Nya köket, nya planer, julklappstips och en norsk lusekofta

Ja, det är ungefär det och lite annat som snurrar runt i huvudet just nu. Så när som på avsaknad av väggfärg på något ställe så är köket klart. Det blev ett relativt stort projekt för att vara i en lägenhet. Vi har rivit en klädkammare med väggar i betong och byggt en ny klädkammare där ingången till det ursprungliga köket låg. Det har möjliggjort ljusinsläpp i hallen och ett riktigt rymligt kök med matplats för minst åtta personer. Köket är ett traditionellt vinkelkök med ljusa luckor från Marbodal, bänkskiva och bakkantlist i carraramarmor och utrustning från Siemens. Jag lagar mat från grunden och behöver inte mängder av finesser i köket och faktiskt så struntade vi i micro den här gången. Golvet i köket, liksom i hela övriga lägenheten, är ett mattlackat askgolv.

Det som jag är mest nöjd med är att bänkskivan på ena sidan är 70 cm djup, perfekt med den extra bredden vid bakning. Diskmedelspumpen är också en liten bra detalj liksom den lösa insatsen i diskhon. För extra utrymme för glas (jag har ju mängder av glas och porslin) köpte vi ett vitrinskåp på loppis och målade in i samma färg som köket och satte på likande mässingsknoppar som kökets. Ett plus till Marbodal som ger ut färgkoden till sina kök samt att det går att köpa mindre burkar av färgen. Ikea däremot lämnar inte ut färgkoden till sina kök.

En lägenhet blir man klar med. Ett hus blir man aldrig klar med. Sonen tycker att det tar för lång tid för oss att köpa fritidshus. Han gav oss en inspirerade bok som jag varmt kan rekommendera. Härlig att bläddra i och intressanta och underfundiga förklaringar till val av fritidshus och den närliggande miljöns påverkan av placering. En härlig bok helt enkelt!

Knoppbrädan i sovrummet forsätter att fungera som min varierande tavelvägg. Här hänger just nu en stor krans av tall och makens norska lusekofta tillsammans med en röd sidensjal från Thailand. Långsamt börjar mina vinterkärlekar pryda bostaden inför jul.

Mitt arbete förde mig till Visby häromveckan. Sådan kontrast att nu vandra genom öde kullerstensbelada gränder i kall fuktig dimma jämfört med i somras då värmen nästan gjorde det svårt att andas bland alla andra. Det var förvånande njutbart med ensamheten, den fuktiga kylan och oskarpa konturer i diset.

Butiken Akkantus i Visby är så fin. Här blandas antikviteter med ett fint urval till hemmet. Jag fann evighetsdisktrasorna som jag så länge har tänkt beställa på nätet, sidenband och vackra tändsticksaskar. Kanske bidrog lugnet och den vackra miljön till att jag spontaninhandlade den mjuka ”Snöblomman”, adventsstjärnan, som nu pryder vårt sovrumsfönster. Mina arbetskamrater skrattar när de frågar mig vad jag gjorde i Visby: ”köpte disktrasor”.

Krans av grenar från lärk

Jag saknar att gå ut och hänga en krans på stalldörren. Faktiskt mest stalldörren. Vårt förra boende var för mig starkt förknippat med hästarna. Det är dem, stallet, naturen och de fantastiska ridvägarna jag saknar, inte huset i sig. Men var sak har sin tid och speciellt vintrarna var ganska slitsamma i stallet med att bära vatten, brodda hästar och pulsa runt i snön eller halka på isblank stallplan. Nu är en ny tid och äntligen är köket klart här hemma. Det är ljust, precis som jag ville ha det. Det är svårt att fotografera i novembermörkret men snart skall jag visa köket i sin helhet. Häromdagen snodde jag ihop en krans av kvistar från lärk. De är omedgörliga och går lätt av men till slut blev det en krans i alla fall. Kristallkronan är på plats och äntligen börjar det bli ett hem.

Havets läckerheter på bordet

I lördags träffade vi vårt matlagningsgäng här hemma och temat var skaldjur. In i det sista, som i ett renoveringsprogram på tv, med nedräkning, möblerade vi om, bar ner kartonger i källaren, städade och till och med putsade lampan i hallen. Phu! Har man fisknät och glaskulor som flöten i gömmorna då har man en hel del prylar. Nu fick de komma fram till dukningen tillsammans med mammas fisktallrikar från Rörstrand. Jag älskar att duka bordet. Tar fram det jag har tänkt mig och ställer det i en hög för att se om det passar ihop.

De gröna detaljera till tallrikarna blev ljuslykta och glaskaraff från Reijmyre. Fiskbesticken designades av Gunnar Cyrén för Nobelservisen. Nästan kitschiga i all sin guldglas och med grönt fisköga men jag har alltid gillat dem. Det är roligt att ta ut svängarna, det blir alltid ett samtalsämne. Hummergafflarna är klassiker från 60-talet och Gense. Snäckskalen har jag haft evigheter och de fick tjänstgöra som brödassietter.

