkelt!

Knoppbrädan i sovrummet forsätter att fungera som min varierande tavelvägg. Här hänger just nu en stor krans av tall och makens norska lusekofta tillsammans med en röd sidensjal från Thailand. Långsamt börjar mina vinterkärlekar pryda bostaden inför jul.

Mitt arbete förde mig till Visby häromveckan. Sådan kontrast att nu vandra genom öde kullerstensbelada gränder i kall fuktig dimma jämfört med i somras då värmen nästan gjorde det svårt att andas bland alla andra. Det var förvånande njutbart med ensamheten, den fuktiga kylan och oskarpa konturer i diset.

Butiken Akkantus i Visby är så fin. Här blandas antikviteter med ett fint urval till hemmet. Jag fann evighetsdisktrasorna som jag så länge har tänkt beställa på nätet, sidenband och vackra tändsticksaskar. Kanske bidrog lugnet och den vackra miljön till att jag spontaninhandlade den mjuka ”Snöblomman”, adventsstjärnan, som nu pryder vårt sovrumsfönster. Mina arbetskamrater skrattar när de frågar mig vad jag gjorde i Visby: ”köpte disktrasor”.

Höstdukning och franska frestelser

Jag är en hel människa igen. Nu har jag ett kök och en matplats och det mesta av porslinet är uppackat efter flytten. Som jag har längtat till det här. Äskar ju att laga mat, duka och bjuda på middag. Idag har våra föräldrar varit på besök och jag har som förrätt bjudit på sallad med getosttoast och därefter boeuf bourguignon. Riktigt mustig höstmat, perfekt en dag som idag med halv storm och snöblandat regn.

På bordet ekblad, stensöta och gula solbollar (craspedia) som är lika fina när de är torkade. Bordet är som vanligt dukat med en salig blandning av porslin och bestick. Mattallrikar ur Nobelservisen som vi fick när vi gifte oss för typ hundra år sedan, loppisfyndade gröna förrättstallrikar och skål från Gefle, bestick och vattenglas från Lagerhaus, vinglas och ljuslyktor från Iittala och blågrå linneservetter från Hemtex.

Gratinerad getosttoast är ett säkert kort. Enkelt att göra och fräscht på en bädd av sallad. Utstansade rundlar av rostat bröd, en skiva getost på och sedan några minuter högt upp i ugnen under övervärme. Använder getosten Président Sainte Maure i rulle som ger lagom små skivor till en mindre förrätt. Lägg upp på bädd av sallad, ringla över honung, balsamvinäger, olivolja och strössla över grovhackade valnötter. Därefter bjöd vi på mustig boeuf bourguignon efter recept här. Potatismos på mandelpotatis är suveränt gott till. Bon appétit!

Till kaffet en liten överraskning till mamma. Igår hade jag jobbmöte i Uppsala och köpte med mig hem grönglaserade Studentskor från konditori Ofvandahls. Min morfar var konditor med eget konditori i Norrköping och när mamma läste i Uppsala kopierade han de här chokladtryffelkakorna till sitt eget konditori. Kommer ihåg dem från när jag var barn. Stark chokladsmak och grön glasyr ovanpå.

Att variera en fondvägg och två nyanser av vitt

Precis som om vi inte har nog att göra förutom att helrenovera en lägenhet så måste vi snickra ihop lite inredning också! Vi hittade ingen knoppbräda som var tillräckligt lång så då fick vi tillverka en helt enkelt. En grundmålad list och rundstav à la Ernst utgör stommen. Såga, borra, limma, slipa och måla. Nu hänger den redan på väggen framför sängen och jag fantiserar direkt om att ändra uttrycket efter säsong och årstider. Sommaren lever kvar än men tänker en kvist med lärkkottar och en ljusslinga i december. En bild på familjen skall också ramas in och hängas upp. Jag trivs med att vila ögonen på det som är mig kärt och så blomster och grönt förstås. Ok, erkänner att det även hänger någon nystruket skjorta här och lite annat ibland också.

Färgen på väggen heter NCS 0500-N. Vitt men en uns svärta, utan ton av gult. Tidigare har stockholmsvit, eller NCS 0502Y, varit den allenarådande färgen på fabriksmålade lister, dörrar och även väggar men nu börjar den kallare färgtonen utan gult ta över. Jag märker det i mitt arbete med offentliga miljöer. Nu drar det vita åt grått och inte åt gult. OK, kanske lite överkurs för den som inte är nyansnörd.