Med ett stråk av vemod

Gula björklöv singlar stilla ner och lägger sig som en matta i en ny kulör över gräset. Dimman vilar i luften. Hösten är utan tvekan här. Jag snubblar över otaliga sladdar medan jag plockar undan hundskålar, tvättar filtar och byter en hängande router mot en väggljusstake som har hängt där förut. Några träningskläder stoppas undan. Det är tyst och tomt. Mammahotellet har motvilligt stängt för säsongen och de långväga men ändå nära har rest hem. Med osynliga band är mammahjärtat för alltid sammanbundet med två hjärtan på för långt avstånd. Ett stråk av vemod blandat med tacksamhet inför sommaren och tiden som har varit.

Kantarelltarte med taleggio och timjan

Tänk att det är sådan lycka att plocka kantareller i skogen och det absolut bästa är att får vara där tillsamman med Elisabeth som är hemma i Sverige på semester. När vi hade hästar och red långa turer långt inne i skogarna hittade vi fina kantarellställen som vi fortfarande försöker hitta tillbaka till.

Jag brukar göra en kantarelltarte med smördeg, kantareller och taleggio och den blir alltid lika uppskattad, antingen som förrätt eller i mindre bitar som tilltugg till drinken. Förra helgen åt vi den före kräftorna ute i mörkret och blåsten på en skärgårdsö, en riktigt mörkögd augustinatt!

Kantarelltarte med taleggio och timjan

25 gr smör + 25 gr smör
200-300 gr kantareller
1 liten finhackad gul lök
1 tsk vitvinsvinäger
1/2 dl vispgrädde
2-3 msk finklippt färsk timjan
1 ark smördeg
150 gr taleggio
1 äggula
1 näve ruccola

Sätt ugnen på 180 grader, vanlig ugn.
Stek kantrellerna i smör tills de får lite färg. Ta upp dem och lägg åt sidan. Stek löken tills den blir genomskinlig. Ta stekpannan från värmen och rör i vitvinsvinäger, grädde och timjan. Rulla ut smördegen, ca 20x30cm, på ett bakplåtspapper och fördela blandningen ovanpå. Strö ut kantarellerna och skiva osten och fördela ovanpå. Strö på ytterligare lite timjan. Vik upp kanterna på smördegen och pensel dem med uppvispat ägg. Grädda tarten mitt i ugnen tills den blir gyllenbrun, ca 20 minuter. Toppa med ruccola och servera. Mums!

Helgen kom med en känsla av sommar

Tänk att något så enkelt som att hänga ut lakan på tork kan vara så härligt. Det är nästan något suggesivt med tvätt som långsamt fladdrar i vinden. Och så härligt att bädda med lakan som är alldeles hårdmjuka av blåsten och fyllda med doften av vind.

Under björkarna blommar mängder av gullvivor. Jag plockar stora buketter och sticker ner näsan och sniffar in doften som faktiskt påminner om tvätt som har torkat ute. Tankarna går till min barndomsvän som är uppvuxen med gullvivor ute i skärgården. Det är hennes favoritblomma och jag önskar hon kunde vara här nu.

Vi har kärt besök av sonen och hunden Tore. Luften är fylld av andra härliga dofter för en hund och alldeles för många sjöfåglar glider retsamt förbi, som tur är utom räckhåll, långt ute på vattnet.

Fåglarna för mig är mest fågelsången. Det en ynnest att sitta ute bland blommorna en stund tidigt på morgonen och lyssna till just fågelsången. Det är meditativt att försöka urskilja olika fåglars läten, både nära och i fjärran. En ny bekantskap är enkelbeckasinens motorlika surrande som uppkommer av stjärtfjädrarna när den dyker. Tidigare bodde vi mellan åker och skog så fåglar kring vatten och sjöfågelläten får mig nu att ideligen plocka fram fågelboken.

Fredagkväll och funderingar kring foto

Fredagkväll och långsamma funderingar i soffan. Jag har insett att jag sällan tar bilder på människor. Kanske är det så att det känns ungefär på samma sätt från båda hållen. Det är inte så många som vill vara med på bild, helst inte jag heller och då blir det svårt att fotografera andra. Jag tänkte att det skall bli ändring på det nu. Har dessutom planer på ny kamera och något nytt objektiv också.

De här tre älsklingarna ställer alltid upp på bild och i morgon skall vi träffas. Lördagslängtan. Trevlig helg!

Elisabeths dag idag och stadens nya konditori

Idag fyller hon år. Hon som ständigt är i rörelse, både bokstavligt och bildligt. Modig, klok, snabb och obegripligt begåvad med siffror. Tillsammans med henne har man aldrig tråkigt, man får också vara beredd att höra sanningen men som kommer från ett varmt hjärta. Grattis!

Vi firade i fredags med bakelser från stadens nya konditori Bread & Sweets by Jennie som ligger i den nya stadsdelen intill Steam Hotel. Riktigt fina godbitar men så är de signerade en stjärnkonditor också. Jag är nog lite finsmakare här, kanske beror det på att min morfar var välkänd konditor för länge sedan.

