Blomsterdrömmar

IMG_6088 (1)

I denna underbara tid när syrenen blommar fick jag en frågan om hur min trädgård skall se ut. Jag skulle visualisera. Växthus med stenmur längst ner, plats för massivt matbord. Kräftskivor i mörkögd augustinatt och kaffe i blek vårsol. Skapa miljöer tycker jag om och jag fick svaret att jag är bra på det. Några få höga odlingslådor. Rosor, lavendel, pioner, syrener. Ungefär så.

IMG_6074 (1) IMG_6089 (1) IMG_6095 (1) IMG_6070 (1)

Moodboard

IMG_5607

Vi renoverar en ljus 60-tals lägenhet strax utanför storstaden. Flyttlasset går dit om några veckor. Det är inspirerande att göra om något från grunden, att väja material, färger och stil. Möblerna är givna, jag är inte så förtjust i att byta ut och köpa nytt. Något nyköpt blir det säkert men i stort sett kommer det som redan finns att användas. Jag har äldre möbler undanstoppade på förvaring ute i logen och nu är det dags för farfars gamla chiffonjé att få vara med igen. Jag tycker inte att den har passat in i den här lilla villan på landet.

 

Gör en moodboard med bilder från inredningstidningar. Först river jag ut sidor som jag tycker om, därefter försöker jag finna en helhet och gemensam nämnare.  Jag ser en vit bas, tyg, mörkt trä, moderna detaljer, kristallkronor och blänk av metall. Önskar skapa en relativt stilren hotellstil, lite 60-tal, med några få inslag från gångna tider. Vi får se om jag lyckas.

 

Under årens lopp har vi haft förmånen att leva olika liv i vitt skilda typer av bostäder. Från att ha varit uppvuxen i en 70-talsvilla utanför Stockholm till sunkig sekelskifteslägenhet i Lausanne med utsikt över alperna, klassisk 20-talslägenhet i Stockholm, stelt renoverad 50-talsvilla i Tyskland, nyklassisistisk 20-talsvilla i Västerås och lantligt belägen 90-talsvilla. Dessutom har ungefär 1000 bostäder passerat mig som fastighetsmäklare.

 

Det känns som om jag har sett ett otal färg- och tapettrender segla upp för att därefter lika hastigt försvinna. Vi själva har målat, laserat, svampat och tapetserat med bårder högt och lågt. Struktur, väv, mönstrat, enfärgat. I början på 2000-talet sålde jag 200 nyproducerade lägenheter vars samtliga rum var färgstarkt tapetserade i gult, grönt, blått och terrakotta. Sociala medier har tills nyligen svämmats över av dystra ödesmättade rum i mörka dämpade färger för att nu blomstra likt sommarängar.

 

Hos oss blir det ljust,  äggskalsfärgat och en tapet som minner om 60-talet, Acanthus i ljust beige mönster, i nytryck från Engblad & Co. Den tapeten är jag uppvuxen med i 70-talsvillan och färgerna då var olivgrönt och smutsgult (vad kallades den färgen då?). Köket skall vi också så småningom göra om och där är jag mer osäker på inredning och färg. Ljust blir det med största sannolikhet i alla fall. Renovering pågår, längtar tills det är klart!

Det är lite mycket nu…

IMG_5412

Titt som tätt i livet brukar jag säga ”det är lite mycket nu” och häromdagen blev jag så full i skatt på jobbet när en kollega säger precis så och springer runt så som jag alltid har gjort. Jag tror vi är ganska lika hon och jag.

IMG_5421

Jag stannar i alla fall upp och tar in naturen, den är alltid där som en stor trygg famn att vila i. Årstidernas växlingar och solens bana över himlen. Jag vet alltid var solen och månen befinner sig och hur stora syrenernas knoppar är och när det är dags att leta blåsippor bland löven. Lyssnar på fågelsången och uppskattar även fasanernas högljudda läten. Känner doften av jord och konstaterar att isen inte ligger många dagar till på Mälaren. Jag är glad att jag har förmågan att uppskatta det lilla som kanske är det stora i livet.

IMG_5403

 

#no filter och verkligheten genom kameran

IMG_4999

Den här utsikten alltså, kommer att sakna den. Fotografierna är inte redigerade, färgerna är precis jag upplevde dem.  Fantastiska i verkligheten men egentligen väl färgstarka som bilder för att vara i min smak.

