Middagsdukning för fyra och en god kycklingrätt

Jag har verkligen längtat till att duka middagsbordet för härliga höstmiddagar med vänner. Det blev till och med en mitt-i-veckan-bjudning för några dagar sedan och då var bordet fyllt av dahlior, både torkade och nyplockade. Nu börjar det bli mörkt på kvällarna och så mysigt då med levande ljus som glittrar i kristallglasen. Ljusstakarna från Orrefors heter förresten opassande nog Corona. Nu börjar jag uppskatta tung kristall igen och hel matservis. Är så glad för Nobelservisen som vi började samla på när vi gifte oss.

Måste också tipsa om den här goda kycklingrätten som jag bjöd på. Spetskål är så fräscht, inhandlade mina på Bondens marknad som finns på torget i vår lilla stad några lördagar nu i september. Så otroligt fina grönsaker där. Ekologiska vinet Chianti Gratena passade utmärkt till. Bon appétit!

Rabarber crème brulée och en gömd servis

Visst är det väl något sorgligt med vackra föremål som står gömda och nästan bortglömda utan att tas i bruk? Min mamma ärvde en vacker servis som ursprungligen kom från hennes pappas bror som gick bort relativt ung. Den kompletta servisen med tallrikar och fat i alla upptänkliga storlekar har nog knappt används, i alla fall inte hos mamma som har varit så noggrann och rädd om saker och ting att hon inte har velat använda dem. I lördags fick den gamla servisen, som säkert är från 40-talet, förgylla en måltid tillsammans med ett par vänner utomhus. Det kändes fint att berätta historien om min morfar och hans bror som drev framgångsrikt konditori i Norrköping vid den tiden.

Hos mig tas föremål i bruk, kanske lite på ett ömt och kärleksfullt sätt. Tänk om vi människor inte skulle få visa vår fulla potential och gömda skönhet av rädsla för att misslyckas, att bli kantstötta.

Efterrätten Rabarber crème brulée med en hint av kardemumma blev så jättegod så jag måste bjuda på receptet här. Inte svår att göra men lite pyssel med två olika moment och vattenbad som formarna gräddas i.

Jag älskar rabarber och det gäller att passa på nu när det är säsong. Tips är att laga dubbel sats av kompotten och servera lite extra till bruléerna. Jag la även i några jordgubbar skurna i bitar som kokade ihop med rabarbern, då blir kompotten fint rosa.

Rabarber crème brulée med kardemumma 8 portioner

100 gram rabarber skuren i mindre tärningar
0,5 msk smör
0,5 dl strösocker
0,5 tsk nymortlad kardemumma

3,5 dl vispgrädde (36%)
0,5 dl mjölk
1 urskrapad vaniljstång
4 äggulor
1 dl, knappt, strösocker

2-3 msk råsocker eller vanligt strösocker

Sätt ugnen på 150 grader (ej varmluft). Sätt in en stor form med vatten i ugnen.

Ansa och skär rabarber i små bitar och fräs i smöret tillsammans med sockret 2-3 minuter. Tillsätt kardemumman. Fördela rabarbern i 8 ugnssäkra små formar som rymmer ca 1,5 dl.

Klyv vaniljstången och skrapa ur fröna. Lägg vaniljstång och frön i en kastrull. Häll på grädde och mjölk. Låt koka upp under omrörning. Ställ blandningen åt sidan för att svalna.

Vispa ihop äggulor och socker. Ta upp vaniljstången ur gräddmjölken och vispa ner gräddmjölken i äggblandningen. Fördela bladningen över rabarbern i formarna.

Ställ formarna i vattenbadet och se till att vattnet täcker formarna ungefär till hälften. Grädda mitt i ugnen ca 50-60 minuter tills smeten har stelnat. Ta formarna ur vattenbadet och låt kallna.

Strax innan servering strö på socker och bränn av med gasbrännare (roligt) eller ställ in ugnen högst upp under grillen någon minut (inte lika roligt). Passa noga i ugnen. Den knäckiga ytan som bildas är ju så god!

På bilderna här har jag ännu inte haft på socker för att bränna av bruléerna.

Mot ljusare tider och lördagskvällens dukning

Några små avknipsade körsbärsgrenar satte tonen till lördagens dukade bord som kom att påminna mig om att våren så småningom är i antågande. Likaså är ljuset tillbaka och för mig inte bara solen utan jag har äntligen kommit till att använda en ljusskärm i fotograferingen. Jag har en ännu odefinierbar plan att utveckla min fotografering framöver, vi får se hur det går. Kanske ny kamera och dags att lära sig bildredigering?

Som vanligt dukar jag med både gammalt och nytt, mest det som redan finns i skåpen men de kraftiga bägarna från Reijmyre är nyligen köpta på loppis och de använde jag som vattenglas. Den randiga dessertskålen fick bli saltkar och den kommer från mina föräldrar. Den tillhör Bengt Orups serie ”Strikt” från Johansfors glasbruk, en riktig 50-tals klassiker. Skyddsänglarna från Skultuna brukar jag mest ha framme till jul så nu är det dags att packa ner dem igen. Det finns oftast gott om äldre Skultunamässing i secondhandbutikerna i Västeråstrakten, dessa är fyndade för liten peng hos Stadsmissionen.