Och så skaldjuren på bädd av is. Finns det något godare än havskräftor?

Hotellfrukost hemma

Min barndomsvän är på besök. Vi sitter i pyjamasar och äter frukost länge. Funderar på varför det är så där med några få personer i mitt liv. Att man bara är precis som man är. Vi är som systrar säger min man.

Så mysigt att duka upp hotellfrukost hemma. Gott bröd, ägg, pålägg, juice, frukt, kaffe, yoghurt och tillbehör. Förra helgen blev jag bjuden på Väddöskinka och den var så god. Brukar inte ens äta skinka om pålägg men den här var helt oemotståndlig. Hittade den i butiken och den tycks tydligen gå att hitta åtminstone här runtomkring Stockholm. Tips! Sedan tog jag fram frystorkade bär som jag köpte i en vanlig matbutik i Köpenhamn tidigare i höstas. Gott och jättefräscht på yoghurten. Älskar att botanisera i utländska mataffärer och det här var ett riktigt bra fynd i grannlandet. Kommer tyvärr inte ihåg namnet på butikskedjan.
,

Att variera en fondvägg och två nyanser av vitt

Precis som om vi inte har nog att göra förutom att helrenovera en lägenhet så måste vi snickra ihop lite inredning också! Vi hittade ingen knoppbräda som var tillräckligt lång så då fick vi tillverka en helt enkelt. En grundmålad list och rundstav à la Ernst utgör stommen. Såga, borra, limma, slipa och måla. Nu hänger den redan på väggen framför sängen och jag fantiserar direkt om att ändra uttrycket efter säsong och årstider. Sommaren lever kvar än men tänker en kvist med lärkkottar och en ljusslinga i december. En bild på familjen skall också ramas in och hängas upp. Jag trivs med att vila ögonen på det som är mig kärt och så blomster och grönt förstås. Ok, erkänner att det även hänger någon nystruket skjorta här och lite annat ibland också.

Färgen på väggen heter NCS 0500-N. Vitt men en uns svärta, utan ton av gult. Tidigare har stockholmsvit, eller NCS 0502Y, varit den allenarådande färgen på fabriksmålade lister, dörrar och även väggar men nu börjar den kallare färgtonen utan gult ta över. Jag märker det i mitt arbete med offentliga miljöer. Nu drar det vita åt grått och inte åt gult. OK, kanske lite överkurs för den som inte är nyansnörd.

Fridaytreat

IMG_5119

För några år sedan, när vi bodde i villan i stan, hade vi så trevliga grannar. Varje fredag bjöd han sin hustru på en nykomponerad drink eller rättare sagt cocktail. Visst låter det väl lite mer sofistikerat att använda ordet cocktail än ”drink”. Med tiden blev även vi inbjudna på hans berömda fredagscocktail då och då.

IMG_5109

Jag är ingen drinkdrickare men som ni säker har upptäckt är jag en estet och livsnjutare. Så med inspiration från restaurang Sensum (riktigt bra restaurangtips i Stockholm btw) som vi besökte för en tid sedan blev jag inspirerad till smaksatt GT, Gin & Tonic, när jag fann dessa små flaskor med smaksatt tonic på ICA. Skulle vara vackra att duka upp på drinkbrickan.

 

Med sin lite bittra smak lär GT vara den mest populära drinken i Sverige. En klassik Gin & Tonic blandas med 4 cl gin, tonic, is och en skiva citron eller lime.

IMG_5129

IMG_5100

                                

För mig är glasen som drinken serveras i lika viktiga som innehållet. De här glasen är för mig rariteter från min mormor. Tyvärr finns bara två i min ägo. Jag leder och letar efter fler men har ännu inte funnit dem som ser exakt ut som mina två. Serien heter Helga och tillverkades av flera glasbruk under 30- och 40-talet.

Nyårsdagen här hemma

IMG_2382

Till de pampiga tonerna av Nyårskonserten från Wien tar jag några bilder på mina favoriter här hemma. Igår kväll åt vi nyårsmiddag med våra vänner i matlagningsgänget. Jag tror att efterrätten var en av de godaste jag någonsin har intagit. Hjortrongazpacho med vitchokladpannacotta. Ett recept från tidningen Lantliv nr 12/2017 signerat stjärnkocken Markus Aujalay. Har du tidningen hemma så måste du prova den här efterrättsdrömmen. Jag får be att återkomma med receptet.

IMG_2362

Den antika spegeln med guldram har hängt med länge här hemma. Den har gått in och ur tiden men nu tror jag bestämt att speglar likt denna är heta igen. Men på något vis blir känslan en annan med skavanker och patina istället för det som är nyproducerat från de stora kedjorna. Nu vill jag ha lätta ljusa blommor i glas och kristallvaser. Brudslöja och min klassiska Alvar Aalto som alltid är lika vacker.

IMG_2398

Jag hoppas få ta med mig min stora härliga favoritväska med gulddtryck på många roliga tillställningar och resor under 2018. Som ni vet älskar jag väskor, ja de är lite som mina vänner som får hänga med på både det ena och det andra.

