Bevarade sommarminnen

Sommarens skatter fyller vaser och krukor. Fjädrar, torkade blommor, fröställningar, grässtrån och strandråg. Jag samlar ihop allt och ställer på farfars gamla chiffonjé. Egentligen håller jag på att rensa ut och plocka undan för att skapa en mer minimalistisk stil här hemma men ett tag till får det här vara med. Är tacksam för årstidernas växlingar och allt som naturen bjuder på. Nu har jag just tagit in de första rönnbären och törs knappt tänka på att färgstarka höstlöv kommer härnäst.

GLAD PÅSK

Med ett färgstarkt bildregn från kvällens middag passar jag på att önska alla er som kikar in här en riktigt Glad Påsk! Traditionsenligt får barnen, fast de är vuxna, påskägg. Det är egentligen den enda traditionen vi har under påskhelgen som för övrigt är lättsam utan krav och måsten. Påskfirandet blir lite som det blir varje år. Dukningen går i vitt, rosa och gult och jag är mest glad över mina loppisfyndade glas på fot från Reijmyre glasbruk. Handblåsta med vackra bubblor i foten och med skön tyngd i handen.

Helgens vackraste chokladägg fyllda med praliner kommer från Mälarchocolaterie i Västerås som tillverkar utsökta praliner med subtila smaker. I min egen i hemlighet utlysta pralintävling blir de vinnare framför Ejes Choklad på Östermalm. Ejes må vara kunglig hovleverantör men de kommer inte upp i samma finess vad gäller smaksättning som Mälarchocolaterie vars praliner dessutom utstrålar en särdeles avskalad elegans i utförandet. God Påsk!

Solgult i vardagsrummet och pressade blommor på gång

Det är mycket som snurrar i huvudet nu. Och när det är som mest skall jag alltid trycka in något helt nytt, random, projekt som blir jätteviktigt just precis just då. Har funderat på varför det alltid blir så men tror att jag fungerar så att det ena inspirerar mig till det andra. Michelle Obamas bok har min dotter rekommenderat mig att läsa och sedan en sneak peek på något som jag har önskat mig länge. Helt plötsligt fanns jag den som talade till mig. Oh, den är stor, kommer att ta mycket plats på flera sätt så att säga.

Av mina underbara före detta arbetskollegor fick jag fina blommor och de bjöd på middag på Nybrogatan 38 i Stockholm, jättemysig prisvärd kvarterskrog som jag gärna besöker igen. Tipset är att boka bord där, det är ingen stor restaurang! Tulpanerna skall jag föreviga och pressa. Lägger dem mellan bakplåtspapper i en tjock bok och trycker in i bokhyllan. Fortsättning följer vad det blir av dem. Trevlig helg önskar jag redan så här på torsdagskvällen!

Färska örtkryddor i köket

Tjuvstartar utesäsongen med två rejäla krukor med färska örtkryddor på fönsterbrädan, förhoppningsvis håller jag dem vid liv länge. Älskar färska örter i maten. Favoriterna är rosmarin, oregano och timjan och nu köpte jag rosmarin och oregano. Mynta är också en favorit men den växer så bra i mina utekrukor ute så den får jag vänta lite på.

I söndags gjorde jag en så god sås med färska örter som serverades till kycklingfärsbullar med ugnsbakade grönsaker. När jag ugnsbakar grönsaker brukar jag slänga på ett par rejäla kvistar rosmarin som får gå med i ugnen och de sprider en underbar doft i köket.

Örtsås

2 dl gräddfil
2 msk majonnäs
1 riven vitlöksklyfta
1 tsk finhackad färsk rosmarin
1 tsk finhackad färsk oregano
salt

Blanda allt och låt dra en stund. Gott till allt!

