Ljust och fräscht

Så här ser det ut på väggen bakom min rygg just i detta nu! Oftast sitter jag och arbetar vid köksbordet där ljuset flödar in från två stora fönster. Jag har fått upp nya tunna greiga gardiner och det blev verkligen ett lyft för hela köket. När vi flyttade in i lägenheten renoverade vi alla ytskick och skrapade ner de gamla tapeterna ända till betongstommen. Väggarna i tre rum är målade med vita neutrala 0500-N och än så länge har det inte kommit upp några tapeter fast det var tanken från början. Hur jag än försöker trivs jag bäst med en ljus, helst vit, bas.

På väggen bakom köksbordet sitter en lång knopplist där jag hänger upp allehanda ting utifrån årstid. Kransarna av eukalyptus skulle egentligen ha hängt i fönstren i vardagsrummet till jul men de kom inte längre än hit. Misteln i metall och det vikta pappersstjärnorna får hänga med ett tag till.

Korgväskan får vara kvar som en påminnelse att det trots allt kommer en vår och sommar igen! Det är svårt att tro det när det är snöslask ute som idag. Nu är det fredageftermiddag efter en synnerligen kort arbetsvecka! Trevlig helg!

Köket – före och efter

Så här såg köket ut när vi tog över vårt lilla hus i våras. Inte så fint och fulast var nog den bruna kanten utmed golvet! Ett murrigt furukök som trots allt var i gott skick och väldigt lite använt. Vi bestämde att bara göra en enkel och billig uppfräschning eftersom vi planerar en större ombyggnad om ett par år. Vi har köpt en ny kyl/frys, bytt bänkskivor och knoppar och jag har målat de massiva köksluckorna. Vi har också målat kaklet, egentligen mer som ett experiment men jag tror nog att vi kommer knacka ner kaklet och byta det ganska snart. Det var svårt att få färgen att fästa ordentligt och resultatet är inte helt hundra.

Köksluckorna är efter en omgång med sandpapper och målartvätt grundmålade med Alcro häftgrund som jag har rollat på med filtroller. Därefter har jag rollat och strykt två lager med Alcro Finesse Halvblank NCS S 1500-N som är en kallare ljusgrå kulör. Jättefin kulör, tar inte så mycket plats men ger en behaglig ljus känsla som ändå inte är vit. Jag rollade snabbt på färgen med liten filtroller och därefter drog jag med pensel för att följa strukturen på luckorna. Allra först tog jag färg på en liten liten pensel och målade inne i alla hörn, svårt att komma åt där med rollern. Ett gediget arbete som tog sin tid trots att köket inte är jättestort. Luckorna är målade liggande, annars hade färgen runnit och blivit mer svårhanterlig. Alcro Finesse är en färg som är lämpad för ytor som är mer utsatta för slitage och kanske lite mer svårmålad tyckte jag. Här ville jag verkligen ha ett snyggt slutresultat så jag provmålade med olika penslar och rollers på baksidan av ett par luckor först. Det är verkligen skillnad på penslar och penslar. Jag avråder starkt från billiga storpack med flera penslar.

Hela uppfräschningen av köket kostade mindre än 9000 kronor. Dyrast var bänkskivorna av Carraramarmor och kylskåpet. Färgen gick på en knapp tusenlapp. I lägenheten har vi likadana bänkskivor från Stenmagasinet och vi har varit så nöjda med dem så jag önskade mig likadana här. Det är fantastiskt att baka på marmor och överhuvudtaget tycker jag inte den är så känslig som många säger. Redan min morfar hade vita marmorskivor på de långa arbetsbänkarna i sitt konditori och det var väldigt länge sedan. Carraramarmor som används till bänkskivor är inte blankpolerad som granitskivor utan endast finslipad vilket ger ett mjukt och matt intryck. Kantprofilen är rakt fasad. En äldre diskbänk i kraftigt stål fungerar jättebra, finns egentligen inget bättre och knopparna i matt stål är nya och kommer från Hornbach. Några småsaker såsom att byta ventilationsgallret är kvar. Spis och fläkt får hänga med ett tag till. Kanske skall fönsterkarmen målas vit och de gamla gardinbeslagen ska bort. Vi är jättenöjda med renoveringen och det känns rätt att använda det gamla ett tag till, återbruk.

