#no filter och verkligheten genom kameran

IMG_4999

Den här utsikten alltså, kommer att sakna den. Fotografierna är inte redigerade, färgerna är precis jag upplevde dem.  Fantastiska i verkligheten men egentligen väl färgstarka som bilder för att vara i min smak.

IMG_4994

 

För mig är kameran som ett extra öga. Genom den ser jag detaljer, skiftningar, stämningar, känslor. Lägger märke till ljus, väder och temperatur. Sådant som jag kanske inte alls skulle fundera på annars. Jag upptäcker saker när jag tittar genom den smala kameralinsen. Jag blir mer uppmärksam på detaljer, former, färger, hur människor agerar och mår och hur hästar rör sig. Det är som om jag kopplar på ett sjätte sinne. Tvärt emot vad många tror så är jag mer närvarande när jag fotograferar och tänker i bilder än annars. När jag har kameran i handen är jag uppmärksam på min omgivning och har lättare att komma ihåg hur verkligheten såg ut och upplevdes. Dessutom blir bilderna i sig en påminnelse om stunden och händelserna.

IMG_4995

Kameran och bilderna ljuger aldrig. Det är bara när vi redigerar eller arrangerar bilden som verkligheten blir förvrängd. För inte så länge sedan blev jag ledsen när jag tittade på en bildserie, jag såg något så tydligt där men som kanske hade varit för smärtsamt att ta in med synintrycket. Kort därefter blev jag varse om att verkligheten genom kameralinsen var den sanna.

IMG_5002

Ögonblicksbilder är något jag funderar på. Frusna mycket korta sekvenser av livet och tillvaron. Ögonblicksbilder blir ofta kritiserade för att vara just det och för att vara tagna ur sitt sammanhang. Kanske är det precis tvärtom. Så som verkligheten egentligen är fast vi inte kan uppfatta det med våra sinnen eller synintrycket.

Nya utsikter

IMG_4984

Med ett visst vemod blickar jag ut över landskapet. Solnedgången är slående vacker. Färgerna så välbekanta men olika från dag till dag. Det finns ännu lite tid kvar att blicka ut över dalen och skogskanten på andra sidan. Nya utsikter väntar.

IMG_4975

Förra våren gick jag på keramikkurs och gjorde de här äggen som hänger i grenarna från al. Det var i princip det enda som blev bra. Tror inte leran och jag var en bra match. Nu har jag återgått till silversmidet igen och känner mig som hemma. Skall snart visa upp några nya smycken. Livet går i cirklar.

IMG_4967

IMG_4976

IMG_4969

Hemmadag och tid för tankar

IMG_1758

Ligger i soffan och gör ingenting. Det är ovanligt. Blickar ut över landskapet som jag älskar. Hästhagarna, dalen och skogskanten bortom åkrarna. Bilderna är från i söndags, idag är det gråmulet. När vänner och besökare kommer hit stannar de oftast till framför de stora fönstrena och beundrar utsikten. Jag har aldrig tidigare uppskattat en utsikt över åkrar och skog så mycket som här. Hade fått för mig att endast utsikt över hav och vatten var vackert och rogivande. Så fel jag hade.

IMG_1747 (1)

IMG_1744

                                             

När vi bestämde oss för att flytta hit för drygt fem år sedan var det en form av ett socialt experiment. Livet i den stora sekelskiftesvillan i stan med närhet till allt kändes kravfyllt och för det mesta körde bilarna bara in och ut på uppfarten mellan jobb, stall och aktiviteter här och där. När jag väl var hemma sprang jag upp och ner mellan fyra våningar och skyndade ut i trädgården i bland mest för att hålla ogräset undan. Maken kallade sig själv för ”vaktmästaren” och sprang alltid med hammaren i handen beredd på diverse akututryckningar och renoveringsprojekt. Ja, vi sprang, precis så var det och efter femton år i villan var det dags att påbörja andra varvet med renovering. Vi längtade efter ett lugnare liv, mindre boarea och färre prylar. Så när sonen flyttade till Göteborg för studier flyttade resten av familjen ut på landet. Från 300 kvm till 100 kvm med stall och hagar och plats för de tre islandshästarna. Där i glipan mellan stallet och garaget kikade hästarna alltid fram när någon bil rullade in på stallplanen. Idag är det lite sorgligt tomt i stall och hagar.

IMG_1754

Här ute på landet har jag lärt mig att uppskatta naturen, att älska tallskogen och att blicka mot stjärnorna. Att plocka ängsblommor på försommaren, att lyssna på kronhjortarnas brunstvrål på hösten och veta var lummern växer i skogen.

Luktärtor, ytspänning och arvegods

IMG_9514

Mina luktärtor fortsätter att glädja mig. Den första blomman tittade fram strax innan midsommar och ända sedan dess har små buketter fyllt huset med underbar doft. Kanske som en följd av att det ekar tomt i stallet har jag vårdat dem ömt med mängder av vatten och näring hela sommaren. Några dagars bortavaro i Skåne höll nästan på att kosta dem livet. När jag kom hem var de översållade av bladlöss som nästan kvävde alla blommor och knoppar. Starkt såpvatten tog kål på ohyran och nästan på luktärtorna också men som repade sig efter en ordentlig nedklippning och rejält med regn.

