Hygge för att överleva november

November är inte min favoritmånad, vill helst bara att den skall passera så snabbt som möjligt. December är trots allt lite bättre med julglitter, glöggmys, traditionsenlig julkonsert och stundade ledighet. Jag har några strategier för att hösten och framför allt november skall kännas bättre.

Jag plockar fram plädar, fårskinn och textilier i massor. Det långhåriga isländska fårskinnet är en favorit liksom två mörkgrå med mjuka lockar. De ser ut som skinn från gotländska får men kommer från favoritbonden på Kärrbo Prästgård. Dags att ta fram dem liksom en stor chunky yllepläd som är som att krypa ner i ett varmt bad. Den grå pläden från Klippan sveper jag oftast in mig i framför TV-n.

Ljus och ljuslyktor är aldrig fel på hösten och vintern. Tänder några ljus så fort jag kommer hem från jobbet och helt plötsligt blir det mysigt att vara hemma och inomhus. Åhlens har stora höga blockljus som varar länge. De har jag placerat ut på flera fönsterbrädor här hemma.

Trotsa vädret och gå ut med kameran är sällan fel även om det är kallt eller till och med småregnar. Att aktivt leta upp vackra motiv är meditativt och att sjunka ner i en fotosession är djupt avkopplande och frigör endorfiner hos mig.

Att plocka fram varma tröjor, handledsvärmare och sockor är mysigt och värmer skönt. HM har prisvärda cashmere tröjor (den grå polotröjan) och även Uniqlo är bra på lammull (den vita) och cashmere. Vantar och sockor i fina mönster finns hos Öjebro vantfabrik. Handledsvärmare har jag beställt av en arbetskamrat men de brukar gå att finna hos den lokala hemslöjdsbutiken. Min tröja med islandsmotiv är en gammal favorit från HM men just nu finns en snygg prisvärd hos Lindex eller snygg snygg kofta hos Jumperfabriken.

I bokskogen kring Svaneholms slott

Det korta besöket i Skåne häromdagen bjöd även på en härlig promenad i bokskogarna runt Svanholms slott. Det pampiga slottet i Skurups kommun började byggas i mitten på 1500-talet och ligger vackert på en udde i Svaneholmssjön.

Marken var täckt av röda blad från bokarna och ljuset silade ner mellan det färgsprakande lövverket. Sakralt och meditativt. Som jag saknar att bo intill skogen som är min trösteplats som bjuder till lugn och vila. Känna dofterna och lyssna på naturens viskningar utan att störas av bilar eller andra ljud.

Finaste sällskapet, min barndomsvän och hennes hund Flisan som är en korthårig collie. Härliga samtal och närvaro i varandras sällskap. Livskvalité och tacksamhet.

Jag är förtjust i äldre tegelbyggnader och de diskreta dekorationer på fasaderna som materialet medger. De för Skåne så karakteristiska trapphusgavlarna är nästan den enda utsmyckningen på det här renässansslottet.

Vaknade i ett disigt Skåne i morse

Morgonen bjöd på öppet landskap och frisk luft i lungorna med dis och regn som följeslagare. Alla åren med islandshästar har lärt mig att uppskatta samtliga årstider och alla typer av väder. Luften känns alltid mer syremättad när det är fuktigt och alla höstens dofter blir mer framträdande. Lätt att andas.

Marken är täckt av spetsiga gula nedfallna blad från pil, murgrönan växer frodigt och de blåsvarta bären på ligusterhäcken blänker i regnet. Naturen är min vän som jag smeker med blicken och tackar för skönheten.

Stallfönstret och den gula välväxta rosenbusken får alltid mina beundrande blickar. Rutorna är immiga och rosen är på väg att sova sin vintersömn. Tack för det här året.

En härlig söndagseftermiddag

Tore. Underbar och älskad av alla. Vilken lycka det är att följa Oscar och flickvännens storpudelvalp som har blivit tio månader nu. Att fotografera en kvicksilverpigg unghund var inte helt lätt och jag lyckades inte så bra med mina bilder. Här måste jag träna på kamerans inställningar helt klart.