Utflykt till Nacka Byggnadsvård

En lunchutflykt till härliga Nacka Byggnadsvård avrundande arbetsveckan innan en ännu intensivare helg tog vid. Mer om helgen senare. Vi hittade en passande fönsterbåge men glasade pardörrar som stämde i storlek åkte vi hem utan. Nacka byggnadsvård strax sydöst om Stockholm är verkligen ett eldorado för den som söker byggnadsdelar, både äldre och nytillverkade. Det är nästan som att besöka ett museum men skillnaden är att allt är till salu. Jag önskade mig nästan ett sekelskifteshus igen som vi hade tidigare men är så nöjd med min efterlängtade furudröm som behöver lite kärlek och kompletteringar.

Att finna värde i att glädja någon annan

Ur en låda med diverse porslin plockar jag fram ärvda coupeglas från 50-talet. De är från serien Strikt av Bengt Orup för glasbruket Johansfors. Idag är de åtråvärda på auktionssajter men skåpen är överfyllda här hemma jag har lite svårt för glas och porslin i olika färger men som ändå skall bilda en enhet på bordet. Min dotter däremot vill gärna ta över dem och jag ger tacksamt bort det som någon annan uppskattar mer. Det är så roligt när någon av de yngre vill ha något, det är inte så ofta. Överhuvudtaget har jag svårt att se bruksföremål stå undanstoppade utan att användas. Det i sig är en verklig förlust. Det finns ett större värde än det rent monetära när prylar, speciellt ärvda, kan glädja någon annan.

En smakfull treat från Pärlans konfektyr i denna märkliga tid med ensamt hemarbete och en diffus oro i bakgrunden. Mjuk kola som fullständigt smälter i munnen. Deras kolasåser på burk är också magiskt goda. Ibland slinker det ner en burk i packningen som blir uppskattad present till barndomsvännen.

Att kanske säga hej då till farfars chiffonjé

Min farfar gick bort när jag var liten och jag har bara vaga minnen från den tiden. Märkligt nog kommer jag ihåg chiffonjén som fanns i hans lägenhet på ålderdomshemmet som det hette då. Chiffonjén kom från hans föräldrahem så den måste vara från slutet av 1800-talet. Både min bror och jag var fascinerade av den stora möbeln och vi fantiserade om det kanske fanns något lönnfack gömt i dess mystiska inre.

Tydligen var det så att kring sekelskiftet var en chiffonjé dåtidens innemöbel och lite av en statusmarkör. Med tiden kom den att pryda vardagsrummet hos mina föräldrar tillsammans med möbler från NK och Carl Malmsten. När mamma flyttade till lägenhet hamnade den i vår stora villa som vi bodde i då och därefter undanställd på en loge under några år. När vi flyttade till lägenheten fick den komma in i vardagsrummen och sedan dess har mina känslor för den gamla möbeln varit blandade. Den är nog helt enkelt för stor och mörk här hemma och jag vill inte släpa runt på så tungt bagage i livet längre. Av någon anledning har den dessutom dragit till sig alldeles för många småprylar och fungerat som en alldeles för bra avställningsyta.

I lådorna har jag fortfarande gamla minnen och saker som är betydelsefulla. Vet ni vad de här små glashusen har används till?

Min pappa var byggnadskonstruktör och i början av hans karriär fanns ritningsställ och stora bordsskivor fyllda med arkitekt- och konstruktionsritningar på hans arbetsrum. Travar med ritningsrullar kommer jag också ihåg och cigarröken låg tät (usch) i arbetsrummen! Ja, det är tyngder som ställdes på ritningarna för att de inte skulle rulla ihop sig! Älskar de här små husen som är ett kärt minne av pappa och från och med nu får minnen och arvegods helt enkelt ta mindre plats precis som de här.

Kära chiffonjé, nu får vi se hur ditt öde blir. Storpudeln Tore är på besök igen och nu börjar han vänja sig vid mitt ständigt fotograferande och mixtrande med kameran. Han är gärna med men behöver inte komma fram och undra vad jag håller på med. Ligger och sover medan det klickar ovanför huvudet. Precis som hästarna som också vande sig vid kameran och inte brydde som om vad jag höll på med.

