Nu kom alla känslorna på vägen hem

Med tårarna brännande innanför ögonen var det dags att lämna Tyskland och åka norrut efter några intensiva dagar tillsammans. Min flyttfågel till dotter har bott utomlands i perioder de senaste fem sex åren men att skiljas blir svårare och svårare.

Tre härliga kvällar tillbringade vi i stallet tillsammans och det kändes som lånad tid från det förflutna. Jag stod och hängde på staketet till ridbanan, precis som jag tidigare har gjort i timtals, ja i åratals.

Villor utmed konstgjord sjö intill en kanal där pråmar transporterar tungt gods.

Att lämna Tyskland var inte svårt. Tidigare när barnen var små bodde vi där ett par år och jag trivdes inte riktigt då heller. För mig känns det trångt, intensivt, bullrigt och med industrier och tung trafik ständigt närvarande. Strax utanför Hamburg idag satt vi i kö två timmar på Autobahn och väntade på att vägen skulle öppna efter en otäck olycka med flera bilar inblandade.

Inlandsklimatet utan närhet till sjöar, hav och stora skogar blir kvävande för en frihetstörstande själ som jag. När vi kom upp till färjeläget vid Puttgarten för några timmar sedan var det befriande att känna vinden i håret och de friska vindarna från havet. Sedan är det något med mentaliteten i Tyskland. Det är svårt att sätta ord på det men jag saknar livsglädje, värme och inkluderande. Visst, det är korrekt och effektivt men inte för mig!

Att hälsa på i Braunschweig, Tyskland

Äntligen efter pandemin kom vi ner till Tyskland för att hälsa på Elisabeth som bor i Braunschweig i nordöstra Tyskland. Där och i städerna runt omkring håller Volkswagen till med huvudkontor och biltillverkning. Volkswagen genomför en enorm satsning på elbilar och hon arbetar med uppbyggnad av batterifabriker.

Första dagen tog vi en tur in till stadens centrum som är en typisk tyskt stad med torg och korsvirkeshus. Närmare 30 grader varmt och det tog inte lång tid innan det blev en första paus för glass och kaffe. För mig blev det en dubbel espresso med vaniljglass i kaffeglaset. Rekommenderas, riktigt god fusion av starkt kaffe och gräddig kall glass.

Far och dotter. Långa, egensinniga, civilingenjörer och med stark integritet.

Det är alltid en märklig känsla att hälsa på något av barnen utomlands med roller som då är utbytta. Plötsligt är det kidsen som tar befälet med bilkörning, beställningar och frågor i butiker. Jag hittade ett par fina fåtöljer till växthuset och frågan är om de går in i bilen för att ta med hem till Sverige.

Det blev också ett besök på klassisk biergarten Löwengarten med kulörta lyktor, självservering och enkla trädgårdsmöbler. Tack och lov var det riktiga trädgårdsstolar här, jag är inte så förtjust i långa bänkar utan ryggstöd. Har lite svårt att förstå den trenden som jag ser i trädgårdar idag, så obekvämt. Till den klassiska ölen blev det varm nybakad kringla, en Pretzel. Auf Wiedersehen!

Det är han som alltid inspirerar och gör det här möjligt

Nu har Oscar och hans lilla familj som består av Mathilda och storpudeln Tore åkt tillbaka till Umeå och som jag saknar dem redan. Oscar och jag delar intresset för design, fotografering, hundar, matlagning och formgivning. Han är den som får det tekniska med bloggen att fungera men så är han designer inom it också. Han hjälper mig dessutom att välja kamerautrustning och tekniken kring den. Ett barn av sin tid, it-nomad, som kan arbeta var som helst i Sverige och i hela världen med. Alltid glad, klok, lugn, balanserad, rolig, snäll och synnerligen behaglig att vara med. Ok, ett mammahjärta som pyser över lite här men så får det vara idag!

