A whiter shade of pale och en dröm

Fredag och dags att inleda helgen snart. Ikväll blir det middag på favoritrestaurangen och i morgon besök på islandshästtävling. Jag har inte varit på en tävling på evigheter. Det känns nästan lite konstigt eftersom hästar och tävlingar var en stor del av mitt liv tidigare. Jag var till och med verksam och examinerad som sportdomare. Nåväl, var sak har sin tid i livet. Just nu längtar jag mest efter att bli hundägare. En mindre storlek av storpudeln Tore är min dröm men det får nog vänta ett tag till. Finns inget mysigare än att dra händerna genom det vita krullet. Perfekt med en hundras som inte fäller hår, luktar hund och är allergivänlig. Kanske får jag ett busigt yrväder till sällskap idag när fredagsbuketten skall plockas och båda i favoritfärgen vitt! Trevlig helg!

Fint och fult vid entrén

Utanför vår entrétrapp har jag placerat alla blommor som går i lila och vinröda toner toner och som jag egentligen inte tycker passar på något annat ställe i trädgården. Här lyser solen på kvällen och jag har börjat uppskatta de mörka skönheterna. Den fantastiska dahlian Ryan C dök upp som ett överraskande utropstecken i en blandpåse med innehåll som skulle resultera i helt andra färger. Alla de här stänglarna och blommorna kommer från en enda knöl från förra året och i våras fick jag dela den i fyra nya knölar.  Den tar plats både i uttryck och storlek så den får glänsa som solitär i egen gigantiskt zinkkruka som jag har fått av Lisa.

Som mörkt vinröd sammet är chokladblomman som tillsammans med lila jätteverbena och nästan överblommad lavendel får samsas här på trappen som behöver målas. Chokladblomman står i zinkkrukan framför dahliorna och syns knappt på bilden. Mammas gamla balkongbord var medtaget men jag målade det svart så det får hänga med ett tag till här hemma hos oss. Jag tycker det är fint med ett litet bord vid entrén och här brukar jag tända ljus och lyktor på vintern.

Dahliorna Ryan C och rosa Maaike, brudslöja, stjärnflocka, chokladblomma, hampflockel och axveronika från strandkanten, några luktärtor och något ogräs (gråbo?) från tomten.

Dahliorna är tacksamma i buketter för de håller sig fina länge. Den här trädgårdsbuketten fick följa med till mamma när jag hälsade på henne för några dagar sedan.

Min fagra sommaräng och en speciell vas

Mellan vårt hus och grusvägen lät vi förra sommaren det magra gräset och ängsblommorna växa. Marken är så torr och stenig så en riktig gräsmatta skulle behöva göras om från grunden. Först i augusti lät vi klippa ängen som jag hade börjat kalla den. I ärlighetens namn tror jag inte våra grannar är så nöjda med mitt tilltag. Deras gräsmatta och tomt är pedantskött och blommor och frön min vildvuxna ängsmark kan nog te sig lite oroande. Jag tänker att vi måste värna om den biologiska mångfalden och underlätta för bin och andra pollinerare. Att jag dessutom har vackra vilda blommor att plocka på tomten påminner mig om alla de underbara timmarna i hästhagarna. Kanske är det dem jag saknar…

Här växer så många arter att jag inte vet namnet på alla. Vitklöver och rödklöver, prästkragar, stora och små blåklockor, vitmåra, gulmåra, vit och rosa rölleka, fibblor, kattfot, violer, lila klint, kärringtand och olika sorters siljor, de ser ut som hundkäx ungefär och är vackra i buketter. Flera olika sorters gräs.

I år kom det helt plötsligt illande rosa röllekor på ängen. Det är spännande att se hur blomsterprakten utvecklar sig. Jag har en vän som också försöker få en äng att blomstra på tomten men hon får mest kärringtand som blir halvmeterhög. Jag har sått vallmo och blåklint men de har inte kommit upp. Man råder inte över naturen. Ängen får sköta sig själv, jag vattnar inte.

Jag har haft svårt att släppa vasen Flood i tanken. Den är stor, gigantisk, och blommorna kan arrangeras i luftig solfjädersform. Till slut beställde jag den, tror den kommer att bli fin i växthuset sedan. Nu står den här tillsammans med några ängsblommor. Till vintern tänker jag den generöst fylld med kvistar av tall och nejlikor. Vasen i järn får mina tankar att gå till den danske blomsterkonstnären Tage Andersen som ofta förenar det lite hårda och kantiga i surrealistiska kombinationer med skira blommor.

Den fantastiska honungsrosen

Jag måste visa några bilder på honungsrosen Lykkefund som jag planterade vid carporten vid den här tiden förra sommaren. Den har redan vuxit upp på taket och även in under taket där den letar sig in bland skidor och gamla metspön.

När blomningen är över får jag milt och försiktigt skära ner den något så att den åtminstone lämnar skidorna ifred. Den är lättsam att hantera och binda upp eftersom just honungsrosen Lykkefund inte har några taggar, eller väldigt få i alla fall. Jag tycker mycket om den ljusa, nästan vita färgen mot den svarta väggen. Är det inte konstigt, jag som alltid har drömt om ett vitt hus och så är huset vi köper svart. Jag har ändrat mig och tycker det är lugnt och harmoniskt mot allt det gröna runt omkring och vita blommor som jag alltid har föredragit är så vackert mot de svarta huskropparna. Som så ofta i livet så blir det riktigt bra ändå fast det inte var så man hade tänkt från början.