Det dukade bordet

Helgens dukade bord till middag med goda vänner är som vanligt en blandning mellan arvegods och loppisfynd. Fiskbesticken ur Nobelserien är en kär bröllopsgåva. Fisktallrikarna från Rörstrand är lånade av min mamma och det påminner mig om att det är dags att lämna tillbaka dem. Hos min vän i Skåne har jag plockat strandgräs, murgröna och någon vintergrön växt som är hållbar i buketter. Citron och lime fick stå för färgklickarna. Blev osäker på ur dessertbesticken skulle vara placerade och hittade Magdalena Ribbings bok i bokhyllan som var rolig att bläddra i. Att duka och dekorera är lite som meditation för mig, en långsam och kreativ process där vägen är viktigare än målet.

Mina drömmars taklampa

Det är en lång historia eller rättare sagt kärlekshistoria.

Långt innan taklampan Heracleum, designad av Bertjan Pot, började synas i inredningstidningarna hade jag förälskat mig i den strama men luftiga designen.  I det lantliga rödvita lilla huset med låg takhöjd fick mina drömmars lampa förbli just en dröm. Några år passerade och det är ju onekligen en bra test om kärleken består. I 60-talslägenheten skulle den passa mycket bättre. I höstas var beställningen gjord och vi åkte in till välsorterade Norrmalms el för att titta på utställningsexemplaret. Döm om min förvåning var själva lampstommen svart eller åtminstone väldigt mörkt grå. Nickel är för mig en metall i dov silvernyans. (Tycker mig ha ganska bra koll på olika metaller då jag håller på med silversmide)! Lampan avbeställdes och min dröm fick återigen förbli en dröm, ni vet en sån där dröm som man vaknar upp ur och känner sig besviken. Jag kunde trots allt inte släppa lampan och när jag läste att mörka träslag gör sig bra till detaljer i svart så gav jag kärleken en ny chans. Nu var det slut på velandet och Vålamagasinet strax utanför Uppsala hade ett utställningsexemplar till salu som jag kunde hämta direkt. Och ja, nu hänger den här med underbart milt ljus av 45 ledlampor. Några ord om Vålamagasinet också. Vilken inredningsbutik, helt fantastiskt vacker utställning, gigantiskt sortiment och hjälpsam personal. Nu är jag ingen storkonsument av inredning men här blir det fler besök.

Nya köket, nya planer, julklappstips och en norsk lusekofta

Ja, det är ungefär det och lite annat som snurrar runt i huvudet just nu. Så när som på avsaknad av väggfärg på något ställe så är köket klart. Det blev ett relativt stort projekt för att vara i en lägenhet. Vi har rivit en klädkammare med väggar i betong och byggt en ny klädkammare där ingången till det ursprungliga köket låg. Det har möjliggjort ljusinsläpp i hallen och ett riktigt rymligt kök med matplats för minst åtta personer. Köket är ett traditionellt vinkelkök med ljusa luckor från Marbodal, bänkskiva och bakkantlist i carraramarmor och utrustning från Siemens. Jag lagar mat från grunden och behöver inte mängder av finesser i köket och faktiskt så struntade vi i micro den här gången. Golvet i köket, liksom i hela övriga lägenheten, är ett mattlackat askgolv.

Det som jag är mest nöjd med är att bänkskivan på ena sidan är 70 cm djup, perfekt med den extra bredden vid bakning. Diskmedelspumpen är också en liten bra detalj liksom den lösa insatsen i diskhon. För extra utrymme för glas (jag har ju mängder av glas och porslin) köpte vi ett vitrinskåp på loppis och målade in i samma färg som köket och satte på likande mässingsknoppar som kökets. Ett plus till Marbodal som ger ut färgkoden till sina kök samt att det går att köpa mindre burkar av färgen. Ikea däremot lämnar inte ut färgkoden till sina kök.

En lägenhet blir man klar med. Ett hus blir man aldrig klar med. Sonen tycker att det tar för lång tid för oss att köpa fritidshus. Han gav oss en inspirerade bok som jag varmt kan rekommendera. Härlig att bläddra i och intressanta och underfundiga förklaringar till val av fritidshus och den närliggande miljöns påverkan av placering. En härlig bok helt enkelt!

Knoppbrädan i sovrummet forsätter att fungera som min varierande tavelvägg. Här hänger just nu en stor krans av tall och makens norska lusekofta tillsammans med en röd sidensjal från Thailand. Långsamt börjar mina vinterkärlekar pryda bostaden inför jul.

