Boktips: Hälsorevolutionen – vägen till en antiinflammatorisk livsstil

Vetenskapsjournalisten Maria Borelius har skrivit en intressant bok där hon går på djupet om vad som triggar igång inflammationer i våra kroppar. Här tas ett helhetsgrepp som innefattar allt från mat och näringslära, till fysiskt välbefinnande och hur till exempel naturupplevelser kan minska inflammation och smärta. Som en teaser kan jag säga att kapitel 10 ger mig en vetenskaplig förklaring till varför jag känner sådan omedelbar lycka när jag besöker Island. Mycket läsvärt som inspirerar mig till livsstilsförändringar.

Island, Eyrarbraut, Sommaren 2017

Underbara hästar och djupa samtal

Katarina och vackra islandsstoet Hilma som är avelsbedömd i 1:a klass.

Med åren har jag tröttnat på ytligt prat om väder, vind, skvaller och ingenting. Det riktiga samtalet som även ger tid för reflektion och eftertanke är något jag har saknat och som jag aktivt försöker söka mig till när jag umgås med vänner och arbetskamrater. Jag har börjat ställa frågor. Samtalen har blivit intressantare, längre och med en fördjupad relation som följd. Det är spännande. Vad frågar jag då?

Om du ser tillbaka på ditt liv som du har levt hittills, under vilken period upplevde du att du var som lyckligast? Varför då? Hur ser en perfekt dag ut för dig? Vad gör du då? Om du fick reda på att du endast har fem år kvar att leva vad skulle du göra då? Hur skulle du vilja leva de sista fem åren? Om du nu inte trivs på arbetsplatsen, har du funderat att på allvar förändra din situation?

Nu är det inte så att jag frågar och frågar men ibland slänger jag ut en sådan här fråga om stämningen är den rätta. Jag har själv blivit förvånad över att samtalet då ofta har tagit en fin och annorlunda vändning och hur även hur relationen har djupnat. Långt senare har jag även fått positiv feed-back att det var så bra att jag ställde just den där frågan. Lite måndagsfunderingar så där.

Är det någon mer än jag som har klimatångest?

Den varma sommaren har lämnat mig med inte bara solbränna utan också med en diffus känsla av obehag. Jag tror jag har klimatångest. Känner oro för vår planet. Uppvärmning, smältande isar, höjda havsnivåer och för att vi är för många här på jordklotet helt enkelt.

Det är svårt det där med vad som är bäst för miljön. Min dotter har skrivit en debattartikel som publicerades i Ny Teknik häromdagen, går att läsa här. Den handlar om upplevd avsaknad av tydliga miljömål på fordonsmarknaden. Inte ett lätt ämne att ge sig in i. Det finns många forskningsresultat som går åt olika håll.

Själv tänker jag mycket på konsumtionen och hur vi kan minska den. Jag är ingen förebild på något vis men anstränger mig att bli bättre. Försöker verkligen rannsaka mig själv inför varje eventuell köpinpuls. Behöver jag verkligen detta? Blir oerhört trött på influensers och bloggare som i varje inlägg  radar upp köplänkar på löpande band och sedan rättfärdigar sig med det är läsarens beslut att inhandla något eller inte. Jo, förvisso, men visst uppmuntrar det till konsumtion.

Fröställningar från blomstermorot. Alla bilderna är från en ljuvlig soluppgång på Fårö.

Förutom att ifrågasätta varje eventuellt inköp har jag även en annan strategi för att konsumera mindre.  Ett kanske lite annorlunda angreppssätt. Jag försöker handla kläder, skor, accessoarer mm så dyrt som möjligt, eller så dyrt som jag har råd till. Då blir det med automatik färre saker inköpta.  Dessutom blir jag ofta mer nöjd med inköpen och använder dem fler gånger. Kanske är det till och med så, eller förhoppningsvis i alla fall, att de är producerade på ett mer etiskt sätt också.

Jag äter inte kött så ofta, kanske en gång i veckan. Helst köper jag närproducerat naturbetat kött som lamm, vilt eller ekologiskt nötkött. Inhandlar kött här. Som bästa bonden Ulf skriver i månadsbrevet till sina kunder:  ”Så bra det känns att det endast behövs staket, vatten och mineraler för att få  kött från marker där vi bor.” Det känns så fint att äta kött som är producerat på det sättet.

Jag har tänkt att utmana mig själv under det närmaste dryga halvåret. Har bestämt mig för att inte köpa några snittblommor alls och inga och krukväxter fram till i vår när det går att plocka ängsblommor och andra blomster ute i naturen igen. Fram tills dess blir det mossa, kvistar från gran och tall och annat som kommer direkt från naturen. Inget som är odlat i växthus, ofta med konstgödsel och som är transporterat över halva jordklotet. Några veckor finns kvar att hitta blomster i naturen men sedan får jag plocka fram min kreativitet för att dekorera här hemma.