IMG_4994

 

För mig är kameran som ett extra öga. Genom den ser jag detaljer, skiftningar, stämningar, känslor. Lägger märke till ljus, väder och temperatur. Sådant som jag kanske inte alls skulle fundera på annars. Jag upptäcker saker när jag tittar genom den smala kameralinsen. Jag blir mer uppmärksam på detaljer, former, färger, hur människor agerar och mår och hur hästar rör sig. Det är som om jag kopplar på ett sjätte sinne. Tvärt emot vad många tror så är jag mer närvarande när jag fotograferar och tänker i bilder än annars. När jag har kameran i handen är jag uppmärksam på min omgivning och har lättare att komma ihåg hur verkligheten såg ut och upplevdes. Dessutom blir bilderna i sig en påminnelse om stunden och händelserna.

IMG_4995

Kameran och bilderna ljuger aldrig. Det är bara när vi redigerar eller arrangerar bilden som verkligheten blir förvrängd. För inte så länge sedan blev jag ledsen när jag tittade på en bildserie, jag såg något så tydligt där men som kanske hade varit för smärtsamt att ta in med synintrycket. Kort därefter blev jag varse om att verkligheten genom kameralinsen var den sanna.

IMG_5002

Ögonblicksbilder är något jag funderar på. Frusna mycket korta sekvenser av livet och tillvaron. Ögonblicksbilder blir ofta kritiserade för att vara just det och för att vara tagna ur sitt sammanhang. Kanske är det precis tvärtom. Så som verkligheten egentligen är fast vi inte kan uppfatta det med våra sinnen eller synintrycket.

Nya utsikter

IMG_4984

Med ett visst vemod blickar jag ut över landskapet. Solnedgången är slående vacker. Färgerna så välbekanta men olika från dag till dag. Det finns ännu lite tid kvar att blicka ut över dalen och skogskanten på andra sidan. Nya utsikter väntar.

IMG_4975

Förra våren gick jag på keramikkurs och gjorde de här äggen som hänger i grenarna från al. Det var i princip det enda som blev bra. Tror inte leran och jag var en bra match. Nu har jag återgått till silversmidet igen och känner mig som hemma. Skall snart visa upp några nya smycken. Livet går i cirklar.

IMG_4967 IMG_4976 IMG_4969

Hemmadag och tid för tankar

IMG_1758

Ligger i soffan och gör ingenting. Det är ovanligt. Blickar ut över landskapet som jag älskar. Hästhagarna, dalen och skogskanten bortom åkrarna. Bilderna är från i söndags, idag är det gråmulet. När vänner och besökare kommer hit stannar de oftast till framför de stora fönstrena och beundrar utsikten. Jag har aldrig tidigare uppskattat en utsikt över åkrar och skog så mycket som här. Hade fått för mig att endast utsikt över hav och vatten var vackert och rogivande. Så fel jag hade.

IMG_1747 (1) IMG_1744

                                             

När vi bestämde oss för att flytta hit för drygt fem år sedan var det en form av ett socialt experiment. Livet i den stora sekelskiftesvillan i stan med närhet till allt kändes kravfyllt och för det mesta körde bilarna bara in och ut på uppfarten mellan jobb, stall och aktiviteter här och där. När jag väl var hemma sprang jag upp och ner mellan fyra våningar och skyndade ut i trädgården i bland mest för att hålla ogräset undan. Maken kallade sig själv för ”vaktmästaren” och sprang alltid med hammaren i handen beredd på diverse akututryckningar och renoveringsprojekt. Ja, vi sprang, precis så var det och efter femton år i villan var det dags att påbörja andra varvet med renovering. Vi längtade efter ett lugnare liv, mindre boarea och färre prylar. Så när sonen flyttade till Göteborg för studier flyttade resten av familjen ut på landet. Från 300 kvm till 100 kvm med stall och hagar och plats för de tre islandshästarna. Där i glipan mellan stallet och garaget kikade hästarna alltid fram när någon bil rullade in på stallplanen. Idag är det lite sorgligt tomt i stall och hagar.

IMG_1754

Här ute på landet har jag lärt mig att uppskatta naturen, att älska tallskogen och att blicka mot stjärnorna. Att plocka ängsblommor på försommaren, att lyssna på kronhjortarnas brunstvrål på hösten och veta var lummern växer i skogen.

Luktärtor, ytspänning och arvegods

IMG_9514

Mina luktärtor fortsätter att glädja mig. Den första blomman tittade fram strax innan midsommar och ända sedan dess har små buketter fyllt huset med underbar doft. Kanske som en följd av att det ekar tomt i stallet har jag vårdat dem ömt med mängder av vatten och näring hela sommaren. Några dagars bortavaro i Skåne höll nästan på att kosta dem livet. När jag kom hem var de översållade av bladlöss som nästan kvävde alla blommor och knoppar. Starkt såpvatten tog kål på ohyran och nästan på luktärtorna också men som repade sig efter en ordentlig nedklippning och rejält med regn.

