Hemma

Den här ljuvliga buketten med små elegansnejlikor har hållit mig sällskap vid matbordet. Den ljust aprikosa färgen är ju alldeles underbar och påminner om att det så småningom kommer en vår och sommar även i år. Älskliga små blommor som håller sig fina läge för en liten peng.

När jag är ensam hemma känns det som om jag äter tomatsoppa mest hela tiden. Brukar toppa soppan med fetaost eller en bit krämig burrata och några frön eller rucolablad. Till det en bit mandelknäcke som är glutenfritt, ett enkelt och gott och receptet finns här. Grunden är alltid mandelmjöl och sedan tar jag nötter eller frön efter vad som finns hemma. Har bakat det flera gånger och receptet är jättebra som så många andra recept hos Tina. Här kommer mitt enkla recept på tomatsoppan:

Tomatsoppa för 2-3 personer

1 liten gul lök, hackad
1 msk olivolja
4-5 hela tomater i bitar
1 grönsaksbuljongtärning
3 dl vatten, ca
1 tsk honung
ev några soltorkade tomater
1/2 dl grädde el mjölk
Salt, peppar.

Fräs löken i oljan en stund och tillsätt därefter allt utom grädden. Koka några minuter, mixa och värm igen tillsammans med grädden. Smaka av med salt och peppar. Mmmm… varmt och gott!

Alla tjocka tröjor används just nu. Så ovanligt kallt det är ute för årstiden. Visserligen har det varit ovanligt soligt och regnfattigt för att vara mars månad men dessa kalla nätter med många minusgrader. Jag tänder ljus och får nöja mg med att bläddra i trädgårdstidningar inomhus. I lördags fick jag ett underbart doftljus med en så diskret doft att den bara är förnimbar. Perfekt!

Påskpyntet är på ingång och de här två keramikäggen har jag tummat på keramikkurs för några år sedan. Är riktigt nöjd med dem faktiskt. Nu är det bara att låta den här veckan rulla på innan påsken närmar sig.

Det gångna året har varit minst sagt arbetsamt på olika sätt. Min mamma drabbades av covid förra sommaren och det gjorde att hon inte kunde bo kvar i sin lägenhet längre. Flytten till äldreboende blev en stor omställning för henne och där har hon aldrig riktigt funnit sig tillrätta. Det är tungt att veta att någon vantrivs men att det inte finns något annan lösning. Kanske tillhör min mamma en generation där många har vuxit upp i en trygg och beständig värld utan alltför många bekymmer och umbäranden. Sedan kämpade min bror och jag på med att tömma hennes relativt stora bostad som skulle säljas. Sedan följde ytterligare en flytt inom familjen och vår lägenhet förvandlades mer till ett möbellager än en bostad. Möbler har skickats hit och dit och det mesta av bohaget i vårt lilla hus är nu utbytt.

Hur som helst, förra veckan fick jag helt enkelt vika ner mig några dagar och stanna hemma från jobbet, det tillhör inte vanligheterna vilket jag är tacksam för. En lite krasslig kropp sa stopp helt enkelt.

Utanför entrén har jag höstpiffat på enklast möjliga sätt. Tre kraftiga exemplar av silverek i en korg och några vita ljung i den stora zinkbaljan som jag har fått av Lisa. Under ljungen har jag satt tätt med vita påskliljelökar som jag hoppas kommer upp i vår. Två ganska stora glasklot får ofta vara med i planteringarna, jag tycker de skimrar lite suggestiva bland det gröna. Det största står på en sten bland höstsilveraxen som blommar och doftar smultron. En så vacker perenn som blommar nu så här sent på hösten.