Besök hos Kolmstahöjdens Alpacka

I mellandagarna besökte vi Kolmstahöjdens Alpacka i Västerås för att göra en liten trivsam familjeaktivitet. Om vi ser lite frusna ut så var morgonen ovanligt kylig med minus 11 grader och en kalldimma som precis lättade när vi kom fram till gården som ligger på en höjd med fin utsikt över landskapet. Här kommer en riktig bildbomb från en härlig förmiddag.

Vi blev väl emottagna av Thomaz och Anne som driver den lilla gården med alpackor, får, höns och ankor. Ett nybyggt spa med bastu och pool finns också att boka. Vi fick lära oss mycket om djuren och det var roligt att få höra om de nio alpackornas olika små egenheter. Sockersöta bruna Valter med långa ögonfransar höll sig hela tiden i bakgrunden och lät sig bara matas utan handskar.

Alpackorna är försiktiga men samtidigt nyfikna och vi fick umgås med dem i vår egen takt. Vi matade dem med pellets och morötter och några alpackor kunde jag försiktigt klappa.

Röda Otto var sällskaplig och lät sig klias på halsen, pälsen var så silkesmjuk som den lenaste ull man kan tänka sig. Han höll sig framme hela tiden och ville inte gå miste om pellets och morötter. Alpackor föds upp endast för ullen och trivs i det svenska klimatet.

Vilken härlig förmiddag vi fick som avslutades med fika i gårdens lillstuga. Vi fick med oss hem en förpackning hönsägg i de vackraste av färger grönt, grått, beige, brunt och vitt.

GOTT NYTT ÅR 2022!

Juldagen med finaste familjen

Här kommer ett vykort från familjens firande tillsammans på juldagen. Vi började med lunch som bestod av en enkel fisksoppa med gott bröd bredvid. Efter en stund utomhus spelade vi julklappsspelet, drack kaffe och åt hallonkola. För flera år sedan beslutade vi att ta bort julklappar och det känns riktigt bra för alla. Det enda jag håller kvar vid är att ge julstrumpor till barnen och det tror jag är uppskattat.

Som vanligt är Oscar och Mathildas storpudel Tore allas favorit och på något mystiskt sätt lyckas han komma med på nästan alla bilder.

En underbar dag tillsammans med många fina stunder och bilder i minnesbanken. Det starka ljuset med is och sol över Mälaren är härligt men en stor utmaning för den som skall ta bilder.

Att fotografera någon med silkesmjukt hår

Håret är lika silkesmjukt nu som då. Det är som att känselminnet aktiveras genom mina fingrar när jag flätar det blonda håret. Det var många år sedan sist. Vart tog tiden vägen?  Snabb och fri som vinden är hon och med stor integritet. Igår fick jag fotografera min dotter.

Coming home for Christmas

Jag bäddar sängar och förbereder för efterlängtade och hemkommande vuxna barn som båda bor långt bort. Hundskålen är framtagen och snart kommer ett vitt yrväder springa i stora cirklar över tomten. Som jag längtar efter att dra fingrarna genom den vita krulliga pälsen!

Kuddarna berättar att någon som är hängiven skidåkare kanske kommer att bo här ute över helgerna. Tyvärr kan vi inte erbjuda snö och skidåkning och isen på Mälaren har just brutits upp.

Blå timmen kommer tidigt och jag binder kransar i växthuset. Det är kallt men tyst, stilla och vackert. Det finns trots allt en tjusning med vintern också även om det inte är min årstid.

Det var en fin helg

Att mötas av den här vyn på fredagskvällen är tacksamt. Axlarna åker ner och andetagen blir djupare. Det blev en fin helg, blåsten avtog, solen sken och jag fick mysa med Tore och hans husse och matte. Att sedan växthuset nästan blev klart gjorde det hela inte sämre. En fin lördag och söndag helt enkelt.

Här ligger jag och kopplar av i vår vedeldade badtunna från finska Kirami. Kaminen sitter på utsidan vilket gör att det är gott om utrymme i själva badtunnan. Vi fyller tunnan med vanligt kommunalt vatten och använder inte kemikalier, vilket gör att vattnet tappas ur efter en eller två användningar. Det passar oss bra som inte värmer upp tunnan så ofta utan bara någon helg då och då. Det går även att rena vattnet genom att sätta till Biocool som är nedbrytbart och inte innehåller klor. Då kan man bada några dagar i rad. För oss är det här ett fräscht, enkelt och miljövänligt sätt att ha en badtunna.

Ombytta roller, reflektioner ur en mammas perspektiv

Under många år hade jag dåligt samvete för att jag ägnade så mycket tid åt vår dotter och hennes hästintresse som också var mitt stora intresse. Sonen fick inte alls lika mycket uppmärksamhet av mig då och jag hade svårt att känna samma entusiasm inför hans teknik- och dataspelsintresse. Han åkte skidor med pappa vilket jag och dotterns aldrig hann med de under de mest hästintensiva åren. Jag har trots det aldrig känt mig som en dålig mamma utan jag har alltid funnits där för båda, bakat bullar och alltid lagat middag men timmarna i stallet var många.

