Är det fel att bara vara?

”Ingenting.” ”Men vad gör ni då egentligen?” ”Ingenting.”

Just nu funderar jag över varför semestrar tydligen måste vara fullspäckade med aktiviteter och upplevelser. Vi får frågor och kommentarer om vad vi egentligen gör, eller rättare sagt inte gör. Det tycks nästan provocerande med dagar utan aktiviteter och reellt innehåll.

Tydligen skall semester idag innehålla åtminstone yoga i Indien men helst vågsurfing, segling i Kroatien eller i alla fall cykling på Mallorca. Hur har det blivit så här? Måste vi fylla vår lediga tid med nya upplevelser och utmaningar än de som vårt dagliga arbete normal medför?

När jag är ledig vill jag vila både kroppen och huvudet. Jag vill bara sova, vila, samtala, läsa, reflekterar, fundera och träna efter bästa förmåga. Äta måttligt och sunt. Att anstränga mig i övermod och tänja på gränser är inte ledighet och semester för mig.
Är det så att vi även för oss själva försöker prestera på semester och ledig tid? Att vi kanske lurar oss själva att tro att innehåll och känslan av upplevelser är viktigare än känslan av att vila i sinnet. Att vi mäter vår lycka, och kanske den i andras ögon, med upplevelser och saker?

Agaveodling på Gran Canaria

Att finna sin boplats

 

Mina närmaste vänner får ofta finna sig i att jag lämnar bordet och springer ut med kameran. ”Titta, jag måste bara…” Några fågelholkar i sent eftermiddagsljus blev uppmärksammade denna gång. Ofta påminner jag mina nära och kära om livets små förunderligheter.

Min familj tillhör flyttfåglarnas släkte. Jag önskar innerligt att flera familjemedlemmar finner sina nya boplatser till våren.

 

 

 

Ett Stockholmsfenomen eller ett symtom av vår tid?

Jag vet inte om det beror på mig men plötsligt tycker jag att vuxna människor är väldigt högljudda runt omkring mig. Många gånger nästan skriker man till varandra utan att ta hänsyn till omgivningen. Har inte tänkt på det tidigare, funderar på om det är ett konsekvens av att alla kanske är konstant uppskruvade och mer stressade här i storstaden.

I går, tidig söndagsmorgon på badhuset, kommer två medelålders kvinnor in i bastun och högljutt samtalar om familjeproblem och tonåringar. Jag sitter bredvid och tar del av samtal om berusade tonåringar, körkortsproblematik och diverse diagnoser. Rösterna är höga och genomträngande med magstöd. Men hallå…. vi sitter i en bastu där i alla fall jag vill ha lung och ro och kanske tid för eftertanke. Jag känner mig som en riktig gnällspik men ber dem dämpa sig. De ber om ursäkt och fortsätter samtala i för den aktuella miljön med mer lämplig och dämpad ton.

Precis samma fenomen förra helgen på förmiddagen när jag besökte Slottsträdgården. En grupp väninnor (inga ungdomar direkt) har stämt träff och samtalar med höga röster när de tar sig runt genom växthusen. Utan att ta hänsyn till omgivningen vräker de sig fram mellan blomsterraderna under en ständigt pågående högljudd självcentrerad svada. Var har hänsyn och omtanke tagit vägen?

Den svåra konsten att vara snäll

Jag är alldeles för snäll för mitt eget bästa. Fixar och donar och ser till andra mer än mig själv. Bjuder på middagar, skjutsar hit och dit. När så andra tar mig för givet och förväntar sig stöd och hjälp utan att ge mig en chans att planera och vara delaktig i processen då blir jag riktigt trött. Än värre när andra i närheten ringer och beklagar sig och låter sin egen frustration gå ut över mig.  När samtalet är en monolog, inte en dialog. Är faktiskt trött på att känna mig som en soptunna för andras mentala skräp och osorterade ryggsäckar. Hädanefter kommer jag att välja min samvaro med de som ger mig kärlek, värme och omtänksamhet. Det kan vara så enkelt som ett hjärta i ett sms, en blomma som tack för middagen eller en uppriktig kram och några ärligt uppskattande ord. Som lyssnar på hur jag faktiskt mår och vilka önskningar, behov och drömmar jag har. Tack för idag!

Rosa tankar i oktober

Så här i början på oktober påminner jag mig själv om att stödja cancerfonden och kampanjen Rosa bandet där bidrag går till att bekämpar bröstcancer genom att finansiera cancerforskning, sprida kunskap om sjukdomen och driva opinion. Nu handlar jag rosamärkta varor, sätter in en slant och köper själva Rosa bandet. Varje år får ca 8 000 kvinnor bröstcancer och tyvärr ökar antalet insjuknande varje år, tack och lov blir prognosen bättre dock. Kom igen med ett bidrag!