Mitt arbete förde mig till Visby häromveckan. Sådan kontrast att nu vandra genom öde kullerstensbelada gränder i kall fuktig dimma jämfört med i somras då värmen nästan gjorde det svårt att andas bland alla andra. Det var förvånande njutbart med ensamheten, den fuktiga kylan och oskarpa konturer i diset.

Butiken Akkantus i Visby är så fin. Här blandas antikviteter med ett fint urval till hemmet. Jag fann evighetsdisktrasorna som jag så länge har tänkt beställa på nätet, sidenband och vackra tändsticksaskar. Kanske bidrog lugnet och den vackra miljön till att jag spontaninhandlade den mjuka ”Snöblomman”, adventsstjärnan, som nu pryder vårt sovrumsfönster. Mina arbetskamrater skrattar när de frågar mig vad jag gjorde i Visby: ”köpte disktrasor”.

Krans av grenar från lärk

Jag saknar att gå ut och hänga en krans på stalldörren. Faktiskt mest stalldörren. Vårt förra boende var för mig starkt förknippat med hästarna. Det är dem, stallet, naturen och de fantastiska ridvägarna jag saknar, inte huset i sig. Men var sak har sin tid och speciellt vintrarna var ganska slitsamma i stallet med att bära vatten, brodda hästar och pulsa runt i snön eller halka på isblank stallplan. Nu är en ny tid och äntligen är köket klart här hemma. Det är ljust, precis som jag ville ha det. Det är svårt att fotografera i novembermörkret men snart skall jag visa köket i sin helhet. Häromdagen snodde jag ihop en krans av kvistar från lärk. De är omedgörliga och går lätt av men till slut blev det en krans i alla fall. Kristallkronan är på plats och äntligen börjar det bli ett hem.

Havets läckerheter på bordet

I lördags träffade vi vårt matlagningsgäng här hemma och temat var skaldjur. In i det sista, som i ett renoveringsprogram på tv, med nedräkning, möblerade vi om, bar ner kartonger i källaren, städade och till och med putsade lampan i hallen. Phu! Har man fisknät och glaskulor som flöten i gömmorna då har man en hel del prylar. Nu fick de komma fram till dukningen tillsammans med mammas fisktallrikar från Rörstrand. Jag älskar att duka bordet. Tar fram det jag har tänkt mig och ställer det i en hög för att se om det passar ihop.

De gröna detaljera till tallrikarna blev ljuslykta och glaskaraff från Reijmyre. Fiskbesticken designades av Gunnar Cyrén för Nobelservisen. Nästan kitschiga i all sin guldglas och med grönt fisköga men jag har alltid gillat dem. Det är roligt att ta ut svängarna, det blir alltid ett samtalsämne. Hummergafflarna är klassiker från 60-talet och Gense. Snäckskalen har jag haft evigheter och de fick tjänstgöra som brödassietter.

Och så skaldjuren på bädd av is. Finns det något godare än havskräftor?

Hotellfrukost hemma

Min barndomsvän är på besök. Vi sitter i pyjamasar och äter frukost länge. Funderar på varför det är så där med några få personer i mitt liv. Att man bara är precis som man är. Vi är som systrar säger min man.

Så mysigt att duka upp hotellfrukost hemma. Gott bröd, ägg, pålägg, juice, frukt, kaffe, yoghurt och tillbehör. Förra helgen blev jag bjuden på Väddöskinka och den var så god. Brukar inte ens äta skinka om pålägg men den här var helt oemotståndlig. Hittade den i butiken och den tycks tydligen gå att hitta åtminstone här runtomkring Stockholm. Tips! Sedan tog jag fram frystorkade bär som jag köpte i en vanlig matbutik i Köpenhamn tidigare i höstas. Gott och jättefräscht på yoghurten. Älskar att botanisera i utländska mataffärer och det här var ett riktigt bra fynd i grannlandet. Kommer tyvärr inte ihåg namnet på butikskedjan.
,