En äldre gentleman

IMG_4554

Outgrundlig är blicken. Värdigt står han stilla och låter sig fotograferas. Till en början visar han tydligt att vi inte känner varandra. Efter en stund söker han återigen mitt sällskap och lägger öronen bakåt när den andra hästen närmar sig.

IMG_4563

Det är kallt, våren låter vänta på sig. Det är mulet men himlen är märkligt blå ändå, nästan turkos. Snön yr i lyften, landar som små korn i manen och på nosryggen. Mulen är varm och mjuk och han har under hakan det för islandshästar karaktäristiska vinterskägget. Några gråa hårstrån här och där och tänderna är intryckta på ena sidan. Utan att jag önskar det vandrar min blick vant över hästen och noterar detaljer.

IMG_4564

Det jag saknar mest är kontakten, det tysta språket, samförståndet. Att kommunicera utan ord. Och pälsen, den varma blanka vinterpälsen. Att borsta och de mjuka hårstråna mot handflatan. Den varma andedräkten och mulen mot kinden.

IMG_4560

Våren är i antågande, det måste vara så ändå, även om den känns långt borta. Lite som med mig och hästarna då.

IMG_4574

 

 

En magisk slädtur

IMG_3111 (1)

När vi kör upp på stallplanen står tre stora ardennerhästar och tittar på oss. Snön yr i luften och det knarrar under fötterna. Vintern har äntligen kommit.

IMG_3172

Vid stallväggen står det stora bruna stoet Carisma och tuggar lugnt på en hötapp. Häst- och grönsaktsbonden eller som han egentligen heter Hans Johansson har just selat på. Hästens mörkbruna hårrem är välbortad,  tät och varm och även svansen är borstad, långa svarta tagelstrån bildar ett grafiskt mönster i snön. Vi är utanför Västerås på gården Målhammar som är vackert belägen i det öppna landskapet nära Mälaren. Här har Hans sina ardennerhästar som han använder i sin körverksamhet, både i jord- och skogsbruk men oftast för att glädja människor med häst och vagn.

IMG_3100 IMG_3065

 

IMG_3076

Så går vi iväg för att spänna för framför släden som tyvärr inte används så ofta här i Mälardalen. Snön har lyst med sin frånvaro den här mörka vintern men idag är lanskapet bländande vitt och inbäddat i ett mjukt snötäcke.  Carisma som är 18 år vet vad det handlar om och klivar vant in mellan skaklarna framför släden. Hon står lugnt och väntar tills utrustningen är i ordning och alla remmar är spända på rätt sätt.

IMG_3079

Så kliver vi på och sätter oss på mjuka fårskinnsfällar. Alldeles tyst glider vi fram på snön i det vackra landskapet ner mot Mälaren. Carisma är arbetsvillig och vill helst trava. Jag är förvånad att en så stor och kraftfull häst rör sig så mjukt och graciöst med spänstiga  fjädrande steg. Den svenska Ardennerhästen är på gränsen till en utrotningshotad ras. För knappt hundra år sedan fanns nästan 400 000 Ardennerhästar i Sverige som mestadels användes i jord- och skogsbruket och idag bara 4-5 000 hästar.

IMG_3084 IMG_3093

Vi är mållösa. Förtrollade.  Skrattar, förundras över hur underbart det är att färdas på detta sätt.  Det är tyst förutom hovtramp och någon frustning.

IMG_3128

Färden går vidare uppför en backe i tät granskog. Här under de snötäckta granarna är snötäcket tunt och vi hoppar av släden och promenerar upp för att göra det lättare för vår duktiga häst. Solen som har tittat fram står lågt och silar ljuset vackert mellan granarna.  Vi är inne i en riktig sagoskog som för tankarna till Johan Bauer eller modernare Bamse. Önskar den här stunden varar för evigt.

IMG_5312

Vi vänder hemåt mot stallet samtidigt som solen går ner. Som alltid vill hästen öka tempot på hemvägen.  Himlen och snön färgas i lila toner. Det mulnar på och det känns att mer snö är på väg.

IMG_5310

Några svarta korpar svävar över oss och plötsligt hoppar några dovhjortar fram bakom en åkerö och springer på led över den snötäckta åkern. Vi ser en rovfågel på håll samtidigt som vi lyssnar till trampet av hovar framför oss.

