Fredagskväll och två enkla adventskransar

Önskar trevlig andra adventshelg med ett par lyckobringande hästskor som jag har satt fast i en krans. För den som inte är så invigd i hästvärlden är den vänstra hästskon en framsko som är större och rundare medan den högra skon, som är smalare och mindre, kommer från en bakhov. Upptäckte själv att jag fick tag i två olika skor. Tidigare hade jag och dottern flera islandshästar och jag sparade hästskorna från de sista skoningarna. Det var en annan period i livet men jag hoppas att hästarna på ett eller annat sätt kommer tillbaka i min närhet. Det var en lycklig och innerlig tid nära själva livet med både intensiv glädje och sorg ständigt närvarande.

Här har jag virat ihop ett par enkla kransar till våra två små svarta hus. När jag gör kransar till mig själv är jag inte så petnoga utan tar mest överblivet material och annat som finns här hemma. Jag har helt enkelt bara stuckit in kvistar i en glesa stommar av virade pilkvistar. På vår tomt finns flera stora enar så stickigt enris kan jag slösa med. I skogarna här omkring finns gott om lärkträd och nedanför dem finns alltid nedfallna grenar som är fina att dekorera med kring jul. För att hålla grenarna på plats i blåsten virar jag en tunn grön ståltråd runt hela kransen och den brukar inte direkt synas bland grenar och barr.

Fredagskväll, soffläge och en krans

Krans bestående av vitmossa, lavar, hortensia, hängen från hassel, silverek och annan okänd silverskimrande höstfägring.

Det är fredag och jag har landat i soffen efter en intensiv vecka både arbetsmässigt och privat. Kilade in på NK i Stockholm efter jobbet och där visas just nu en fin utställning  från deras Franska Damskrädderi från åren 1902-1966, bild här. Jag har vaga minnen från slutet av 60-talet men jag påminns om mammorna i liknande klänningar och chica dräkter.

Här om dagen gjorde jag en form av taklagskrans till växthuset som just har blivit färdigställt. Eftersom jag har arbetat i bygg- och fastighetsbranschen i hela mitt yrkesliv har jag varit med om några taklagsfester. Jag kan säga att det gick betydligt lugnare till när vårt växthus blev klart!

Kransen består bland annat av hortensia, vitmossa och olika lavar som jag har plockat från ett nedhugget träd hos Lisa. Just nu tänker jag lite speciellt på henne och skickar en kram. Trevlig helg önskar jag henne och alla andra fina själar där ute!

Att duka ett bord i blek novembersol

Goda vänner kom över i lördags kväll och det var härligt att duka bordet samtidigt som solen spred sitt milda novemberljus genom rummet. Som vanligt plockar jag ihop en kär blandning av arvegods, loppisfynd och nytillskott till bordet. Vattenkaraffen kommer från mamma och de gröna vitvinsglasen är loppisfyndade, troligen Åseda Glasbruk. Mattallrikarna är från serien Camper från Lagerhaus. De mönstrade gröna keramikskålarna har jag kavlat fram på keramikkurs hos Ateljé 1030 i Hörte i Skåne. Jag har en hel trave fat som jag har tillverkat där.

Till den smakrika franska citronkycklingen fick jag tips på två olika vita viner med syra som skulle passa bra till ugnsstekt kyckling med smak av citron, dragon, fransk senap och lök. Det är verkligen en jättegod kycklingrätt som nästan sköter sig själv i ugnen, recept här.

Kanske årets sista trädgårdsbukett som innehöll vädd, två gräddvita knoppar från rosen White Night, stjärnflocka, rosenskära och blad från ananassalvia. Kryddan ananassalvia har så vackra blad och passar bäst till att dekorera med tycker jag. Doftar intensivt av ananas om man gnuggar bladen mellan fingrarna.

I söndags bakade jag en saftig äppelsockerkaka som serverades med vispad grädde smaksatt med konjak (2 dl vispad grädde/1 msk konjak). Mina snälla svärföräldrar kom över och hjälpte till med krattning och isättning av vinterfönster på terrassen.

Saftig sockerkaka med äpple

1 stort fast äpple, skalat
2 ägg
2,5 dl strösocker
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 dl mjölk
1,5 tsk kanel
100 gram smält smör

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret och låt det svalna. Smöra och bröa en kakform 1,5 liter. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda i mjöl, bakpulver, vaniljsocker och kanel. Rör i mjölk och avsvalnat smör. Riv äpplet grovt och blanda i det. Häll smeten i formen och grädda i ca 35-40 minuter på galler längst ner i ugnen.