Min mamma

Min mamma börjar glida ifrån mig. Hon finns där med en vilja av stål och med absolut bestämdhet men ändå inte. Mamma har alltid varit så rädd för att visa sitt verkliga jag, att visa sig svag och osäker. Ändå är det kanske just den mamman jag ser nu när fasaden krackelerar och hon agerar utan filter. Det är märkligt svårt att stå vid sidan om och vara oförmögen till att riktigt kunna hjälpa när någon hemfaller åt misstänksamhet, ilska och frustration. Att föra samtal om det som för henne är svårt eller känsligt är för krävande och resulterar gång efter gång i oönskad osämja och för mig en känsla av misslyckande. Mamma har uppnått en ansenlig ålder och att vara fullt fungerande då är få förunnat, att agera irrationellt och på gränsen till ovärdigt är nog mer det vanliga. Jag kunde dock aldrig ana att det skulle vara så svårt att själv stå bredvid och samtidigt försöka lösa praktiska göromål när någon blir drabbad av demens som långsamt smyger sig på. Att tillståndet kan utlösa en sådan aggression och ilska hos den drabbade att jag själv måste frambringa all min viljestyrka för att själv hålla mig upprätt.

Det sägs att man åldras och så småningom lämnar livet på samma vis som man har levt. Jag tänker på min pappa som fick tre månader kvar att leva efter sin cancerdiagnos. Han var samlad och lugn under den tid han hade kvar och kunde till och med säga att allt kändes så bra just precis då. Han berättade sakligt för mig om hur han önskade att hans begravning skulle bli. Precis så som han hade levt sitt liv med ett ständigt närvarande lugn och en återhållsam förnöjsamhet som följeslagare. Mamma däremot, tycks på alla upptänkliga sätt streta emot, inte vilja öppna sig och ta emot den hjälp som ges utan förminskar och förnekar sina tillkortakommanden. Stackars mamma, jag önskar bara att du kunde finna någon slags acceptans för livets gång och kanske känna och visa ett uns av tacksamhet för allt som livet har givit dig.

Glimtar av Julafton 2020

Vindstilla och en sol som värme. Vi satt utomhus på bryggan och drack kaffe och en och annan julklapp delades ut. En annorlunda men riktigt fin julafton. Tore bjuder som alltid upp till bus och får alla att springa i cirklar. Ett fint liv.

Jag är för alltid tacksam att den här platsen blev vår och att vi kan samla familjen här. Det känns ungefär som att ha landat i evigheten. Här en ovanlig bild på Oscar och Elisabeth tillsammans, de har oftast bott i varsin del av landet under de senaste åren.

GOD JUL

GOD JUL alla kära vänner!

I år blir det en annorlunda jul men jag väljer att uppskatta och känna tacksamhet för återhållsamhet, naturen, kär familj och vänskap på distans.  Det viktigaste julfirandet skedde igår eftermiddag då jag och min man kunde ta med mamma till sin numera sålda lägenhet och dricka glögg och äta en enkel julmiddag tillsammans med henne. Som en påminnelse om familj och traditioner gläds jag åt mormors gamla sköra julgransprydnader som hänger i granen. God Jul!

En härlig lördag

Fast regnet kom och gick alternativt hängde i luften var det ändå en sådan där mysig dag. Oscar, Mathilda och Tore kom på besök och och då blir det full fart och hundbus i trädgården. Tore är en storpudel, det är många som undrar vilken ras han är. Vi åt lunch och jag lagade fishtacos med massor av goda tillbehör och det blev riktigt fräscht och gott.

 

Fira födelsedag

När jag dukade bar jag ut den här brickan med blommor till borden. Ringblommor, ringkrage, dahlia och blodtoppar i små vaser och gamla konservburkar. Min man brukar reta mig för att jag sparar gamla glasburkar men de bruka alltid komma till användning på ett eller annat sätt. De stadiga vinglasen har blivit favoriter utomhus och är loppisfyndande rariteter från Reijmyre.

Nu skall man ju inte tala om damers ålder men min mamma har fyllt jämt och uppnått en ansenlig ålder. Vi firade här hos oss i en liten krets av de närmaste och med rejäla avstånd utomhus. Det blev en riktigt härlig dag med fin samvaro och det bästa vädret för en dag under bar himmel.

Turligt nog lämnade den tidigare ägaren kvar det vackra gamla soluret. Min bror som är noggrann påpekade tidigare i somras att det var vänt åt fel håll och nu har vi ändrat på det. Tur att någon har koll på sådant. Min man och jag rusar mest på och håller på med tusen projekt istället.

<

Jag är så tacksam för att det här blev en sådan fin dag för min mamma och att hon kunde ha de närmaste omkring sig förutom Elisabeth som var på arbete utomlands. Tack alla för en underbar dag tillsammans!