Några dukade påskbord från tidigare år

En av fördelarna med att ha en blogg eller en fotodagbok som jag kallar det är att det är så enkelt att gå tillbaka och titta vad som hände vid ett visst tillfälle. Några dukade bord från tidigare påskfirande får inspirera mig inför den kommande helgen trots isande snöstorm utanför fönstren.

Dukningen i celadongrönt med keramik från Upsala Ekeby tillsammans med ljuvliga blåsippor är mitt favoritbord. Jag vill minnas att någon inte tyckte det var så fräscht att jag hämtade halm ute i stallet för att lägga under de kokta äggen! All grön keramik och vitvinsglasen är loppisfyndade och fortfarande favoriter här hemma.

Nästa påskbord går i vitt och guld med kortklippta påskliljor, vaktelägg och fjädrar på tallrikarna som är delar ur Nobelservisen. Den skapades av Karin Björqvist till Nobelprisets 90-årsjubileum 1991 och tillverkas inte längre. Jag är glad för alla delarna som vi fick när vi gifte oss.

Fjädrarna på servetterna skulle jag inte köpa idag men så tänkte man inte om fjädrar 2015.

Här är en färgsprakande och lekfull dukning med turkosfärgade uppläggningsskålar från Milla Keramik. Jag tycker det är fint med de ljusgula nejlikorna och de små godisäggen som ligger direkt på bordet. En skymt av maten också som tycks vara sparrispaj, små rösti tillsammans med löjrom och ägg med räkor. Servetterna är dekorerade med vackra etiska fjädrar beställda från gården Kullholen.

Det sista bordet är dekorerat med vintergrön murgröna och lagerhägg tillsammans med citroner och lime. Loppisfyndade både gröna glas och  fisktallrikar från Rörstrand. De guldfärgade fiskbesticken som också hör till Nobelservisen, design Gunnar Cyrén, blir utropstecken på bordet. Jag inser nu att jag har ytterligare en servis med tallrikar som passar till påskdukningen och i år måste jag ta fram den. Snart kommer bilder på årets dukning hoppas jag.

Matlagningsdags igen och ett dukat bord

Då har vårt matlagningsgäng träffats igen och det är lika kul varje gång! Det har blivit glest mellan tillfällena på grund av pandemin men nu är vi förhoppningsvis igång igen med regelbundna träffar. Vi planerar menyn i förväg och de som är värdar för kvällen kommer med förslag på tema och maträtter. Lördagens tema hemma hos oss var klassiska svenska smaker som bestod av löjrom, rökt lax, västerbottenost, renstek, röding, rotselleri, potatis, blåbär och enbär. Ungefär så och i den ordningen!

Förrätten måste jag tipsa om, den blev såå god och så enkel att göra. Rökt renstek tillsammans med päron, blåmögelost från Gotland, ruccola, balsamvinäger och valnötter. Det går lika bra med något annat rökt kött från vilt. Jag fann hel rökt renstek på en välsorterad Coop som skivade den tunt.

Päroncarpaccio med rökt renstek, 6 personer

200 gram tunnskivad rökt renstek
2 fasta päron, hyvlade med mandolin
100 gram grönmögelost, mild men smakrik typ gorgonzola
1 liten påse ruccola
1 dl valnötter
olivolja
balsamvinäger

Fördela renstek, päron, ost och ruccola på ett fat. Ringla över balsamvinäger och olivolja. Strö över nötter. Klart!

Bordet var dukat i blått och gult och med en servis från min morfars bror som tyvärr gick bort i förtid. Den kompletta och vackra servisen har stått oanvänd i säkert 50 år, först hos min mormor och sedan hos min mamma. Det är så roligt att duka med denna för det finns tallrikar i fyra olika storlekar samt mängder med uppläggningsfat. Torkade påskliljor och tête-à-tête i äggkoppar fick pryda bordet.

Vi startade eftermiddagen med bubbel och västerbottencrustader i växthuset. Champagneskålarna är ett lyckat loppisfynd. Crustaderna gör alltid succé och endast händerna behövs för att få dem till munnen! Favorit i repris, recept här.