Vilken härlig söndag det var. På helgen söker jag mig till lugnet ute i naturen. Det är som allra vackrast nu men jag har ändå svårt att njuta till fulla av hösten. Jag har inte riktigt förmågan att trycka bort tankarna om att mörkret och vintern är i antågande.

Oscar lyckades bättre med bilderna och jag mutade Tore med några godbitar. Jag har ingen tidigare erfarenhet av just pudlar men jag älskar redan deras intelligens och lättlärdhet. De kan vara lite smarta och luriga också och jag förstår precis var uttrycket ”att göra en pudel” kommer ifrån.

Hasselnötsgalette med päron

Jag tycker hasselnötter är så otroligt gott och den här galetten blev en riktig fullpoängare! Perfekta smaker på hösten med päron och hasselnötter. Smakar underbart till en kopp te på eftermiddagen efter promenaden eller som efterrätt efter en mustig höstgryta. En klick vispad grädde eller mjukrörd vaniljglass är gott till. Har ni förresten sett att träden har börjat skifta i olika färger? Höstkänsla.

Hasselnötsgalette med päron

Mördeg till botten:
100 gram mjukt smör
0,5 dl strösocker
1,5 dl hasselnötsmjöl (malda hasselnötter)
2,5 dl vetemjöl
1 krm salt
1 ägg

Sätt ugnen på 200 grader (ej varmluft).
Blanda smör, socker, hasselnötsmjöl, vetemjöl och salt och nyp ihop till en finfördelad smuldeg. Rör i ägget och arbeta ihop till en smidig deg. Om degen känns torr ta i en matsked vatten. Forma mördegen till en rund bulle. Låt vila i kylskåp en halvtimme.

Fyllning:
25 gram mjukt smör
1 dl hasselnötsmjöl (malda hasselnötter)
1 dl strösocker
1 litet ägg
1/2 tsk mortlade kardemummakärnor

2-3 päron
Några grovhackade hasselnötter

Blanda ihop alla ingredienserna till fyllningen.
Kavla ut degen till en rundel på ett bakplåtspapper.
Bred på fyllningen men lämna ca 4 cm till kanten.
Lägg på på tunna päronskivor.
Vik upp kanten försiktigt och tryck till mot päronen.
Strössla över hackade hasselnötter.

Grädda mitt i ugnen ca 30 minuter.

Fyllningen flyter ut så lämna några centimeter till kanten.

Vik upp kanten  försiktigt över päronen så att fyllningen håller sig kvar och göttar till sig med päronen.

Till sist lite florsocker på den avsvalnade galetten innan det är dags att njuta!

Havets läckerheter på bordet

I lördags träffade vi vårt matlagningsgäng här hemma och temat var skaldjur. In i det sista, som i ett renoveringsprogram på tv, med nedräkning, möblerade vi om, bar ner kartonger i källaren, städade och till och med putsade lampan i hallen. Phu! Har man fisknät och glaskulor som flöten i gömmorna då har man en hel del prylar. Nu fick de komma fram till dukningen tillsammans med mammas fisktallrikar från Rörstrand. Jag älskar att duka bordet. Tar fram det jag har tänkt mig och ställer det i en hög för att se om det passar ihop.

De gröna detaljera till tallrikarna blev ljuslykta och glaskaraff från Reijmyre. Fiskbesticken designades av Gunnar Cyrén för Nobelservisen. Nästan kitschiga i all sin guldglas och med grönt fisköga men jag har alltid gillat dem. Det är roligt att ta ut svängarna, det blir alltid ett samtalsämne. Hummergafflarna är klassiker från 60-talet och Gense. Snäckskalen har jag haft evigheter och de fick tjänstgöra som brödassietter.

Och så skaldjuren på bädd av is. Finns det något godare än havskräftor?

Höstdukning och franska frestelser

Jag är en hel människa igen. Nu har jag ett kök och en matplats och det mesta av porslinet är uppackat efter flytten. Som jag har längtat till det här. Äskar ju att laga mat, duka och bjuda på middag. Idag har våra föräldrar varit på besök och jag har som förrätt bjudit på sallad med getosttoast och därefter boeuf bourguignon. Riktigt mustig höstmat, perfekt en dag som idag med halv storm och snöblandat regn.

