Att sakna mulemys

IMG_1836

Vaknar tidigt och kan inte somna om. Letar i bildarkivet och blicken fastnar på min vita häst. Så ofta jag har fotograferat hästarnas ögon. Själens spegel, precis som hos oss människor. Det går att se så mycket där. Saknar den kontakten från tiden med egna hästar. Det och mulemyset. Finns inget härligare än en mjuk mule och den lugna varma andedräkten i vintertid.

IMG_1845 IMG_1837

Eftertankar

Det har passerat några månader nu sedan stallet blev tomt och min sista häst blev såld. Under mer än tio år var hästarna en stor och viktig del av mitt liv som gav glädje, kraft och kontakt med naturen. Det var ett vackert och långsamt farväl, inte på något sett ett överilat beslut. Det är förunderligt hur flera faktorer, så helt oberoende av vandra, kan göra ett beslut så självklart. Ett beslut som ett par tre år tillbaka i tiden hade tett sig obegripligt och helt oväntat.

 

IMG_8840 IMG_8842

                               

Min tankar går oftast tillbaka till de förunderliga stunderna med hästarna. Vi människor har ju en enastående förmåga att mestadels minnas det vackra som…

 

…att öppna stalldörren på morgonen och mötas av ivriga hästar med mjuka mular som väntar på att bli utsläppta och fodrade. Aldrig en endaste morgon har jag tyckt det har varit betungande att gå upp och möta dagen tillsammans med hästarna.

 

…att vandra direkt ner till hagen efter jobbet och mötas av fridfullt betande hästar, låta den solvarma pälsen smeka fingrarna och borra in näsan i manen.

 

…frihetskänslan att svinga sig upp i sadeln på stallplanen och rida ut i naturen åt det håll som känns bäst för stunden.

 

…de förtroliga samtalen med ridsällskapet under ridturen. Det är som om själva monotonin i ridningen och den omedelbara närheten till naturen tar fram en djupare och mer öppen och generös sida av oss själva.

 

…alla de ofattbart många timmarna vid sidan av ridbanan, på tävling, träning och i skogen tillsammans med min dotter. En ynnest.

IMG_8823 (1)

De vackra hästarna är fotograferade på Ryssbo gård, Ängsö.

I ärlighetens namn måste jag också berätta vad jag inte saknar. De flesta som frågar tror att hästarna tog så mycket tid i anspråk men så ser jag det inte alls, åtminstone inte sedan vi flyttade hit till lilla gården. Lika mycket tid som att mata och gå ut med en hund kanske, ta en promenad eller cykeltur. Ungefär så. Nej, det jag inte saknar är…

 

…hästars obegripliga förmåga att ständigt göra sig illa, bli sjuka eller halta. En häst har fyra ben, två ögon, en lång rygg, en mage och en mun och det är väldigt många svaga punkter tyvärr. Det förde med sig en oro som ofta låg på lut och oräkneliga veterinärbesök och därmed sammanhängande kostnader. Det är nog den biten jag saknar allra minst.

 

…att ständigt behöva jaga hovslagare. Låter inte så svårt men eftersom det är brist på duktiga hovslagare behandlar de sina kunder lite hur som helst och en häst behöver skos ungefär var åttonde vecka. Kommer/kommer inte/ändrar tid/är onåbara…

 

… och så finns det ridlärare och ridlärare. De bästa, men tack och lov inte alla, är tyvärr oftast uppblåsta egocentriker. Och så tycker jag inte om hur desamma utnyttjar ungdomar och barn som nästan gratis arbetskraft med löften om ridlektioner, resor till Island mm. Nej tack!

 

…kostnaderna saknar jag inte. Nu längtar jag efter att till exempel kunna resa mer och inte känna mig lika bunden.

 

…och faktiskt så kan jag bli trött på hästfolk, inackorderingar i stall, som kan bete sig precis hur galet som helst. Hästarna är det sällan problem med…

 

…och så tröttnade jag på Svenska Islandshästförbundet som för några år sedan som drev en mycket lång och märklig process mot en hästtränare för medlemmarnas årsavgifter.

 

Ja, det är sådant där runt omkring som jag inte saknar. Men egentligen saknar jag hästarna otroligt mycket.

IMG_8834

Kraftfullt möte

IMG_8801

Det är tur att kameran ofta ligger på passagerarsätet i bilen. I förrgår kväll på väg ut till Ängsö, naturreservatet, möter jag helt plötsligt fem enorma Ardennerhästar och fyra glada barbackaryttare. Jag har nog sällan varit så snabb att stanna bilen, hoppa ur och få igång kameran. Det här är äkta horsepower! Hästarna är verkligen enormt stora och jag är imponerad av ryttarna som rider barbacka.

IMG_8792 (1)

Kvällshimlen är spektakulär. Tunga svarta moln och solsken om vartannat. Intuitionen får mig att ge mig ut i naturen, har kommit på mig själv att ofta stå utanför huset både morgon och kväll och blicka mot himlen och känna av väder och vind.