IMG_3114 IMG_5311 (1) IMG_3167

 

När vi kommer tillbaka till stallet är det full snöstorm. Carisma är så svettig att det riktigt ångar om henne. Hon är som de flesta hästar nöjd efter ett rejält arbetspass och tuggar girigt i sig några morötter. Nu väntar belöningen i form av vatten och hö. Vi tackar för oss och åker hem och dricker kaffe.  Av alla dagar som kommer och går är vissa mer minnesvärda än andra. Den här lördagen i mitten av januari var definitivt en sådan dag.

IMG_3169 (1) IMG_3166

 

IMG_3150

Blekt solljus och vintervit himmel

IMG_2782 IMG_2792 (2) IMG_2779

Och så äntligen kom morgonen med blekt solljus och vintervit himmel. Som jag har längtat efter sol, ljus och gnistrande iskristaller. Frostbelupen mark. Det är omöjligt att inte gå rakt upp och ut direkt. Jag dras till vattnet och den hemlighetsfulla orörda skogen, vet var jag kan finna båda.

IMG_2778 IMG_2770 IMG_2767

Den kalla natten har lagt en tunn ishinna över vattnet. Som spröda ljusa toner från ett klockspel spelar den spruckna isen en entonig sång.

IMG_2788

Och hästen där på klipphällen i skogen. För mig sinnebilden av en islandshäst. Outgrundlig blick, stolt och fri. Nyfiken men värdigt avvaktande. Ett med naturen. Är naturen. Som lärde mig att vistas ute oberoende av väder, att uppskatta alla årstiderna.

IMG_2789

Att blicka in ett blått hästöga är lite som att titta ut över havet eller kanske mot vinterhimlen. Hav, vågskum, vattendroppar, iskristaller och mörkt sammetsblå stjärnhimmel.

IMG_2792

Love and respect

IMG_2253 (1)

Mer glädje i livet? Umgås med islandshästar! Islandshästen som behandlas med kärlek och respekt blir en kärleksfull, lojal och trogen vän. En enkel smekning över nosryggen kan förvandla den kraftfulla hästen till en ömsint och mjuk följeslagare som gör allt för sin ägare. Och så pälsen, det är något speciellt att smeka den där varma silkeslena hårremmen. Gör gott för själen.

IMG_2256 (1)

Fina Ella och islandshästen Faxe

Att sakna mulemys

IMG_1836

Vaknar tidigt och kan inte somna om. Letar i bildarkivet och blicken fastnar på min vita häst. Så ofta jag har fotograferat hästarnas ögon. Själens spegel, precis som hos oss människor. Det går att se så mycket där. Saknar den kontakten från tiden med egna hästar. Det och mulemyset. Finns inget härligare än en mjuk mule och den lugna varma andedräkten i vintertid.

IMG_1845 IMG_1837

Eftertankar

Det har passerat några månader nu sedan stallet blev tomt och min sista häst blev såld. Under mer än tio år var hästarna en stor och viktig del av mitt liv som gav glädje, kraft och kontakt med naturen. Det var ett vackert och långsamt farväl, inte på något sett ett överilat beslut. Det är förunderligt hur flera faktorer, så helt oberoende av vandra, kan göra ett beslut så självklart. Ett beslut som ett par tre år tillbaka i tiden hade tett sig obegripligt och helt oväntat.

 

IMG_8840 IMG_8842

                               

Min tankar går oftast tillbaka till de förunderliga stunderna med hästarna. Vi människor har ju en enastående förmåga att mestadels minnas det vackra som…

 

…att öppna stalldörren på morgonen och mötas av ivriga hästar med mjuka mular som väntar på att bli utsläppta och fodrade. Aldrig en endaste morgon har jag tyckt det har varit betungande att gå upp och möta dagen tillsammans med hästarna.

 

…att vandra direkt ner till hagen efter jobbet och mötas av fridfullt betande hästar, låta den solvarma pälsen smeka fingrarna och borra in näsan i manen.

 

…frihetskänslan att svinga sig upp i sadeln på stallplanen och rida ut i naturen åt det håll som känns bäst för stunden.

 

…de förtroliga samtalen med ridsällskapet under ridturen. Det är som om själva monotonin i ridningen och den omedelbara närheten till naturen tar fram en djupare och mer öppen och generös sida av oss själva.

