Hemma – Vackert Naturligt

Fridaytreat

april 5, 2018 by Karin Leave a Comment

För några år sedan, när vi bodde i villan i stan, hade vi så trevliga grannar. Varje fredag bjöd han sin hustru på en nykomponerad drink eller rättare sagt cocktail. Visst låter det väl lite mer sofistikerat att använda ordet cocktail än ”drink”. Med tiden blev även vi inbjudna på hans berömda fredagscocktail då och då.

Jag är ingen drinkdrickare men som ni säker har upptäckt är jag en estet och livsnjutare. Så med inspiration från restaurang Sensum (riktigt bra restaurangtips i Stockholm btw) som vi besökte för en tid sedan blev jag inspirerad till smaksatt GT, Gin & Tonic, när jag fann dessa små flaskor med smaksatt tonic på ICA. Skulle vara vackra att duka upp på drinkbrickan.

Med sin lite bittra smak lär GT vara den mest populära drinken i Sverige. En klassik Gin & Tonic blandas med 4 cl gin, tonic, is och en skiva citron eller lime.

För mig är glasen som drinken serveras i lika viktiga som innehållet. De här glasen är för mig rariteter från min mormor. Tyvärr finns bara två i min ägo. Jag leder och letar efter fler men har ännu inte funnit dem som ser exakt ut som mina två. Serien heter Helga och tillverkades av flera glasbruk under 30- och 40-talet.

Nyårsdagen här hemma

januari 1, 2018 by Karin 2 Comments

Till de pampiga tonerna av Nyårskonserten från Wien tar jag några bilder på mina favoriter här hemma. Igår kväll åt vi nyårsmiddag med våra vänner i matlagningsgänget. Jag tror att efterrätten var en av de godaste jag någonsin har intagit. Hjortrongazpacho med vitchokladpannacotta. Ett recept från tidningen Lantliv nr 12/2017 signerat stjärnkocken Markus Aujalay. Har du tidningen hemma så måste du prova den här efterrättsdrömmen. Jag får be att återkomma med receptet.

Den antika spegeln med guldram har hängt med länge här hemma. Den har gått in och ur tiden men nu tror jag bestämt att speglar likt denna är heta igen. Men på något vis blir känslan en annan med skavanker och patina istället för det som är nyproducerat från de stora kedjorna. Nu vill jag ha lätta ljusa blommor i glas och kristallvaser. Brudslöja och min klassiska Alvar Aalto som alltid är lika vacker.

Jag hoppas få ta med mig min stora härliga favoritväska med gulddtryck på många roliga tillställningar och resor under 2018. Som ni vet älskar jag väskor, ja de är lite som mina vänner som får hänga med på både det ena och det andra.

Glömmer nästan bort att dricka kaffe ur mina keramikmuggar från Keramikerna i Stockholm, design Anna Svensson. Finaste, vackraste kopparna. Mer kaffe, mer förtroliga samtal som går på djupet. Fatet med en lovsång till hästen fick jag från hästfamiljen i Englad där jag tillbringade flera somrar i tonåren. Minnen.

Det blir aldrig riktigt ljust ute dessa grådisiga dagar. Tänder ljus. Egentligen tycker jag inte alls om doftljus, har väldigt svårt för påträngande dofter. Kanske är det ett arv från alla mina år som fastighetsmäklare då överambitiösa hussäljare tände mängder av doftljus men som endast fick en avskräckande effekt på spekulanterna. Det finns dock ett doftljus som är ljuvligt diskret och sobert elegant i mässing från Skultuna, doften Dry Vetiver. Dyrt men hållbart och användbart även efter brinntiden. Ett enkelt favoritsmycke som påminner om en fin helg i Göteborg inhandlat i vackra butiken Cos. Gå upp på övervåningen och titta på innertaket. Ett annorlunda shoppingtips. Kanske ett tips till mig själv inför 2018. Att lyfta blicken.