 

Med inspiration från en av mina favoritbloggare Weronica, Living by W, som är en mästare på att komponera vackra buketter i passande vaser placerade jag mängder av luktärtor i låga växtkärlet Palissad design Signe Persson-Melin. Jag har länge trånat efter något från hennes trädgårdsserie i sandgjuten återvunnen aluminium och har haft en förkärlek för fågelbadet i form av en snäcka. Efter flera års längtan föll valet i stället på den kanske mer användbara ovala krukan. Jag har bestämt mig nu. När jag inhandlar något skall det vara så beständigt att det kan tänkas bli arvegods eller åtminstone ha ett andrahandsvärde. Allt annat går bort, undantaget är loppisfynd. Inköpen blir dyrare men mer sällan förekommande. Sparar tid, plats och energi.

IMG_9345 IMG_9344 (1)

                             

På morgonen tassar jag ofta ut i morgonrocken. Daggdropparna glittrar i de försiktiga bleka solstrålarna. Faschineras av ytspänningen och hur stora dropparna är. På tal om arvegods, det är ofta något som brukar leda till just till det – ytspänning. Något som jag ofta har känt av i mitt tidigare arbete som fastighetsmäklare när bostad och bohag skall säljas och fördelas.

IMG_9527

Jag har aldrig odlat luktärtor tidigare men fick fick även där inspiration från Weronika som tipsade här om hur luktärtor odlas. Jag följde guiden till punkt och pricka och lyckades över förväntan. För övrigt måste ni kika in på hennes blogg där hon tipsar om kultur, design och mode. Lite som att läsa Svenska Dagbladets helgbilaga kryddat med underbara blomsteruppsättningar och extravaganta loppisfynd. Trevlig helg!

IMG_9533 IMG_9536 (1)

Solbollar och flow

IMG_8623 (1)

Solbollar, fjädergräs,  blad från lammöron och eklöv

En ny favoritblomma för mig är Solboll, Craspedia.  En distinkt gul blomsterboll på en kraftig hård stjälk. En sån där pigg, glad liten blomma som är en riktig glädjespridare. Den betraktas som en eternell och är mycket hållbar i buketter även om den kan avge ett gult puder. Jag plockar dem helst när de inte är riktigt utslagna så blir de ännu mer hållbara.
IMG_8616

När jag gör blomsterarrangemang som den här blomsterkronan kan jag komma in i ett tillstånd av verkligt flow. Tiden stannar på något vis och jag är utanför mitt eget medvetande. En timme eller två kan helt plötsligt ha passerat. Inga tankar, inga kroppsliga förnimmelser utan endast en meditativ koncentration på uppgiften. Ett mycket vilsamt och behagligt tillstånd som jag har funderat på en del. I vilka situationer uppstår det? Går det att träna sig till att lättare komma i flow? Jag vet inte men är nyfiken på att utforska det. Jag kan känna någon form av aktiv flow när ett ridpass verkligen fungerar och när samarbetet mellan häst och ryttare är hundra procent, när ett kundmöte genom min inverkan ger upphov till harmoni och positiv samverkan mellan parterna. Sådant här kan jag fundera på ibland. Vad tycker du?

IMG_8622

De här solbollarna och fjädergräset är plockade på självplock på Slottsträdgården Ulriksdal, jag ni vet, en av mina favoritplatser. Lammöronen kommer från en vacker skärgårdsö och är därefter torkade mellan sidorna i en tjock bok.

IMG_8541

Nu hänger blomsterkronan över glasbordet i det soliga rummet med alla fönster.

IMG_8665 IMG_8673

Att verkligen kunna känna medkänsla

IMG_4669

Jag har en väninna som nyligen har råkat ut för nästan samma typ av benbrott som jag hade. Som jag känner med henne. Hennes oro, smärta, tvivel, förtvivlan. Precis som det kändes för mig då för ett och ett halvt år sen. Känna samma känslor. Medkänsla. Nu vet jag vad det verkligen är att kunna känna medkänsla på riktigt. Allra längst in i själen. Det är kanske lätt att tro att man kan förstå hur någon har det eller känner men det går inte om det inte är självupplevt. Det vet jag nu. En ny insikt som jag säkerligen måste att påminna mig om då och då.

Tidig morgon

God morgon. Jag är uppe tidigt och skall åka och döma en islandshästtävling. Är ju examinerad sportdomare. Koncentration och fokus är det som gäller idag. Detaljstudera ekipagen. Det är roligt men krävande. Känner ansvaret mot ryttarna som har rätt till en kompetent, engagerad och rättvis bedömning. Brukar bli ganska trött efteråt. De här bilderna tog jag igår morse i hagen. Kanske den bästa stunden under dagen. Sömnig, rofylld och stilla morgon långt ifrån tävlingsnerver och prestationsångest. Bästa livet med häst.

IMG_3580 IMG_3595 IMG_3589 IMG_3581