Att duka ett bord i blek novembersol

Goda vänner kom över i lördags kväll och det var härligt att duka bordet samtidigt som solen spred sitt milda novemberljus genom rummet. Som vanligt plockar jag ihop en kär blandning av arvegods, loppisfynd och nytillskott till bordet. Vattenkaraffen kommer från mamma och de gröna vitvinsglasen är loppisfyndade, troligen Åseda Glasbruk. Mattallrikarna är från serien Camper från Lagerhaus. De mönstrade gröna keramikskålarna har jag kavlat fram på keramikkurs hos Ateljé 1030 i Hörte i Skåne. Jag har en hel trave fat som jag har tillverkat där.

Till den smakrika franska citronkycklingen fick jag tips på två olika vita viner med syra som skulle passa bra till ugnsstekt kyckling med smak av citron, dragon, fransk senap och lök. Det är verkligen en jättegod kycklingrätt som nästan sköter sig själv i ugnen, recept här.

Kanske årets sista trädgårdsbukett som innehöll vädd, två gräddvita knoppar från rosen White Night, stjärnflocka, rosenskära och blad från ananassalvia. Kryddan ananassalvia har så vackra blad och passar bäst till att dekorera med tycker jag. Doftar intensivt av ananas om man gnuggar bladen mellan fingrarna.

I söndags bakade jag en saftig äppelsockerkaka som serverades med vispad grädde smaksatt med konjak (2 dl vispad grädde/1 msk konjak). Mina snälla svärföräldrar kom över och hjälpte till med krattning och isättning av vinterfönster på terrassen.

Saftig sockerkaka med äpple

1 stort fast äpple, skalat
2 ägg
2,5 dl strösocker
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 dl mjölk
1,5 tsk kanel
100 gram smält smör

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret och låt det svalna. Smöra och bröa en kakform 1,5 liter. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda i mjöl, bakpulver, vaniljsocker och kanel. Rör i mjölk och avsvalnat smör. Riv äpplet grovt och blanda i det. Häll smeten i formen och grädda i ca 35-40 minuter på galler längst ner i ugnen.

Middagsdukning för fyra och en god kycklingrätt

Jag har verkligen längtat till att duka middagsbordet för härliga höstmiddagar med vänner. Det blev till och med en mitt-i-veckan-bjudning för några dagar sedan och då var bordet fyllt av dahlior, både torkade och nyplockade. Nu börjar det bli mörkt på kvällarna och så mysigt då med levande ljus som glittrar i kristallglasen. Ljusstakarna från Orrefors heter förresten opassande nog Corona. Nu börjar jag uppskatta tung kristall igen och hel matservis. Är så glad för Nobelservisen som vi började samla på när vi gifte oss.

Måste också tipsa om den här goda kycklingrätten som jag bjöd på. Spetskål är så fräscht, inhandlade mina på Bondens marknad som finns på torget i vår lilla stad några lördagar nu i september. Så otroligt fina grönsaker där. Ekologiska vinet Chianti Gratena passade utmärkt till. Bon appétit!

Rabarber crème brulée och en gömd servis

Visst är det väl något sorgligt med vackra föremål som står gömda och nästan bortglömda utan att tas i bruk? Min mamma ärvde en vacker servis som ursprungligen kom från hennes pappas bror som gick bort relativt ung. Den kompletta servisen med tallrikar och fat i alla upptänkliga storlekar har nog knappt används, i alla fall inte hos mamma som har varit så noggrann och rädd om saker och ting att hon inte har velat använda dem. I lördags fick den gamla servisen, som säkert är från 40-talet, förgylla en måltid tillsammans med ett par vänner utomhus. Det kändes fint att berätta historien om min morfar och hans bror som drev framgångsrikt konditori i Norrköping vid den tiden.

Hos mig tas föremål i bruk, kanske lite på ett ömt och kärleksfullt sätt. Tänk om vi människor inte skulle få visa vår fulla potential och gömda skönhet av rädsla för att misslyckas, att bli kantstötta.

Efterrätten Rabarber crème brulée med en hint av kardemumma blev så jättegod så jag måste bjuda på receptet här. Inte svår att göra men lite pyssel med två olika moment och vattenbad som formarna gräddas i.

Jag älskar rabarber och det gäller att passa på nu när det är säsong. Tips är att laga dubbel sats av kompotten och servera lite extra till bruléerna. Jag la även i några jordgubbar skurna i bitar som kokade ihop med rabarbern, då blir kompotten fint rosa.