 

…alla de ofattbart många timmarna vid sidan av ridbanan, på tävling, träning och i skogen tillsammans med min dotter. En ynnest.

IMG_8823 (1)

De vackra hästarna är fotograferade på Ryssbo gård, Ängsö.

I ärlighetens namn måste jag också berätta vad jag inte saknar. De flesta som frågar tror att hästarna tog så mycket tid i anspråk men så ser jag det inte alls, åtminstone inte sedan vi flyttade hit till lilla gården. Lika mycket tid som att mata och gå ut med en hund kanske, ta en promenad eller cykeltur. Ungefär så. Nej, det jag inte saknar är…

 

…hästars obegripliga förmåga att ständigt göra sig illa, bli sjuka eller halta. En häst har fyra ben, två ögon, en lång rygg, en mage och en mun och det är väldigt många svaga punkter tyvärr. Det förde med sig en oro som ofta låg på lut och oräkneliga veterinärbesök och därmed sammanhängande kostnader. Det är nog den biten jag saknar allra minst.

 

…att ständigt behöva jaga hovslagare. Låter inte så svårt men eftersom det är brist på duktiga hovslagare behandlar de sina kunder lite hur som helst och en häst behöver skos ungefär var åttonde vecka. Kommer/kommer inte/ändrar tid/är onåbara…

 

… och så finns det ridlärare och ridlärare. De bästa, men tack och lov inte alla, är tyvärr oftast uppblåsta egocentriker. Och så tycker jag inte om hur desamma utnyttjar ungdomar och barn som nästan gratis arbetskraft med löften om ridlektioner, resor till Island mm. Nej tack!

 

…kostnaderna saknar jag inte. Nu längtar jag efter att till exempel kunna resa mer och inte känna mig lika bunden.

 

…och faktiskt så kan jag bli trött på hästfolk, inackorderingar i stall, som kan bete sig precis hur galet som helst. Hästarna är det sällan problem med…

 

…och så tröttnade jag på Svenska Islandshästförbundet som för några år sedan som drev en mycket lång och märklig process mot en hästtränare för medlemmarnas årsavgifter.

 

Ja, det är sådant där runt omkring som jag inte saknar. Men egentligen saknar jag hästarna otroligt mycket.

IMG_8834

Kraftfullt möte

IMG_8801

Det är tur att kameran ofta ligger på passagerarsätet i bilen. I förrgår kväll på väg ut till Ängsö, naturreservatet, möter jag helt plötsligt fem enorma Ardennerhästar och fyra glada barbackaryttare. Jag har nog sällan varit så snabb att stanna bilen, hoppa ur och få igång kameran. Det här är äkta horsepower! Hästarna är verkligen enormt stora och jag är imponerad av ryttarna som rider barbacka.

IMG_8792 (1)

Kvällshimlen är spektakulär. Tunga svarta moln och solsken om vartannat. Intuitionen får mig att ge mig ut i naturen, har kommit på mig själv att ofta stå utanför huset både morgon och kväll och blicka mot himlen och känna av väder och vind.

IMG_8796 (1)

En av ryttarna känner jag igen. Det är Häst- och grönsaksbonden som bland annat odlar och säljer ekologiska grönsaker i Västeråstrakten. Dessutom använder han sina numera ovanliga Ardennerhästar inom flera olika områden som körning i skogen, gräsklippning i parker, körning och social verksamhet bland människor.

 

IMG_8805 (2)

En unghäst är med som handhäst och ryttarna skojar och skrattar där högt upp på de breda hästryggarna medan solen går ner.

IMG_8807 (1)

På vägen hem är solnedgången vid Ängsösundet spektakulär och molnen över himlen gör att ljuset och färgerna förändras ideligen.

IMG_8866

Stannar bilen vid bron och bara står och tar in färgerna och ljuset. Konstaterar att kvällarna ute i naturen är dyrbara och fyllda med värdefullt innehåll.

IMG_8872

Att känna saknad utan att veta om det

Träffat gamla vänner och hästar som livet förde mig samman med för några år sedan. Har inte förstått det riktigt men har saknat hästarna, har tiden låtit sjuka undan något sedan jag sålde min sista häst, den vita, för några månader sedan. Det är något speciellt med en mule, att känna den varma andedräkten, tilliten och närheten. Jag närmar mig den svarta princessan försiktigt, i gengäld får jag uppleva en närhet och kärvänlighet som är lite utöver det vanliga när vi inte är förtroliga sedan tidigare.

