Varför går det bakåt?

IMG_0392

Jag blir så upprörd över det som sker i samhället nu och över debatten.
Att unga flickor inte kan röra sig fritt längre utan stor risk att bli sexuellt trakasserade. Vad är det som händer?

Unga flickor som intervjuas säger att ”det alltid har varit så”. Ja, kanske om perspektivet är fem år tillbaka.
Nej, det har inte alltid varit så. När jag var 20 år var det ingen som ropade ”hora” efter mig. Jag stod längst fram i publiken på konserter på Ullevi och trängdes, det fanns inga gäng som omringade tjejer och tafsade. Jag gick ”lättklädd” ensam genom hela Stockholm kl 3 på natten till nattbussarna på Sveavägen. Ingen tittade, ingen kommenterade, inget hände. Elisabeth vågar inte gå från KTH till Gärdet.

Det jag har varit med om är att någon full klasskamrat eller senare arbetskamrat har tafsat. Det är inte ok men ett nej har varit ett nej. Det är något annat än det som har hänt i Köln och på svenska festivaler.

Varför går det bakåt? Vi måste våga prata om vad som sker när kulturer med olika värderingar möts utan att bli kallade rasister. Det krävs MOD av politiker, journalister, polisar – ja av oss alla.

Den här artikeln i SvD belyser detta på ett intressant sätt.

IMG_0393

Så vacker morgon idag. Hästarna trivs i kylan.

IMG_0396

IMG_0403

IMG_0410

Today

BEFORE YOU
DIAGNOSE YOURSELF
WITH DEPRESSION OR
LOW SELF-ESTEEM,
FIRST MAKE SURE
YOU ARE NOT, IN FACT,
SURROUNDED BY
ASSHOLES.

 

OR A BROKEN LEG

 

Tack, tack, tack

IMG_9343

IMG_9345

IMG_9378

IMG_9381

IMG_9382

IMG_9386 (1)

 

 

 

 

 

 

 

 

Tusen tack alla vänner, grannar och familjen för omtanke och stöd!

Ligger i soffan och tittar på vackra blommor och äter choklad. Har fått så mycket fint och gott. Och en rolig bok som jag har sträckläst. Har ändå deppat ihop de sista dagarna, less på att ha ont och inget kunna göra. Vill komma igång, är inte van att vara nere för räkning. Men det är intressant det där. Gör iakttagelser, från grodperspektivet, kan man säga. Ser hur övriga i familjen stiger fram, lagar god mat, plockar ur diskmaskinen, organiserar hästar och tillvaron. Tänker på chefskap och att släppa fram, jag är kanske mindre bra på det där. Van som jag är att dirigera allt och ha kontroll.

”Religiös?” ”Jag?! Skojar du?”

”Skogen har ersatt kyrkan”
var en liten rubrik i Svenska Dagbladet för ett par veckor sedan.

Ja, så är det nog även för mig. Eller rättare sagt så har skogen inte ersatt kyrkan utan är kanske den kyrka jag hade besökt om jag levt för länge sedan. Kanske är jag ändå religiös med moderna mått mätt.

I skogen kan jag uppleva någon form av andlighet, att jag bara är en mikroskopisk del av någon större helhet. Det inger någon form av förtröstan, det vi kanske alla längtar efter och behöver.

bild (17)

Här är jag och Asi i Dystra Skogen som vi kallar den här granskogen. Det är egentligen ett orättvist namn men här är det alltid lite mörkt i sluttningen på norrsidan av ett berg och det växer knappt något under de höga granarna. Ljuset silar  vackert mellan stammarna och mossan lyser grön. Luften är syremättad, fuktig och doftar mylla. Det är alltid lugnt och stilla även när det blåser. Mitt kyrkorum.

Ljus och mörker

IMG_7778

Senaste tiden har jag fotograferat mycket. Gått med kameran över axeln så fort jag har haft möjlighet.

Det svåraste att hantera är ljuset. Eller rättare sagt avsaknaden av ljus, dvs mörker.

Funderar på det. Precis som i livet. Ljuset är lätt, att förhålla sig till mörkret är svårare men går att hantera med träning. För mycket ljus är inte bra heller. Skapar inget djup och dimensioner i livet.

Lite djupa funderingar så här fredagkvällen.
De underbara rosa rosorna solkade med lite svärta förgyller min helg.

Trevlig helg!

IMG_7773

IMG_7775

Fredagsfägring och fundering

IMG_7555

Fredagens bukett hade gärna fått pryda mitt hem men är fotograferad på Rosendals trädgård i Stockholm.

Sitter i solen i vardagsrummet och lyssnar på hovklapper på vägen utanför. Med tiden har jag lärt mig vilken häst och ryttare det är utan att titta. Idag är det granngårdens fux vars hovar klapprar med snabba ivriga steg.

Lyssna, känna, titta, dofta, smaka. Försöker lära mig att bli mer närvarande i nuet!

Trevlig helg!

 

IMG_7552 (1)

Vi gör vad vi kan

IMG_7342

Känns svårt att glädjas åt ytliga ting när så många människor har det svårt och ohyggliga bilder fastnar på näthinnan. Vi kan alla, var och en, du och jag,  i alla fall göra något. T ex gå in och stödja initiativet

Vi Gör Vad Vi Kan.

Idag har vi varit ute i skogen och plockat kantareller. Känner tacksamhet att bo i ett land som Sverige. Bara en sådan sak med allemansrätten. Att få gå ut och vistas i skogen och plocka svamp och bär. Vi har det bra, det är många som inte har det.

 

Den motvilliga modellen

IMG_6202 (1)

De var många år sedan jag fick fläta det här håret och det är inte ofta jag får ta några bilder heller. Stor integritet har hon, min dotter. Fick nådigt och snabbt ta en bild på fiskbensflätan, hann varken få till ljus eller bakgrund. Hm…

Det är tomt här hemma. Oscar i San Francisco, Elisabeth och pojkvännen har just åkt till Malta och Urban jobbar långa dagar i Stockholm. Hästarna är hemma och jag, det är lugnt och ger tid till tankar.