Den svåra konsten att vara snäll

Jag är alldeles för snäll för mitt eget bästa. Fixar och donar och ser till andra mer än mig själv. Bjuder på middagar, skjutsar hit och dit. När så andra tar mig för givet och förväntar sig stöd och hjälp utan att ge mig en chans att planera och vara delaktig i processen då blir jag riktigt trött. Än värre när andra i närheten ringer och beklagar sig och låter sin egen frustration gå ut över mig.  När samtalet är en monolog, inte en dialog. Är faktiskt trött på att känna mig som en soptunna för andras mentala skräp och osorterade ryggsäckar. Hädanefter kommer jag att välja min samvaro med de som ger mig kärlek, värme och omtänksamhet. Det kan vara så enkelt som ett hjärta i ett sms, en blomma som tack för middagen eller en uppriktig kram och några ärligt uppskattande ord. Som lyssnar på hur jag faktiskt mår och vilka önskningar, behov och drömmar jag har. Tack för idag!

Rosa tankar i oktober

Så här i början på oktober påminner jag mig själv om att stödja cancerfonden och kampanjen Rosa bandet där bidrag går till att bekämpar bröstcancer genom att finansiera cancerforskning, sprida kunskap om sjukdomen och driva opinion. Nu handlar jag rosamärkta varor, sätter in en slant och köper själva Rosa bandet. Varje år får ca 8 000 kvinnor bröstcancer och tyvärr ökar antalet insjuknande varje år, tack och lov blir prognosen bättre dock. Kom igen med ett bidrag!

Rosa favoriter fotograferade med mobilen:

1. Jag har precis upptäckt skönheten rosa Ringkrage. Vilken uttrycksfull blomma som jag försöker torka just nu.
2. Underbar bukett som inspirerar, fotograferad i Fältöversten idag. Rosa rosor, eterneller, ormbunkar, spirea, hortensia, vass mm.
3. Ljuvlig rosa skymningspromenad som lever kvar i minnet ännu efter flera dagar.
4. En rejäl vitamininjektion gav den här rosa bilen som var parkerad utanför kontoret häromdagen!

En gammal fiskehamn

De här bilderna från Gräsgårds fiskehamn på sydöstra Öland gör mig nästan lite ledsen. Hamnen var så gott som öde, färgen flagnade och de få kvarvarande fiskebåtarna var ålderstigna. Påminner mig om att fisken i Östersjön är så gott som utfiskad och de fiskar som trots allt finns kvar är i princip otjänliga på grund av miljögifter. Jorden vi ärvde.

Drömma och att leta efter en speciell känsla

 

Jag letar efter en känsla, den brukar infinna sig direkt, men oftast inte alls. Jag kan inte säga vilken känsla det är, det är bara något som infinner sig och känns där inombords. Den är svår att beskriva men kanske kan sammanfattas med ord som lugn och harmoni. Närvaro av skönhet och estetik är viktigt, frånvaron av oro och hot likaså. Plötsliga ljud, som av bilar och motorcyklar, kan skrämma mig. Tystnaden är välgörande men märkligt nog är naturens egna ljud sällan störande eller hotfulla. Fågelkvitter, havsbrus eller trädkronors sus är välbekant och rogivande. Att kunna vila i tanken och handlingen.

Utsikt över ängar, åkrar, hästhagar och vatten inger ett lugn, likaså att över öppna landskap blicka mot horisonten. Träd, en blommande buske, det gröna är vilsamt för själen. Ljus och himmel.

Själva bostaden i sig är mindre viktig förutom de funktioner som vi idag anser vara en nödvändighet. Om jag, innan jag vaknar ur drömmen, får önsketänka står nog glasveranda och kakelugn överst på listan.

Att njuta av det sparsmakade

Jag blickar ut över den vackraste av soluppgångar utanför köksfönstret. I fjärran skymtar vatten vid horisonten. Jag skulle inte köpa några snittblommor under vintern men kunde inte motstå några få tulpaner från självplocket på Slottsträdgården Ulriksdal. Som jag njuter av dessa fem tulpaner med doft av nytvättad tvätt som vajar i vinden, äpplen, citron och lavender. Njutningsfull sparsmakad konsumtion. Den gångna tidens frosseri av långväga snittblommor är över. Libretto Parrot är en utsökt tvåfärgad papegojtulpan som visar vägen till medveten måttfullhet.

Danskt hygge till ett innerligare och lyckligare liv

Min barndomsvän vill gärna åka gärna över till Köpenhamn när jag kommer ner till Skåne och inte mig emot. Numera ser vi bortom Ströget och senast besökte vi Designmuseum Danmark. Ett innehållsrikt museum med allt från nutida design till danska designklassiker. I museishoppen, även den välfylld, hittade jag de här små intressanta böckerna som förklarar det nu så populära ordet hygge samt varför danskarna är ett av världens lyckligast folk. Inte konstigt att det är så mysigt i Köpenhamn trots att det är en storstad.