IMG_3550 IMG_3553

En glimt från islandshäst SM 2017

IMG_7042

Det har nästan blivit lite av en tradition för mig att besöka SM för islandshästar i början av juli. På något vis börjar sommaren då, semestern är i annalkande och likaså den första solbrännan efter en lång dag utomhus. I år bjöd helgen dock både på sol och regn.

 

Det är omöjligt att inte tänka sig tillbaka sex år i tiden när jag var stolt hästägare och mamma till en SM-ryttare. Elisabeth var 17 år och det var faktiskt lite av en bedrift att kvalificera sig till SM med Loftur, den starka och egensinniga hästen som krävde sin ryttare. Han trivdes som en kung och njöt av uppmärksamheten på SM och att vara lite VIP i våra liv. Lika roligt som det var då lika skönt är det att inte vara hästägare, ponnymamma eller en BOB (bär och betalar) nu.

IMG_6920 IMG_6997

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Här är i alla fall duktiga YR-ryttaren Charlotta och hennes häst Rodi som kvalificerade sig till två A-finaler, både i tölt och fyrgång, och åkte hem med två röda rosetter. Jag gav ett halvt löfte att ta några bilder på det snygga ekipaget, i övrigt fick kameran vila och jag ägnande mig åt trevligt umgänge på SM i stället.

IMG_7051

Island, Unadalur igen

IMG_6177 (1)

I höstas tillbringade jag en dag ensam i hästflocken i Unadalur. Det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Det är svårt att beskriva men naturen och hästarna tillsammans bildar en helhet som talar till mitt innersta väsen. Att vi människor kanske bara är en liten del av något som är mycket större.

 

Jag ville så gärna att min familj skulle få uppleva det här och tack vare JF Hestar, som jag har besökt två gånger, var det möjligt. Turligt nog var en unghästflock redan utsläppta på bete i den undersköna dalgången Unadalur.

 

Vi körde bilen en liten bit upp och stannade vid en bro som vi inte vågade åka över fast det skulle gå. Sedan vandrade vi den sista biten till avspärrningen som hindrar hästarna att springa tillbaka ner mot stallet. Vi såg direkt en ensam fux och tänkte att då måste hästflocken finnas i närheten, kanske i sänkan ner mot vattendraget. Inga hästar där. Vi vandrade vidare upp i dalen och plötsligt ser vi några små prickar långt borta. Kanske fem sex hästar tror vi. När vi kommer närmare ser vi en häst som tittar på oss intensivt. Plötsligt börjar det röra sig i gräset runt omkring och det ena huvudet efter det andra sticker upp. Hela flocken ligger och sover och plötsligt reser sig den ena efter den andra. Det är många, säkert 20-30 hästar.

IMG_6170 (1) IMG_6217 (1) IMG_6209

Ettåringarna är både nyfikna och försiktiga samtidigt. Elisabeth står alldeles stilla och låter dem komma fram. Se hur osäker men samtidigt nyfiken den här söta fuxen med ljus man är. När den försiktigt blir kliad slappnar den av och bara njuter och vill helst klia tillbaka.

IMG_6214 IMG_6200 (1)

Urban sätter sig på ett klippblock och njuter av utsikten. Plötsligt springer alla ettåringarna dit och omringar honom. De är så härligt nyfikna och blir modigare tillsammans i flocken. Det är just därför uppfostran i flock är så viktigt och som bland annat gör att Islandshästarna har ett så trevligt psyke.

IMG_6234 IMG_6238

Under vår resa runt Island har vi sett och upplevt så mycket. Isberg, glaciärer, vattenfall, osannolika naturscenerier, svarta stränder, magiska gejsrar, naturligt uppvärmda bad mm mm. När jag frågade den yngre generationen vad som var bäst, eller topp tre, svarar alla att vandringen med hästflocken var bäst eller på andra plats tillsammans med badet i den här lilla byn. Är så tacksam att jag för nästan tre år sedan anmälde mig till min första ridresa till Hofsós med Viby islandshästar. Annars hade jag och vi inte fått uppleva det här.

IMG_6242 IMG_6267