 

Med inspiration från en av mina favoritbloggare Weronica, Living by W, som är en mästare på att komponera vackra buketter i passande vaser placerade jag mängder av luktärtor i låga växtkärlet Palissad design Signe Persson-Melin. Jag har länge trånat efter något från hennes trädgårdsserie i sandgjuten återvunnen aluminium och har haft en förkärlek för fågelbadet i form av en snäcka. Efter flera års längtan föll valet i stället på den kanske mer användbara ovala krukan. Jag har bestämt mig nu. När jag inhandlar något skall det vara så beständigt att det kan tänkas bli arvegods eller åtminstone ha ett andrahandsvärde. Allt annat går bort, undantaget är loppisfynd. Inköpen blir dyrare men mer sällan förekommande. Sparar tid, plats och energi.

IMG_9345

IMG_9344 (1)

                             

På morgonen tassar jag ofta ut i morgonrocken. Daggdropparna glittrar i de försiktiga bleka solstrålarna. Faschineras av ytspänningen och hur stora dropparna är. På tal om arvegods, det är ofta något som brukar leda till just till det – ytspänning. Något som jag ofta har känt av i mitt tidigare arbete som fastighetsmäklare när bostad och bohag skall säljas och fördelas.

IMG_9527

Jag har aldrig odlat luktärtor tidigare men fick fick även där inspiration från Weronika som tipsade här om hur luktärtor odlas. Jag följde guiden till punkt och pricka och lyckades över förväntan. För övrigt måste ni kika in på hennes blogg där hon tipsar om kultur, design och mode. Lite som att läsa Svenska Dagbladets helgbilaga kryddat med underbara blomsteruppsättningar och extravaganta loppisfynd. Trevlig helg!

IMG_9533

IMG_9536 (1)

Solbollar och flow

IMG_8623 (1)

Solbollar, fjädergräs,  blad från lammöron och eklöv

En ny favoritblomma för mig är Solboll, Craspedia.  En distinkt gul blomsterboll på en kraftig hård stjälk. En sån där pigg, glad liten blomma som är en riktig glädjespridare. Den betraktas som en eternell och är mycket hållbar i buketter även om den kan avge ett gult puder. Jag plockar dem helst när de inte är riktigt utslagna så blir de ännu mer hållbara.
IMG_8616

När jag gör blomsterarrangemang som den här blomsterkronan kan jag komma in i ett tillstånd av verkligt flow. Tiden stannar på något vis och jag är utanför mitt eget medvetande. En timme eller två kan helt plötsligt ha passerat. Inga tankar, inga kroppsliga förnimmelser utan endast en meditativ koncentration på uppgiften. Ett mycket vilsamt och behagligt tillstånd som jag har funderat på en del. I vilka situationer uppstår det? Går det att träna sig till att lättare komma i flow? Jag vet inte men är nyfiken på att utforska det. Jag kan känna någon form av aktiv flow när ett ridpass verkligen fungerar och när samarbetet mellan häst och ryttare är hundra procent, när ett kundmöte genom min inverkan ger upphov till harmoni och positiv samverkan mellan parterna. Sådant här kan jag fundera på ibland. Vad tycker du?

IMG_8622

De här solbollarna och fjädergräset är plockade på självplock på Slottsträdgården Ulriksdal, jag ni vet, en av mina favoritplatser. Lammöronen kommer från en vacker skärgårdsö och är därefter torkade mellan sidorna i en tjock bok.

IMG_8541

Nu hänger blomsterkronan över glasbordet i det soliga rummet med alla fönster.

IMG_8665

IMG_8673

Att verkligen kunna känna medkänsla

IMG_4669

Jag har en väninna som nyligen har råkat ut för nästan samma typ av benbrott som jag hade. Som jag känner med henne. Hennes oro, smärta, tvivel, förtvivlan. Precis som det kändes för mig då för ett och ett halvt år sen. Känna samma känslor. Medkänsla. Nu vet jag vad det verkligen är att kunna känna medkänsla på riktigt. Allra längst in i själen. Det är kanske lätt att tro att man kan förstå hur någon har det eller känner men det går inte om det inte är självupplevt. Det vet jag nu. En ny insikt som jag säkerligen måste att påminna mig om då och då.

Tidig morgon

God morgon. Jag är uppe tidigt och skall åka och döma en islandshästtävling. Är ju examinerad sportdomare. Koncentration och fokus är det som gäller idag. Detaljstudera ekipagen. Det är roligt men krävande. Känner ansvaret mot ryttarna som har rätt till en kompetent, engagerad och rättvis bedömning. Brukar bli ganska trött efteråt. De här bilderna tog jag igår morse i hagen. Kanske den bästa stunden under dagen. Sömnig, rofylld och stilla morgon långt ifrån tävlingsnerver och prestationsångest. Bästa livet med häst.