 

Att ha svårt för före-och-efter bilder

Ett gammalt kök och en bukett som består av kronärtskocka, rips, eukalyptus, hirs, fjädergräs, daggsalvia och fingerborgsblomma.

Vi renoverar en nergången lägenhet. Det är lite typiskt oss, vi lyckas aldrig köpa något som är fräscht från början. Ok, lite har det nog kliat i fingrarna också. Jag kan inte visa före-bilder, ni vet så där före-och-efter-bilder. Kan inte fotografera det som är fult- det går bara inte. Här hemma blundar jag och stänger av, längtar tills det nya köket är klart. Det gamla köket är i en klass för sig men på något sätt såg jag något i de gamla turkosa köksluckorna när buketten i gröna, silvriga och blå toner stod på diskbänken framför. Lite färgmatch så där.

Blommorna, de vackra, är från självplocket hos Slottsträdgården Ulriksdal. Köket, för mig det fula, ryker snart. Luckorna och den gamla skåpsinredningen åker ner i containern på återvinningen.

Blomsterdrömmar

IMG_6088 (1)

I denna underbara tid när syrenen blommar fick jag en fråga om hur min trädgård skall se ut. Jag skulle visualisera. Växthus med stenmur längst ner, plats för massivt matbord. Kräftskiva i mörkögd augustinatt och kaffe med blek vårsol i blick. Skapa miljöer tycker jag om och jag fick svaret att jag är bra på det. Några få höga odlingslådor. Rosor, lavendel, pioner, syrener. Ungefär så.

IMG_6074 (1)

IMG_6089 (1)

IMG_6095 (1)

IMG_6070 (1)

Moodboard

IMG_5607

Vi renoverar en ljus 60-tals lägenhet strax utanför storstaden. Flyttlasset går dit om några veckor. Det är inspirerande att göra om något från grunden, att väja material, färger och stil. Möblerna är givna, jag är inte så förtjust i att byta ut och köpa nytt. Något nyköpt blir det säkert men i stort sett kommer det som redan finns att användas. Jag har äldre möbler undanstoppade på förvaring ute i logen och nu är det dags för farfars gamla chiffonjé att få vara med igen. Jag tycker inte att den har passat in i den här lilla villan på landet.

 

Gör en moodboard med bilder från inredningstidningar. Först river jag ut sidor som jag tycker om, därefter försöker jag finna en helhet och gemensam nämnare.  Jag ser en vit bas, tyg, mörkt trä, moderna detaljer, kristallkronor och blänk av metall. Önskar skapa en relativt stilren hotellstil, lite 60-tal, med några få inslag från gångna tider. Vi får se om jag lyckas.

 

Under årens lopp har vi haft förmånen att leva olika liv i vitt skilda typer av bostäder. Från att ha varit uppvuxen i en 70-talsvilla utanför Stockholm till sunkig sekelskifteslägenhet i Lausanne med utsikt över alperna, klassisk 20-talslägenhet i Stockholm, stelt renoverad 50-talsvilla i Tyskland, nyklassisistisk 20-talsvilla i Västerås och lantligt belägen 90-talsvilla. Dessutom har ungefär 1000 bostäder passerat mig som fastighetsmäklare.

 

Det känns som om jag har sett ett otal färg- och tapettrender segla upp för att därefter lika hastigt försvinna. Vi själva har målat, laserat, svampat och tapetserat med bårder högt och lågt. Struktur, väv, mönstrat, enfärgat. I början på 2000-talet sålde jag 200 nyproducerade lägenheter vars samtliga rum var färgstarkt tapetserade i gult, grönt, blått och terrakotta. Sociala medier har tills nyligen svämmats över av dystra ödesmättade rum i mörka dämpade färger för att nu blomstra likt sommarängar.

 

Hos oss blir det ljust,  äggskalsfärgat och en tapet som minner om 60-talet, Acanthus i ljust beige mönster, i nytryck från Engblad & Co. Den tapeten är jag uppvuxen med i 70-talsvillan och färgerna då var olivgrönt och smutsgult (vad kallades den färgen då?). Köket skall vi också så småningom göra om och där är jag mer osäker på inredning och färg. Ljust blir det med största sannolikhet i alla fall. Renovering pågår, längtar tills det är klart!

Det är lite mycket nu…

IMG_5412

Titt som tätt i livet brukar jag säga ”det är lite mycket nu” och häromdagen blev jag så full i skatt på jobbet när en kollega säger precis så och springer runt så som jag alltid har gjort. Jag tror vi är ganska lika hon och jag.

IMG_5421

Jag stannar i alla fall upp och tar in naturen, den är alltid där som en stor trygg famn att vila i. Årstidernas växlingar och solens bana över himlen. Jag vet alltid var solen och månen befinner sig och hur stora syrenernas knoppar är och när det är dags att leta blåsippor bland löven. Lyssnar på fågelsången och uppskattar även fasanernas högljudda läten. Känner doften av jord och konstaterar att isen inte ligger många dagar till på Mälaren. Jag är glad att jag har förmågan att uppskatta det lilla som kanske är det stora i livet.