Hemmadag och tid för tankar

december 16, 2017 by Karin 2 Comments

Ligger i soffan och gör ingenting. Det är ovanligt. Blickar ut över landskapet som jag älskar. Hästhagarna, dalen och skogskanten bortom åkrarna. Bilderna är från i söndags, idag är det gråmulet. När vänner och besökare kommer hit stannar de oftast till framför de stora fönstrena och beundrar utsikten. Jag har aldrig tidigare uppskattat en utsikt över åkrar och skog så mycket som här. Hade fått för mig att endast utsikt över hav och vatten var vackert och rogivande. Så fel jag hade.

När vi bestämde oss för att flytta hit för drygt fem år sedan var det en form av ett socialt experiment. Livet i den stora sekelskiftesvillan i stan med närhet till allt kändes kravfyllt och för det mesta körde bilarna bara in och ut på uppfarten mellan jobb, stall och aktiviteter här och där. När jag väl var hemma sprang jag upp och ner mellan fyra våningar och skyndade ut i trädgården i bland mest för att hålla ogräset undan. Maken kallade sig själv för ”vaktmästaren” och sprang alltid med hammaren i handen beredd på diverse akututryckningar och renoveringsprojekt. Ja, vi sprang, precis så var det och efter femton år i villan var det dags att påbörja andra varvet med renovering. Vi längtade efter ett lugnare liv, mindre boarea och färre prylar. Så när sonen flyttade till Göteborg för studier flyttade resten av familjen ut på landet. Från 300 kvm till 100 kvm med stall och hagar och plats för de tre islandshästarna. Där i glipan mellan stallet och garaget kikade hästarna alltid fram när någon bil rullade in på stallplanen. Idag är det lite sorgligt tomt i stall och hagar.

Här ute på landet har jag lärt mig att uppskatta naturen, att älska tallskogen och att blicka mot stjärnorna. Att plocka ängsblommor på försommaren, att lyssna på kronhjortarnas brunstvrål på hösten och veta var lummern växer i skogen.

Julstämning på ingång

december 15, 2017 by Karin Leave a Comment

Idag är en sådan där dag när det aldrig blir riktigt ljust och faktiskt inte mitt humör heller. Några orosmoln ligger envist kvar vid horisonten, kanske är det avsaknaden av sol som påverkar humöret. Blir trots allt full i skratt när jag ser dessa bilder. Fler och fler gamla möbler kommer i min väg fast jag ideligen försöker sälja, lämna bort och minimera bohaget. Istället har jag spaning på några designklassiker men de lyser med sin frånvaro. Ok, K A Anderssons glasbord Tema får väl nästan kallas för det och båda dessa står nedpackade i förrådet. Där står även farfars vackra chiffonjé i mörkt trä (som är så hett nu) men den finns det inte plats för just här. I otakt med tiden liksom.

Julen smyger sig så sakta in här hemma. Har just lindat ljuskronan med enekvistar och det blir alltid så mysigt när den kommer upp och ljusen brinner. Förhoppningsvis kommer julgranen in till helgen. Och alldeles ljuvliga tvåfärgade sammetsmjuka mörkröda nejlikor står och väntar på mig. Det finns hopp! Med det TREVLIG HELG!

Påskdukningen

april 15, 2017 by Karin 4 Comments

Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått. Ungefär så blev årets påskdukning. Funderade en stund på vad som var nytt. Faktiskt kanske bara dessertskedarna och ett litet egentillverkat keramikfat till smöret som inte syns på bild. Det mesta är gammalt: arvegods, bröllopsgåvor och loppisfynd. Och så alldeles nyplockade blåsippor som nästan är självlysande blå.

Påskpyntat

april 11, 2017 by Karin 2 Comments

Påsken är min favorithögtid. Lite lagom lättsam, inga speciella krav eller måsten. Ibland skidåkning, ibland hemmahäng. I år är familjen lite uppdelad. Urban och Oscar åker skidor, Elisabeth stannar i Schweiz och jag och mamma firar både med Urbans föräldrar och med resten av släkten som vi ofta brukar göra. Nästa helg åker vi ner och hälsar på Elisabeth i stället, det var dåligt med flygbiljetter under påskhelgen.