Nostalgiskt besök på historisk hästmark

Annandag påsk bjöd på en utflykt till Strömsholm och nu menar jag inte slottet utan området på höjden strax intill där den anrika ridskolan ligger. Ridskolan Strömsholm är tillsammans med Flyinge och Wången så kallade riksanläggningar och erbjuder utbildningar inom häst ända från gymnasienivå upp till högskola. Här finns också olika yrkesutbildningar för till exempel hovslagare och beridare. Strömsholm har en lång historia där hästar, ryttare och kuskar tidigare har utbildats för armén ända fram till 1970-talet. Idag utbildas hästarna för Beridna Högvakten här.

Kring området som kallas Stallbacken finns flera äldre byggnader kvar och de gamla ridhusen är vackra om än något bedagade. I det ljusa gula ridhuset med stora spröjsade fönster red jag några lektioner på min första islandshäst. Minns att hon var alldeles stissig i den nya miljön eftersom hon var ganska outbildad då hon hade varit avelssto innan jag köpte henne. Lite längre bort finns ett modernt och stort ridhus där jag har varit domare på islandshästtävlingar och i allaktivitetshuset har jag deltagit i domarseminarium. Det kändes lite märkligt att gå runt i den välbekanta miljön och samtidigt vara så långt borta från hästlivet som jag är idag.

Hoppryttaren Jens Fredricson är stallmästare på både Ridskolan Strömsholm och Flyinge och blev nyligen sensationellt trea i världscupen i hoppning tillsammans med hästen Markan Cosmopolit. Hästen var ursprungligen inköpt och tänkt som skolhäst på ridskolan men visade sig vara för reaktiv och köptes då av ägarna till stallcaféet Markan. Markan är ett klassiskt café med både eget bageri och konditori och ett välkänt utflyktsmål i Västeråstrakten. Både cyklister och motorcykelåkare samsas här med ryttare och hästar som har sina ridvägar i sinnrika gångar mellan stallar och ridhus alldeles intill caféborden.

Här på Markan skrev jag köpekontrakt på min tredje islandshäst som just var veterinärbesiktigad och röntgad på hästsjukhuset strax intill, tror det var ungefär femton år sedan. Alla mina hästar togs över av Elisabeth som jag tror har tävlat nästan alla utom min sista. Vår tävlingsplats för islandshästar finns också här på Strömsholmsområdet.

Elisabeth och jag blev inspirerade till utflykten av hopphästen med samma namn som caféet och hade hoppats på att världscupbakelserna med hästmotiv skulle finnas kvar men de var slut. Vi hade en härlig förmiddag tillsammans med många gemensamma minnen och jag lyckade till och med fånga henne på bild.

Underbara påskdagar

De här två bilderna får symbolisera en underbar påskhelg som just har passerat. Elisabeth kom hem från Tyskland och hade köpt med sig ett lyxigt chokladägg från Schweiz. Hon vet hon vad jag uppskattar. Vi besökte min mamma på fredagen och det var trevligt och uppskattat. Oscar, Mathilda och Tore var hela helgen på hemmaplan och vi alla firade tillsammans på påskafton. Middagen serverades i växthuset och för mig var det premiärmåltiden där. Tyvärr inga bilder från det dukade bordet, jag hade helt enkelt inget fokus på fotografering. Vi har ätit ägg i alla former, kanske mest i godis och choklad men de här vackra pastellfärgade hönsäggen kommer från Kolmstahöjdens alpacka. Vädret tycktes säga förlåt för den bryska inledningen av april och återgäldade helgen med sol och värme utan blåst, helt vindstilla. Tidigare har en av enarna blåst sönder och resterna ligger snett bakom mig där på översta bilden.

En datorkrasch innan helgen resulterade i ny dator och jag har fortfarande lite problem med bilder och att få ordning på allt, därav snålt med bilder och uppdatering här.

Besök hos Kolmstahöjdens Alpacka

I mellandagarna besökte vi Kolmstahöjdens Alpacka i Västerås för att göra en liten trivsam familjeaktivitet. Om vi ser lite frusna ut så var morgonen ovanligt kylig med minus 11 grader och en kalldimma som precis lättade när vi kom fram till gården som ligger på en höjd med fin utsikt över landskapet. Här kommer en riktig bildbomb från en härlig förmiddag.