Ett dukat bord i mellandagarna och tips till fisk

Efter julhelgen äter jag gärna fisk eller rättare sagt så äter jag alltid helst fisk. Så här såg det dukade bordet ut när vi hade en liten släktmiddag en av dagarna. Fisktallrikarna från Rörstrand, vitvinsglasen och karaffen är loppisfyndade för ganska många år sedan. Snäckskalen har jag haft i evigheter och jag ser nu att liknande ofta finns att fynda på loppis. Ljusen sitter stadigt med några droppar smält stearin under. Guldiga bestick från Lagerhaus, vattenglas från Åhlens och bomullsservetter från Hemtex. Saltkaret har jag drejat och något mer drejat av mig lär det inte bli, det är så svårt! Måste också tipsa om det vita tyska rieslingvinet till fisk, A Christmann, nr 5882. Gott, torrt och ekologiskt.

Två dukade bord till Påsk och ett för Valborgsfirande

Så här såg det dukade bordet ut Påsken 2017. Grön skål och assietter från Gefle, loppisfyndade vitvinsglas som jag använder ofta och blåsippor i rad på bordet. De vita tallrikarna som knappt syns på bilden är Rörstrands klassiska Diné som vi har haft som vardagsporslin i alla år men som tyvärr inte tillverkas längre. Det är samma serie som klassiska Blå Blom men utan de blå blommorna. Påsken låg sent, i mitten av april, precis som i år. Det var egentligen en ganska sorglig påskhelg, min vita häst Asi var såld och hämtades av nya ägaren på påskdagen. Det var speciellt eftersom en härlig tid med egna hästar var över och vår sista häst lämnade oss.

Det här är påskdukningen 2015 med mattallrikar ur Nobelserien från Rörstrand och loppisfyndade vattenglas. Fiskbestick designade av Gunnar Cyrén för Nobelfesten. Vasen Äng är fortfarande rolig att arrangera blommor i. På bordet ägg och långa rankor från vintergröna. Om jag minns rätt var båda barnen hemma och det har varit ovanligt de senaste åren i och med att båda har bott utomlands periodvis.

Till Valborgshelgen 2017 hade vitsipporna slagit ut och våra härliga vänner fick sätta sig ner vid ett bord dukat i rosa toner. Linneservetterna kommer från HM home och häromdagen kompletterade jag med ytterligare ett par stycken. Nobeltallrikarna igen och silverbestick Rosenholm. De fick jag som födelsedagspresent från det jag var tonåring och många år därefter och det var väl inte direkt den roligaste presenten i den åldern men väldigt uppskattade nu. Till valborgsmiddagen minns jag inte vad vi åt men jag gissar på något grillat. En sallad med rosa blancherade rädisor, sparris, haricots verts och pinjenötter matchade servetterna.

En av fördelarna med att ha en blogg är att minnena blir välsorterade och det är givande att gå tillbaka och se hur livet såg ut vid en viss tidpunkt. Tipstack till Weronica, Living by W, som visade några påskdukningar här.

Det dukade bordet

Helgens dukade bord till middag med goda vänner är som vanligt en blandning mellan arvegods och loppisfynd. Fiskbesticken ur Nobelserien är en kär bröllopsgåva. Fisktallrikarna från Rörstrand är lånade av min mamma och det påminner mig om att det är dags att lämna tillbaka dem. Hos min vän i Skåne har jag plockat strandgräs, murgröna och någon vintergrön växt som är hållbar i buketter. Citron och lime fick stå för färgklickarna. Blev osäker på ur dessertbesticken skulle vara placerade och hittade Magdalena Ribbings bok i bokhyllan som var rolig att bläddra i. Att duka och dekorera är lite som meditation för mig, en långsam och kreativ process där vägen är viktigare än målet.

Loppisfynd och pappas practical joke

Att duka bordet tillhör ett av livets glädjeämnen. Oftast travar jag fram det jag har tänkt och ser om porslin och färger passar ihop. Det går fort, jag är inte den som håller på i evigheter. Snabbt skall det gå! Om jag fick önska skulle jag ha mer glas och porslin i skåpen men just nu är det fullt helt enkelt. Hoppas, hoppas att drömmen om ett fritidshus infrias snart så jag får ett kök till att fylla med finheter.

Det mesta är ärvt eller inhandlat på loppis. Jag måste berätta om vattenglasen med en isbit av glas i. De var pappas favoritglas för det var alltid någon gäst kring bordet som inte uppfattade att ”isbiten” satt fast i glaset och det gav alltid upphov till roliga samtal. Jag fortsätter i samma anda som pappa och roas av förvånade utrop kring middagsbordet! Glasen tillverkas forfarande och är handblåsta av Anders Wingård i hans glashytta i Baskemölla.