Hygge skulle jag vilja översätta till ”gemytlighet” eller kanske ”vänskaplig atmosfär”. Enligt författaren Meik Wiking som har skrivit ”The little book of Hygge, the danish way to live well” handlar hygge bland annat om:

Atmosfär genom till exempel att tända ljus, att ha bra belysning och att använda naturmaterial.
Njutning som en kopp thé, ett bakverk, några chokladpraliner men inte konsumtion i övermått.
Närvaro, att vara tillsammans utan störningar från till exempel mobiler.
Jämlikhet, att samvaron tillsammans är viktigare en den enskilda individen.
Tacksamhet för det som är bra just nu.
Välbefinnande genom en tänd brasa, mjuka kuddar, plädar, böcker, musik, snittblommor eller annat från naturen.
Samhörighet genom att vara tillsammans och skapa gemensamma minnen.
Harmoni genom frånvaro av konkurrens och skryt och genom att undvika drama. Lämna diskusionerna om politik till en annan gång.

I boken ges konkreta tips på att skapa ett liv med mer hygge och även tips månad för månad. Jag kan verkligen rekommendera de här båda böckerna som innehåller många tänkvärda och enkla tips till ett mer innerligt och lyckligt liv. Det behöver inte vara så komplicerat helt enkelt. Jag tänker ”fjällstuga” eller ”livet på landet”.

Att välja samma väg

Vägens mjuka kurvor är välbekanta. Jag blickar ut över det öppna mälarlandskapet, känner lugnet. Det är vilsamt med bara åker, skog, horisont och himmel. Något enstaka hus här och där. Ett minimum av intryck, tryggheten i det invanda. Jag väljer gärna välkända stigar, tar samma väg om och om igen. Andra, precis likt vissa hästar, vandrar inte samma väg dag efter dag.

En plötslig förnimmelse av Dystra skogen

Namnet till trots var Dystra skogen en av våra vackraste ridvägar. Där ängen tog vid och vattnet glittrade i fjärran gick ridstigen in genom trolsk, nästan magisk, granskog. Ett stilla sakralt rum där dagsljuset försiktigt silade ner mellan de höga träden. Marken var alltid täckt av grön mjuk mossa och den enda stigen slingrade sig i mjuka bågar mellan träden. Den delade sig och pockade alltid på ett vägval där vi oftast valde att rida igenom bäcken. Det var som om även hästarna älskade denna plats, de liksom vi, stannade gärna för någon minuts kontemplation.

Bland julgranarna igår slog ett kraftigt doftminne emot mig, det var som om jag slungades fem år tillbaka i tiden då vi ofta red igenom Dystra skogen och andades in den frisk doften av gran. Vemod, saknad och trots allt tacksamhet för den tid som var då.

För ett par år sedan förvandlades Dystra skogen till ett mindre kalhygge så ridturerna fick ofrivilligt ta en annan riktning.

Boktips: Hälsorevolutionen – vägen till en antiinflammatorisk livsstil

Vetenskapsjournalisten Maria Borelius har skrivit en intressant bok där hon går på djupet om vad som triggar igång inflammationer i våra kroppar. Här tas ett helhetsgrepp som innefattar allt från mat och näringslära, till fysiskt välbefinnande och hur till exempel naturupplevelser kan minska inflammation och smärta. Som en teaser kan jag säga att kapitel 10 ger mig en vetenskaplig förklaring till varför jag känner sådan omedelbar lycka när jag besöker Island. Mycket läsvärt som inspirerar mig till livsstilsförändringar.

Island, Eyrarbraut, Sommaren 2017

Underbara hästar och djupa samtal

Katarina och vackra islandsstoet Hilma som är avelsbedömd i 1:a klass.

Med åren har jag tröttnat på ytligt prat om väder, vind, skvaller och ingenting. Det riktiga samtalet som även ger tid för reflektion och eftertanke är något jag har saknat och som jag aktivt försöker söka mig till när jag umgås med vänner och arbetskamrater. Jag har börjat ställa frågor. Samtalen har blivit intressantare, längre och med en fördjupad relation som följd. Det är spännande. Vad frågar jag då?

Om du ser tillbaka på ditt liv som du har levt hittills, under vilken period upplevde du att du var som lyckligast? Varför då? Hur ser en perfekt dag ut för dig? Vad gör du då? Om du fick reda på att du endast har fem år kvar att leva vad skulle du göra då? Hur skulle du vilja leva de sista fem åren? Om du nu inte trivs på arbetsplatsen, har du funderat att på allvar förändra din situation?

Nu är det inte så att jag frågar och frågar men ibland slänger jag ut en sådan här fråga om stämningen är den rätta. Jag har själv blivit förvånad över att samtalet då ofta har tagit en fin och annorlunda vändning och hur även hur relationen har djupnat. Långt senare har jag även fått positiv feed-back att det var så bra att jag ställde just den där frågan. Lite måndagsfunderingar så där.