IMG_3580

IMG_3595

IMG_3589

IMG_3581

 

Drömmar

IMG_3131

Vinden är isande kall och det har kommit två decimeter snö, våren låter vänta på sig. Om en månad, i mitten av april, brukar gräset växa grönt i hagarna. Hästarna blir ystra och visar med bestämdhet att vi människor är ganska ointressanta jämfört med det saftiga gräset. Det känns väldigt avlägset nu.

IMG_3139

Jag drömmer om att dricka kaffe i solvarma växthus, att vandra på sandstränder och se fotavtrycken långsamt försvinna, att plocka blommor i hästhagen. Att känna ljumma vindar. Att skörda rabarber och de första jordgubbarna. Älskar våren och försommaren innan den ibland kvalmiga sommaren och insekterna kommer.

IMG_3140

Sen har jag andra drömmar om gamla fönster och blommiga tapeter. Om vackra dörrar, breda golvtiljor, sandstränder, blomsterängar.  Gamla smedjor, lador och växthus tycker jag också om. Man kan ju alltid drömma.

IMG_3142 (1)

En blomsterbukett som har sett sina bästa dagar får nytt liv nedklippt i små vaser och flaskor.

 

En utstakad led

IMG_2537

Ibland önskar man att livet vore lika enkelt att följa som en utstakad led på en söndagspromenad. Med tydliga anvisningar om riktning och sträcka och med vackra blickfång utmed färdvägen.

IMG_2543

IMG_2547

Utan tydliga vägskäl som tvingar till beslutsamhet och svåra val.

IMG_2539

Och med rastplatser med vacker utsikt och tid för vila och eftertanke.

IMG_2552

IMG_2551

Ibland är färdvägen brant och kanske nyckfullt slirig. Ibland är riktningen tryggt utstakad utan tveksamhet om färdriktningen.

IMG_2556

IMG_2557

Plötsligt kanske riktningen tar en tvär sväng och landskapet ändrar skepnad…

IMG_2560

…nya dörrar öppnas och kanske stängs.

IMG_2563

IMG_2565

Nya utsikter eller trygghet i vältrampad skog och mark?

IMG_2540

Några funderingar under en söndagspromenad i naturreservatet Ängsö. I bostadshuset på den här gården bor någon som jag som jag känner stor tacksamhet inför, som väntade tills ambulansen kom när jag låg i vid dikeskanten med brutet ben för snart ett och ett halvt år sedan. Är glad att min fotled är så bra nu.

IMG_2567

Prestation vs resultat

IMG_2714

Ända sedan Peder Fredricson vann Jerringriset i januari och den därefter långdragna mediadebatten huruvida någon kan vinna ett sådan pris för en silvermedalj när dessutom ”hästen gör jobbet” har jag funderat på hur viktigt det är att skilja på resultat och prestation i livet i största allmänhet.

 

Troligtvis var det så att de hästintresserade förstod att det är en sådan enorm prestation som låg bakom och att just själva prestationen i det här fallet var större än att uppnå ett specifikt resultatet i form av en guldmedalj.

 

Prestation är något som är kopplat till den egna insatsen medan resultat är beroende av yttre faktorer som inte går att påverka själv. Yttre faktorer kan t ex vara vilka som är medtävlare och vilken dagsform de har.

 

Det här blir intressant när man för över det till andra områden i livet. Till exempel när jag arbetade som fastighetsmäklare var under de första åren både prestationen (antalet arbetade timmar/vecka) och resultatet (lönen) förhållandevis hög. Med tiden blev rollerna ombytta. Prestationen blev obeskrivligt hög medan resultatet förhållandevis lågt och detta på grund av strukturförändringar i branschen. Strukturförändringarna kunde jag inte påverka själv vilket gjorde att jag så småningom valde att lämna yrket.

 

Jag tror att vi människor har en förmåga att blanda ihop begreppen prestation och resultat. Vi värderar människor runt omkring oss utifrån resultatet men glömmer bort att titta till den faktiska prestationen. Det är också viktigt att vara ärlig och snäll mot sig själv och bland titta över förhållandet mellan prestation och resultat. Att påminna sig om att det finns yttre faktorer som inte går att påverka och kanske värdera sin egen prestation utifrån just själva prestationen.

 

Hela förra helgen jagade jag fullmånen med kameran. Det gick sådär. Precis när jag befann mig på rätt ställe med kameran riggad på stativ svepte någon molnbank in och månen gled retsamt in bakom molnen. Tidig pyjamasmorgon nere i hästhagen. Molnbank precis vid horisonten. Seneftermiddag i bilen vid Ängsösundet och plötsliga mörka skyar. Man kan lugnt säga att prestationen var större än resultatet. Resultatet – ja det blev bara en knapp fullmåne med skakig kamera från bilfönstret på måndagmorgonen.