Rabarber crème brulée med kardemumma 8 portioner

100 gram rabarber skuren i mindre tärningar
0,5 msk smör
0,5 dl strösocker
0,5 tsk nymortlad kardemumma

3,5 dl vispgrädde (36%)
0,5 dl mjölk
1 urskrapad vaniljstång
4 äggulor
1 dl, knappt, strösocker

2-3 msk råsocker eller vanligt strösocker

Sätt ugnen på 150 grader (ej varmluft). Sätt in en stor form med vatten i ugnen.

Ansa och skär rabarber i små bitar och fräs i smöret tillsammans med sockret 2-3 minuter. Tillsätt kardemumman. Fördela rabarbern i 8 ugnssäkra små formar som rymmer ca 1,5 dl.

Klyv vaniljstången och skrapa ur fröna. Lägg vaniljstång och frön i en kastrull. Häll på grädde och mjölk. Låt koka upp under omrörning. Ställ blandningen åt sidan för att svalna.

Vispa ihop äggulor och socker. Ta upp vaniljstången ur gräddmjölken och vispa ner gräddmjölken i äggblandningen. Fördela bladningen över rabarbern i formarna.

Ställ formarna i vattenbadet och se till att vattnet täcker formarna ungefär till hälften. Grädda mitt i ugnen ca 50-60 minuter tills smeten har stelnat. Ta formarna ur vattenbadet och låt kallna.

Strax innan servering strö på socker och bränn av med gasbrännare (roligt) eller ställ in ugnen högst upp under grillen någon minut (inte lika roligt). Passa noga i ugnen. Den knäckiga ytan som bildas är ju så god!

På bilderna här har jag ännu inte haft på socker för att bränna av bruléerna.

Mot ljusare tider och lördagskvällens dukning

Några små avknipsade körsbärsgrenar satte tonen till lördagens dukade bord som kom att påminna mig om att våren så småningom är i antågande. Likaså är ljuset tillbaka och för mig inte bara solen utan jag har äntligen kommit till att använda en ljusskärm i fotograferingen. Jag har en ännu odefinierbar plan att utveckla min fotografering framöver, vi får se hur det går. Kanske ny kamera och dags att lära sig bildredigering?

Som vanligt dukar jag med både gammalt och nytt, mest det som redan finns i skåpen men de kraftiga bägarna från Reijmyre är nyligen köpta på loppis och de använde jag som vattenglas. Den randiga dessertskålen fick bli saltkar och den kommer från mina föräldrar. Den tillhör Bengt Orups serie ”Strikt” från Johansfors glasbruk, en riktig 50-tals klassiker. Skyddsänglarna från Skultuna brukar jag mest ha framme till jul så nu är det dags att packa ner dem igen. Det finns oftast gott om äldre Skultunamässing i secondhandbutikerna i Västeråstrakten, dessa är fyndade för liten peng hos Stadsmissionen.

Ett dukat bord i mellandagarna och tips till fisk

Efter julhelgen äter jag gärna fisk eller rättare sagt så äter jag alltid helst fisk. Så här såg det dukade bordet ut när vi hade en liten släktmiddag en av dagarna. Fisktallrikarna från Rörstrand, vitvinsglasen och karaffen är loppisfyndade för ganska många år sedan. Snäckskalen har jag haft i evigheter och jag ser nu att liknande ofta finns att fynda på loppis. Ljusen sitter stadigt med några droppar smält stearin under. Guldiga bestick från Lagerhaus, vattenglas från Åhlens och bomullsservetter från Hemtex. Saltkaret har jag drejat och något mer drejat av mig lär det inte bli, det är så svårt! Måste också tipsa om det vita tyska rieslingvinet till fisk, A Christmann, nr 5882. Gott, torrt och ekologiskt.