På bordet ekblad, stensöta och gula solbollar (craspedia) som är lika fina när de är torkade. Bordet är som vanligt dukat med en salig blandning av porslin och bestick. Mattallrikar ur Nobelservisen som vi fick när vi gifte oss för typ hundra år sedan, loppisfyndade gröna förrättstallrikar och skål från Gefle, bestick och vattenglas från Lagerhaus, vinglas och ljuslyktor från Iittala och blågrå linneservetter från Hemtex.

Gratinerad getosttoast är ett säkert kort. Enkelt att göra och fräscht på en bädd av sallad. Utstansade rundlar av rostat bröd, en skiva getost på och sedan några minuter högt upp i ugnen under övervärme. Använder getosten Président Sainte Maure i rulle som ger lagom små skivor till en mindre förrätt. Lägg upp på bädd av sallad, ringla över honung, balsamvinäger, olivolja och strössla över grovhackade valnötter. Därefter bjöd vi på mustig boeuf bourguignon efter recept här. Potatismos på mandelpotatis är suveränt gott till. Bon appétit!

Till kaffet en liten överraskning till mamma. Igår hade jag jobbmöte i Uppsala och köpte med mig hem grönglaserade Studentskor från konditori Ofvandahls. Min morfar var konditor med eget konditori i Norrköping och när mamma läste i Uppsala kopierade han de här chokladtryffelkakorna till sitt eget konditori. Kommer ihåg dem från när jag var barn. Stark chokladsmak och grön glasyr ovanpå.

Soluppgång i ytterskärgården

De ord jag främst kommer att tänka på är förundran och tacksamhet. Jag hade redan på kvällen före bestämt mig för att gå upp tidigt för att försöka fånga soluppgången. Halv sju är det forfarande nästan helt mörkt och den kuperade stigen över ön är svår att finna för mig som inte är här så ofta. På håll ser jag fiskebodarna som mörka siluetter mot den ljusare himlen som rodnar i öster. Det är alldeles tyst, fåglarna har inte vaknat än.

Himlen och havet bjuder på ett färgsprakande skådespel som börjar subtilt i ljusa pasteller för att övergå till mer mättade toner i rosa, orange och gult. Höstlöv i samma färgskala bildar en naturlig ram. Plötsligt är förtrollningen bruten, himlen är ljus och fåglarna kvittrar. Dags att gå hem och sova ytterligare ett par timmar. Det är ju ändå lördagmorgon.

Säsongens sista från frilandet på Slottsträdgården

Solrosor, ringblommor, eternell, jätteverbena, craspedia (solbollar), dillblommor och lönnlöv.

Vilken färgsprakande höst vi har. Jag har aldrig sett lönnarna skifta i så många färger. Där vi bodde tidigare var bladen ofta svartfläckiga men här är det sällan jag ser det. Jag släpar in buntar av löv och lägger på köksbordet. Fyller vaser och virar ihop små rosor.

Det har blivit lite av en vana att åka till Slottsträdgården Ulriksdal när de slår upp portarna på lördagen eller söndagen. Frilandet var fortfarande öppet men jag var den enda som plockade blommor. Så fridfullt att strosa mellan raderna, känna lera under stövlarna och doft av jord och mylla. Typisk höstluft. Syrerik. Det mesta var uppgrävt, överblommat med endast rasslande fröställningar kvar. Kanske den enda frostnatten påskyndade höstens ankomst. Solrosor, ringblommor, jätteverbena och flera andra blomster gick trots allt fortfarande att finna efter lite letande bland raderna. Den bästa sortens blomsterplock. Långsamt och meditativt, blomma efter blomma. Den färgstarka buketten fick många uppskattande blickar på väg till kassan. Tack Slottsträdgården för den här säsongen!

En höstkrans

Lite egendomligt att göra en höstkrans idag när det är sommarvärme igen med över 20 grader. Jag återvände en kransstomme av virade björkgrenar som jag snodde ihop i våras av långa, sega och böjliga kvistar av hängbjörk. Kransen har hängt ute ända sedan i påskas men nu blev den omstylad med murgröna, ekblad, nypon, oxel och ett band av jute. Får följa med till arbetet i morgon till en duktig kollega.