Några gröna minnesvärda moments från mobilen

Vi vandrade ner tillsammans genom Humlegården i söndags. Det tillhör inte vanligheterna att jag går på stan med min dotter som sällskap. Hon är flyttfågeln som ständigt är på väg. Nu bor hon i Göteborg efter ett par år utomlands och en sejour i Dalarna. När hon var ett år flyttade familjen från de just de här kvarteren till Tyskland, hon kanske har det i blodet. Våra barn fick medvetet internationella namn, Elisabeth och Oscar, och märkligt nog blev det så, två globetrotters, eller också är det bara en konsekvens av vår tid. Hur många gånger har jag inte gått här med barnen i barnvagn. Tanken svindlar, det var länge sedan. Är tacksam för några timmar tillsammans i välkända kvarter. Den skira grönskan, de breda grusgångarna och planteringarna är välbekanta.

På väg hem från arbetet genar jag genom skogsdungen. Marken är vit, som täckt av fluffig snö, det yr i luften. Eller som vit rök som lägger sig i sänkor och håligheter. Det är fröställningar från aspar som förvandlar landskapet till vinter. Lite magisk måndagkväll.

Två dahliaplantor börjar anta gigantiska proportioner i vardagsrummet. Risken för nattfrost borde vara över, dags att plantera ut i stora pilkorgar. Jag har fått knölarna av Marianne. Fina underbara sprudlande Marianne som jag lärde känna när hon köpte och sålde bostad via mig som mäklare. Hon introducerade mig till silversmidet och tack vare henne blev jag kvar där i festliga onsdagsgruppen. En ynnest.

Som sommar, vilken påskhelg!

Vilken påskhelg! Solen skiner och det är varmt, varmt. Igår låg vi på klippor vid vattnet och kisade mot solen och idag träff med släkten och besök på kyrkogården med mamma. Där blommade den allra vackraste vita magnolian. Sedan satt vi vid vattnet igen och pratade om windsurfing som min bror och jag höll på med för länge sedan. Härliga gamla minnen, precis som det skall vara när man träffas!

När det är sonen som står bakom kameran

Varsågoda, idag bjuder jag på sonens bilder. Vi är båda intresserade av det visuella uttrycket och fotografering men vi har helt olika bildspråk. Jag tycker så mycket om hans lugna bilder i stram enhetlig stil. Långt ifrån mitt yvigare och färgstarka bildspråk som jag försöker tämja, dock utan vidare framgång.

Här har han fångat flickvännen Mathilda och deras storpudelvalp Tore som är 15 veckor. Tore älskar snö men han vet ju inget annat eftersom han bor i Umeå och är född i slutet av november. Som jag längtar till jag får träffa den lurviga och mjuka sötnosen igen. Det finns fler av Oscars bilder på Tore här.

Foto och redigering: Oscar Nilsson

Att ge en examenspresent och känna tacksamhet

Examenspresenterna skulle vara hållbara och kunna användas under många år. Till vår dotter föll valet på en silverfärgad Mulberryväska, en mindre clutch av modellen Darley. Hon valde bort den klassiska ingenjörsringen men konstaterade att väskans färger är desamma, guld och silver. Nu har hon börjat resan som civilingenjör i teknisk kemi med uppdrag för framtiden. Vår son har också har tagit examen, civilingenjör interaktionsdesign, men vill vänta med sin present. Jag anar att det lutar åt en designlampa till framtida boendet. En tid i livet är över och jag känner stor tacksamhet över att de har klarat sina utbildningar och så här långt funnit sina vägar in i yrkeslivet.

 

Att visa några ovisade bilder

Här står dottern med både scarf, vintagekavaj och åldrig Mulberryväska från mig. Tweedkavajen har 20 år på nacken och kommer från då så populära Laura Ashley. Jag älskar kavajen och använder den då och då men nu måste fodret bytas. Känner att jag är inne i en riktig period med återanvändning och att ta tillvara. Det är sällan jag får fotografera henne och inte någon annan i familjen heller men tillsammans med de här fina vintageprylarna gick det bra. Och förresten så vet ju ni som tittar in här ofta att jag oftast har med mig kameran i naturen eller allra helst i en vacker hästhage.

Loppisfynd och pappas practical joke

Att duka bordet tillhör ett av livets glädjeämnen. Oftast travar jag fram det jag har tänkt och ser om porslin och färger passar ihop. Det går fort, jag är inte den som håller på i evigheter. Snabbt skall det gå! Om jag fick önska skulle jag ha mer glas och porslin i skåpen men just nu är det fullt helt enkelt. Hoppas, hoppas att drömmen om ett fritidshus infrias snart så jag får ett kök till att fylla med finheter.