IMG_2385

IMG_2391

                            

Glömmer nästan bort att dricka kaffe ur mina keramikmuggar från Keramikerna i Stockholm, design Anna Svensson. Finaste, vackraste kopparna. Mer kaffe, mer förtroliga samtal som går på djupet. Fatet med en lovsång till hästen fick jag från hästfamiljen i Englad där jag tillbringade flera somrar i tonåren. Minnen.

IMG_2371

Det blir aldrig riktigt ljust ute dessa grådisiga dagar. Tänder ljus. Egentligen tycker jag inte alls om doftljus, har väldigt svårt för påträngande dofter. Kanske är det ett arv från alla mina år som fastighetsmäklare då överambitiösa hussäljare tände mängder av doftljus men som endast fick en avskräckande effekt på spekulanterna. Det finns dock ett doftljus som är ljuvligt diskret och sobert elegant i mässing från Skultuna, doften Dry Vetiver. Dyrt men hållbart och användbart även efter brinntiden. Ett enkelt favoritsmycke som påminner om en fin helg i Göteborg inhandlat i vackra butiken Cos. Gå upp på övervåningen och titta på innertaket. Ett annorlunda shoppingtips. Kanske ett tips till mig själv inför 2018. Att lyfta blicken.

IMG_2358

IMG_2377

Hemmadag och tid för tankar

IMG_1758

Ligger i soffan och gör ingenting. Det är ovanligt. Blickar ut över landskapet som jag älskar. Hästhagarna, dalen och skogskanten bortom åkrarna. Bilderna är från i söndags, idag är det gråmulet. När vänner och besökare kommer hit stannar de oftast till framför de stora fönstrena och beundrar utsikten. Jag har aldrig tidigare uppskattat en utsikt över åkrar och skog så mycket som här. Hade fått för mig att endast utsikt över hav och vatten var vackert och rogivande. Så fel jag hade.

IMG_1747 (1)

IMG_1744

                                             

När vi bestämde oss för att flytta hit för drygt fem år sedan var det en form av ett socialt experiment. Livet i den stora sekelskiftesvillan i stan med närhet till allt kändes kravfyllt och för det mesta körde bilarna bara in och ut på uppfarten mellan jobb, stall och aktiviteter här och där. När jag väl var hemma sprang jag upp och ner mellan fyra våningar och skyndade ut i trädgården i bland mest för att hålla ogräset undan. Maken kallade sig själv för ”vaktmästaren” och sprang alltid med hammaren i handen beredd på diverse akututryckningar och renoveringsprojekt. Ja, vi sprang, precis så var det och efter femton år i villan var det dags att påbörja andra varvet med renovering. Vi längtade efter ett lugnare liv, mindre boarea och färre prylar. Så när sonen flyttade till Göteborg för studier flyttade resten av familjen ut på landet. Från 300 kvm till 100 kvm med stall och hagar och plats för de tre islandshästarna. Där i glipan mellan stallet och garaget kikade hästarna alltid fram när någon bil rullade in på stallplanen. Idag är det lite sorgligt tomt i stall och hagar.

IMG_1754

Här ute på landet har jag lärt mig att uppskatta naturen, att älska tallskogen och att blicka mot stjärnorna. Att plocka ängsblommor på försommaren, att lyssna på kronhjortarnas brunstvrål på hösten och veta var lummern växer i skogen.

Julstämning på ingång

IMG_1786 (1)

Idag är en sådan där dag när det aldrig blir riktigt ljust och faktiskt inte mitt humör heller. Några orosmoln ligger envist kvar vid horisonten, kanske är det avsaknaden av sol som påverkar humöret. Blir trots allt full i skratt när jag ser dessa bilder. Fler och fler gamla möbler kommer i min väg fast jag ideligen försöker sälja, lämna bort och minimera bohaget. Istället har jag spaning på några designklassiker men de lyser med sin frånvaro. Ok, K A Anderssons glasbord Tema får väl nästan kallas för det och båda dessa står nedpackade i förrådet. Där står även farfars vackra chiffonjé i mörkt trä (som är så hett nu) men den finns det inte plats för just här. I otakt med tiden liksom.

 

Julen smyger sig så sakta in här hemma. Har just lindat ljuskronan med enekvistar och det blir alltid så mysigt när den kommer upp och ljusen brinner. Förhoppningsvis kommer julgranen in till helgen. Och alldeles ljuvliga tvåfärgade sammetsmjuka mörkröda nejlikor står och väntar på mig. Det finns hopp! Med det TREVLIG HELG!

IMG_1777

IMG_1772

 

Påskdukningen

IMG_4157

Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått. Ungefär så blev årets påskdukning. Funderade en stund på vad som var nytt. Faktiskt kanske bara dessertskedarna och ett litet egentillverkat keramikfat till smöret som inte syns på bild. Det mesta är gammalt: arvegods, bröllopsgåvor och loppisfynd. Och så alldeles nyplockade blåsippor som nästan är självlysande blå.

IMG_4139

IMG_4154

IMG_4141

IMG_4147