Prestation vs resultat

IMG_2714

Ända sedan Peder Fredricson vann Jerringriset i januari och den därefter långdragna mediadebatten huruvida någon kan vinna ett sådan pris för en silvermedalj när dessutom ”hästen gör jobbet” har jag funderat på hur viktigt det är att skilja på resultat och prestation i livet i största allmänhet.

 

Troligtvis var det så att de hästintresserade förstod att det är en sådan enorm prestation som låg bakom och att just själva prestationen i det här fallet var större än att uppnå ett specifikt resultatet i form av en guldmedalj.

 

Prestation är något som är kopplat till den egna insatsen medan resultat är beroende av yttre faktorer som inte går att påverka själv. Yttre faktorer kan t ex vara vilka som är medtävlare och vilken dagsform de har.

 

Det här blir intressant när man för över det till andra områden i livet. Till exempel när jag arbetade som fastighetsmäklare var under de första åren både prestationen (antalet arbetade timmar/vecka) och resultatet (lönen) förhållandevis hög. Med tiden blev rollerna ombytta. Prestationen blev obeskrivligt hög medan resultatet förhållandevis lågt och detta på grund av strukturförändringar i branschen. Strukturförändringarna kunde jag inte påverka själv vilket gjorde att jag så småningom valde att lämna yrket.

 

Jag tror att vi människor har en förmåga att blanda ihop begreppen prestation och resultat. Vi värderar människor runt omkring oss utifrån resultatet men glömmer bort att titta till den faktiska prestationen. Det är också viktigt att vara ärlig och snäll mot sig själv och bland titta över förhållandet mellan prestation och resultat. Att påminna sig om att det finns yttre faktorer som inte går att påverka och kanske värdera sin egen prestation utifrån just själva prestationen.

 

Hela förra helgen jagade jag fullmånen med kameran. Det gick sådär. Precis när jag befann mig på rätt ställe med kameran riggad på stativ svepte någon molnbank in och månen gled retsamt in bakom molnen. Tidig pyjamasmorgon nere i hästhagen. Molnbank precis vid horisonten. Seneftermiddag i bilen vid Ängsösundet och plötsliga mörka skyar. Man kan lugnt säga att prestationen var större än resultatet. Resultatet – ja det blev bara en knapp fullmåne med skakig kamera från bilfönstret på måndagmorgonen.

Jordad

IMG_2006

Mina tankar inför det nya året går mot ett liv än mer i samklang med naturen och vårt liv på jorden. Att försöka konsumera mindre och med mer tanke på miljön och världen vi lever i. Kanske äta mer ekologisk, mindre kött och mer grönsaker (inte så svårt). Konsumera färre prylar och klädesplagg (inte svårt). Försöka köpa odlade blommor mindre ofta (svårt, fast egentligen inte), köra mindre bil (jättesvårt) och resa mer sällan (svårt). Vad gäller bil väntar jag på att utvecklingen av elbil skall ta ett rejält kliv framåt med både tekniken och utbyggnad av laddningsstationer. Prislappen är för hög på fungerande elbilar idag men jag är igen expert på det här området.

 

Inom design och formgivning ser vi att trä (obehandlade nordiska träslag), vegetabiliskt garvat läder och genuint hantverk såsom keramik är på frammarsch. Blommor, trädgård och i förlängningen natur och skog är områden som får fler anhängare. Trä, läder, blommor, lera. Allt ursprunget ur jorden med minimal bearbetning. Enklast och mest naturligt är att vara ute i naturen, plocka blommor och svamp. Jag kommer oftast tillbaka till det. Vackert och naturligt.

IMG_2016 (1)

Vi gjorde underlägg av en björkstam som min bror hade med sig på annandagen. Den kombinerade kniven/skeden kommer från Naturkompaniet och näverasken är ett loppisfynd för en tia. Keramikmuggen är drejad av Milla Keramik i hennes källare utanför Örebro.

Underbart är kort

IMG_1986

Idag smälter islyktorna som jag gjorde i helgen. Det är på något sätt trösterikt att det går att skapa något så vackert av bara vatten. Jag har alltid fascinerats av ljustes spel i kristall, glas och vatten. Drömmer om växthus och att besöka ishotellet i Jukkasjärvi, också det förgängligt. Det är tid nu att förverkliga drömmar.