Det mesta är ärvt eller inhandlat på loppis. Jag måste berätta om vattenglasen med en isbit av glas i. De var pappas favoritglas för det var alltid någon gäst kring bordet som inte uppfattade att ”isbiten” satt fast i glaset och det gav alltid upphov till roliga samtal. Jag fortsätter i samma anda som pappa och roas av förvånade utrop kring middagsbordet! Glasen tillverkas forfarande och är handblåsta av Anders Wingård i hans glashytta i Baskemölla.

Vitvinsglasen, remmare, från Åseda glasbruk och den tvåfärgade karaffen av okänt ursprung är inhandlade hos en numera nedlagd antikhandel i Krokek utanför Norrköping. Pressglasassietterna är arvegods från min mormor. Jag har försökt hitta fler på loppis men inte lyckats hitta exakt lika. Det finns mängder av vackra assietter i pressat glas att fynda. De små vaserna i mässingshållare är nytillverkade och kommer från Skultuna mässingsbruk, både vas och skål i ett. De är en uppskattad gåva från vänner i vårt matlagningsgäng. Glasburkarna som är perfekta till pannacotta och bästa chokladmoussen är yoghurtbägare från Spanien. Återbruk när det är som bäst!

Nobel stämning på Grand Hôtel

Traditionsenligt bjuder jag min mamma till Grand Hôtel varje år för att dricka Afternoon Tea. Att det var Nobeldagen idag hade jag inte en tanke på när jag reserverade bord för fler veckor sedan. En praktfull julgran mötte oss i hotellfoajén där ljusen glittrade ikapp med tiaror och känningar i guldlamé. Rakryggade män i frack beströdda med glimmande medaljer och ordnar. Diskret internationellt sorl och förväntansfull stämning i luften. Gigantiska blomsteruppsättningar med hundratals röda amaryllisar och stiliga Stockholm slott på andra sidan Strömkajen. Det var minst satt en pampig inramning till vår Afternoon Tea en vanlig men ovanlig måndagseftermiddag.

Examensmiddag

IMG_6404

För knappt sex år sedan lämnade vi honom utanför en sliten villa i Askim. Ryggsäck på ryggen, en bag och en cykel. Han har alltid rest med lätt bagage. Det var svårt att hitta studentlägenhet i Göteborg. Men därefter hann han både bo i ett fd vattentorn och i en experimentell lägenhet i en container. Efter tre år på Chalmers åkte han till San Francisco och arbetade bland annat på Google. Vi var där i solen och hälsade på. Gyllene Golden Gate Bridge, kock på arbetsplatsen och Über till arbetet varje dag. Efter tretton månader åkte han motvilligt tillbaka till ett mörkt och regntyngt Göteborg och slutförde sin Master och Civilingenjörsexamen. Den handlar om interaktionsdesign, något i brytpunkten mellan design och IT. Nu är han redan igång och arbetar på Mojang i Stockholm. GRATTIS Oscar! Bra jobbat, det är nog många som hade velat ha ditt CV. Oscar och flickvän Mathilda som kommer bli de allra bästa läkaren om några år.

IMG_6426

Mormor, som aktivt har tagit del av och supportat sina barnbarns utbildningar, bjöd på examensmiddag på The Winery i Solna. Åh, jag måste rekommendera restaurangen här för maten. Så otroligt gott och fina smaker med anpassade vinpaket till. Det fanns till och med en vegansk meny vilket var uppskattat i vårt sällskapet. Tack mamma för en härlig kväll tillsammans!

IMG_6419

IMG_6418

IMG_6428

IMG_6433 (1)

IMG_6436

Ett sent grattis till alla mammor

IMG_5806

Tack för att just jag fick bli mamma till mina underbara barn Oscar och Elisabeth. Den viktigaste, roligaste och mest betydelsefulla rollen i mitt liv. Grattis alla andra mammor där ute och GRATTIS till min egen lilla mamma som inte bor så långt bort nu.

Blomsterglädje

 

IMG_6298

IMG_6313

IMG_6329 (1)

IMG_6327

                            

Delad glädje är dubbel glädje! Vilken spontan och härlig kväll igår. Träffade min son Oscar efter jobbet och åt hamburgare. Därefter vandrade vi tillsammans under körsbärsträden i Kungsträdgården. Det regnade och endast mobilkameran var med men vad gjorde det under rosa skyar av blommor tillsammans med sonen. Som vanligt tittar jag på människorna omkring mig. Det är sällan jag ser sådan spontan lycka och oförställd glädje. Som min kloke son helt enkelt konstaterar: blommor gör människor glada.

 

Vi delar intresse för bild, foto, design och formgivning. Ingen kan förstå mina idéer som han kan. Han är en synnerligen behaglig person att umgås med. Lugn och cool, rolig, alltid glad och förnöjd på något sett. Obekymrad men samtidigt ambitiös. Det känns som om det är lätt att vara honom. Jag brukar skämtsamt säga att han har samma temperament som en islandshäst. Godmodig och arbetsvillig med glimten i ögat!