Rosa favoriter fotograferade med mobilen:

1. Jag har precis upptäckt skönheten rosa Ringkrage. Vilken uttrycksfull blomma som jag försöker torka just nu.
2. Underbar bukett som inspirerar, fotograferad i Fältöversten idag. Rosa rosor, eterneller, ormbunkar, spirea, hortensia, vass mm.
3. Ljuvlig rosa skymningspromenad som lever kvar i minnet ännu efter flera dagar.
4. En rejäl vitamininjektion gav den här rosa bilen som var parkerad utanför kontoret häromdagen!

En gammal fiskehamn

De här bilderna från Gräsgårds fiskehamn på sydöstra Öland gör mig nästan lite ledsen. Hamnen var så gott som öde, färgen flagnade och de få kvarvarande fiskebåtarna var ålderstigna. Påminner mig om att fisken i Östersjön är så gott som utfiskad och de fiskar som trots allt finns kvar är i princip otjänliga på grund av miljögifter. Jorden vi ärvde.

Drömma och att leta efter en speciell känsla

 

Jag letar efter en känsla, den brukar infinna sig direkt, men oftast inte alls. Jag kan inte säga vilken känsla det är, det är bara något som infinner sig och känns där inombords. Den är svår att beskriva men kanske kan sammanfattas med ord som lugn och harmoni. Närvaro av skönhet och estetik är viktigt, frånvaron av oro och hot likaså. Plötsliga ljud, som av bilar och motorcyklar, kan skrämma mig. Tystnaden är välgörande men märkligt nog är naturens egna ljud sällan störande eller hotfulla. Fågelkvitter, havsbrus eller trädkronors sus är välbekant och rogivande. Att kunna vila i tanken och handlingen.

Utsikt över ängar, åkrar, hästhagar och vatten inger ett lugn, likaså att över öppna landskap blicka mot horisonten. Träd, en blommande buske, det gröna är vilsamt för själen. Ljus och himmel.

Själva bostaden i sig är mindre viktig förutom de funktioner som vi idag anser vara en nödvändighet. Om jag, innan jag vaknar ur drömmen, får önsketänka står nog glasveranda och kakelugn överst på listan.

Att njuta av det sparsmakade

Jag blickar ut över den vackraste av soluppgångar utanför köksfönstret. I fjärran skymtar vatten vid horisonten. Jag skulle inte köpa några snittblommor under vintern men kunde inte motstå några få tulpaner från självplocket på Slottsträdgården Ulriksdal. Som jag njuter av dessa fem tulpaner med doft av nytvättad tvätt som vajar i vinden, äpplen, citron och lavender. Njutningsfull sparsmakad konsumtion. Den gångna tidens frosseri av långväga snittblommor är över. Libretto Parrot är en utsökt tvåfärgad papegojtulpan som visar vägen till medveten måttfullhet.

Danskt hygge till ett innerligare och lyckligare liv

Min barndomsvän vill gärna åka gärna över till Köpenhamn när jag kommer ner till Skåne och inte mig emot. Numera ser vi bortom Ströget och senast besökte vi Designmuseum Danmark. Ett innehållsrikt museum med allt från nutida design till danska designklassiker. I museishoppen, även den välfylld, hittade jag de här små intressanta böckerna som förklarar det nu så populära ordet hygge samt varför danskarna är ett av världens lyckligast folk. Inte konstigt att det är så mysigt i Köpenhamn trots att det är en storstad.

Hygge skulle jag vilja översätta till ”gemytlighet” eller kanske ”vänskaplig atmosfär”. Enligt författaren Meik Wiking som har skrivit ”The little book of Hygge, the danish way to live well” handlar hygge bland annat om:

Atmosfär genom till exempel att tända ljus, att ha bra belysning och att använda naturmaterial.
Njutning som en kopp thé, ett bakverk, några chokladpraliner men inte konsumtion i övermått.
Närvaro, att vara tillsammans utan störningar från till exempel mobiler.
Jämlikhet, att samvaron tillsammans är viktigare en den enskilda individen.
Tacksamhet för det som är bra just nu.
Välbefinnande genom en tänd brasa, mjuka kuddar, plädar, böcker, musik, snittblommor eller annat från naturen.
Samhörighet genom att vara tillsammans och skapa gemensamma minnen.
Harmoni genom frånvaro av konkurrens och skryt och genom att undvika drama. Lämna diskusionerna om politik till en annan gång.

I boken ges konkreta tips på att skapa ett liv med mer hygge och även tips månad för månad. Jag kan verkligen rekommendera de här båda böckerna som innehåller många tänkvärda och enkla tips till ett mer innerligt och lyckligt liv. Det behöver inte vara så komplicerat helt enkelt. Jag tänker ”fjällstuga” eller ”livet på landet”.

Att välja samma väg

Vägens mjuka kurvor är välbekanta. Jag blickar ut över det öppna mälarlandskapet, känner lugnet. Det är vilsamt med bara åker, skog, horisont och himmel. Något enstaka hus här och där. Ett minimum av intryck, tryggheten i det invanda. Jag väljer gärna välkända stigar, tar samma väg om och om igen. Andra, precis likt vissa hästar, vandrar inte samma väg dag efter dag.