IMG_5403

 

#no filter och verkligheten genom kameran

IMG_4999

Den här utsikten alltså, kommer att sakna den. Fotografierna är inte redigerade, färgerna är precis jag upplevde dem.  Fantastiska i verkligheten men egentligen väl färgstarka som bilder för att vara i min smak.

IMG_4994

 

För mig är kameran som ett extra öga. Genom den ser jag detaljer, skiftningar, stämningar, känslor. Lägger märke till ljus, väder och temperatur. Sådant som jag kanske inte alls skulle fundera på annars. Jag upptäcker saker när jag tittar genom den smala kameralinsen. Jag blir mer uppmärksam på detaljer, former, färger, hur människor agerar och mår och hur hästar rör sig. Det är som om jag kopplar på ett sjätte sinne. Tvärt emot vad många tror så är jag mer närvarande när jag fotograferar och tänker i bilder än annars. När jag har kameran i handen är jag uppmärksam på min omgivning och har lättare att komma ihåg hur verkligheten såg ut och upplevdes. Dessutom blir bilderna i sig en påminnelse om stunden och händelserna.

IMG_4995

Kameran och bilderna ljuger aldrig. Det är bara när vi redigerar eller arrangerar bilden som verkligheten blir förvrängd. För inte så länge sedan blev jag ledsen när jag tittade på en bildserie, jag såg något så tydligt där men som kanske hade varit för smärtsamt att ta in med synintrycket. Kort därefter blev jag varse om att verkligheten genom kameralinsen var den sanna.

IMG_5002

Ögonblicksbilder är något jag funderar på. Frusna mycket korta sekvenser av livet och tillvaron. Ögonblicksbilder blir ofta kritiserade för att vara just det och för att vara tagna ur sitt sammanhang. Kanske är det precis tvärtom. Så som verkligheten egentligen är fast vi inte kan uppfatta det med våra sinnen eller synintrycket.

Nya utsikter

IMG_4984

Med ett visst vemod blickar jag ut över landskapet. Solnedgången är slående vacker. Färgerna så välbekanta men olika från dag till dag. Det finns ännu lite tid kvar att blicka ut över dalen och skogskanten på andra sidan. Nya utsikter väntar.

IMG_4975

Förra våren gick jag på keramikkurs och gjorde de här äggen som hänger i grenarna från al. Det var i princip det enda som blev bra. Tror inte leran och jag var en bra match. Nu har jag återgått till silversmidet igen och känner mig som hemma. Skall snart visa upp några nya smycken. Livet går i cirklar.

IMG_4967

IMG_4976

IMG_4969

Hemmadag och tid för tankar

IMG_1758

Ligger i soffan och gör ingenting. Det är ovanligt. Blickar ut över landskapet som jag älskar. Hästhagarna, dalen och skogskanten bortom åkrarna. Bilderna är från i söndags, idag är det gråmulet. När vänner och besökare kommer hit stannar de oftast till framför de stora fönstrena och beundrar utsikten. Jag har aldrig tidigare uppskattat en utsikt över åkrar och skog så mycket som här. Hade fått för mig att endast utsikt över hav och vatten var vackert och rogivande. Så fel jag hade.

IMG_1747 (1)

IMG_1744

                                             

När vi bestämde oss för att flytta hit för drygt fem år sedan var det en form av ett socialt experiment. Livet i den stora sekelskiftesvillan i stan med närhet till allt kändes kravfyllt och för det mesta körde bilarna bara in och ut på uppfarten mellan jobb, stall och aktiviteter här och där. När jag väl var hemma sprang jag upp och ner mellan fyra våningar och skyndade ut i trädgården i bland mest för att hålla ogräset undan. Maken kallade sig själv för ”vaktmästaren” och sprang alltid med hammaren i handen beredd på diverse akututryckningar och renoveringsprojekt. Ja, vi sprang, precis så var det och efter femton år i villan var det dags att påbörja andra varvet med renovering. Vi längtade efter ett lugnare liv, mindre boarea och färre prylar. Så när sonen flyttade till Göteborg för studier flyttade resten av familjen ut på landet. Från 300 kvm till 100 kvm med stall och hagar och plats för de tre islandshästarna. Där i glipan mellan stallet och garaget kikade hästarna alltid fram när någon bil rullade in på stallplanen. Idag är det lite sorgligt tomt i stall och hagar.

IMG_1754

Här ute på landet har jag lärt mig att uppskatta naturen, att älska tallskogen och att blicka mot stjärnorna. Att plocka ängsblommor på försommaren, att lyssna på kronhjortarnas brunstvrål på hösten och veta var lummern växer i skogen.