Vitvinsglasen, remmare, från Åseda glasbruk och den tvåfärgade karaffen av okänt ursprung är inhandlade hos en numera nedlagd antikhandel i Krokek utanför Norrköping. Pressglasassietterna är arvegods från min mormor. Jag har försökt hitta fler på loppis men inte lyckats hitta exakt lika. Det finns mängder av vackra assietter i pressat glas att fynda. De små vaserna i mässingshållare är nytillverkade och kommer från Skultuna mässingsbruk, både vas och skål i ett. De är en uppskattad gåva från vänner i vårt matlagningsgäng. Glasburkarna som är perfekta till pannacotta och bästa chokladmoussen är yoghurtbägare från Spanien. Återbruk när det är som bäst!

Havets läckerheter på bordet

I lördags träffade vi vårt matlagningsgäng här hemma och temat var skaldjur. In i det sista, som i ett renoveringsprogram på tv, med nedräkning, möblerade vi om, bar ner kartonger i källaren, städade och till och med putsade lampan i hallen. Phu! Har man fisknät och glaskulor som flöten i gömmorna då har man en hel del prylar. Nu fick de komma fram till dukningen tillsammans med mammas fisktallrikar från Rörstrand. Jag älskar att duka bordet. Tar fram det jag har tänkt mig och ställer det i en hög för att se om det passar ihop.

De gröna detaljera till tallrikarna blev ljuslykta och glaskaraff från Reijmyre. Fiskbesticken designades av Gunnar Cyrén för Nobelservisen. Nästan kitschiga i all sin guldglas och med grönt fisköga men jag har alltid gillat dem. Det är roligt att ta ut svängarna, det blir alltid ett samtalsämne. Hummergafflarna är klassiker från 60-talet och Gense. Snäckskalen har jag haft evigheter och de fick tjänstgöra som brödassietter.

Och så skaldjuren på bädd av is. Finns det något godare än havskräftor?

Höstdukning och franska frestelser

Jag är en hel människa igen. Nu har jag ett kök och en matplats och det mesta av porslinet är uppackat efter flytten. Som jag har längtat till det här. Äskar ju att laga mat, duka och bjuda på middag. Idag har våra föräldrar varit på besök och jag har som förrätt bjudit på sallad med getosttoast och därefter boeuf bourguignon. Riktigt mustig höstmat, perfekt en dag som idag med halv storm och snöblandat regn.

På bordet ekblad, stensöta och gula solbollar (craspedia) som är lika fina när de är torkade. Bordet är som vanligt dukat med en salig blandning av porslin och bestick. Mattallrikar ur Nobelservisen som vi fick när vi gifte oss för typ hundra år sedan, loppisfyndade gröna förrättstallrikar och skål från Gefle, bestick och vattenglas från Lagerhaus, vinglas och ljuslyktor från Iittala och blågrå linneservetter från Hemtex.

Gratinerad getosttoast är ett säkert kort. Enkelt att göra och fräscht på en bädd av sallad. Utstansade rundlar av rostat bröd, en skiva getost på och sedan några minuter högt upp i ugnen under övervärme. Använder getosten Président Sainte Maure i rulle som ger lagom små skivor till en mindre förrätt. Lägg upp på bädd av sallad, ringla över honung, balsamvinäger, olivolja och strössla över grovhackade valnötter. Därefter bjöd vi på mustig boeuf bourguignon efter recept här. Potatismos på mandelpotatis är suveränt gott till. Bon appétit!

Till kaffet en liten överraskning till mamma. Igår hade jag jobbmöte i Uppsala och köpte med mig hem grönglaserade Studentskor från konditori Ofvandahls. Min morfar var konditor med eget konditori i Norrköping och när mamma läste i Uppsala kopierade han de här chokladtryffelkakorna till sitt eget konditori. Kommer ihåg dem från när jag var barn. Stark chokladsmak och grön glasyr ovanpå.

Inte en speciell dag

IMG_0293

Förra veckan var det kanelbullens dag men här hemma har inte bullarna någon speciell dag utan oftast finns det hembakade bullar i frysen och titt som tätt blir det en bulle till kaffet. Favoriten är nog blåbärsbullar vars inspiration kommer från Ångbageriet i Sala som har de absolut godaste. En klassiker i Västmanland och väl värt en liten omväg!

IMG_0294

IMG_0295

                            

Och så ett enkelt tips av lite överbliven tapet, klipp ut underlägg till bordet. Bästa färghandeln här i småstaden säljer rejäla restbitar och halva rullar för en mycket liten peng. Kaffet avnjuts helst i handdrejad kopp med tunn kant. Kolla Milla Keramiks instagram @millakeramik och läs om hur lång tid det tar att tillverka en kopp. Jag dricker kaffet med andakt. Ett av mina egna försök till keramik ligger under blåbärsbullen. Det är riktigt riktigt svårt kan jag säga att bara göra ett litet plant fat.