Några kvistar vide och ljuvliga små snödroppar fick inspirera till en vårlig krans i köket. Den gamla kransstommen av pil är enkel att förändra efter säsong. Det försätter mig nästan i ett meditativt tillstånd när jag binder kransar, repetitiva rörelser som resulterar i en spretig helhet, ungefär som livet självt.
Pil, vide, snödroppar och silverek.
Köket har fått ett tillskott i form av en yvig vippjasmin. Den doftar intensivt, nästan bedövande, och nya blommor slår ut hela tiden. Pigga nya ljusgröna slingor skjuter fram i vårsolen.
Köksskåpen blev snabbt överfulla när köket var renoverat och ett loppisfyndat skåp målades in i samma färg som köksluckorna. Här står en del av mina glas, många gamla favoriter som till exempel vitvinsglasen med grön fot. Varje typ av glas har nästan en egen historia. Här finns mammas och pappas cocktailglas från 50-talet inköpta på NK och hetvinsglas från Reijmyre. Pappas practical joke-glas med glasisbit i botten. Snapsglas från mormor som aldrig rörde en droppe!
Min vän Lisa tipsade om att tunna kvistar av brudspirea är fint att plocka in. De slår ut långsamt och är vackra att blanda med andra blommor. Ser ut som en exklusiv kvist från blomsteraffären. Efter fyra arbetsdagar vid köksbordet önskar jag TREVLIG HELG! Det är en tung tid nu men det gäller att hålla humöret uppe så gott det går. Tycker mest synd om alla äldre, som min mamma, som blir mer ensamma än vanligt. Kram.