IMG_1979

Torsdagseftermiddag i Stockholm

IMG_0942

Först mysig fika med Ewa på klassiska café Saturnus på Östermalm och gott om tid för samtal. Det är bra. Saturnus fanns redan när vi bodde ett stenkast härifrån. Det var länge sedan nu. Tanken far iväg,  sliding doors, undrar hur livet hade blivit om vi hade bott kvar här eller utanför Stockholm.

 

Som målstyrande robotar  utan att väja för något hastar alla fram. Blicken i fjärran, eller möjligtvis närvarande i mobilen. Jag är inte van vid det från småstaden. Kanske därför jag valde bort ett liv här. Men jag älskar att vara på besök. Känna pulsen, framåtandan, självförtroendet. Mod, blickar som möts. Elegans, förfining, estetik. Stockholm i mitt hjärta.

 

Julskyltningen är magisk och glittrande. Himlen är intensiv mörkblå i fullmånens sken. Vilken underbar seneftermiddag det blev! Biblioteksgatan, Café Saturnus, Birger Jarlsgatan, Sturegallerian, Norrmalmstorg.

IMG_0921 IMG_0924 IMG_0931 IMG_0954 IMG_0936

Kungsgatan och fasaden på Sturegallerian

IMG_0932

Läget, läget och läget

IMG_0515 (3)

Jag älskar utsikt. Alltså bara älskar. Det spelar inte så stor roll om det är utsikt över vatten, ängar eller som här över Stockholm. Kontakt med horisonten är viktigt, att få följa ljuset och solens vandring. Min första lägenhet låg på nionde våningen med storslagen utsikt. Här vyn från Elisabeths första lägenhet, lilla pärlan på Gärdet.

 

Under åren som fastighetsmäklare har jag uppskattningsvis besökt kanske 2000 lägenheter, bostadsrätter. Kom på mig själv att alltid först gå fram till något fönster och titta på utsikten och känna in läget. Parkeringsplatser, affär, bensinmackar, stora vägar, skorstenar, närliggande betongväggar. Det går bort för mig om jag får välja. Rakt norrläge gör mig inte heller så glad, då är solen borta och det blir mörkt. Det där med läget är viktigt. Nu från ett läge till ett annat.

Intuition

IMG_9898

Ibland vet jag hur det blir. Vad som kommer att hända. Jag tror att det är efter alla mina år som fastighetsmäklare som jag har utvecklat en lite kuslig känsla, eller intuition, för vad framtiden har i sitt sköte. Så många gånger har jag vetat vad som händer eller vad som nästa steg blir. Det kan handla om helt olika företeelser. Om utveckling på arbetsplatser, i relationer i min närhet eller om trender inom design och inredning. Vid flera tillfällen har jag vetat på förhand vad som kommer att ske i min omgivning. Ibland brukar jag retas lite och säga att jag vet hur det blir, att jag är lite synsk eller en spåkärring. Då blir jag betraktad med skeptis och jag ser att motparten blir osäker och vacklar lite. Jag är ju liksom inte ”den typen”.

 

Antagligen är jag bara väldigt observant på människor och beteenden i min närhet och jag har blivit van att tolka små signaler, kanske något enstaka ord eller en blick, ett för dagen ovanligt klädesplagg eller kanske endast ett par nyputsade skor. Måhända är jag bara känslig.

IMG_9952 IMG_9954 IMG_9932 IMG_9978

I den yttre kretsen av min tidigare arbetsplats kände jag att något inte stämde med en person och häromdagen fick jag förklaringen. Jag är tacksam att ha fått denna gåva även om jag inte har förstånd eller kunskap att till fullo utnyttja potentialen.

IMG_9980 (1)

Vilken konstig dag

IMG_9570

Vilken konstig dag idag. Först snöstorm och trafikkaos som aldrig tar slut och sedan valresultatet i USA. Funderar på det där och hur mediarapporteringen egentligen fungerar. Nu är det ju så att ungefär 50% har röstat på Trump och då är det ju faktiskt så. Påminner väldigt mycket om mediarapporteringen omkring valet här i Sverige och Sverigedemokraternas framfart. Någonstans är det ju ändå medborgarna som röstar, känns lite som om journalisterna försöker skapa opinion. Vad vet vi egentligen?

IMG_9561 (1)

Här är jag med min vackra, vänliga häst i den frostiga hagen i lördags. 100% närvaro och inga tankar på omvärlden! Glädje här och nu!