IMG_8796 (1)

En av ryttarna känner jag igen. Det är Häst- och grönsaksbonden som bland annat odlar och säljer ekologiska grönsaker i Västeråstrakten. Dessutom använder han sina numera ovanliga Ardennerhästar inom flera olika områden som körning i skogen, gräsklippning i parker, körning och social verksamhet bland människor.

 

IMG_8805 (2)

En unghäst är med som handhäst och ryttarna skojar och skrattar där högt upp på de breda hästryggarna medan solen går ner.

IMG_8807 (1)

På vägen hem är solnedgången vid Ängsösundet spektakulär och molnen över himlen gör att ljuset och färgerna förändras ideligen.

IMG_8866

Stannar bilen vid bron och bara står och tar in färgerna och ljuset. Konstaterar att kvällarna ute i naturen är dyrbara och fyllda med värdefullt innehåll.

IMG_8872

Att känna saknad utan att veta om det

Träffat gamla vänner och hästar som livet förde mig samman med för några år sedan. Har inte förstått det riktigt men har saknat hästarna, har tiden låtit sjuka undan något sedan jag sålde min sista häst, den vita, för några månader sedan. Det är något speciellt med en mule, att känna den varma andedräkten, tilliten och närheten. Jag närmar mig den svarta princessan försiktigt, i gengäld får jag uppleva en närhet och kärvänlighet som är lite utöver det vanliga när vi inte är förtroliga sedan tidigare.

IMG_3550 IMG_3553

En glimt från islandshäst SM 2017

IMG_7042

Det har nästan blivit lite av en tradition för mig att besöka SM för islandshästar i början av juli. På något vis börjar sommaren då, semestern är i annalkande och likaså den första solbrännan efter en lång dag utomhus. I år bjöd helgen dock både på sol och regn.

 

Det är omöjligt att inte tänka sig tillbaka sex år i tiden när jag var stolt hästägare och mamma till en SM-ryttare. Elisabeth var 17 år och det var faktiskt lite av en bedrift att kvalificera sig till SM med Loftur, den starka och egensinniga hästen som krävde sin ryttare. Han trivdes som en kung och njöt av uppmärksamheten på SM och att vara lite VIP i våra liv. Lika roligt som det var då lika skönt är det att inte vara hästägare, ponnymamma eller en BOB (bär och betalar) nu.

IMG_6920 IMG_6997

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Här är i alla fall duktiga YR-ryttaren Charlotta och hennes häst Rodi som kvalificerade sig till två A-finaler, både i tölt och fyrgång, och åkte hem med två röda rosetter. Jag gav ett halvt löfte att ta några bilder på det snygga ekipaget, i övrigt fick kameran vila och jag ägnande mig åt trevligt umgänge på SM i stället.

IMG_7051

Island, Unadalur igen

IMG_6177 (1)

I höstas tillbringade jag en dag ensam i hästflocken i Unadalur. Det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Det är svårt att beskriva men naturen och hästarna tillsammans bildar en helhet som talar till mitt innersta väsen. Att vi människor kanske bara är en liten del av något som är mycket större.

 

Jag ville så gärna att min familj skulle få uppleva det här och tack vare JF Hestar, som jag har besökt två gånger, var det möjligt. Turligt nog var en unghästflock redan utsläppta på bete i den undersköna dalgången Unadalur.

 

Vi körde bilen en liten bit upp och stannade vid en bro som vi inte vågade åka över fast det skulle gå. Sedan vandrade vi den sista biten till avspärrningen som hindrar hästarna att springa tillbaka ner mot stallet. Vi såg direkt en ensam fux och tänkte att då måste hästflocken finnas i närheten, kanske i sänkan ner mot vattendraget. Inga hästar där. Vi vandrade vidare upp i dalen och plötsligt ser vi några små prickar långt borta. Kanske fem sex hästar tror vi. När vi kommer närmare ser vi en häst som tittar på oss intensivt. Plötsligt börjar det röra sig i gräset runt omkring och det ena huvudet efter det andra sticker upp. Hela flocken ligger och sover och plötsligt reser sig den ena efter den andra. Det är många, säkert 20-30 hästar.

IMG_6170 (1) IMG_6217 (1) IMG_6209

Ettåringarna är både nyfikna och försiktiga samtidigt. Elisabeth står alldeles stilla och låter dem komma fram. Se hur osäker men samtidigt nyfiken den här söta fuxen med ljus man är. När den försiktigt blir kliad slappnar den av och bara njuter och vill helst klia tillbaka.

IMG_6214 IMG_6200 (1)

Urban sätter sig på ett klippblock och njuter av utsikten. Plötsligt springer alla ettåringarna dit och omringar honom. De är så härligt nyfikna och blir modigare tillsammans i flocken. Det är just därför uppfostran i flock är så viktigt och som bland annat gör att Islandshästarna har ett så trevligt psyke.