Alla helgons afton

När jag försökte finna norrsken utanför huset visade sig denna vackra tavla framför mig istället. Den bilden tycker jag får symbolisera Allahelgonshelgen i år. Jag är lite omtöcknad efter att ha tittat på ett par avsnitt av omtalade Squid Game på Netflix. Dystopiskt, obehagligt och fascinerande om det mänskliga psyket. Det är ju trots allt bara en TV-serie. Önskar er alla en fin helg!

Det var en fin helg

Att mötas av den här vyn på fredagskvällen är tacksamt. Axlarna åker ner och andetagen blir djupare. Det blev en fin helg, blåsten avtog, solen sken och jag fick mysa med Tore och hans husse och matte. Att sedan växthuset nästan blev klart gjorde det hela inte sämre. En fin lördag och söndag helt enkelt.

Här ligger jag och kopplar av i vår vedeldade badtunna från finska Kirami. Kaminen sitter på utsidan vilket gör att det är gott om utrymme i själva badtunnan. Vi fyller tunnan med vanligt kommunalt vatten och använder inte kemikalier, vilket gör att vattnet tappas ur efter en eller två användningar. Det passar oss bra som inte värmer upp tunnan så ofta utan bara någon helg då och då. Det går även att rena vattnet genom att sätta till Biocool som är nedbrytbart och inte innehåller klor. Då kan man bada några dagar i rad. För oss är det här ett fräscht, enkelt och miljövänligt sätt att ha en badtunna.

Att vika ner sig och göra det enkelt utanför entrén

Det gångna året har varit minst sagt arbetsamt på olika sätt. Min mamma drabbades av covid förra sommaren och det gjorde att hon inte kunde bo kvar i sin lägenhet längre. Flytten till äldreboende blev en stor omställning för henne och där har hon aldrig riktigt funnit sig tillrätta. Det är tungt att veta att någon vantrivs men att det inte finns något annan lösning. Kanske tillhör min mamma en generation där många har vuxit upp i en trygg och beständig värld utan alltför många bekymmer och umbäranden. Sedan kämpade min bror och jag på med att tömma hennes relativt stora bostad som skulle säljas. Sedan följde ytterligare en flytt inom familjen och vår lägenhet förvandlades mer till ett möbellager än en bostad. Möbler har skickats hit och dit och det mesta av bohaget i vårt lilla hus är nu utbytt.

Hur som helst, förra veckan fick jag helt enkelt vika ner mig några dagar och stanna hemma från jobbet, det tillhör inte vanligheterna vilket jag är tacksam för. En lite krasslig kropp sa stopp helt enkelt.

Utanför entrén har jag höstpiffat på enklast möjliga sätt. Tre kraftiga exemplar av silverek i en korg och några vita ljung i den stora zinkbaljan som jag har fått av Lisa. Under ljungen har jag satt tätt med vita påskliljelökar som jag hoppas kommer upp i vår. Två ganska stora glasklot får ofta vara med i planteringarna, jag tycker de skimrar lite suggestiva bland det gröna. Det största står på en sten bland höstsilveraxen som blommar och doftar smultron. En så vacker perenn som blommar nu så här sent på hösten.

A whiter shade of pale och en dröm

Fredag och dags att inleda helgen snart. Ikväll blir det middag på favoritrestaurangen och i morgon besök på islandshästtävling. Jag har inte varit på en tävling på evigheter. Det känns nästan lite konstigt eftersom hästar och tävlingar var en stor del av mitt liv tidigare. Jag var till och med verksam och examinerad som sportdomare. Nåväl, var sak har sin tid i livet. Just nu längtar jag mest efter att bli hundägare. En mindre storlek av storpudeln Tore är min dröm men det får nog vänta ett tag till. Finns inget mysigare än att dra händerna genom det vita krullet. Perfekt med en hundras som inte fäller hår, luktar hund och är allergivänlig. Kanske får jag ett busigt yrväder till sällskap idag när fredagsbuketten skall plockas och båda i favoritfärgen vitt! Trevlig helg!