Bondekärlek

IMG_9251

Lite så där i största allmänhet är jag kär. Bondekärlek. Eller kanske är det mer en tacksamhet och beundran. Det är så lätt att ta det för givet, att vi har mat på bordet och hästarna i stallet har friskt och torrt hö. Förut tänkte jag aldrig på det, in och handla på ICA, och det var inte mer med det. Märkligt nog var det först när hästarna kom in i mitt liv igen som jag kom att se och förstå vilket arbete våra bönder gör. De odlar och skördar hö, kör hem varje enskild bal till mitt stall (tack Jonas), hämtar och kör bort gödselstacken (tack Torbjörn), har mark som jag får rida på (tack Henrik med flera), drar upp min bil när jag har kört av vägen (tack Mats). Många fler, ingen glömd. Jag köper ekologiska ägg  på en gård här i närheten och även ekologiskt lammkött och grönsaker på en annan gård. Där är det Najib som odlar grönsakerna och han har de mest fantastiska grönsaker, har skrivit om det här. På ett fält intill har han solrosor som han brukar sälja i den lilla gårdsbutiken för 5 kr/st. Till vår oktoberfest som blev sent på säsongen ville jag absolut har solrosor på bordet. Då lät vår sms konversation så här: ”Hej! Kan jag plocka och köpa några solrosor?” ”Hej Karin, det finns inte kvar några solrosor.” ” Jo, men jag åkte förbi dem i söndags, de behöver inte vara jättefina.” ”Ok, bara att ta om det finns.” ”Tack, betalar såklart om jag hittar några. Är väldigt glad för dina fina grönsaker.” I hans ögon var de inte värda att sälja men för mig var de helt fantastiskt fina. Det är kvalité.

Vapendragare

IMG_8979Jag är inte förvånad. När jag körde fram hästtransporten idag såg jag att det växte mossa på den. På riktigt. Förut åkte vi hit och dit på träningar och tävlingar nästan varje vecka. Det var vårt liv och engagemanget var på topp. Sedan tog Elisabeths studier över och jag ägnande ännu mer tid åt mitt arbete som fastighetsmäklare. En älskad häst som tragiskt lämnade oss och sedan mitt benbrott på det. Livet går i faser och var sak har sin tid. Jag har verkligen saknat  min vapendragare Elisabeth med hästarna. Men idag lastade jag in Asi i hästtransporten och åkte och red en välbehövlig ridlektion för en isländsk instruktör.  Ringrostigt och ovant att åka iväg själv men känner mig lite pepp nu och har fått handfasta instruktioner hur min häst skall ridas till nästa gång! Ha ha, min vita häst Asi fick i alla fall mycket beröm av instruktören.

IMG_8946Har funderat på det där ordet vapendragare. Tycker det är så bra och beskriver så väl vad det handlar om. Någon som man kämpar tillsammans med under ibland svåra tider. Som ställer upp, som håller med och som man både kan skratta och gråta tillsammans med. Det är viktigt med vapendragare i livet. Tänker tillbaka på mina olika arbetsplatser som fastighetsmäklare och tankarna går till någon assistent, till en mäklarkollega och en chef. Så fina och viktiga personer som jag har haft omkring mig.  Ett tack far iväg i tanken till mina forna vapendragare. Någon gång har jag inte haft en vapendragare, då blir det med ens tungt och trist.  Saknar min vapendragare med hästarna, de saken är klar.

The answer is blowin´ in the wind…

IMG_8891

Får se nu om jag får ihop de här bitarna av kuddmossa till en krans? I mitt nästa liv skall jag bli florist, eller vem vet, kanske i det här livet?

”The answer, my friend, is blowin´ in the wind.”

Modigt av Svenska Akademin att utse Bob Dylan till årets nobelpristagare i litteratur. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Texterna är otroliga men samtidigt blir uttrycket något mer tillsammans med musik. 1984 lyssande jag på honom på Ullevi i Göteborg. En fantastisk upplevelse, tänk om man visste då att han skulle bli nobelpristagare.

IMG_8895 IMG_8890

Så här blev kransen som nu hänger på stalldörren. Dekorerade med några enekvistar och blad från Begonia Rex som är en prydnadsväxt inomhus. Jag verkligen älskar att hålla på med blommor och växter.
IMG_8901
IMG_8903