IMG_6234 IMG_6238

Under vår resa runt Island har vi sett och upplevt så mycket. Isberg, glaciärer, vattenfall, osannolika naturscenerier, svarta stränder, magiska gejsrar, naturligt uppvärmda bad mm mm. När jag frågade den yngre generationen vad som var bäst, eller topp tre, svarar alla att vandringen med hästflocken var bäst eller på andra plats tillsammans med badet i den här lilla byn. Är så tacksam att jag för nästan tre år sedan anmälde mig till min första ridresa till Hofsós med Viby islandshästar. Annars hade jag och vi inte fått uppleva det här.

IMG_6242 IMG_6267

Känn ingen sorg

IMG_5327 (1)

Jag går min favoritrunda. Allt blommar samtidigt i år. Vitsippor, gullviva och liljekonvalj. Slånbärssnåren är alldeles vita. Det doftar underbart. Det är omöjligt att inte tänka på alla härliga ridturer, den här turen kallade vi patiensrundan. Minnena flyter ihop men vissa minnesbilder är kristallklara. När rådjuren hoppade fram framför det unga fuxstoet, min vackra änglahäst som var så duktig när alla änderna flög upp från dammen precis framför. Just den här årstiden är den bästa för ridturer. Inget högt gräs, inga insekter, inte för varmt. Känn ingen sorg…säger jag till mig själv.

IMG_5324 IMG_5333

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I ärlighetens namn måste jag också medge att jag känner en viss lättnad att inte vara hästägare längre. Sommaren är en krävande tid med ständig begränsning av betet eftersom islandshästarna är lättfödda. Flugor, styngflugelarver, bromsar och mygg går illa åt hästarna som kräver mer passning och skötsel än på vintern. Och för första gången på många år kan jag åka iväg på semester utan att planera och fundera på tillsynen. Dessutom har hästar en obegriplig vana att göra sig illa eller bli sjuka just precis när man är bortrest. Nu måste jag bara se till att någon vattnar blommorna!

IMG_5326 IMG_5346

Blandade känslor

Jag borde ha förstått nåt när du tittade bort
Att allting har ett slut
Att allt det vackra är kort
Nu sitter jag och fryser på en regnig perrong
Och här kommer alla känslorna på en och samma gång
Och här kommer alla känslorna på en och samma gång
Vi möttes mitt i vintern när mitt hjärta var tömt
Jag placerade dig i drömmen som jag borde ha glömt
Nu faller den från himlen som en trasig ballong
Och här kommer alla känslorna på en och samma gång
Och här kommer alla känslorna på en och samma gång

IMG_4175 (1) IMG_4184 IMG_4195 (1) IMG_4196 (1)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, ungefär så där känns det just nu. Två veckor sedan min häst åkte till sin nya ägare. När jag kommer hem far blicken automatiskt ut över hagarna men ingen vit häst är där längre. Sorg, glädje, saknad, lättnad, tomhet, vemod, ensamhet, tacksamhet blandas med en nästan förbjuden känsla av frihet. Livet med häst var alltid fyllt med känslor, gränslös glädje men också den djupaste sorg. Livet var på något sätt väldigt närvarande och levande.

Ett långsamt farväl

IMG_4272

Min sagohäst. Så kom då den dagen då jag inte är hästägare längre. Det har inte varit ett lätt beslut men något som kanske har vuxit fram under lång tid utan att jag ens har förstått det själv. Ett långsamt farväl.

IMG_4260

Ibland tar livet några svängar som kanske inte ter sig så tvära till en början men som med accelerationens fart blir svåra att kontrollera. Efter mitt benbrott har jag haft svårt att komma tillbaka med glädjen med ridningen. Någon slags rädsla och osäkerhet har smugit sig in och i och med det har glädjen gått förlorad. Det är krävande och kostsamt att vara hästägare. Då måste ridglädjen och därmed en stor del av belöningen finnas där. I alla fall är det så för mig. Kanske var det det som gick förlorat med tiden. Eller också var det så att det var samvaron med hästarna tillsammans med Elisabeth som var den verkliga glädjen. Jag vet inte. Jag är glad att jag har tagit beslutet själv, att jag har kunnat påverka skeendet, det känns alltid bra. Andra gånger med en älskad häst har jag varit maktlös och varit tvungen att acceptera det som har skett.

Livet går vidare.

IMG_4311

 

 

Tidig morgon

God morgon. Jag är uppe tidigt och skall åka och döma en islandshästtävling. Är ju examinerad sportdomare. Koncentration och fokus är det som gäller idag. Detaljstudera ekipagen. Det är roligt men krävande. Känner ansvaret mot ryttarna som har rätt till en kompetent, engagerad och rättvis bedömning. Brukar bli ganska trött efteråt. De här bilderna tog jag igår morse i hagen. Kanske den bästa stunden under dagen. Sömnig, rofylld och stilla morgon långt ifrån tävlingsnerver och prestationsångest. Bästa livet med häst.

IMG_3580 IMG_3595 IMG_3589 IMG_3581