Fint och fult vid entrén

Utanför vår entrétrapp har jag placerat alla blommor som går i lila och vinröda toner toner och som jag egentligen inte tycker passar på något annat ställe i trädgården. Här lyser solen på kvällen och jag har börjat uppskatta de mörka skönheterna. Den fantastiska dahlian Ryan C dök upp som ett överraskande utropstecken i en blandpåse med innehåll som skulle resultera i helt andra färger. Alla de här stänglarna och blommorna kommer från en enda knöl från förra året och i våras fick jag dela den i fyra nya knölar.  Den tar plats både i uttryck och storlek så den får glänsa som solitär i egen gigantiskt zinkkruka som jag har fått av Lisa.

Som mörkt vinröd sammet är chokladblomman som tillsammans med lila jätteverbena och nästan överblommad lavendel får samsas här på trappen som behöver målas. Chokladblomman står i zinkkrukan framför dahliorna och syns knappt på bilden. Mammas gamla balkongbord var medtaget men jag målade det svart så det får hänga med ett tag till här hemma hos oss. Jag tycker det är fint med ett litet bord vid entrén och här brukar jag tända ljus och lyktor på vintern.

Dahliorna Ryan C och rosa Maaike, brudslöja, stjärnflocka, chokladblomma, hampflockel och axveronika från strandkanten, några luktärtor och något ogräs (gråbo?) från tomten.

Dahliorna är tacksamma i buketter för de håller sig fina länge. Den här trädgårdsbuketten fick följa med till mamma när jag hälsade på henne för några dagar sedan.

Min fagra sommaräng och en speciell vas

Mellan vårt hus och grusvägen lät vi förra sommaren det magra gräset och ängsblommorna växa. Marken är så torr och stenig så en riktig gräsmatta skulle behöva göras om från grunden. Först i augusti lät vi klippa ängen som jag hade börjat kalla den. I ärlighetens namn tror jag inte våra grannar är så nöjda med mitt tilltag. Deras gräsmatta och tomt är pedantskött och blommor och frön min vildvuxna ängsmark kan nog te sig lite oroande. Jag tänker att vi måste värna om den biologiska mångfalden och underlätta för bin och andra pollinerare. Att jag dessutom har vackra vilda blommor att plocka på tomten påminner mig om alla de underbara timmarna i hästhagarna. Kanske är det dem jag saknar…

Här växer så många arter att jag inte vet namnet på alla. Vitklöver och rödklöver, prästkragar, stora och små blåklockor, vitmåra, gulmåra, vit och rosa rölleka, fibblor, kattfot, violer, lila klint, kärringtand och olika sorters siljor, de ser ut som hundkäx ungefär och är vackra i buketter. Flera olika sorters gräs.

I år kom det helt plötsligt illande rosa röllekor på ängen. Det är spännande att se hur blomsterprakten utvecklar sig. Jag har en vän som också försöker få en äng att blomstra på tomten men hon får mest kärringtand som blir halvmeterhög. Jag har sått vallmo och blåklint men de har inte kommit upp. Man råder inte över naturen. Ängen får sköta sig själv, jag vattnar inte.

Jag har haft svårt att släppa vasen Flood i tanken. Den är stor, gigantisk, och blommorna kan arrangeras i luftig solfjädersform. Till slut beställde jag den, tror den kommer att bli fin i växthuset sedan. Nu står den här tillsammans med några ängsblommor. Till vintern tänker jag den generöst fylld med kvistar av tall och nejlikor. Vasen i järn får mina tankar att gå till den danske blomsterkonstnären Tage Andersen som ofta förenar det lite hårda och kantiga i surrealistiska kombinationer med skira blommor.

Den fantastiska honungsrosen

Jag måste visa några bilder på honungsrosen Lykkefund som jag planterade vid carporten vid den här tiden förra sommaren. Den har redan vuxit upp på taket och även in under taket där den letar sig in bland skidor och gamla metspön.

När blomningen är över får jag milt och försiktigt skära ner den något så att den åtminstone lämnar skidorna ifred. Den är lättsam att hantera och binda upp eftersom just honungsrosen Lykkefund inte har några taggar, eller väldigt få i alla fall. Jag tycker mycket om den ljusa, nästan vita färgen mot den svarta väggen. Är det inte konstigt, jag som alltid har drömt om ett vitt hus och så är huset vi köper svart. Jag har ändrat mig och tycker det är lugnt och harmoniskt mot allt det gröna runt omkring och vita blommor som jag alltid har föredragit är så vackert mot de svarta huskropparna. Som så ofta i livet så blir det riktigt bra ändå fast det inte var så man hade tänkt från början.