Idag är det sonen som delar mitt form- och designintresse och uppskattar den subtila elegansen i en sliten furubänk från Carl Malmsten. Vi diskuterar ytbehandling av väggarna i ateljén, placering av växthuset och han slänger fram en designtidskrift som jag kastar mig över. Han är numera hundägare och där delar jag hans nyväckta intresse för djur. Dottern är lycklig när hon åker krävande skidåkning med sin pappa och den för länge sedan förhatliga julklappen med skidor är glömd. Hästintresset är fortfarande stort men nu är jag inte längre delaktig på samma sätt eftersom hon arbetar och bor i Tyskland. Livet ändå, tacksam. Inget är bestående utan olika tillstånd förändras, det kan man vara säker på. Kanske en tröst för någon annan mamma som känner sig otillräcklig i den tiden som är just nu.

”Är du inte klar snart husse?”

Näst efter att bli kliad är springa det bästa han vet, helst fort och långt. Storpudeln Tore har en i princip outtröttlig energi och framför skidor eller cykel får han utlopp för åtminstone en del av den.

Här håller Oscar och Mathilda på att förbereda sig för en tur med cyklarna tillsammans med Tore på grusvägarna i skogen. Tore vet vad som skall hända och är uppspelt och förväntansfull. Sedan bär det iväg!

När jag bläddrade bland bilderna från i somras hittade jag de här. Som jag saknar alla tre som är tillbaka i norra Sverige nu.

Med ett stråk av vemod

Gula björklöv singlar stilla ner och lägger sig som en matta i en ny kulör över gräset. Dimman vilar i luften. Hösten är utan tvekan här. Jag snubblar över otaliga sladdar medan jag plockar undan hundskålar, tvättar filtar och byter en hängande router mot en väggljusstake som har hängt där förut. Några träningskläder stoppas undan. Det är tyst och tomt. Mammahotellet har motvilligt stängt för säsongen och de långväga men ändå nära har rest hem. Med osynliga band är mammahjärtat för alltid sammanbundet med två hjärtan på för långt avstånd. Ett stråk av vemod blandat med tacksamhet inför sommaren och tiden som har varit.

Kantarelltarte med taleggio och timjan

Tänk att det är sådan lycka att plocka kantareller i skogen och det absolut bästa är att får vara där tillsamman med Elisabeth som är hemma i Sverige på semester. När vi hade hästar och red långa turer långt inne i skogarna hittade vi fina kantarellställen som vi fortfarande försöker hitta tillbaka till.

Jag brukar göra en kantarelltarte med smördeg, kantareller och taleggio och den blir alltid lika uppskattad, antingen som förrätt eller i mindre bitar som tilltugg till drinken. Förra helgen åt vi den före kräftorna ute i mörkret och blåsten på en skärgårdsö, en riktigt mörkögd augustinatt!

Kantarelltarte med taleggio och timjan

25 gr smör + 25 gr smör
200-300 gr kantareller
1 liten finhackad gul lök
1 tsk vitvinsvinäger
1/2 dl vispgrädde
2-3 msk finklippt färsk timjan
1 ark smördeg
150 gr taleggio
1 äggula
1 näve ruccola

Sätt ugnen på 180 grader, vanlig ugn.
Stek kantrellerna i smör tills de får lite färg. Ta upp dem och lägg åt sidan. Stek löken tills den blir genomskinlig. Ta stekpannan från värmen och rör i vitvinsvinäger, grädde och timjan. Rulla ut smördegen, ca 20x30cm, på ett bakplåtspapper och fördela blandningen ovanpå. Strö ut kantarellerna och skiva osten och fördela ovanpå. Strö på ytterligare lite timjan. Vik upp kanterna på smördegen och pensel dem med uppvispat ägg. Grädda tarten mitt i ugnen tills den blir gyllenbrun, ca 20 minuter. Toppa med ruccola och servera. Mums!

Helgen kom med en känsla av sommar

Tänk att något så enkelt som att hänga ut lakan på tork kan vara så härligt. Det är nästan något suggesivt med tvätt som långsamt fladdrar i vinden. Och så härligt att bädda med lakan som är alldeles hårdmjuka av blåsten och fyllda med doften av vind.

Under björkarna blommar mängder av gullvivor. Jag plockar stora buketter och sticker ner näsan och sniffar in doften som faktiskt påminner om tvätt som har torkat ute. Tankarna går till min barndomsvän som är uppvuxen med gullvivor ute i skärgården. Det är hennes favoritblomma och jag önskar hon kunde vara här nu.

Vi har kärt besök av sonen och hunden Tore. Luften är fylld av andra härliga dofter för en hund och alldeles för många sjöfåglar glider retsamt förbi, som tur är utom räckhåll, långt ute på vattnet.

Fåglarna för mig är mest fågelsången. Det en ynnest att sitta ute bland blommorna en stund tidigt på morgonen och lyssna till just fågelsången. Det är meditativt att försöka urskilja olika fåglars läten, både nära och i fjärran. En ny bekantskap är enkelbeckasinens motorlika surrande som uppkommer av stjärtfjädrarna när den dyker. Tidigare bodde vi mellan åker och skog så fåglar kring vatten och sjöfågelläten får mig nu att ideligen plocka fram fågelboken.