En envis förkylning eller influensa gjorde att jag fick stanna hemma några dagar från jobbet och då blev det mer påskpyntat än det brukar vara. Plockar fram gamla ägg ur gömmorna, hämtar in halm från stallet. De små guldfärgade äggen gjorde Elisabeth och jag tillsammans för många år sedan. Tror att samma bladguld forfarande finns på Panduro som vi klistrade fast på urblåsta ägg.

Skogen igen och ljusa kvällar

april 3, 2017 by Karin 2 Comments

Rikedom från naturen. Hämtar lite mossa i skogen på stenhällarna bland de raka furorna. Det är en ljus och sakral känsla där bland de glesa träden. Har fina minnen härifrån tillsammans med Elisabeths dåvarande tävlingshäst Lofur. Värdigt klev han upp och ner på de små stenhällarna. Han som kom från Island där det inte finns någon skog, han älskade verkligen att kliva runt här i den svenska urskogen.

Planterar lite vårblommor bland mossan i en gammal korg. De kyliga nätterna och den fuktiga mossan gör att blommorna håller sig fina länge.

Skymningen är så där långsam nu igen. Skillnaden mellan dag och natt blir inte så tydlig. Tänder ett ljus i skålen med form av ett äggskal som jag har gjort på keramikkursen. Det är svårt det där med keramik, det mesta blir inte bra men den här är jag nöjd med.

Tidig morgon

mars 25, 2017 by Karin Leave a Comment

God morgon. Jag är uppe tidigt och skall åka och döma en islandshästtävling. Är ju examinerad sportdomare. Koncentration och fokus är det som gäller idag. Detaljstudera ekipagen. Det är roligt men krävande. Känner ansvaret mot ryttarna som har rätt till en kompetent, engagerad och rättvis bedömning. Brukar bli ganska trött efteråt. De här bilderna tog jag igår morse i hagen. Kanske den bästa stunden under dagen. Sömnig, rofylld och stilla morgon långt ifrån tävlingsnerver och prestationsångest. Bästa livet med häst.

Sol, fika och pigga gula blommor

mars 23, 2017 by Karin 1 Comment

Vilket väder, det växlar snabbt. Snabbstädade här hemma innan mysfika med en vän. Gula nejlikor, min favorit i påskriset, och tete à tete piggar upp. Gjorde tidigare i våras ett par skålar i form av äggskal till påsk. Idé och beskrivning i boken av Fabulös Keramik av keramiker, stylist, bagare, restaurangägare, bloggare mm Frida Broberg. Snart blir det förhoppningsvis ett inspirerande besök hos denna extremt kreativa allkonstnär utanför Örebro.

Söndagsmorgon

mars 19, 2017 by Karin 2 Comments

Vilken underbar dag det har varit! Minus sex grader på morgonen och lika många plusgrader några timmar senare. Älskar de där krispiga soliga morgnarna. Hästarna bara njuter och står och kisar i morgonsolen. Helt nöjda och är knappt ens hungriga när jag kommer ner med höet vid sex halv sju. De blir nästan lite loja och den tjocka vinterpälsen värmer väl mycket.

Asi är kelen och lägger upp huvudet på min axel. Sluter ögonen och kan stå hur länge som helt och bli kliad. Det är lite vår stund. Tillit och förtroende. Underläppen hänger avslappnad.

Sedan stannar jag kvar ute och snor ihop ett par kransar av pil som jag fick med mig hem från Skåne. Kvistarna är mjuka och böjliga efter att ha legat i vatten några dagar. Kransarna skall dekoreras med minipåskliljor och vaktelägg så de blir inte klara idag.

Jag har sällskap av lilla gårdskatten Rumla som kliver runt på bordet och allra helst mellan mig och grenarna. Hon tycker att jag borde pyssla och klia henne istället.

Sist men inte minst vill jag ge er alla mina läsare det här hjärtat och säga tack för all positiv feedback genom kommentarer och mail på sista tiden. Önskar er en fin avslutning på helgen och en bra vecka!