Vi blev väl emottagna av Thomaz och Anne som driver den lilla gården med alpackor, får, höns och ankor. Ett nybyggt spa med bastu och pool finns också att boka. Vi fick lära oss mycket om djuren och det var roligt att få höra om de nio alpackornas olika små egenheter. Sockersöta bruna Valter med långa ögonfransar höll sig hela tiden i bakgrunden och lät sig bara matas utan handskar.

Alpackorna är försiktiga men samtidigt nyfikna och vi fick umgås med dem i vår egen takt. Vi matade dem med pellets och morötter och några alpackor kunde jag försiktigt klappa.

Röda Otto var sällskaplig och lät sig klias på halsen, pälsen var så silkesmjuk som den lenaste ull man kan tänka sig. Han höll sig framme hela tiden och ville inte gå miste om pellets och morötter. Alpackor föds upp endast för ullen och trivs i det svenska klimatet.

Vilken härlig förmiddag vi fick som avslutades med fika i gårdens lillstuga. Vi fick med oss hem en förpackning hönsägg i de vackraste av färger grönt, grått, beige, brunt och vitt.

GOTT NYTT ÅR 2022!

Juldagen med finaste familjen

Här kommer ett vykort från familjens firande tillsammans på juldagen. Vi började med lunch som bestod av en enkel fisksoppa med gott bröd bredvid. Efter en stund utomhus spelade vi julklappsspelet, drack kaffe och åt hallonkola. För flera år sedan beslutade vi att ta bort julklappar och det känns riktigt bra för alla. Det enda jag håller kvar vid är att ge julstrumpor till barnen och det tror jag är uppskattat.

Som vanligt är Oscar och Mathildas storpudel Tore allas favorit och på något mystiskt sätt lyckas han komma med på nästan alla bilder.

En underbar dag tillsammans med många fina stunder och bilder i minnesbanken. Det starka ljuset med is och sol över Mälaren är härligt men en stor utmaning för den som skall ta bilder.

Att fotografera någon med silkesmjukt hår

Håret är lika silkesmjukt nu som då. Det är som att känselminnet aktiveras genom mina fingrar när jag flätar det blonda håret. Det var många år sedan sist. Vart tog tiden vägen?  Snabb och fri som vinden är hon och med stor integritet. Igår fick jag fotografera min dotter.

Coming home for Christmas

Jag bäddar sängar och förbereder för efterlängtade och hemkommande vuxna barn som båda bor långt bort. Hundskålen är framtagen och snart kommer ett vitt yrväder springa i stora cirklar över tomten. Som jag längtar efter att dra fingrarna genom den vita krulliga pälsen!

Kuddarna berättar att någon som är hängiven skidåkare kanske kommer att bo här ute över helgerna. Tyvärr kan vi inte erbjuda snö och skidåkning och isen på Mälaren har just brutits upp.

Blå timmen kommer tidigt och jag binder kransar i växthuset. Det är kallt men tyst, stilla och vackert. Det finns trots allt en tjusning med vintern också även om det inte är min årstid.

Det var en fin helg

Att mötas av den här vyn på fredagskvällen är tacksamt. Axlarna åker ner och andetagen blir djupare. Det blev en fin helg, blåsten avtog, solen sken och jag fick mysa med Tore och hans husse och matte. Att sedan växthuset nästan blev klart gjorde det hela inte sämre. En fin lördag och söndag helt enkelt.

Här ligger jag och kopplar av i vår vedeldade badtunna från finska Kirami. Kaminen sitter på utsidan vilket gör att det är gott om utrymme i själva badtunnan. Vi fyller tunnan med vanligt kommunalt vatten och använder inte kemikalier, vilket gör att vattnet tappas ur efter en eller två användningar. Det passar oss bra som inte värmer upp tunnan så ofta utan bara någon helg då och då. Det går även att rena vattnet genom att sätta till Biocool som är nedbrytbart och inte innehåller klor. Då kan man bada några dagar i rad. För oss är det här ett fräscht, enkelt och miljövänligt sätt att ha en badtunna.