Två dukade bord till Påsk och ett för Valborgsfirande

Så här såg det dukade bordet ut Påsken 2017. Grön skål och assietter från Gefle, loppisfyndade vitvinsglas som jag använder ofta och blåsippor i rad på bordet. De vita tallrikarna som knappt syns på bilden är Rörstrands klassiska Diné som vi har haft som vardagsporslin i alla år men som tyvärr inte tillverkas längre. Det är samma serie som klassiska Blå Blom men utan de blå blommorna. Påsken låg sent, i mitten av april, precis som i år. Det var egentligen en ganska sorglig påskhelg, min vita häst Asi var såld och hämtades av nya ägaren på påskdagen. Det var speciellt eftersom en härlig tid med egna hästar var över och vår sista häst lämnade oss.

Det här är påskdukningen 2015 med mattallrikar ur Nobelserien från Rörstrand och loppisfyndade vattenglas. Fiskbestick designade av Gunnar Cyrén för Nobelfesten. Vasen Äng är fortfarande rolig att arrangera blommor i. På bordet ägg och långa rankor från vintergröna. Om jag minns rätt var båda barnen hemma och det har varit ovanligt de senaste åren i och med att båda har bott utomlands periodvis.

Till Valborgshelgen 2017 hade vitsipporna slagit ut och våra härliga vänner fick sätta sig ner vid ett bord dukat i rosa toner. Linneservetterna kommer från HM home och häromdagen kompletterade jag med ytterligare ett par stycken. Nobeltallrikarna igen och silverbestick Rosenholm. De fick jag som födelsedagspresent från det jag var tonåring och många år därefter och det var väl inte direkt den roligaste presenten i den åldern men väldigt uppskattade nu. Till valborgsmiddagen minns jag inte vad vi åt men jag gissar på något grillat. En sallad med rosa blancherade rädisor, sparris, haricots verts och pinjenötter matchade servetterna.

En av fördelarna med att ha en blogg är att minnena blir välsorterade och det är givande att gå tillbaka och se hur livet såg ut vid en viss tidpunkt. Tipstack till Weronica, Living by W, som visade några påskdukningar här.

Det dukade bordet

Helgens dukade bord till middag med goda vänner är som vanligt en blandning mellan arvegods och loppisfynd. Fiskbesticken ur Nobelserien är en kär bröllopsgåva. Fisktallrikarna från Rörstrand är lånade av min mamma och det påminner mig om att det är dags att lämna tillbaka dem. Hos min vän i Skåne har jag plockat strandgräs, murgröna och någon vintergrön växt som är hållbar i buketter. Citron och lime fick stå för färgklickarna. Blev osäker på ur dessertbesticken skulle vara placerade och hittade Magdalena Ribbings bok i bokhyllan som var rolig att bläddra i. Att duka och dekorera är lite som meditation för mig, en långsam och kreativ process där vägen är viktigare än målet.

Loppisfynd och pappas practical joke

Att duka bordet tillhör ett av livets glädjeämnen. Oftast travar jag fram det jag har tänkt och ser om porslin och färger passar ihop. Det går fort, jag är inte den som håller på i evigheter. Snabbt skall det gå! Om jag fick önska skulle jag ha mer glas och porslin i skåpen men just nu är det fullt helt enkelt. Hoppas, hoppas att drömmen om ett fritidshus infrias snart så jag får ett kök till att fylla med finheter.

Det mesta är ärvt eller inhandlat på loppis. Jag måste berätta om vattenglasen med en isbit av glas i. De var pappas favoritglas för det var alltid någon gäst kring bordet som inte uppfattade att ”isbiten” satt fast i glaset och det gav alltid upphov till roliga samtal. Jag fortsätter i samma anda som pappa och roas av förvånade utrop kring middagsbordet! Glasen tillverkas forfarande och är handblåsta av Anders Wingård i hans glashytta i Baskemölla.

Vitvinsglasen, remmare, från Åseda glasbruk och den tvåfärgade karaffen av okänt ursprung är inhandlade hos en numera nedlagd antikhandel i Krokek utanför Norrköping. Pressglasassietterna är arvegods från min mormor. Jag har försökt hitta fler på loppis men inte lyckats hitta exakt lika. Det finns mängder av vackra assietter i pressat glas att fynda. De små vaserna i mässingshållare är nytillverkade och kommer från Skultuna mässingsbruk, både vas och skål i ett. De är en uppskattad gåva från vänner i vårt matlagningsgäng. Glasburkarna som är perfekta till pannacotta och bästa chokladmoussen är yoghurtbägare från Spanien. Återbruk när det är som bäst!