Med blomsterinspiration av Anna Potter

Jag tror knappt det finns någon som skapar vackrare och mer färgstämda blomsterarrangemang än Anna Potter som driver blomsterverksamhet i England. Kika in på hennes instagramkonto swallowsanddamsons som är en sann inspirationskälla till fantastiska buketter och kransar. Nyligen utgivna boken The Flower Fix skriven av henne är otroligt inspirerande och fullmatad med lärorika avsnitt och bilder. Efter att ha läst och bläddrat i boken fick jag inspiration till att skapa ett blomsterarrangemang mestadels med det som är torkat, några få snittblommor och några knoppande kvistar som jag plockade ute i blåsten.

Pigga solbollar, Craspedia, och nejlikor är två av mina favoritblommor i snitt. Nejlikor finns i många olika färger och håller sig oftast fina två veckor i vasen. Stjälkarna är hårda och börjar inte ruttna. Solbollar är formsköna och precis lika fina när de har torkat och här hemma kommer de fram i olika buketter lite då och då.

En vallmo, fem nejlikor, ett knippe torkade solbollar, strandgräs, grenar från en buske och torkat ogräs.

Min blomstersax är helt suverän att jobba med. Jag har alltid en som ligger i bilen och en i kökslådan. Om du hittar en sådan här så köp den!

Vackra gamla speglar

Tänk så vackra gamla speglar är. Den mjukt böjda träramen, omsorgsfullt handmålad och det slipade glaset som följer spegels form. Spegeln med vit ram är närmare hundra år och sådant hantverk är svårt att finna idag. Den andra spegeln med sirlig tennram borde vara från 30- eller 40-talet. Båda speglarna kommer från mormor och morfars hem och jag minns var de var placerade. Minnen och klenoder som jag vårdar ömt. Av någon anledning hamnade de och finns de kvar hos mig kanske för att jag alltid har varit svag för just speglar.

Att strössla med stjärnor

Hösten och vinterns populäraste pyssel måste vara att vika stjärnor av allehanda pappersbitar. Jag har också fallit för det!

Bakplåtspapper, överblivna tapetrester och vaxat papper fungerar fint för en enkel snöstjärna. Beskrivningar på mer avancerade varianter går att finna lite här och där. En udda tapetrulle med vackert mönster blev min för endast 50 kronor hos Öbergs i Västerås (jättefin färg- och tapetbutik med härlig inredningsavdelning). Den tillvaratagna tapetrullen får nog bli omslagspapper till julens få klappar. Den första klappen hade jag med mig igår till höstens avslutningskväll i silversmedjan.

Paketet med jutesnöre och med rim som vi alltid måste ha för att gissa på varandras klappar. Gissa vad som fanns i paketet från mig?

En pepparkaksform i form av en gigantisk snöstjärna. Jag har fått frågor om den och jag har funnit den hos Cervera. Ser själv fram emot att baka oemotståndligt stora snöstjärnor dekorerade med vit krispig kristyr. Tror allt att julen är i antågande!

Knoppbrädor och avenbok

Jag har haft ett kortare teknikstrul här på bloggen men som tur är har jag support på nära håll av min son. Han jobbar med it och löser det mesta på kort tid. Själv är jag helt handfallen när det handlar om problem av den sorten.

Just nu är jag helt inne på knoppbrädor. Jag tycker det är både snyggt och praktiskt, jag som älskar att dekorera och ändra om och då är det perfekt. I väntan på nya köksmöbler är en hel vägg i köket fortfarande bara enkelt vitmålad och helt omöblerad. Tre ljusa knoppbrädor från Granit fick utgöra dekoren här. Det vaxade pappret som jag gjorde en stjärna av kommer också därifrån.

Lördagens promenad i ösregn resulterade i några kvistar avenbok som lyste röda i det grå novemberlandskapet. Avenboken är dekorativ och tappar sina blad sent eller behåller dem hela vintern. Jag stack in kvistarna i en pilkrans och så blev det en färgstark dekoration i köket.

 

 

En något bohemisk sida av hemmet

På farfars gamla chiffonjé har jag samlat alla torkade blommor, fjädrar och kransar. Kanske kommer lite av min bohemiska sida fram här, men jag minns alltför väl 80-talet med torkade dammiga rosbuketter ovanpå alla köksskåp och vill inte tillbaka dit igen. Men… vem kan slänga torkade pioner och hortensia. Idag finns även ett miljötänk med evighetsblommor och minskad konsumtion. Förra vintern utmanade jag mig själv och köpte varken snittblommor eller krukväxter förutom då jag fick ett presentkort. Jag håller igen även i år och ser fram emot att frossa i mossa, kvistar av tall, kottar och blåbärsris.