Vita blommor i sommarnatten

Vilka kvällar, jag smet ut sent och tog några bilder. När vi tog över huset bestod tomten i princip bara av en gräsmatta och några formklippta träd. Säljarens pappa var frisör och hade tydligen klippt träd och buskar med sax, vi har en mycket vackert formad tall på baksidan!

Här är fortfarande vildvuxet men jag har planterat några buskar, perenner och rosor och har hittills fört en ojämn kamp mot rådjur och harar men just för tillfället är ställningen 1-0 till mig, så länge det nu varar. I den lilla rabatten runt ett stenparti finns ståtliga allium Mont Everest, ljuvlig vit stjärnakleja och höstsilverax Brunette med sina mörka flikiga blad. Jag skall utöka rabatten och sätta en kant av gatsten runt omkring, just nu ser det lite ovårdat ut.

Mot carporten har jag planterat vita klematisen Paul Farges som snabbt kastar ut långa utlöpare som strävar uppåt och på andra sidan har honungsrosen Lykkefund redan nått takhöjd. Jag väntar med spänning på att den skall blomma och har inte ännu inte vågat ta bort gallret som skydd för rådjuren.

Ett ljusare intryck

Tänkte visa några bilder hur vi har behandlat nya furuväggar med dekorvax för att få ett ljusare intryck i rummet. Väggar och golv i gästhuset är nyrenoverade och klädda med massiv obehandlad furu och vi har arbetat in ett lager av Osmo Dekorvax i färgen Snö 3188. Bilden till vänster visar det färdiga resultatet och i bilden till höger ser man forfarande det obehandlade golvet.

Dekorvaxen var enklast att arbeta in i träet med en bred pensel som bara var försiktigt doppad i burken. Armarna fick arbeta ordentligt för att jobba in färgen och få den jämn. För att få det helt jämt var det bäst att efterstryka med en trasa och jämna ut eventuella ojämnheter i färglagret. Finishen blev ljus och sidenmatt, vi är otroligt nöjda med resultatet. Golvet är behandlat på samma sätt och dessutom oljat för att bli smutsavvisande. Roligt arbete tillsammans med sonen men det skall erkännas att han gjorde det mesta.

Helgen kom med en känsla av sommar

Tänk att något så enkelt som att hänga ut lakan på tork kan vara så härligt. Det är nästan något suggesivt med tvätt som långsamt fladdrar i vinden. Och så härligt att bädda med lakan som är alldeles hårdmjuka av blåsten och fyllda med doften av vind.

Under björkarna blommar mängder av gullvivor. Jag plockar stora buketter och sticker ner näsan och sniffar in doften som faktiskt påminner om tvätt som har torkat ute. Tankarna går till min barndomsvän som är uppvuxen med gullvivor ute i skärgården. Det är hennes favoritblomma och jag önskar hon kunde vara här nu.

Vi har kärt besök av sonen och hunden Tore. Luften är fylld av andra härliga dofter för en hund och alldeles för många sjöfåglar glider retsamt förbi, som tur är utom räckhåll, långt ute på vattnet.

Fåglarna för mig är mest fågelsången. Det en ynnest att sitta ute bland blommorna en stund tidigt på morgonen och lyssna till just fågelsången. Det är meditativt att försöka urskilja olika fåglars läten, både nära och i fjärran. En ny bekantskap är enkelbeckasinens motorlika surrande som uppkommer av stjärtfjädrarna när den dyker. Tidigare bodde vi mellan åker och skog så fåglar kring vatten och sjöfågelläten får mig nu att ideligen plocka fram fågelboken.

Det vi alltid letar efter här hemma

Det finns några saker som vi alltid irriterat letar efter här hemma. Tumstocken (både maken och jag), blomstersekatören (jag) och glasögon av olika sorter (maken). Om tumstocken är borta, vilket den nästan alltid är på grund av ständigt renoverande, blir det nästan kris.

En bidragande orsak till tumstocksförsvinnandet är kanske att jag använder dem i mitt arbete och att de försvinner ner i arbetsväskan då och då. Konstigt nog är den oftast borta på jobbet också men som tur är har jag en tumsstocksgenerös kollega.

Nu har jag klargjort här hemma att tumstock och blomstersekatör alltid skall finnas på fatet av kolmårdsmarmor och diverse olika glasögon i det gamla litermåttet. Får se hur länge vi kan hålla oss till den ordningen. Vad försvinner hemma hos er?

Hemma AW på bryggan

Vilken härlig och varm fredagskväll! Vi tog med en flaska orangevin och provade till lite småplock på bryggan. Solen värmde skönt och den svaga vinden från norr var alldeles ljummen. Orangevin är något nytt för oss. Det kommer tydligen ofta från östra Europa som det här från Georgien som vi provade. Det är vita druvor som behandlas som röda och pressas med skalen kvar. Det matchade solnedgången i färgen och var knastertorrt, kryddigt och med en sval fräschör som passade fint till småplock och charkuterier. Annorlunda, gott och spännande! Trevlig helg!

På soffbordet

Så här ser det ut på soffbordet i lägenheten just nu. Jag kunde inte motstå ett par mjölkvita stora lyktor för värmeljus och de sprider verkligen ett fint sken. Några vårblommor och så Lars Lerins bok ”Naturlära” som jag alltid återkommer till och bläddrar i. Älskar detaljerna i skisserna och akvarellerna. Han skildrar årstiderna så makalöst vackert och våren är mest löftesrik.